Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

[hornavan]

Ett lite klarläggande.

Jag har fotat tusentals människor i gatumiljö över hela jordklotet. Det är snart 57 år sedan jag köpte min första kamera och började fotografera min omgivning. Aldrig har jag blivit anklagad av någon av dessa för att ha kränkt eller förnedrat någon.

Bara i undantagsfall har jag bett om tillstånd och då i efterhand. Såvitt jag kommer ihåg har ingen, utom israeliska säkerhetspolisen, bett mig radera bilder.

Jag har knutit kontakter med människor som varat i åratal och har publicerat många bilder i tidningar och på internet. Inte någon gång har någon anklagat mig för att gått fel fram. På något sätt har jag lyckats undvika att trampa någon på tårna, trots att jag hållit på så länge

Trots det sitter nu sitter det en hel hop besserwissrar på FS och yvas över vilken skitstövel jag och alla andra som gör på liknande sätt är. Vi utmålas som känslokalla personer vars enda syfte är att skada mänskligheten. Någon tycker att jag är en insnöad tomte och det kan väl stämma eftersom jag bor i Lappland. Vad det har för betydelse för värdet av mina åsikter har jag ingen aning om.
Antagligen har jag trampat någon på ömma tår och får böta för det.

För övrigt anser jag att yttrandefriheten är viktigare än någon enskild persons önskan att bestämma över vad och hur jag får yttra mig.
Ni som möjligen tycker att detta är svårt att förstå kanske skall besöka något land där denna frihet inte råder så får ni se vad det är ni förespråkar.

 

[Trident21]

Vad är det som är så hemskt med och låta bli att ta en bild eller radera den om motivet inte vill vara med på bilden? Känner ni er som fotograf kränkt att personen inte vill ställa upp som motiv i ert konstverk?

Det är en rättighet och få fota som man vill, men ska det så förbli får vi vårda våra motiv med omsorg.

 

[ebermark]

Det är en rättighet och få fota som man vill, men ska det så förbli får vi vårda våra motiv med omsorg.

Så för att få fota som man vill ska man alltså låta bli att fota som man vill. Logiskt.

 

[MattiasL]

Som många redan påpekat, rätten att fotografera är viktig. Vi har en ganska generös lagstiftning, och så bör det förbli. Men vi måste fortsätta förtjäna den, och det gör vi om folk känner att de kan lita på oss.
Självklart kan man fotografera utan folks vetskap och allt det, men en del är mer på sin vakt än andra, av olika skäl. Då bör man respektera det, av medmänskliga skäl, men också för att om vi inte gör det, utan härjar om rättigheter eller ljuger så blir folk mer och mer misstänksamma, och vi kommer förlora det privilegium det faktiskt innebär att fotografera i den offentliga miljön. Det vore trist.

 

[levitte]

Så du tycker att du har rätt att göra allt som inte uttryckligen är förbjudet i lagstiftning? Tja, det är som jag brukar säga, att lagen är till för folk som saknar moral och förståelse för andra människor.

Just uttrycket "att ha rätt att" associerar jag med vad lagen tillåter, uttryckligen eller inte. Så det direkta svaret är "ja"... Du misstar dig dock när du tror att jag har berört moral och förståelse för andra människor i det uttalandet, jag ser det mest som en separat sak som inte har specifikt med uttrycket "att ha rätt att".

Jag tog upp en aspekt av den situation som var anledning till att den här tråden startades, och det är hur händelserna runt bildtagandet löpte. Som jag uppfattat det tycker fotografen att han behandlades respektlöst, rentav hotfullt, och därmed gick in i försvar. Men det verkar få beakta, utan det är mest den fotograferades "rätt" som tagits i beaktande. Moralisk snedvridning är vad jag kallar det.

Mvh
Richard

 

[MattiasL]

Johan Fjellström, jag delar din erfarenhet, åtminstone till största delen. Det är inte alls det som jag vänder mig emot. Jag tycker absolut att det ska vara fritt fram att plåta, och för det mesta är det inga problem, folk är vänliga och blir glada, eller bryr sig inte, någon kanske muttrar något. Problemet blir när vi går över folks högst personliga gränser och vägrar acceptera det. Det tror jag skapar ett dåligt klimat för oss alla, inte minst att verka som fotografer inom, då ingen kommer lita på oss.

Själv bor jag i en ganska liten stad, där alla känner alla. Jag fotograferar förstås en hel del, vilket de flesta brukar vara positiva till. För ett tag sen tog jag en bild av en ytligt bekant, publicerade den på Facebook och taggade honom. Dagen efter kom han fram till mig och tyckte att jag borde ha frågat först, och att han inte alls ville vara publicerad. Givetvis plockade jag ner bilden så fort jag kom hem, och det blev aldrig någon stor grej av det. Hade jag istället hävdat min lagliga rätt, misstänker jag att ryktet hade spridits, och folk skulle bli betydligt mindre positiva och inte varit så generösa med att släppa in mig och min kamera i deras världar.

När Anders Petersen gjorde Ingen har sett allt, där han fotograferat inom psykiatrin, ägnade han veckor åt att köra runt i landet för att berätta om sitt projekt för alla inblandades anhöriga och få ok att publicera bilderna. En speciell situation givetvis, med tanke på sekretess osv, men ett sådant engagemang i den avbildades intressen kan vi gott ha som riktmärke.

 

[Håkan Bråkan]

Att gatufota folk fritt utan att fråga är en sak, att lägga ut dem på facebook utan att fråga en annan. Gör jag inte ens mot mina bästa vänner.

 

[Torparfarsan]

Det är, tack och lov, omöjligt att ha en sån lagstiftning utan att förbjuda fotografering på offentlig eller allmän plats helt och hållet. Det är skrämmande att du anser att det är rimligt.
Rätten att få fotografera är oerhört mycket viktigare än ett fåtal människors ovilja att vara med på bild.
Men du behöver nog inte oroa dig...till slut kommer det nog vara förbjudet att fotografera utan tillstånd, med tanke på vart samhället är på väg.

Eftersom i princip varenda människa i vårt samhälle går runt med en kamera av något slag i fickan, om än kameran i telefonen, får man rätta sig i ledet och finna sig i att man förr eller senare kommer hamna på någon bild, vare sig man vet om det eller inte. Vad spelar det för roll om man nu fått nån att ta bort en bild man fastnat på om man ändå finns med på tio andra som man inte ens visste tagits?

Att inte vilja bli fotograferad på den allmäna plats där man befinner sig är lika dumt som att tycka att man ska kunna vistas på samma plats utan att bli sedd.

Du anser med andra ord att om man har en kamera i handen behöver man inte inte ta några som helst hänsyn eller visa den allra minsta respekt för en persons önskan? Ja må då verkligen konstatera att än är inte den siste idioten född! Men med tanke på den mycket egoistiska och konstiga inställning som många på detta forum har så borde man verkligen inte bli förvånad över ditt sätt att resonera.

 

[petter.oj.norman]

Jag har fotat tusentals människor i gatumiljö över hela jordklotet. Det är snart 57 år sedan jag köpte min första kamera och började fotografera min omgivning. Aldrig har jag blivit anklagad av någon av dessa för att ha kränkt eller förnedrat någon.
... [osv].

Jag har inte uppfattat det som att någon sagt att vi inte ska fotografera. Det mesta av diskussionen handlar om hur vi ska hantera situationer när någon avfotograferad inte vill vara med på bild.

När du tar upp yttrandefriheten kan diskussionen få nya vinklingar. men det blir lite utanför ämnet.
Yttrandefriheten har börjat naggas i kanten, eftersom du är förbjuden att fotografera personer i kränkande bilder. Du är enligt lag förbjuden att ta en bild av kungen om han går in på en porrklubb.

Framöver kan man också tänka sig att PUL kommer att sätta käppar i hjulet för oss. De flest av oss fotograferar digital. Vi lagrar bildfilerna på hårddiskar. Många av oss använder något system för att sortera och kategorisera bilderna. Vi håller attså ett dataregister med personuppgifter. Vissa bilder publicerar vi på nätet. Snart kommer det programmvara som med säkerhet kan jämföra bilder och med säkerhet identifiera likheter mellan personer på olika bilder. Snart måste vi alltså söka tillstånd hos myndighet för att lagra våra bilder. ("snart" i relation till fotografins och datateknikens historia)

Petter ....

 

[Trident21]

Så för att få fota som man vill ska man alltså låta bli att fota som man vill. Logiskt.

Säg att det blir en stor fluga med fotografering, varje gång du går på stan så är du medveten om att du är med på minst 10 porträttliknande bilder. Dessa bilder hamnar sedan på en social sida där du kan söka efter bilder på position, tid och namn på personer på bilderna. Tror du inte lagen ändras då?

Varför är det så svårt att fortfarande se det som en rättighet om man väger in motivets åsikter? Bara för att man får så måste man inte, eller fiser du alltid på restauranger?

 

[cocuyo]

När du tar upp yttrandefriheten kan diskussionen få nya vinklingar. men det blir lite utanför ämnet.
Yttrandefriheten har börjat naggas i kanten, eftersom du är förbjuden att fotografera personer i kränkande bilder. Du är enligt lag förbjuden att ta en bild av kungen om han går in på en porrklubb.

Nej, andra stycket är på tok fel. Förslaget som lades finns i en promemoria från regeringen, och det skulle om lagen gick igenom inte alls förbjuda att man fotograferade kungen på porrklubb.

Men det finns ännu inte någon sådan lag. Det är fortfarande samma lagar som gäller om vad man inte får fotografera, och det är enbart objekt där man enligt lag eller enligt länsstyrelsens beslut inte får fotografera. För sådana objekt, som innefattar skyddsobjekt med fotoförbud och flygfotografering, krävs tillstånd, och utöver tillstånd för fotografering ska bilderna också granskas och godkännas om man ska få publicera dem.

Här är inte vare sig den föreslagna lagen aktuell eller skyddsaspekterna för lagliga förbud att fotografera. Dessutom har personen på bilden tillåtit fotograferingen, vilket inte är oväsentligt i sammanhanget.

Det som är anmärkningsvärt, och som flera har pekat på, är att det inte i första hand handlar om publiceringen, utan att den här personen har krävt att bilderna raderas. Det är ett intrång i den privata sfären som är väldigt mycket större än fotograferingen, som i sammanhanget är en struntsak. Hur fotografen senare hanterar bilden ligger helt utanför den diskussionen. Ingen ödmjukhet har visats från den avfotograferades far, som i stället har tagit till brösttoner och även han krävt att bilderna raderas.

Om det är motiverat eller inte att publicera bilden överlåter jag till fotografen att bedöma. Det är ingenting som berör mig, och det kan mycket väl vara av värde för diskussionen att andra kan se att bilden i sig är oförarglig, så att man kan avgöra karaktären av vad fotografen har gjort. Hur fotografen ska ställa sig till framställda önskemål måste rimligen relateras till hur önskemålen framställs. Här har en av de inblandade bekräftat att det inte handlade om framställan om en önskan, utan ett ogrundat krav. Kravet ställer det hela på sin spets, och det kan motivera publicering, eftersom det ger ett allmänintresse av bildens innehåll, som inte kan bedömas utan att man ser bilden.

Och jo, när man vill att någon ska avstå från en laglig rätt, bör man nog be ganska snällt och inte angripa just rätten att fritt förfoga över sin egendom.

Det är inte så att fotografen har visat brist på empati, och jag förordar inte att man skulle skita i vad folk tycker eller göra intrång i deras privata sfär. Jag tycker att man har rätt till en viss integritet, men det aktuella fallet går långt utanför anspråk på integritet för den avbildade. Den avbildade, och en tredje, inte inblandad person, har begärt en åtgärd som är orimlig, med ett krav som inte har lagligt stöd. Ingenting framkommer som tyder på att fotografen är villig att gå med på kravet. Jag ser det som synnerligen viktigt att inte vika sig för sådana påhopp som AndeLin kommer med här. Han talar maktspråk, han förringar fotografen och kommer med uppenbart osanna uppgifter om vad han anser att man har "överenskommit". Om det finns ett berättigat anspråk på bevarande av den avbildades integritet, så har han förfuskat det långt utanför det rimligas gränser. Genom sitt agerande, där han ställer orimliga anspråk, gör han det motiverat att publicera bilden, snarare än hålla inne med den. Det är AndeLin som genom sin brist på empati ställer till det så att alla argument om integritet faller platt. Man kan inte begära integritet när man bär sig så urbota dumt åt, och kanske i synnerhet inte när man borde veta vilka villkor som gäller för fotografering och publicering.

 

[petter.oj.norman]

Ok, jag backar på stycket om kränkande fotografering (kung på porrklubb).

Petter ...

 

[Palletheking]

Jag skulle respekterat önskemålet om att radera bilden / bilderna. Vad lagen säger känns i det här fallet oväsentligt. Nämnda publicerade bild kunde fotografen lika gärna tagit på en kompis, ser inget nyhets eller reportagevärde alls i bilden. Å andra sidan har jag svårt att förstå objektet och hennes föräldrar också. Bilden är för mig harmlös och intetsägande. Personen i fråga verkar ju heller inte leva under skyddad identitet, mycket bråk för ingenting, tycker jag.

 

[petter.oj.norman]

...

Det som är anmärkningsvärt, och som flera har pekat på, är att det inte i första hand handlar om publiceringen, utan att den här personen har krävt att bilderna raderas. Det är ett intrång i den privata sfären som är väldigt mycket större än fotograferingen, som i sammanhanget är en struntsak. Hur fotografen senare hanterar bilden ligger helt utanför den diskussionen. Ingen ödmjukhet har visats från den avfotograferades far, som i stället har tagit till brösttoner och även han krävt att bilderna raderas.
...
.

Om vi bortser från det specifika fallet där väldigt få av oss har annat än andra- eller tredjehandsuppgifter, så handlar trådens diskussion mycket om principer.
"hornavans" utlägg, med 57-årig erfarenhet, visar på att det som hände i Östermalmshallen är ytterst ovanligt. De flesta av oss råkar aldrig ut för att någon ber oss låta bli att fotografera, eller radera bilder.
Principfrågan handlar om hur vi bör göra när/om någon ber oss att göra det. Oavsett på vilket sätt önskemålet framförs.
TS antydde redan i trådstarten att det fanns en öppning för att radera bilden om bara motivets ombud hade agerat annorlunda. Varför ska det var så? Ska bara folk som kan argumentera för sin sak på ett sätt som faller oss fotografen i smaken slippa var med på bild? Eller har alla en medmäsnklig rätt att slippa var med på bilder som de inte vill vara med på? Jag anser att svaret på sista från är ja.
Att någon initialt blir smickrad av frågan att bli avfotograferad och svarar ja, bör inte påverka utgången ifall personen ifråga senare ångrar sig när den tänkt över situationen lite mer.


Petter ...

 

[themajk]

Den misstänkte med jackan över huvudet.
Den arroganta kvinnan med prada väska som pratar i mobil brevid den hemlösa, som sträcker fram handen för att inte bli sedd med den hemlösa av ren fåfänga.
Den asfulla kändisen som precis ramlat i busken och skriker "Sluta fota, vet ni inte vem jag är!".
De sörjande föräldrarna brevid sin döda lilla flickas kropp som skriker att man ska gå därifrån.
De drickande minderåriga som i skär skräck att föräldrarna ska se bilden någonstans springer åt alla håll.
Någon som säger "ja det går bra" men sen ändar sig och ropar efter pappa.
Den rika affärsmannen som precis köpt ett blåsjobb och skriker att han ska döda en om bilden kommer ut.
Huliganerna som börjar kasta sten mot en.

Vart tycker ni att vi drar gränsen för "medmänsklighet" inom gatufoto?

Menar vissa i den här tråden alltså att för få dokumentera livet i allmänhet, så ska man bara göra det om livet i allmänhet a) inte vet om det b) är med på det?

Sorry, men det resonemanget kan jag aldrig köpa. och jag håller inte ens på med gatufoto...

 

[Matte_J]

Ärligt talat tror jag inte att du begriper något om gatufotografi. Du för upp diskussionen på ett plan som är så lång ifrån gatan att det blir helt fel.

Man behöver inte begripa något om gatufotografi för att delta i diskussionen eftersom den handlar om respekt för andra människor.

 

[Matte_J]

Jag har fotat tusentals människor i gatumiljö över hela jordklotet. Det är snart 57 år sedan jag köpte min första kamera och började fotografera min omgivning. Aldrig har jag blivit anklagad av någon av dessa för att ha kränkt eller förnedrat någon.

Om ingen har känt sig besvärad av ditt fotograferande så hamnar ju du utanför denna diskussion, eftersom den börjar i att någon känt sig besvärad och att fotografen (med glädje tydligen) struntat i det. Det är bara att gratulera att du lyckats med det.

Bara i undantagsfall har jag bett om tillstånd och då i efterhand. Såvitt jag kommer ihåg har ingen, utom israeliska säkerhetspolisen, bett mig radera bilder.
---nedkortat---
För övrigt anser jag att yttrandefriheten är viktigare än någon enskild persons önskan att bestämma över vad och hur jag får yttra mig.
Ni som möjligen tycker att detta är svårt att förstå kanske skall besöka något land där denna frihet inte råder så får ni se vad det är ni förespråkar.

Att pissa på privatpersoner har ju inget med yttrandefrihet att göra, men det har ju däremot den incident du berättar om när säkerhetspolisen bad dig radera bilder. Där borde du ju ha värnat yttrandefriheten och vägrat att radera bilderna. Gjorde du det?

 

[hornavan]

Om ingen har känt sig besvärad av ditt fotograferande så hamnar ju du utanför denna diskussion, eftersom den börjar i att någon känt sig besvärad och att fotografen (med glädje tydligen) struntat i det. Det är bara att gratulera att du lyckats med det.
Att pissa på privatpersoner har ju inget med yttrandefrihet att göra, men det har ju däremot den incident du berättar om när säkerhetspolisen bad dig radera bilder. Där borde du ju ha värnat yttrandefriheten och vägrat att radera bilderna. Gjorde du det?

Det gäller annorlunda regler och lagar i Israel, men jag återskapade bilderna när jag kom hem.

 

[Anders Östberg]

Du tycker inte du behöver följa lagen i det land du befinner dig i då?

 

[hornavan]

Du tycker inte du behöver följa lagen i det land du befinner dig i då?

Nej. Jag följer inte alla regler och lagar som finns. Varken i Sverige eller utomlands. Huvaligen.