Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Matning m.m. är en sak som många tycker förtar värdet av en naturbild så det vill de som utnyttjat den typen av riggning helst inte tala om, eftersom man vet hur de mekanismerna funkar i naturfotopurismens värld.
En annan sak som en del naturfotografer heller aldrig riktigt vill kännas vid är vilken roll tekniken faktiskt spelat för att fotografen lyckats ta sina bilder. Vi som var med på den analoga tiden då det var tur om man ens hade en inbyggd exponeringsmätare i kameran kan nog inte blunda för den teknikfaktorn.
Sensorerna som nu kan se i mörker som aldrig förr och en AF som hugger när det nästan är svart. 8 X bildstabilisering, seriebildtagning med 30 bilder/sek minst, smart AI-styrd hierarkisk AF som praktiskt taget aldrig missar fokus vare sig med eye focus för i princip allt levande eller utan. Smart exponeringsautomatik som tillsammans med fokussystemet uppdateras minst 60 ggr/sek. Blixtar som zoomar utlysningsvinkeln beroende på vald brännvidd, Dynamiska istället för statiska fokuspunkter m.m. m.m - allt detta ovan har helt revolutionerat vad en fotograf som är öppen för tekniken kan åstadkomma idag.
Att en del idag trots teknikfaktorns allt större inverkan kan fortsätta låtsas som om allt det här inte hänt eller inte finns idag eller åtminstone att det överhuvudtaget inte påverkar förutsättningarna "för en riktig fotograf med rätt handlag", är rätt förbluffande för att om det skulle vara sant så kan det nog inte uppnås på annat sätt än att man medvetet helt "dummar" ner dessa moderna kameror och sätter på gamla analoga objektiv utan AF istället.
Det man dessutom kan göra vid efterbehandling av bilder från dagens fantastiska sensorer i dagens fantastiska konverterare med exv. brus vid riktigt låga ISO är näst intill häpnadsväckande, vilket gör att bilder ner mot 12 800 mycket väl kan bli användbara numera efter ett varv genom någon denoise-programvara. Ställ det mot de ASA/ISO 50 man slet med då med dåtidens positiva dia-film t.ex. Ett bra ord för det var väl att det var karaktärsdanande i bästa fall men väldigt begränsande på ett sätt som många inte kan föreställa sig idag och det påverkade definitivt både den tekniska bildkvaliteten och möjligheten att sätta timingen.
Det verkliga fotografiska adelsmärket idag förbehålls enbart de som vänder ryggen till allt detta ovan, hävdar att de enbart tar bilder i JPEG och aldrig efterbehandlar eftersom det ju inte behövs när det ju räcker - förutsatt att man har handlaget - att istället förbehandla bilderna mentalt så att de exakt blir som man vill "skapa dem" innan man trycker på knappen.
Ja, snacka om "skilda världar" som inte alls går ihop idag. Inte undra på att samtiden inte riktigt klarar av att förhålla sig till vare sig det ena eller det andra fullt ut, utan att slå knut på sig. I en sådan tid är det väl heller inte så konstigt om det finns profiler som inte är av denna världen, för det är nog heller inte de fotopurister som hävdar att de i princip står helt utanför den teknik som nu finns i både kameror och datorprogram. Jag har faktiskt svårt att fullt ut tro på de historier som ofta följer med dessa fantastiska naturbilder från "Fablernas Värld", vare sig de handlar/handlat om "Photoshoppade" snöleoparder, elefanter, vargar, lodjur eller för den delen mårdhundar.
Det finns andra moment i detta också. Det finns naturfotografer som anser att äkthet är det viktigaste, men som sedan gärna och ofta tar till betalgömslen och liknande - som om det är mer äkta. Det finns de som jobbar i jpg och tycker att bilderna ska vara råa och opåverkade, för att på så sätt visa större äkthet - men som samtidigt visar brister i ljushantering, bildkomposition och motivmässigt uttryck.
För egen del jobbar jag i jpg för att det är enklare, för att bildskapandet i stor del ligger under själva fotograferingen; detta fast äkthet sällan är min bärande kraft i bilderna. Jag experimenterar gärna, arbetar med filter, multiexponerar mm - både ofta och gärna. Om detta sedan tillhör adelsmärket eller inte, det är inte det viktiga för mig - det viktiga är vad bilderna förmedlar. Men också för att det just är skapandet under själva fotograferingen som är det mest intressanta för mig.
Att jag arbetar helmanuellt är heller inte för att jag vill framstå som en större puritan, för mig handlar det om att ha bättre kontroll och att detta ger mig bilder jag annars inte hade kunnat göra. Jag jobbar helt enkelt mycket snabbare och mer metodiskt med manuella inställningar.
Jag har aldrig varit den som vänder ryggen mot den tekniska utvecklingen, men jag har heller inte övertro på allt som är nytt - och väger allt det nya hela tiden mot det jag arbetar med. Ser jag inga fördelar väljer jag bort, helt enkelt.
[/QUOTE]
Det finns flera sorters "kontroll" här. Det är absolut så att om man har en kamera som verkligen tillåter närmast analog hantering av rattar, kranar och spakar på kamerahuset så kan det upplevas som att ha bättre kontroll, men av ett mycket begränsat antal grundparametrar - jag tänker här på min gamla KonicaMinolta D7D. Den var i mycket mekanisk .... eller elektromekanisk och förmodligen mycket dyr att tillverka med dagens mått mätt.
Den hade också en optisk sökare som alla dessa gamla DSLR-kameror hade. Hur mycket kontroll gav de i riktigt dåligt ljus? Faktum var ju att man knappt såg ett skit med dessa sökare och man hade inte en chans att sätta fokus i det mörkrat manuellt. Nu fixar både min A7IV och exv. Canons R5 att sätta fokus även när det är nästan svart och en EVF ger åtminstone så pass mycket ledljushjälp att man kan se vad man kan sikta på för att hjälpa AF på traven.
Man kan säkert som fotopurist med sin neddummade kamera tycka att man har bra koll (just genom att begränsa sig till kanske de tre huvudparametrar man hinner ha koll på) på komponeringen men manuell fokusering kommer aldrig mer kunna mäta sig med dagens AI-styrda AF och särskilt inte då det som sker sker snabbt - sen finns det ju en del andra parametrar också... Den begränsande teknik vi pratar om här har dock en begränsnig som få digitalfotografer skulle acceptera idag - den ger noll koll över bildens detaljer.
Då är vi inne på efterbehandlingen. Jag är egentligen mest intresserad av kulturgeografi, folkliv, gatufoto - vad folk gör än av naturfoto. Trots det har jag varit på safaris i Afrika åtta gånger och i Asien två ggr (i Indien och på Sri Lanka). I Venezuelas ö-värld på Los Roches, på Barbadis och även i Öst-Afrika och Thailands ö-värld har jag ägnat mig åt deep sea fishing ett antal gånger, så jag har inte kunnat undvika naturfoto och är det något jag lärt mig av efterbehandlingen av mina egna djur- och naturbilder så är det att det först är i de senaste av alla mina digitala kameror som JPEG-bilder direkt ur kameran ens börjat komma i närheten av att kunna användas utan efterbehandling.
Det jag också vill understryka kring matningen är att koncentrationen av exv. större däggdjur djur är så ofantligt mycket större i Öst-Afrika än i våra kalla nordliga skogar. Jag har bara vid ett enda tillfälle sett någon mata djur några djur för att turister ska komma närmare djuren och det var på en tältcamp då vi satt vid ett vattenhål runt öppen eld efter en middag. Annars åker man runt i jeep och möter de djur man möter. Det finns överhuvudtaget inget regisserat och det kan jag säga som varit i rätt många av de parker som finns i Kenya och Tanzania. Det enda man har hjälp av är guidernas kunskap och samarbete över radio. Så med tanke på den dåliga tillgång på djur vi har i våra kalla nordiska skogar så har jag viss förståelse för denna matning.
Vid efterbehandling av RAW-bilderna har man en helt annan kontroll över bildernas detaljinnehåll, ljus, färgmättnad och detaljering och just detaljeringen av de djur- och naturfotografer jag kan säga att jag känner till del är att de är rätt besatta av detalj. Alla de jag känner har haft kameror med fler pixlar än 24 MP som länge varit standard i både APS-C och FF. Så JPEG-puristerna säger hej hej till efterbehandlingen och säger sig respektera de regler som gäller för "ej manipulerad bild". Jag har svårt att se att naturfotografer som idag försöker leva på sina bilder frivilligt skulle avstå från den detaljkontrollen och ta på sig en svårt begränsande tagelskjorta bara för att stå upp för fotopurismens skrivna och oskrivna lagar. Med facit i hand så ser vi ju också att det är stor skillnad på vad en del säger och vad de faktiskt gör.
Senast ändrad: