Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Men glädjande nog sker det nu en hel del förändringar. Till och med dessa yrkesgrupper som står för kontrollkulturen i företag och organisationer har nu svårt att stoppa det som nu sker underifrån. Inom mjukvaruutvecklingen går nu en ganska snabb revolutionsvåg som just initierats av problemen med alltför stora krav på detaljstyrning och kontroll. Onödigt mycket kontroll är dysfunktionellt och kostar. Man har helt enkelt upptäckt precis som Volvo gjorde i industrin för kanske 30 år sedan att det helt enkelt var mer lönsamt att ta tillvara mer av personalen potential än det löpande bandet gav utrymme för. Så föddes de "självstyrande grupperna".
Många många väldigt dyra misstag har gjorts i utveckling av större IT-system med traditionella projektledningsmetoder. Man har ofta plöjt ner mångmiljonbelopp bara för att efter något år lägga ner hela rasket när man åkt av banan och misslyckats helt med att leverera överhuvudtaget någonting användbart trots en räcka av framflyttade dead lines.
Man upptäckte också tidigt att IBM:s slipskultur strypte blodflödet till hjärnan på folk och tvingades av rena produktivitetsskäl tillåta utvecklare och andra att klä sig mer komfortabelt. Till och med räknenissarna förstod att de fick mer pengar att räkna om produktiviteten ökade och folk brydde sig mer om att utveckla företag och produkter än om oklanderliga pressveck och tighta slipsknutar. I IBM:s fall så skedde väl denna omsvängning när de såg hur konkurenter som Apple och Microsoft redan jobbade och när de insåg att de höll på att förlora operativsystemskriget mot Microsoft. IBM höll då som bäst på att ta fram efterföljaren till IBM OS/2 när man påbjöd en mer avpänd dresskod i det utvecklingsteamet. WARP blev ingen dålig produkt men få brydde sig om produkten, som lades ner efter några år med stora förluster då Microsoft redan vunnit OS-kriget.
Så nu är det högsta mode med s.k. agila eller "lättrörliga projektmetoder" som SCRUM, som utmärks av man inte har någon egentlig projektledning utan bara en coach eller Scrum master som tillsammans med ett scrum team på 5-9 personer sköter all utveckling från ax till limpa. På så sätt har Volvos självstyrande grupper till sist flyttat in i kontorsvärlden.
När uppgiften är definierad och arbetet nedbrutet i sina minsta beståndsdelar är tanken att gruppen har all den kompetens den behöver och själv vet vad som ska göras. Den kreative friheten är mycket större och man lägger inte ner någon onödig tid på vare sig dokumentation eller på att administrera ihjäl sig i stora projektorganisationer. Istället har man bara ett kort dagligt möte där man pratar igenom vad man ska göra under dagen och sedan betar man av uppgifterna man har i sin back log i cykler på ca en månad. Sen ser man till att hela tiden leverera affärsnytta istället för att leverera allt när hela projektet är klart eller som i många fall tidigare ingenting när allt gått över styr. Scrum är mycket mer flexibelt än traditionella metoder och gör det möjligt att mycket snabbare och enklare anpassa sig till ändrade förutsättningar som alltid dyker upp under alla projekt. Detta är mycket viktigt för många kreativa människor som ofta misshandlas svårt under trycket av traditionella mer stelbenta projektstyrningssystem.
Vid större projekt bildar man bara flera själstyrande Scrum teams. Det här är svårt för många mer traditionella företag att ta till sig och speciellt alla dessa kontrollfunktioner som ju till en del då faktiskt hotas och blir överflödiga. Så även i den änden finns pengar och ökad effektivitet att vinna men först efter att det nya verkligen segrat över det gamla. Den striden pågår som bäst i många företag idag.
Jag tycker det här är väldigt positivt för individens möjlighet till utveckling och kreativiteten. Så situationen är trots allt inte lika svart kanske som den varit. Det sker förändringar och det sker faktiskt nu!
