lottawe
Aktiv medlem
Nog för att jag avslutat bevakning och inte hade tänkt skriva mer, men citat är ju inte så krävande så jag lägger till Nationalencyklopedins beskrivning som komplement till de andra du fann mohei.
"kritik (fr. critique, av grek. kritik\´ (te´chn\) 'bedömandets konst', av kritiko´s 'kritisk', 'avgörande', av kri´na 'avgöra', 'bedöma'), ett i massmedier utvecklat sätt att beskriva, tolka och värdera konstverk. Att kritisera är i vardagliga sammanhang att påtala fel och brister hos något. Att uppträda som kritiker av t.ex. litteratur, teater, film, konst eller musik är däremot en speciell verksamhet med bestämda institutionella former som i grunden inte har med felsökande att göra. Kritiken är en del av det nya livsmönster som fick sina nuvarande former under 1700- och 1800-talen och som har den estetiska upplevelsen som centrum. Att gå på teater, att lyssna till musik, att gå på konstutställning, att läsa dikt osv. fick ett stort egenvärde med eget innehåll och egna former.
Kritiken uppträder först och främst i dagstidningar och i periodisk press men även i andra massmedier (jfr kulturjournalistik). Dagskritiken och tidskriftskritiken är bundna till aktuella konsthändelser, dvs. till de tillfällen när t.ex. en konstnär eller en författare överlämnar sitt verk till offentligheten. Denna övergång från privat till offentligt innehav, premiären, vernissagen, utgivningsdagen osv., markeras ofta som en social händelse. Dagskritikerns roll är då att såsom förste deltagare i det offentliga samtalet om konstverken informera om, beskriva och tolka de publicerade verken samt att ta värderande ställning till dem.
I den engelskspråkiga världen betecknar ordet kritik, criticism, också den förklarande och tolkande verksamhet som inte är bunden till aktuella konsthändelser utan till redan publicerade verk. Företrädesvis resulterar denna verksamhet i tidskriftsartiklar, essäer, monografier och vetenskapliga publikationer. Denna form av kritik syftar till bättre och djupare förståelse av litteratur, bildkonst, musik etc. i en historisk tradition.
Kritiken kan vara underhållande, informerande, moraliskt förmanande, politiskt följsam osv. Dess historiskt givna och grundläggande funktion är emellertid att med språkets hjälp påminna om sådana kunskaper och erfarenheter hos läsaren eller lyssnaren som bidrar till bättre och fördjupade estetiska och konstnärliga upplevelser. Denna kritikens funktion är förknippad med litteraturens och bildkonstens frigörelse från och självständighet (dess autonomi) i förhållande till andra samhälleliga institutioner. Med frigörelsen följde en strävan att fylla konstverken med ett eget, estetiskt innehåll. I denna process kom konst-, musik-, teater-, film- och litteraturkritiken att spela en viktig förmedlande roll mellan konstnärer och publik och gör så alltfort. Kritiken som inlägg i ett offentligt samtal om konst deltar i uppbyggnaden av konsten som en viktig och självständig del av samfundslivet."
"kritik (fr. critique, av grek. kritik\´ (te´chn\) 'bedömandets konst', av kritiko´s 'kritisk', 'avgörande', av kri´na 'avgöra', 'bedöma'), ett i massmedier utvecklat sätt att beskriva, tolka och värdera konstverk. Att kritisera är i vardagliga sammanhang att påtala fel och brister hos något. Att uppträda som kritiker av t.ex. litteratur, teater, film, konst eller musik är däremot en speciell verksamhet med bestämda institutionella former som i grunden inte har med felsökande att göra. Kritiken är en del av det nya livsmönster som fick sina nuvarande former under 1700- och 1800-talen och som har den estetiska upplevelsen som centrum. Att gå på teater, att lyssna till musik, att gå på konstutställning, att läsa dikt osv. fick ett stort egenvärde med eget innehåll och egna former.
Kritiken uppträder först och främst i dagstidningar och i periodisk press men även i andra massmedier (jfr kulturjournalistik). Dagskritiken och tidskriftskritiken är bundna till aktuella konsthändelser, dvs. till de tillfällen när t.ex. en konstnär eller en författare överlämnar sitt verk till offentligheten. Denna övergång från privat till offentligt innehav, premiären, vernissagen, utgivningsdagen osv., markeras ofta som en social händelse. Dagskritikerns roll är då att såsom förste deltagare i det offentliga samtalet om konstverken informera om, beskriva och tolka de publicerade verken samt att ta värderande ställning till dem.
I den engelskspråkiga världen betecknar ordet kritik, criticism, också den förklarande och tolkande verksamhet som inte är bunden till aktuella konsthändelser utan till redan publicerade verk. Företrädesvis resulterar denna verksamhet i tidskriftsartiklar, essäer, monografier och vetenskapliga publikationer. Denna form av kritik syftar till bättre och djupare förståelse av litteratur, bildkonst, musik etc. i en historisk tradition.
Kritiken kan vara underhållande, informerande, moraliskt förmanande, politiskt följsam osv. Dess historiskt givna och grundläggande funktion är emellertid att med språkets hjälp påminna om sådana kunskaper och erfarenheter hos läsaren eller lyssnaren som bidrar till bättre och fördjupade estetiska och konstnärliga upplevelser. Denna kritikens funktion är förknippad med litteraturens och bildkonstens frigörelse från och självständighet (dess autonomi) i förhållande till andra samhälleliga institutioner. Med frigörelsen följde en strävan att fylla konstverken med ett eget, estetiskt innehåll. I denna process kom konst-, musik-, teater-, film- och litteraturkritiken att spela en viktig förmedlande roll mellan konstnärer och publik och gör så alltfort. Kritiken som inlägg i ett offentligt samtal om konst deltar i uppbyggnaden av konsten som en viktig och självständig del av samfundslivet."