sagan
Avslutat medlemskap
En annan bild som känns mycket "jag" :
http://www.wallung.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=27657
http://www.wallung.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=27657
Fotografera sin egna själ
- Trådstartare sagan
- Start datum
Niclasfoto
Avslutat medlemskap
(tar mig friheten att plocka med en bild jag INte fotat,,)
Fotografera sin egen själ,, klart att man kan,, jag tror dock att själen lättare upplevs i det osynliga än för fotografisk film
För oss som sett filmen "Constantin" så kanske synen på detta med själen är en mer materialistisk
Jag tolkar Kims uppdrag som att fotografera en setting där den inre karraktäristikan blir konkret och till viss del synliggjort.
Utifrån den tolkningen så ser jag delar av min egen "själ" i denna bild,, Jag ser fokus, naturnära kontakt med djupet av jaktinstinkt,, kanske Är det bara Jag som ser det
Bilden är fotograferad av en god vän, som såklart godkännt denna hantering av bilden
/Mvh Niclas,
Ps, trevlig tråd!
Fotografera sin egen själ,, klart att man kan,, jag tror dock att själen lättare upplevs i det osynliga än för fotografisk film
För oss som sett filmen "Constantin" så kanske synen på detta med själen är en mer materialistisk
Jag tolkar Kims uppdrag som att fotografera en setting där den inre karraktäristikan blir konkret och till viss del synliggjort.
Utifrån den tolkningen så ser jag delar av min egen "själ" i denna bild,, Jag ser fokus, naturnära kontakt med djupet av jaktinstinkt,, kanske Är det bara Jag som ser det
Bilden är fotograferad av en god vän, som såklart godkännt denna hantering av bilden
/Mvh Niclas,
Ps, trevlig tråd!
Bilagor
Xi_
Aktiv medlem
Hmm, intressant tråd. Jag vet inte om jag har fotograferat min själ. Jag har aldrig vid fototillfället tänkt tanken att det är min själ jag fotar. Men däremot lägger jag ner en bit av min själ i mina bilder.
Jag tror nog inte att jag kan fotografera min själ. Däremot speglar mina bilder delar av min själ.
Jag har alltid varit enormt fascinerad av vatten och har alltid kännt en dragningskraft till detta element. Denna fascination ser jag som en del av min själ. Och idag älskar jag också att fotografera just vatten. Kanske inte så djupt men det illustrerar min tankegång.
Kanske är det så att bilder jag tycker om är bilder jag kan se en bit av min själ i.
Jag tror nog inte att jag kan fotografera min själ. Däremot speglar mina bilder delar av min själ.
Jag har alltid varit enormt fascinerad av vatten och har alltid kännt en dragningskraft till detta element. Denna fascination ser jag som en del av min själ. Och idag älskar jag också att fotografera just vatten. Kanske inte så djupt men det illustrerar min tankegång.
Kanske är det så att bilder jag tycker om är bilder jag kan se en bit av min själ i.
Mr P
Aktiv medlem
Samurajens själ är svärdet som de flesta vet... här är en bild på mig och min själ
Frågan som kanske vilar på någons läppar är är den riktig... innan tanken blir till ord beakta följande:
Enligt regler från 1600-talets japan står det en krigare fritt att hugga ner någon ur de lägre stånden ostraffat om denne uppträdde ohyffsat eller på något annat sätt än vad som förväntas.
Att ifrågasätta om min själ är riktig är synnerligen ohyffsat och 2005 är efter 1600. ;-)
Frågan som kanske vilar på någons läppar är är den riktig... innan tanken blir till ord beakta följande:
Enligt regler från 1600-talets japan står det en krigare fritt att hugga ner någon ur de lägre stånden ostraffat om denne uppträdde ohyffsat eller på något annat sätt än vad som förväntas.
Att ifrågasätta om min själ är riktig är synnerligen ohyffsat och 2005 är efter 1600. ;-)
Senast ändrad:
Kijana
Aktiv medlem
Absolut inte blaj. I min enfald trodde jag att alla fotografer försökte fånga både sin och andras själ med sina bilder, men av tråden förstår jag att jag tydligen haft fel.
Men sen är det förstås olika svårt att ge en bild av själens tillstånd. Om själen känns som en blommande sommaräng en solig junidag så är det ju inte så svårt att återge som fotografi. Annorlunda är det förstås om själen känns splittrad, trasig och vilsen.
snysop
Aktiv medlem
Alla människor har olika sätt att se på sin själ. För mig är själen heligt och det är svårt att få den på bild... Att ta kort på något jag tycker om ser jag inte som ett avtryck av min själ. Det tycker jag är för "simpelt".
Jag är iofs nybörjare så jag har ingen vidare erfarenhet ännu, men ännu har inget ställe/motiv etc gett mig en värmande känsla av tillhörighet, samstämmighet etc. Inget som gör att det känns "jag".
Javisst, det är jättelätt att ta kort på vatten bara för att jag älskar vatten, men _jag_ ser inte det som en del av _min_ själ.
/Karin - kanske lite för flummig?
PS Iofs nu när jag tänker på det så känner jag mig rätt hemma med en av mina bilder här på FS, men för att jag skall kunna känna den som ett avtryck av min själ så måste jag känna så även vid fototillfället...
Mr P
Aktiv medlem
När jag läser föregående inlägg så blir det för mig uppenbart att man måste ha en gemensam referensram för ordet själ om man ska kunna disskutera den, vi alla använder ordet själ och pratar om den men själ för Karin behöver inte vara lika som själ är för Kim... Någon menar att en själ är det som är personligt utryck, personens sätt att vara och tänka medans påven kanske säger att det är personligheten och själen är något annat större, och Pierre gör det enkelt och visar en själ som är/var symbol för japanskfeodalism och ideal på bild.
Estethia
Aktiv medlem
isf är det här min stressade själ just nu.
Brejdol
Aktiv medlem
Intressant och kul, om än svårdefinierad tråd!
Kan dra paralleller till musken; man måste ge sig hän i stunden när man spelar, likaså när man fotograferar, först då kan det bli riktigt personligt och bra. Man måste behärska och mästra tekniken (tekniken kan vara extremt begränsad, men man måste ändå bemästra det man har!) för att kunna ge sig hän. Jag har nog faktiskt inte tänkt tanken att "den här bilden är MIN själ", men jag kan förstå den, och sympatisera med den.
Kan dra paralleller till musken; man måste ge sig hän i stunden när man spelar, likaså när man fotograferar, först då kan det bli riktigt personligt och bra. Man måste behärska och mästra tekniken (tekniken kan vara extremt begränsad, men man måste ändå bemästra det man har!) för att kunna ge sig hän. Jag har nog faktiskt inte tänkt tanken att "den här bilden är MIN själ", men jag kan förstå den, och sympatisera med den.
