Om vi bortser från en period då jag fotograferade digitalt för en tidning, innan jag själv blev digital i mitt eget fotograferande, så har jag under alla år fotograferat i JPEG. Aldrig i RAW. I första hand för att det förenklar processen från tanke/idé via bild till visning. Men också för att det mesta av mitt bildskapande då sker under själva fotograferingen. Jag arbetar med analoga filter, eller inbyggda digitala filter i kameran. För mig så är det inte så viktigt vad jag gör, men att det mesta sker innan jag trycker av.
Så var det för mig även under den analoga tiden; under stora delar av mina analoga år arbetade jag med diafilm - vilket gjorde vägen kortast mellan exponering och visning. Även när jag fotograferade med svartvit negativ film, så lämnade jag ofta in filmerna för framkallning på labb. Sedan blev negativen ofta liggande - jag tror nog att nära 95 % av alla mina arkiverade svartvita negativ inte kommit längre i processen.
Idag har det blivit lite bättre, då jag skannar in svartvita negativ för att göra bilderna tillgängliga digitalt - men också för utskrifter till utställningar.
Jag gör så lite som möjligt i Photoshop; det mesta handlar om eventuell beskärning, försiktig justering av kontrast/nyans och att anpassa bildstorlek till rätt användning. Det gör att jag ibland kan publicera en bild på bloggen bara 4-5 minuter efter att jag gjort bilden i kameran.
Å andra sidan kräver det också att jag är mer noggrann med ljusmätning, vitbalans och kontrastomfång, vilket gör att jag försökt kalibrera in kameran så att den ligger så nära det resultat jag önskar - redan när jag studerar bilden på skärmen i kameran direkt efter exponeringen.
För mig är det enklare och mer naturligt att arbeta direkt i JPEG.
/Terje