Jag har länge sneglat på, och övervägt att skaffa mig en DSLR. Kanske inte för att helt ersätta min nuvarande analoga utrustning, men som ett komplement i alla fall.
Nu föll det sig så att vi skaffade oss en 20D till jobbet som jag har haft möjlighet att köra med ett tag. Just nu är jag riktigt glad att jag inte hoppat på digitaltåget än.
Visst är det skönt att få feedback direkt, att kunna ändra ISO och vitbalans efter behov och att dessutom slippa ledtiderna. Bildkvaliteten är också helt ok. Dock saknar jag den analoga känslan, speciellt kornet i det som ligger utanför fokus. Jag tycker verkligen att digitala bilder känns lite döda. Sedan är ju tonomfånget märkbart sämre än ett bra dia. S/V ska vi inte ens tala om.
Vad det gäller rena semesterbilder däremot så är jag hur bra kompis som helst med min digitala Ixus.
Största problemet för mig är nog att jag inte alls lägger ner samma energi på att planera och komponera en bild när jag kör digitalt. "Äsch, det går alltid att radera och ta en till". Hela fotograferandet blir mer forserat. Det har lite samma effekt på mig som att plåta med zoom resp. fast optik.
Därmed inte sagt att jag inte kommer bli digital med tiden, men det gav inte alls det där frihetskänslan som jag hade hoppast på. Snarare blev det så att en stor del av hantverkskänslan försvann.
Som sagt, jag fortsätter att köra analogt ett tag till, men med tider ger jag mig nog.