Fotopapper – hur tänkte man på den analoga tiden?

[MattiasL]

Jag tror jag förstår hur du saknar hantverket. Själv så var jag en seriös hembryggare för drygt 30 år sedan, när jag fortfarande bodde i Sverige. Det händer ibland att jag saknar bryggprocessen som för det mesta tog en hel dag (mäskning, kok, kylning, överföring till jäskärl etc.).

Jag har gått över till att tillverka egna ramar av spillvirke jag får från ett snickeri där jag jobbade en gång. Det tillfredsställer hantverksbehovet ganska bra.

Roligt att du gillar din Pro-1000. Min Pro-300 är ju lillebror till den både till storlek och ålder. Skriver du ut så ofta som en Pro-1000 tydligen mår bäst av? Jag tror inte att jag skulle göra det. Men, en print i veckan med min Pro-300 ska jag nog kunna mäkta med.

Den är överraskande krångelfri även om det råkar gå någon månad eller två. Epsonskrivaren jag använde förut var mycket kinkigare. Jag tror dock den dumpar en del bläck om det går för lång tid, och det är ju inte gratis. Men jo, jag skriver för det mesta ut rätt så frekvent, om inte annat så just för att motionera skrivaren.

Jag skulle nog inte gilla att framkalla film. Dels pga kemikalierna men också slöseriet med vatten. Jag är en sån som irriterar mig på personer som låter vattnet rinna medan de borstar tänderna!

Det är definitivt något som gnager på mig med, liksom avfallshanteringen. Tror det är en gång i kvartalet man kan lämna farligt avfall här, och vad de gör med det vet man inte så mycket om.

 

[matnyttige]

Jag körde mest svartvitt även om det blev lite färgnegativ ibland då jag skulle göra egna pappersbilder. Fiberbaspapper (barytpapper) och då den tjocka vaianten var ju väldigt häftigt OM man fick till det bra (där de blev plana och utan "torkfläckar - trots fin varmtrumma). Att hålla ett sådan papper i handen gav en riktig häftig känsla. Inte alls som de mer moderna plastpapper. "Plastpapper" var dock helt OK (i alla fall på 90-talet och framåt).
Cibachrome var väl endast för diabilder och det vågade jag mig inte på.

 

[PMD]

Jag tror jag förstår hur du saknar hantverket. Själv så var jag en seriös hembryggare för drygt 30 år sedan, när jag fortfarande bodde i Sverige. Det händer ibland att jag saknar bryggprocessen som för det mesta tog en hel dag (mäskning, kok, kylning, överföring till jäskärl etc.).

Bor man i England behöver man inte brygga själv!

Jag är en sån som irriterar mig på personer som låter vattnet rinna medan de borstar tänderna!

Dito!

 

[Frekeman]

Bor man i England behöver man inte brygga själv!

Det stämmer helt klart. När jag bryggde så tilläts inte vissa starkare öltyper i Sverige – man fick fixa det själv. Nu är det annorlunda. Flera av mina bryggarvänner från den tiden jobbar numera professionellt med bryggning i mitt fädernesland.

 

[ErlandH]

När jag bryggde så tilläts inte vissa starkare öltyper i Sverige – man fick fixa det själv.

Det kan verka främmande i dag, men fram till 1995 var det inte tillåtet i Sverige att sälja öl med alkoholhalt över 5,6 procent. Eller vin som hade något annat än frukt som råvara.

 

[Malcao]

Jag tror jag förstår hur du saknar hantverket. Själv så var jag en seriös hembryggare för drygt 30 år sedan, när jag fortfarande bodde i Sverige. Det händer ibland att jag saknar bryggprocessen som för det mesta tog en hel dag (mäskning, kok, kylning, överföring till jäskärl etc.).

Roligt att du gillar din Pro-1000. Min Pro-300 är ju lillebror till den både till storlek och ålder. Skriver du ut så ofta som en Pro-1000 tydligen mår bäst av? Jag tror inte att jag skulle göra det. Men, en print i veckan med min Pro-300 ska jag nog kunna mäkta med.


Jag skulle nog inte gilla att framkalla film. Dels pga kemikalierna men också slöseriet med vatten. Jag är en sån som irriterar mig på personer som låter vattnet rinna medan de borstar tänderna!

Först flygskam och nu framkallningsskam

Genomsnittsförbrukningen av vatten för ett kilo avokado ligger på 1173l och våga inte ens titta på hur mycket vatten som går åt för att odla 1kg. Bomull!
Om vattenångest är real håll dig undan bomullspapper!
Du kanske skall kika på papper gjorda på bambu? Awagami har riktigt fina papper.

Framkallar mina filmer i framkallare XT-3 som har askorbinsyra som bas. Stoppbad är vanlig citronsyra som man har i hushållet. Fixet består till stor del av ättiksyra och är klassad som icke giftig. Alla förbrukade kemikalier lämnas till återvinningen.
Om detta ändå är avskräckande så kan du alltid framkalla filmen i kaffe .
Sköljning i 10 min för tre stycken 135 filmer.

Att tona papperskopior däremot är väl kanske inte direkt hälsokost.

 

[Frekeman]

Först flygskam och nu framkallningsskam

Genomsnittsförbrukningen av vatten för ett kilo avokado ligger på 1173l och våga inte ens titta på hur mycket vatten som går åt för att odla 1kg. Bomull!

Flygskam har jag inte men nu har du givit mig Avocado-skam! Jo, börjar man tänka på allt som tillverkas och vilka resurser etc. som förbrukas då så är väl filmframkallning ingen större bov i dramat. För egen del så har jag inget fast pris för vatten så det lönar sig att tänka på förbrukningen. Om jag mot förmodan skulle börja slaska film så får jag väl byta till fast pris. Min vattenångest är nog inte så real ändå.

 

[mombasa]

Det handlar väl mest om hur man hittar metoder för att efterlikna en forntida papperskvalitet. Jag kopierade ofta på Ilfords Ilfobrom de med halvmatt yta. Jag gillade den neutralgrå tonen och eftersom många bilder fortsatte till reprokameran och raster (med ortokromatisk film ) spelade inte varrmton eller inte så stor roll. Plastpappren som i övrigt var en styggelse passade dock bra till repro. Billigt, snabbt. Pappersvalet för skrivare är väl tre, blankt, halvmatt och matt artkvalitet lite beroende på hur man vill montera bilderna. Inom glas och ram eller monterade på kapaskiva. På skiva är det bra att välja lite tunnare kvaliteter. Nu tänker jag svartvitt så vitheten i pappret får extra stor betydelse som det som ska spela mot svärtan. En parameter till. Riktigt vitt papper funkar bäst till neutralgrå toner om min smak får råda.

 

[Malcao]

Flygskam har jag inte men nu har du givit mig Avocado-skam! Jo, börjar man tänka på allt som tillverkas och vilka resurser etc. som förbrukas då så är väl filmframkallning ingen större bov i dramat. För egen del så har jag inget fast pris för vatten så det lönar sig att tänka på förbrukningen. Om jag mot förmodan skulle börja slaska film så får jag väl byta till fast pris. Min vattenångest är nog inte så real ändå.

Sant det du skriver. En av landets högsta avgifter för vatten&avlopp här, enklare att höja avgifter än att höja kommunalskatten.

 

[Sten-Åke Sändh]

Keith Cooper (om du tagit del av hans videor) rekommenderar att man initialt börjar med skrivarproducentens papper, i detta fallet Canon och då med ett glansigt, halvmatt och ett art-papper, det behöver inte vara svårare än så. Dessutom mycket snällare mot plånboken.

Å andra sidan kan man göra som (bl.a) Stenis här på Fs gör och lägga en förmögenhet på papper, som i praktiken inte påverkar utskriften nämnvärt och som "vanliga" konsumenter knappast kan se skillnaden på.

Den största skillnaden på utskrifterna gör man sannolikt i rediregingsprogrammet, att skärmen är korrekt kalibrerad och profilerad samt att man har rätt pappersprofil för resp. papper.

Men, precis som kamera och objektivtillverkarna, skall pappersproducenterna leva, dom också.

Nää, jag gör inte det numera efter en del eget testande.

Det är min numera hyfsat styrkta uppfattning att profilerna är klart viktigare än papperna.

Jag har övergått helt till matt papper sedan flera år tillbaka. Från början testade jag Epsons Archival Matte men det är ett lite enklare papper trots sitt namn med rätt dålig vithet. Det Tony syftar på är att jag under något år körde Canson Infinity Etching Rag och det fick jag ett bra tag till hyfsade priser hos Scandinavian men när jag skulle fylla på i november/december så hade de hissat priserna så pass att jag passade och köpte Scandinavian Matte Pro istället.

När jag kollade då kostade ett enda A2 ark av Canson Etching Rag ca 100 kronor (A2 25 pack). Scandinavian Matte Pro kostade då 1280 kronor för 100 A2 ark, vilket ger en kostnad på 12,80 per ark.

Vid de tester jag gjorde hade jag mycket svårt att de minsta skillnad mellan Cansons Etching Rag och Scandinavian Matte Pro och då särskilt när jag använde profilen för detta Canson-papper även till Scandinavian Matte. Så vad jag kunnat se så ger detta Scandinavian-papper mycket valuta för pengarna. Vitheten i detta papper är en aning lägre än i Etching Rag men dock betydligt bättre än i Epsons Archival matte som t.o.m. drar med åt gult.

(Använd dock INTE Scandinavians profiler till Epson P700 eller P900 det är suboptimalt. De är betydligt sämre än både Cansons Etching Rag-profil och den för Epsons för Archival Matte)



En granne, som fick en A2-tavla med ett Stockholms-motiv jag printat på Scandinavian Matte Pro med Epson P900 och Cansons profil för Canson Etching Rag som tack för att jag fick ett antal fina skåpluckor till mitt kök av honom när han bytte sitt gamla, berättade att de hade några mycket konstintresserade och kunniga gäster över till nyår, som blivit imponerade över bildkvaliteten i den printen. Motivet är f.ö. ett av de jag använt vid mina testprintningar när jag testade Etching Rag och Scandinavian Matte mot varann tidigare här på FS.

Jag känner inte att jag har så mycket övrigt att önska när det gäller kombon Photolab 7, Epson P900, Scandinavian Matte Pro och Cansons profil för Etching Rag. Det blir verkligen bra, så jag känner ingen motivation alls att leta efter något annat. Det är väldigt prisvärt också. Bläckpriserna kan man inte göra så mycket åt men man kan faktiskt spara en hel del pengar genom att välja prisvärda men ändå bra papper, utan att för den skull behöva tumma särskilt märkbart på kvaliteten i slutresultaten. Pröva själva om ni inte tror mig

För övrigt har min P900 varit exemplariskt snål med bläck. Inga uppstarts rensningar av munstycken som med gamla P600. Jag har haft en enda automatisk rensning hittills (magenta) som alltså skrivaren själv tog hand om vid uppstart. Innan jag printade nyligen hade den blå färgen torkat lite och den fick jag köra en enda kort clean på manuellt. Tog minimalt med bläck då bara den blå kanalen påverkades och ingen djuprengöring behövdes. Så detta med bläckproblemen som vi tidigare hade är i princip en icke fråga numera. Det är inget man numera behöver bry sig om överhuvudtaget.

 

[Sten-Åke Sändh]

Först flygskam och nu framkallningsskam

Genomsnittsförbrukningen av vatten för ett kilo avokado ligger på 1173l och våga inte ens titta på hur mycket vatten som går åt för att odla 1kg. Bomull!
Om vattenångest är real håll dig undan bomullspapper!
Du kanske skall kika på papper gjorda på bambu? Awagami har riktigt fina papper......

Tänk vad rätt jag är som inte använder bomullsbaserat Canson Rag-papper Tyvärr måste jag dock tillstå att det inte har ett dugg att göra vare sig med miljömedvetenhet eller omsorg om global vattenanvändning.

När jag var volontär på min första kibbutz (Givat Hashlosa) utan för Petah Tikva i Israel så jobbade jag på bomullsfälten och det enda vi gjorde var att flytta bevattningsrören över fälten. Jag fattade inte redan då att de faktiskt hade råd att hantera vattnet som de gjorde då med tanke på hur torrt och varmt det var redan då och hur lite de faktiskt hade av det. Jag vet inte hur många gånger de recirkulerade Jordanflodens vatten t.ex.

Idag däremot avsaltar de och har mer än de behöver själva.

Nu känner jag mig nästan som Per (PMD) borde känna sig ibland han klyver andras ord ibland när jag nu undrar om det inte leder tanken fel när man säger "det går åt" si och så mycket vatten för att producera något. Vatten förstörs ju inte för att det flödar genom avokadoträden eller bomullsbuskarna och i det senare fallet träffar ju vattnet inte ens buskarna - i alla fall inte som det sprinklades ut när jag stod där i leran upp till knäna ibland..

Det värsta var ändå att ledningarna hoppade isär och vattnet bara rann ut till ingen nytta alls p.g.a. taskiga rörkopplingar och slarvig hantering.

Sedan dess har det ju dock hänt en massa med bevattningstekniken också, inte minst genom den utveckling som skett inte minst i Israel.

Vattnet kommer snart bli det man verkligen kommer bråka om och priserna kommer raskt öka - även i Sverige. Roslagsvatten har meddelat att vi kommer få en 30%-ig ökning av vattenpriserna 2024 - men det är nog till stor del också för att de och kommunen totalt misskött sina underhållsarbeten kring rörsystemen alltför länge. Annars är det väl få ställen som har så lite vattenproblem som just Sverige. Det är väl mest här i Skärgården det finns en del problem för de som har brunnar som ligger nära stränderna på öar med mycket radiella sprickor (de får in bräckt vatten mot slutet av somrarna).

Det finns väl en uppsida av globala uppvärmningen i Sverige också för nederbörden ökar ju med högre temperaturer och högre luftfuktighet eller hur? Så jag undrar verkligen hur mycket vi behöver skämmas över just vattenförbrukningen i Sverige. Det hjälper väl knappast de som lever i Mellan-Östern i alla fall?

 

[PMD]

Sant det du skriver. En av landets högsta avgifter för vatten&avlopp här, enklare att höja avgifter än att höja kommunalskatten.

Nu är vi väl kanske en bit ut i tangentens riktning, men det är, tycker jag, rätt att ta betalt för tjänster och inte baka in allting i kommunalskatten. De som nyttjar tjänsterna ska betala för dem, medan de som inte nyttjar tjänsterna inte heller ska betala.
Sen tillkommer förstås komplikationen att det handlar om monopoltjänster vars taxor bestäms av politiker …

 

[PMD]

Nu känner jag mig nästan som Per (PMD) borde känna sig ibland han klyver andras ord

Jag klyver mest bara en och annan avokado numera. Hår är för tunna för att klyva när man är lite ålderöversynt som jag.
Ord klyver jag aldrig. Inte skulle väl jag …?

 

[Bengf]

Tänk vad rätt jag är som inte använder bomullsbaserat Canson Rag-papper Tyvärr måste jag dock tillstå att det inte har ett dugg att göra vare sig med miljömedvetenhet eller omsorg om global vattenanvändning.

När jag var volontär på min första kibbutz (Givat Hashlosa) utan för Petah Tikva i Israel så jobbade jag på bomullsfälten och det enda vi gjorde var att flytta bevattningsrören över fälten. Jag fattade inte redan då att de faktiskt hade råd att hantera vattnet som de gjorde då med tanke på hur torrt och varmt det var redan då och hur lite de faktiskt hade av det. Jag vet inte hur många gånger de recirkulerade Jordanflodens vatten t.ex.

Idag däremot avsaltar de och har mer än de behöver själva.

Nu känner jag mig nästan som Per (PMD) borde känna sig ibland han klyver andras ord ibland när jag nu undrar om det inte leder tanken fel när man säger "det går åt" si och så mycket vatten för att producera något. Vatten förstörs ju inte för att det flödar genom avokadoträden eller bomullsbuskarna och i det senare fallet träffar ju vattnet inte ens buskarna - i alla fall inte som det sprinklades ut när jag stod där i leran upp till knäna ibland..

Det värsta var ändå att ledningarna hoppade isär och vattnet bara rann ut till ingen nytta alls p.g.a. taskiga rörkopplingar och slarvig hantering.

Sedan dess har det ju dock hänt en massa med bevattningstekniken också, inte minst genom den utveckling som skett inte minst i Israel.

Vattnet kommer snart bli det man verkligen kommer bråka om och priserna kommer raskt öka - även i Sverige. Roslagsvatten har meddelat att vi kommer få en 30%-ig ökning av vattenpriserna 2024 - men det är nog till stor del också för att de och kommunen totalt misskött sina underhållsarbeten kring rörsystemen alltför länge. Annars är det väl få ställen som har så lite vattenproblem som just Sverige. Det är väl mest här i Skärgården det finns en del problem för de som har brunnar som ligger nära stränderna på öar med mycket radiella sprickor (de får in bräckt vatten mot slutet av somrarna).

Det finns väl en uppsida av globala uppvärmningen i Sverige också för nederbörden ökar ju med högre temperaturer och högre luftfuktighet eller hur? Så jag undrar verkligen hur mycket vi behöver skämmas över just vattenförbrukningen i Sverige. Det hjälper väl knappast de som lever i Mellan-Östern i alla fall?

Mins en krönikör som skrev för ett antal år sedan om att många vattenverk i Sverige har inte varit renoverade sedan 60-talet, vilket han tyckte var under all kritik, han skrev för att någon då hade nämnt vattenbrist, man har slarvat något förskräckligt med underhållet menade han, för vatten finns det i Sverige, man räknar sjöar med minst en hektar storlek, då går det över till mer än hundra tusen sjöar i Sverige. Han skrev att det kommer att kosta miljarder för att åtgärda alla renoveringar som borde ha gjorts, det är dessa gamla vattenverk som inte hänger med i utvecklingen för vatten saknas inte. Mins inte krönikörens namn det dök upp i minnet nu när StenÅke skrev som han skrev.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja man borde kanske inte skriva att vi inte har några vattenproblem så slappt som jag just gjorde, för i morse var ju PFAS-nivåerna på agendan igen.

Men vattenskam däremot förstår jag bara inte varför jag eller någon annan ska ha i ett land som Sverige. Däremot så har ju PFAS-problemen varit kända länge utan att de åtgärdats. Det är väl skammigt om man nu vill sänka gränsvärdena så kraftigt som man vill.

Däremot tänker jag på fotokemikalierna. Redan när jag var med i en kollektiv ateljé på Söder så har jag för mig att man återvann en del ur dessa kemikalier. Någon annan kanske kan upplysa mig om hur det funkade och om det fortfarande funkar med den återvinningen. Jan K pekade ju på detta ovan och inte kan det väl vara OK idag att bara hälla det i avloppet??

 

[Falumas]

Nu känner jag mig nästan som Per (PMD) borde känna sig ibland han klyver andras ord ibland när jag nu undrar om det inte leder tanken fel när man säger "det går åt" si och så mycket vatten för att producera något. Vatten förstörs ju inte för att det flödar genom avokadoträden eller bomullsbuskarna och i det senare fallet träffar ju vattnet inte ens buskarna - i alla fall inte som det sprinklades ut när jag stod där i leran upp till knäna ibland..

Vattnar man otroligt mycket så lakar man ur jorden på mycket annat som behövs vilket brukar leda till att det gödslas mycket. Detta gödsel brukar då åka med vattnet och det är kanske inte alltid önskvärt att sjöar, floder etc blir gödda.

Så vattnet kan till viss del förstöras.

Där jag bor är vattenkostnaden för mitt vatten i princip gratis, men för varje kubik vatten jag köper får jag betala en svindyr avloppsavgift. Så jag betalar ca 2000kr per år för vattnet och 10'000kr för avlopp, kommer på samma räkning en gång om året. Så att vattna gräsmattan är lite penningaslöseri, då det vattnet inte går ner i avloppet vilket jag betalt för.

Det var allt jag har att säga om fotopapper.

 

[Sten-Åke Sändh]

Först flygskam och nu framkallningsskam

Att tona papperskopior däremot är väl kanske inte direkt hälsokost.

Tona papperskopior?? När man kan köpa annat glas (både objektiv och glasögon) för både bättre skärpa, annan ton och bättre kontrast!

Skämt åsido, jag köpte ett par billiga avståndsglasögon. Märkligt nog är det svårt att hitta sådana med "minus" lika lätt som vanliga "soppamacksbrillor" med "plus"-korrigering.

Har mycket lite korrigering där på 0,25 som dock märks genom att det ger det där lilla extra på längre distans än tre meter till oändligt. Jag beställde ett par mot recept på nätet och det blev fantastiskt bra. Verkligt överraskande var att den lite gula coating de lagt på glasen verkligen lyfte kontrasten.

Det där med att tona papper är väl mest analogt eller hur? Ett tag för typ 15 år sedan använde jag filter ibland även digitalt men sådant har väl minskat en hel del nu eller?? Jag känner inte samma behov i alla fall.

 

[Frekeman]

Tack för alla inläggen i tråden som jag startade. Den har väl nu tagit en riktning som kanske inte riktigt ligger i linje med vad jag önskade att tråden skulle handla om initialt och jag är säkert delvis skyldig till det själv (ölbryggning etc. ). Men, jag undrar om de som inte skrivit om hur de gjorde förr kanske kan ge oss lite info också om det. Nutida utskrifter och papper har jag rätt bra pejl på, dels genom egen efterforskning men också av att ha läst en del tidigare trådar här på Fotosidan. Jag var som sagt mer intresserad hur tankarna gick under en tid då mitt fotointresse i stort sett var noll – på 70-, 80- och 90-talen.

 

[Frekeman]

Jag var på utställning i Liverpool igår (se detta blogginlägg) och där fanns det möjlighet för mig att titta lite extra på printarna som hängde där. Alla bilder befann sig innanför glas. Vissa reflexer fanns trots att det säkert var dyrbart glas med låg reflexbenägenhet som användes. För vissa bilder användes dock ett glas som var helt matt utan tillstymmelse till reflexer – bilderna såg tillräckligt kontrastrika ut ändå.

De flesta svartvita printar beskrevs som "Gelatin silver hand print, selenium toned" – jag kunde inte se nån toning som jag hade förväntat mig, okunnig om tekniken som jag var! Såg bara ut som ett schysst svartvitt foto. De flesta färgbilder beskrevs som "C-type hand print". Någon enstaka som "Colour pigment print" och ett och annat svarvitt beskrevs "Vintage silver gelatin work print".

Om pappren stod intet. Jag försökte skaffa mig en uppfattning om de var matta, blanka eller mitt emellan. Poängen var att det är svårt att göra detta på ett galleri när bilden är bakom glas. Jag misstänker att de extra pengar man lägger på riktigt bra papper ger en försvinnande skillnad. Men, vetskapen om livslängd etc. och hur pappret känns och ser ut innan inramningen bakom glas kanske motiverar den högre kostnaden för vissa av oss?

 

[gamleJ]

Jag var på utställning i Liverpool igår (se detta blogginlägg) och där fanns det möjlighet för mig att titta lite extra på printarna som hängde där. Alla bilder befann sig innanför glas. Vissa reflexer fanns trots att det säkert var dyrbart glas med låg reflexbenägenhet som användes. För vissa bilder användes dock ett glas som var helt matt utan tillstymmelse till reflexer – bilderna såg tillräckligt kontrastrika ut ändå.

De flesta svartvita printar beskrevs som "Gelatin silver hand print, selenium toned" – jag kunde inte se nån toning som jag hade förväntat mig, okunnig om tekniken som jag var! Såg bara ut som ett schysst svartvitt foto. De flesta färgbilder beskrevs som "C-type hand print". Någon enstaka som "Colour pigment print" och ett och annat svarvitt beskrevs "Vintage silver gelatin work print".

Om pappren stod intet. Jag försökte skaffa mig en uppfattning om de var matta, blanka eller mitt emellan. Poängen var att det är svårt att göra detta på ett galleri när bilden är bakom glas. Jag misstänker att de extra pengar man lägger på riktigt bra papper ger en försvinnande skillnad. Men, vetskapen om livslängd etc. och hur pappret känns och ser ut innan inramningen bakom glas kanske motiverar den högre kostnaden för vissa av oss?

I tidigare trådar framgår att flera av oss väljer att inte sätta glas framför printen. Beroende på skiftningar i ljus blir strukturen ibland tydlig och ibland knappt skönjbar. Printen jag har ovanför TV:n här ser just nu bara slät ut men under dagtid har den en nästan lite läderartad struktur vilket förhöjer helhetsintrycket. Sätter jag glas framför tillkommer reflexer plus att strukturen inte framkommer tydligt i något läge. Jag ser ingen anledning till att sätta glas framför egna printar som jag kan skriva ut igen om något skulle hända så trycket skadas. Är hållbarheten bakom glas med rätt tejp och passepartout runt 100år så ska den säkert hålla utan detta rätt länge också, om inte olyckan är framme. Det är ju skillnad om du säljer dina alster såklart och garanterar lång hållbarhet. Då ska printen skyddas bakom glas.