Annons

fota andras hundar?

Produkter
(logga in för att koppla)

light

Aktiv medlem
Jag är nyfiken på att veta hur ni brukar göra när ni ser en hund som ni gärna vill fota. Brukar ni bara gå på och fota? Eller frågar ni hundägaren först? Finns det nåt "vett och etikett" i detta så att säga?

Jag såg en "gatufotograf" komma gående en gång, ett stycke ifrån satt en man på en bänk med sin hund strax intill i koppel. Och han satte sig bara på huk och började ta en massa närbilder på hunden. Han sa inget till hundägaren och tittade inte ens på honom. Sen gick han bara vidare. Som om hunden vore vilken fågel i skyn som helst.

Det hela tedde sig lite märkligt.
 
Så som han gjorde hade jag aldrig kunnat med att göra. Jag som själv är hundägare skulle nog ta illa upp om nån gjorde så utan att fråga om det först är okej.

Så ja, jag hade frågat om det var okej först.
 
fota andras hundar

Eftersom det är hunden det gäller, att fotografera, brukar jag alltid fråga hunden först!
Varför fråga någon annan först, ägaren eller någon annan hund?
 
Klart man frågar först! Ännu har jag inte varit med om att matte/husse nekant till ett förevigande av hunden. Sen är det bara att lägga sig ner på backen och fota på ;)
 

Bilagor

  • 080625_imgp4125.jpg
    080625_imgp4125.jpg
    75.8 KB · Visningar: 810
När jag fotograferar en hund så är det alltid då ägaren är med. Att plåta en bunden hund på nära håll kan ge problem då hunden känner sig hämmad i sin rörlighet. Dumt att bjuda på en tugga samt att jycken ofta inte ser glad ut.
Lättast är att smöra lite, å vilken fin hund du har, även om den ser ut som en fet liten gris! Sen går det alltid bra att ta kort efter att ha bekantat sig med djuret.
När folk ibland vill fotografera min hund så låter jag de göra så. Sen kan man ju erbjuda sig att platsa, sätta eller ställa hunden om man har lust och tid till detta.
Ett roligt minne av detta var en kille som frågade om jag kunde få hunden att skälla och se arg ut när han stod framför och fotograferade. Inga problem, tyvärr fick han dregel på objektivet och hoppade bakåt av rädsla när hunden gick igång... Men sånt bjuder man gärna på.
Med andra ord - fråga helst först och kör på sen. Det är jäklar i mig inte lätt att få en bra bild.
Bifogar en hund vs kobild
 

Bilagor

  • cowdog.jpg
    cowdog.jpg
    57.2 KB · Visningar: 689
Senast ändrad:
Lyfta kameran och fota

Som med människor brukar jag långsamt och tydligt lyfta kameran och fota, vill dom inte brukar dom skrika till. Det händer dock aldrig när man fotar hundar. Om man frågar och hälsar, så har man en minuts jobb

Om har man vidvinkel och vill gå riktigt nära ska man hälsa först och fråga, mest av säkerhetsskäl. (En del hundägare sparkas :)

Ska man fota en bunden hund så bör man givetvis inte gå nära, men att fota på avstånd kan inte gärna skada eller göra någon upphetsad.

Hade någon satt sig riktigt nära min boxer och börjat fota hade jag nöjt tittat på när hon hoppade omkull honom dreglade över hans kamera och slickade honom i örat. Då lär han sig att fråga till nästa gång.

http://picasaweb.google.se/michael.hultstrom/Grokol/photo?authkey=iQkc3-6T46s#5206583771265318386

Hälsningar,

Micke
 
light skrev:

Jag såg en "gatufotograf" komma gående en gång, ett stycke ifrån satt en man på en bänk med sin hund strax intill i koppel. Och han satte sig bara på huk och började ta en massa närbilder på hunden. Han sa inget till hundägaren och tittade inte ens på honom. Sen gick han bara vidare. Som om hunden vore vilken fågel i skyn som helst.

Fast det är väl hunden man ska respektera, och inte innehavarens behov av ägande och kontroll?

Ett djur är ett djur. Sen må någon ha tämjt den, men det är fortfarande ett djur som vilket som helst. Att vissa hundägare projicerar mänsklighet på sitt ägandes djur må vara dom fritt fram, men är inget jag bryr mig om. Om hunden visar obehag backar jag dock direkt. Jag ser till djurets bästa, och inte den som har behov av kontroll över sitt djur och mig.

Många negativa hundägare kan på ett klart märkligt sätt i samma mening hävda både ägande och integritet om man plåtar "deras" djur. Det är dock MYCKET tydligt att det är ägandet dessa personer håller högst och inget annat. En person som har det behovet av att kontrollera sin omgivning gör det också gärna med t ex mig, vilket alltid till deras förtret misslyckas :)
 
Re: Re: fota andras hundar?

fjalstal skrev:
Fast det är väl hunden man ska respektera, och inte innehavarens behov av ägande och kontroll?
Nix. Juridiken avspeglar (som ofta) verkligheten, den att pekingesern inte tassar omkring och "upplever sig kränkt" efter mötet med Chatarina Canonist på gatan. Jycken har inte den minsta kontroll över upphovsrätt och så bör det fortsatt vara.

Att många djurägare (inte minst urbana sådana) projicerar, har massa hyss för sig och i idealfallet skulle fått fler egna barn, det hör inte hit.
 
Lustig fråga :)
Till att börja med, om det handlar om gatufoto fångar fotografen snabbt en situation med tex en hund inblandad, alltså lyfter kameran och tar bilden för att sedan ta ned kameran och eventuellt ge hundägaren ett leende. På samma sätt fotograferas även människor vid gatufoto. Om man kryper om kring och tar en massa bilder på någons hund handlar det om en fotografering av någons hund och då tycker åtminstone jag att det kan vara på sin plats att snacka med hundägaren. På samma sätt är det när man fotograferar människor, om man jagar folk eller på andra sätt ser till att de känner sig obekväma handlar det inte om gatufoto, snarare nån sorts papparazzande.
 
Re: Re: Re: fota andras hundar?

Florestan skrev:
Att många djurägare (inte minst urbana sådana) projicerar, har massa hyss för sig och i idealfallet skulle fått fler egna barn, det hör inte hit.

Fast det är inte bara hundägare. "Raggarna" (Maskeradvarianten. Riktiga raggare finns knappt längre...) får ibland för sig att jag måste fråga för att plåta deras bilar. Dom tycks ha ungefär samma förhållande till sina bilar som de flesta hundägare har till sina djur. Ungefär samma tonläge, attityd och argument. Det mer än något annat "bevisar" för mig om att hunden är mest en pryl än något annat för många.

Fast vem bryr sig. Jag plåtar som lagen medger och hundar gillar. Vem kan göra något åt det? :)
 
alf109 skrev:
Lustig fråga :)
Till att börja med, om det handlar om gatufoto fångar fotografen snabbt en situation med tex en hund inblandad, alltså lyfter kameran och tar bilden för att sedan ta ned kameran och eventuellt ge hundägaren ett leende. På samma sätt fotograferas även människor vid gatufoto. Om man kryper om kring och tar en massa bilder på någons hund handlar det om en fotografering av någons hund och då tycker åtminstone jag att det kan vara på sin plats att snacka med hundägaren. På samma sätt är det när man fotograferar människor, om man jagar folk eller på andra sätt ser till att de känner sig obekväma handlar det inte om gatufoto, snarare nån sorts papparazzande.
Skönt att läsa en vettig inställning, Alf. Bara för att man får eller har rätt att göra något (enligt lag) innebär ju inte automatiskt att man ska eller måste göra det. Med vänlighet och respekt för andras integritet kommer man långt.
 
fjalstal skrev:
Fast hunden vet ju inte att den är ägd. Den vet inte ens att den är hund, eller ens att den är alls ;)
Så länge man inte varit i huvudet på en hund skall man nog vara lite försiktig med att skriva vad en hund eventuellt vet om sig själv. Hundar är medvetna om sig själva, men inte som människor utan som just hundar ;)
Sedan är det så att de flesta hundar känner sig obekväma om människor som dom inte känner blir för närgågna, åtminstone gör mina det. Men frågan är kanske inte så mycket hur hunden känner utan hur hundägaren upplever fotografen i en sådan situation. Man skulle ju tex kunna hävda att dina badbyxor inte har några kännslor om man fotograferade dig i dom på ett närgånget sätt och därmed anse att du inte har med det att göra :)
 
Sunt förnuft och hövlighet..

..Det kommer man ganska långt med! Har man möjligheten att ha kameran skjutklar vid höften så är det knappt nån som reagerar när man tar bilden. Men, som jag tidigare skrev, så är det trevligare för hundägaren om man tjingsar på dom först. Jag har tagit en del bilder på marknader där de som försetår stånden försökt ta kameran ifrån mig, allt med hänsyn till upphovsrätten! Så idioter finns det gott om. Det gäller bara att lyckas undvika dessa och att själv inte bete sig som en av dom.

Folk vet i allmänhet inte vad som gäller och skapar för stunden egna regler. Jag har förståelse om någon hundägare blir irriterad om en stolle med kamera plötsligt blir närgången, det har ju lite med ens personliga integritet att göra med.

För ett tag sedan blev jag hotad till livet av ett sex män när jag tog kort på torget hemma. De ville inte vara med på bilden. Jag förklarade för dom att jag inte var intressserade av att ha med ett gäng griniga tjugofemåringar i min dokumentation av närmiljön, men det hjälpte föga. Tack och lov kom min hund fram och "hälsade" när de försökte ta pocketkameran ifrån mig.

Faktiskt så har jag upplevt att om du har en riktigt stor kamera med dig - och rent av sätter upp den på stativ - så har folk ett betydligt mer tolerant sätt för ditt fotograferande.
 
alf109 skrev:
Så länge man inte varit i huvudet på en hund skall man nog vara lite försiktig med att skriva vad en hund eventuellt vet om sig själv. Hundar är medvetna om sig själva, men inte som människor utan som just hundar ;)

Djur som hundar har ingen som helst självmedvetenhet. Hade dom haft det hade dom inte ätit sin egen avföring, bara andra hundars... ;D

Tar man ut en hund på offentlig plats får man räkna med att den blir fotograferad. Om nån är för närgången får man säga till den som är det, och inte gapa om fotoförbud hit och dit. En hund är juridiskt som vilket föremål som helst , och jag ser ingen som helst skillnad mellan att fotografera t ex en bil eller en hund.

Med fotografera menar jag alltså inte att trakassera hunden eller dess ägare. Den hundägare som anser att fotografering på behörigt avstånd är störande är rätt störd själv. Rubbad. Lite bakom. Äh, ni får fylla på fler superlativ själva... :)
 
fjalstal skrev:
Djur som hundar har ingen som helst självmedvetenhet. Hade dom haft det hade dom inte ätit sin egen avföring, bara andra hundars... ;D

Tar man ut en hund på offentlig plats får man räkna med att den blir fotograferad. Om nån är för närgången får man säga till den som är det, och inte gapa om fotoförbud hit och dit. En hund är juridiskt som vilket föremål som helst , och jag ser ingen som helst skillnad mellan att fotografera t ex en bil eller en hund.

Med fotografera menar jag alltså inte att trakassera hunden eller dess ägare. Den hundägare som anser att fotografering på behörigt avstånd är störande är rätt störd själv. Rubbad. Lite bakom. Äh, ni får fylla på fler superlativ själva... :)
Hehe, du kanske varit hund i något tidigare liv som du kan referera till vad vet jag, måste i så fall varit en ganska sjuk hund om du åt din egen avföring. När det gäller att fotografera hundar likväl som människor anser jag att man skall göra det med så liten påverkan på fotoobjektet som möjligt om det skall kallas för gatufoto. Vitsen med gatufoto är att fånga olika skeenden på gatan och om man då interagerar kraftigt med fotoobjektet kan det i och för sig bli bra bilder, men knappast gatufoto.
 
alf109 skrev:
När det gäller att fotografera hundar likväl som människor anser jag att man skall göra det med så liten påverkan på fotoobjektet som möjligt om det skall kallas för gatufoto. Vitsen med gatufoto är att fånga olika skeenden på gatan och om man då interagerar kraftigt med fotoobjektet kan det i och för sig bli bra bilder, men knappast gatufoto.

Visst är det så, och själv är jag inte så intresserad av djur att jag gärna plåtar dom på annat sätt än på "gatufotovis". En hund som får uppmärksamhet blir det ändå inga bra bilder på. Vill man ha såna bilder kan man väl stå och dra i svansen så som såna rasfascistiska hundutställare gör. De där bilderna om något är väl bevis på att hunden inte har någon som helst uppfattning om sig själv. Hade den förstått graden av förnedring så hade den nog reagerat åtminstone en smula.

:D
 
fjalstal skrev:
... De där bilderna om något är väl bevis på att hunden inte har någon som helst uppfattning om sig själv. ...
:D
Det säger egentligen inget annat än att hunden inte uppfattar "vad som är förnedrande" på samma sätt som en människa. Vg detta kan man ju iofs påstå att folk som trängs i alla dockusåpor och liknande inte heller har något självmedvetande ;)
Du gör ett litet misstag om du anser att dina egna referensramar skall tjäna som norm vg självmedvetande eller inte. Alla hundar drömmer till exempel, och detta indikerar att de på något sätt kan reflektera. Dessutom om man har haft hundar hela livet så kan man nog med ganska stor säkerhet påstå att de har självmedvetande. Att däremot försöka göra hundar till människor är en helt annan sak.
 
alf109 skrev:
Det säger egentligen inget annat än att hunden inte uppfattar "vad som är förnedrande" på samma sätt som en människa. Vg detta kan man ju iofs påstå att folk som trängs i alla dockusåpor och liknande inte heller har något självmedvetande ;)
Du gör ett litet misstag om du anser att dina egna referensramar skall tjäna som norm vg självmedvetande eller inte. Alla hundar drömmer till exempel, och detta indikerar att de på något sätt kan reflektera. Dessutom om man har haft hundar hela livet så kan man nog med ganska stor säkerhet påstå att de har självmedvetande. Att däremot försöka göra hundar till människor är en helt annan sak.

Du bör nog skilja på självuppfattning och instinkt. Djur har med undantag av några få primater ingen självkänsla och jag-upplevelse. Visst kan hundar drömma, men det beror enligt de allra flesta som forskar (d v s inte New Age-idioter...) kring det på att hjärnan på så sätt bearbetar problem den inte kan lösa på annat vis. Instinkter och biologiska funktioner som inte har ett dugg med jaget att göra är inte till mycket nytta utan människans personliga förmåga till reflektion.

Men det där är sak samma. Jag plåtar hundar om jag har lust, och det på samma vis som jag plåtar kor, rävar, katter och alla andra djur. Med det menar jag inte att vara närgången så som människor definierar det. Jag har inte ett dugg respekt för hundägares ofta stora behov av att styra sin omgivning, och en person som irriterar sig så på sin omvärld kan knappast ha en stabil och säker hund. Jag är inte särskilt rädd för aggressiva hundar då jag kan hantera dom, men ogillar aggressiva människor stort.

Fast det hör väl till saken att jag sen barnsben har haft lätt för att hantera djur. När jag växte upp kunde man springa lite som man ville på gårdarna där hemma och jag lärde mig snart att djur "bara" är djur, men att hundar inte tillhör dom smartaste. Visst kan man lära en hund diverse saker, men det är inget mot vad som går att lära t ex en gris eller get. Hundar är dock betydligt mer "dämpade" socialt sett så dom kan vara till nytta på ett annat vis än ett mindre tamt djur. Hundar luktar aningen bättre än getter också :)

Det absolut "smartaste" djur jag har sett är en älgkalv brorsan hade i några veckor. Han åkte för att kolla på den för tidningens räkning (NWT) och kom givetvis hem med den nån dag gamla kalven. Kon hade om jag minns rätt blivit påkörd av tåg eller lastbil strax söder om Dals Ed. Det räckte med en utskällning av mamma älg (d v s brorsan) för att den skulle bli rumsren efter att ha pinkat på köksgolvet. Att lystra till namnet Lisa (skulle heta Nisse, men satte sig ner och pinkade...) gick väldigt fort när den insåg fördelarna. Några lätta ryck i kopplet, så gick den fot, och detta efter att åkt bil några mil för att vara med på en skolavslutning. Tyvärr saknas ju den där sociala dämpningen, och en älg som snabbt passerar en meter i höjd blir "lätt" farlig när den leker rätt vilt med främst barn. Lisa fick alltså åka till en älgkollega i Småland. Hon klådde dock upp denna otäcka kollega direkt då hon inte hade en aning om att hon var älg...
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.