Dynamic range betyder fritt översatt dynamiskt omfång.
För att överdriva så kan man säga att det sämsta tänkbara dynamiska omfånget är en kamera som bara kan återge svart och vitt. Ingenting därimellan. Man vill ju gärna ha lite mer nyanser, tex grått.
En digitalkamera har svårt eller ialla fall svårare att återge alla miljoner nyanser som finns i en bild eller motiv. Detta gör att någonting mycket mörkt helt enkelt blir svart och någonting mycket ljust på gränsen till vitt blir vitt helt enkelt.
Ett extremt exempel på detta är om du ställer exponeringen mot en ljus himmel, du får naturligvis en mycket kort tid eller liten bländare eftersom det är så ljust. Reslutatet blir att allt annat blir svart eller mycket mörkt pgr av den korta tiden. Vänder du på det så blir ju det andra bra men himlen kritvit.
En perfekt kamera skulle klara återge den ljusa himlen men endå kunna återge en bra omgivning som var mörkare, men detta är ren fantasi.
Detta är alltså dynamic range, alltså Dynamiskt omfång. Förmågan att återge nyanser ett visst omfång.
HDR löser detta genom att "fuska", helt enkelt att ta en ljus bild, en mörk bild och en normal bild. Sedan läggs detta ihop och du har vips på konstgjord väg utäkat det dynamiska omfånget.
Att Photoshop gnäller beror på att det dynamiska omfånget helt enkelt inte räcker till för att skapa en HDR bild.
Du har endera försökt skapa en hdr bild genom att göra olika exponeringar från samma fil vilket inte går i Photoshop, men det går i Photomatix. Eller så har du på tok får små intervaller mellan dom olika bilderna. ungefär 1-2 bländarsteg är lagom tycker jag i alla fall.
