Jag upplever att fotovärlden har en väldigt förlegad kvinnosyn. Gäller inte allt och alla men surfar man runt på nätet och kollar modellbilder, så går man tillbaka minst 20år tiden. Det är mycket tjej i bikini mvid en motorcykel eller verkstad. På många sidor är det mycket män med stora teleobjektiv som det skrivs om eller lyfts fram. Så fort man kommer utanför I någon mindre ort och hittar en fotograf så är det nästa alltid den här kvinnosynen. Skulle säga att det gäller de som är födda på 70-talet och tidigare och ju längre bak ju mer förlegat.
Ju äldre ju mer förlegad kvinnosyn. Låter mest som att du vädrar en rätt unken åldersdiskriminering tycker jag. Om äldre kan man numera slänga ur sig precis vad som helst helt riskfritt typ: "gäller de som är födda på 70-talet och tidigare och ju längre bak ju mer förlegat", men stegling, partering och rådbråkning väntar den som dristar sig till liknande unkna uttalanden om kvinnor och här står du redo att gripa in uppenbarligen. Måste säga att det hade varit lite mer klädsamt om du hållit fanan lite högre mot all typ av diskriminering för du kan väl inte mena att den endast drabbar kvinnor och företrädesvis unga kvinnor?
Lite tajm för en uppgradering av fakta kanske. DN har alldeles nyss haft en upplysande artikel om "sextrakasserier" och vilka dessa drabbar.
https://www.dn.se/ekonomi/jobb-karr...ta-for-sextrakasserier-pa-jobbet-som-kvinnor/
"Men även om det finns skillnader så ligger de i huvudsak inte på könen. Det som har störst betydelse är i stället om ett kön dominerar på arbetsplatsen.
"Män som arbetar på en kvinnodominerad arbetsplats är mer utsatta än de män som arbetar i ett mansdominerat yrke, eller på en arbetsplats med en mer jämn könsfördelning. Ungefär 15 procent av män som arbetar i ett kvinnodominerat yrke har utsatts, enligt Jobbhälsoindex" (motsvarande siffra för utsatta kvinnor var procent på mansdominerade arbetsplatser min anm.)
Så om man får tro detta så är den viktigaste faktorn som genererar osunda arbetsklimat om män eller kvinnor dominerar kraftigt i antal på en arbetsplats.
När ett kön dominerar så tar man alltså chansen att förtrycka det kön som är i minoritet och det verkar i det fallet inte vara någon större skillnad mellan mans- och kvinnodominerade arbetsplatser. Vill man sammanfatta så skulle man ju kunna säga att när det blir tillräckligt många så ökar risken att gruppen börjar bete sig som en enda stor dum klump. Det här verkar vara rätt ny kunskap som tagits fram av Jobbhälsoindex.
Märtta Tikkanen skrev ju en gång en bok som jag tror hette "Män kan inte våldtas" och jag erinrar mig själv en gammal tidningsartikel där man beskrev hur en våldtagen man ville anmäla att han våldtagits på en polisstation och fick kommentaren: "Lyckans ost" av någon i personalen. Så det kanske faktiskt blir lite skevt om vi jämt bara utgår från att det är kvinnor som per definition är den utsatta parten i alla sextrakasserier som sker.
Sedan måste jag med ett äldre perspektiv säga att både män och kvinnor gjort stora insatser över tid under de senaste 100 åren och när jag var ung så föddes grupp åtta som satte fingret just på diskkrimineringen av kvinnorna. De var så pass framgångsrika att de lyckades påverka politiska etablisemang och media. Mycket jobb har gjorts i det fördolda av fackklubbar ute på arbetsplatserna.
När jag kom ut på verkstäderna på 60-talet var det standard med FIB Aktuellt- och Lektyr-utvik på arbetsplatserna. Foto av utvikningstjejer var storindustri men detta möttes av allt större mottryck under 70-talet och Lukas Bonnier fick finna sig i att bli kallad bl.a. "pappershallik". De här tidningarna trycktes i 100 000-tals ex varje vecka och var stora kassakor för Bonniers och Saxon & Lindström och de gav säkert mängder av flickfotografer jobb. Men tiden hann ikapp denna industri och "herrtidningarna" blev allt mer otidsenliga, upplagorna sjönk drastiskt och till slut lades hela tryckerier ner. Jag jobbade själv på loven i tryckerierna på Torsgatan, när jag pluggade på Universitetet, så en del har jag sett själv inifrån.
Det många heller inte vet eller har förträngt, är att just dessa herrtidningar i tryckfrihetens namn även rapporterarde om Thailand efter Viet-Nam -kriget. De skrev om hålligånget i Bangkok och Pattaya. USA hade som mest ca en halv miljon man i Viet-Nam och Thailand utvecklades till ett GI-rehab fullt med både villiga och billiga tjejer. De hade dessutom en jätteflygbas i U-Tapao där dessa jätterestora åttamotoriga B-52 nbombare var stationerade som man använde för att lägga bombmattor över stora delar av grannlandet. 1975 tog allt detta slut.
1976 var jag i Thailand och Laos och då hade inte ens dagens bordellstad Puket börjat byggas utan då fanns det bara små tehyddor på stranden som man kunde sova i mot en billig peng. När jag kom hem så kunde jag själv läsa den indirekta marknadsföring av alla dessa fria hotell och horresurser som vem som helst nu kunde åka ner och ta del av. Priserna var galet låga 1976 då hela marknaden kollapsat när amerikanerna lämnat landet. Personligen tror jag att mycket av den dåliga kvinnosyn vi alltjämt dras med i Sverige grundlades av herrtidningarna som fick något helt annat att skriva om än den svenska synd som för länge sedan upphört att vara världens porrnav. Allt det här pågår ju fortfarande och det kan ju alla som reser till detta land som aldrig kunnat skydda sina barn och ungdomar från både inhemska och utländska sexköpare av båda könen. För det ska i sanningens namn sägas att det inte bara är män som är kunder även om de dominerar stort.
