Fotografera med "delad uppmärksamhet"

[JanneOskar]

Hur fixar ni att fotografera med "delad uppmärksamhet" ?

Exempel 1: Ni går på en festival där ni både vill lyssna på musik, umgås med vänner och jaga bra fototillfällen.

Exempel 2: Ni fjällvandrar men tillfälle att stanna och fota ges inte i samma takt som fototillfällena dyker upp.

Jag känner ibland att det är svårt att göra "både och", antigen slutar det med att kameran aldrig kommer fram, eller så blir det 100% uppmärksamhet på foto.

Det kanske är en nybörjagrej, det blir kanske enklare när man fått mer rutin.

Känner ni igen er ?

/Janne

 

[enghell]

Hej Jan.

Har precis varit på Gates of Metal i Hultsfred och jag tycker inte att det är några problem med att fotografera på en musikfestival.Jag koncentrerade mej mest på fotograferandet,för musiken är ju svår att undgå att höra.För mej är det inget problem i alla fall och jag är ingen jätte-erfaren koncertfotograf.Jag tror inte att man ska fundera så mycket på det utan bara göra det.

 

[Graal]

Jag tycker det är mycket svårt om man inte kan koncentrera sig till 100% på fotograferingen. Har nyligen varit på resa till Prag med Berlin och Dresden på ned/hemväg. Vi var med på en del utflykter ordnade av resvärden men gick också en hel del själva. Jag tog ganska mycket bilder men det var svårt att både ta hänsyn till andra samtidigt som jag själv ville fotografera diverse objekt och detaljer. Har framkallat 10 av de 15 svartvita filmer jag tog under resan och resultatet blev inte riktigt vad jag väntade mig. Hade behövt mera tid och focus på fotograferingen för att hitta de där bilderna man vill ha. Nu blev det mest "tråkig" dokumentation utan fantasi. Men jag har 5 filmer kvar att framkalla, får hoppas på dom. Som jämförelse har jag ibland ägnat en hel dag åt enbart fotografering på andra resor (utan att behöva tänka på annat) och då har också bilderna kommit. Men ibland har man tur att hitta de där riktigt bra bilderna även vi mera spontan gatufotografering, under resans gång så att säga.

 

[skogsbaronen]

Ja de där känner jag är ett problem. Jag har mycket svårt att koncentrera mig hårt på två olika saker. Det säger ju sig självt, man kan inte ge 100% på två saker, de blir ju liksom 200% då.

Exempel 2. Jag gjorde en tripp till Kebnekaise nu i våras. Av de som åkte är jag den ende som jag skulle kalla fotograf. Alla hade ju visserligen en kamera med sig, men ingen av dem fotar på fritiden, om du förstår vad jag menar. Jag visste sedan förra gången vi var där, att det inte skulle gå att fota seriöst.
Ser jag något fint motiv på leden kan jag inte fota detta. Ingen skulle ha väntat på mig i 5minuter 3ggr i halvtimmen bara för att jag ska fota något som i deras ögon är helt ointressant. Enligt mig kan man inte kombinera detta i det sälskap jag hade. Hade vi alla varit fotografer kanske vi kunde haft tid att offra lite tid på fotograferande. Jag kan tänka mig att en renodlad fotoresa i samma miljö måste vara fantastisk. Men i mitt fall är det svårt att kombinera. Valet ligger på fotograferandet eller gåendet. Eftersom att jag inte hade lust att springa ikapp resten hela tiden (man hinner långt på ett par minuter) prioriterade jag inte fotandet. Jag fick nöja mig med taskiga bilder med minnesvärde.

Enligt mig kan man inte kombinera två saker och förvänta sig lika bra resultat som man hade haft om de två aktiviteterna hade utövats ensamma. Det blir en kompromiss hur man än gör.

 

[dofmeister]

Jag förstår precis vad du menar. Ta break från den andra aktiviteten! Jag brukar gå in i "fotograferingsmode" en stund då och då.
På festivalen: Dra iväg från polarna en timme eller så och jaga motiv.
I fjällen: Plåta på rasterna eller fejka "höghöjdssjuka" när du passerar nåt fint ;-)

 

[dJb]

Känner jag att jag måste fota brukar jag bestämma med mina vandringskamrater om var jag ska möta dom sen går jag i min egen takt och stannar och fotar när jag vill. Jag blir bara stressad av att ha några som står och väntar medan jag fipplar med fotoprylar och försöker bibehålla inspirationen.

 

[MomentMan]

Satsa på bra proppar så kan du fotografera och samtidigt höra musiken utan störande ljud.

Däremot filmade jag ett bröllop för x antal år sedan. Då kameran hade en svartvit sökare såg jag hela bröllopet i svartvitt och fick inte se det i färg innan jag tittade på filmen. Det kändes sådär.

 

[magnus67]

Man måste inte alltid fotografera allting man upplever. Om upplevelsen i sig förlorar på att man går omkring och tänker på hur fina bilder man skulle kunna få har nog fotoberoendet blivit för stort. Ta en vit period, jag tror man kan träna bort abstinensen.
Det gäller att bestämma sig för vad man tycker är viktigast: att få bra bilder eller en fin upplevelse.

Några tips på vägen:

1. Plåta några bilder i början, första låten eller så. Strunta sedan i fotandet och njut av musiken istället.

2. Res eller vandra med folk som är lika fototokiga som dig själv, eller lär dig att stå ut med situationen.

 

[-A-]

Nej Jan jag tror inte det är en nybörjargrej, snarare tvärtom. Ju mer man fotar och desto mer proffessionellt man gör det så blir det mer och mer ett jobb. Jag jobbar som pressfotograf och när jag plåtar tex en konsert så är det 100 % foto som gäller. Även om man fått sina bilder, lägger ner kameran och lyssnar så är det aldrig samma sak som att bara stå i publiken och svepas med av musiken. Samma sak om man är ute på fjället för att fotografera, fotar man så är det foto som gäller! Därmed inte sagt att det är sämre! Men det är en annan upplevelse. Ibland har jag med kameran bara för att ta bilder till fotoalbumet och koncentrerar mig på upplevelsen istället, men då blir det också oftast bilder som passar i fotoalbumet och inte på förstasidan..

 

[Benganbus]

Ju enklare..

Jag tror
(eller efter egen erfarenhet)
att ju "enklare" grejer du har, (mindre prylar vid tillfället) och ju bättre du kan dom här få grejerna,
desto mer "automatik" blir det i ditt fotograferande...

Alltså,
du kan både ta en bärs, snacka, plåta och
kolla på musiken om du har en intränad liten utrustning..
(som du för övrigt alltid skall ha med, trots alla suckar från omgivningen...träning ger färdighet!)

Börjar kunna min M6:a hyffsat nu efter en 15 år i fjällen, på gatan, i kajaken, på festen...

Ps.
Ett problem finns dock,
det blir mycket bilder i tid och otid... ;-)

 

[skogsbaronen]

-A- skrev:
Nej Jan jag tror inte det är en nybörjargrej, snarare tvärtom. Ju mer man fotar och desto mer proffessionellt man gör det så blir det mer och mer ett jobb. Jag jobbar som pressfotograf och när jag plåtar tex en konsert så är det 100 % foto som gäller. Även om man fått sina bilder, lägger ner kameran och lyssnar så är det aldrig samma sak som att bara stå i publiken och svepas med av musiken. Samma sak om man är ute på fjället för att fotografera, fotar man så är det foto som gäller! Därmed inte sagt att det är sämre! Men det är en annan upplevelse. Ibland har jag med kameran bara för att ta bilder till fotoalbumet och koncentrerar mig på upplevelsen istället, men då blir det också oftast bilder som passar i fotoalbumet och inte på förstasidan..

Bra summerat!

 

[incus]

Kommer tänka på hur svårt det är att fotografera när man är med kompisarna eller familjen. Ska man snacka och vara med i gemenskapen kommer inte kameran fram eftersom man står för nära.

En fotograf måste stå lite utanför gemenskapen. Vara i iaktagelseläge, ha ett större avstånd mellan sig och objektet än när man själv deltar.