Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Fejkade (eller fejkande) fotografer - varför skapa en "fotograf" som inte finns?

Produkter
(logga in för att koppla)
Matning m.m. är en sak som många tycker förtar värdet av en naturbild så det vill de som utnyttjat den typen av riggning helst inte tala om, eftersom man vet hur de mekanismerna funkar i naturfotopurismens värld.

En annan sak som en del naturfotografer heller aldrig riktigt vill kännas vid är vilken roll tekniken faktiskt spelat för att fotografen lyckats ta sina bilder. Vi som var med på den analoga tiden då det var tur om man ens hade en inbyggd exponeringsmätare i kameran kan nog inte blunda för den teknikfaktorn.

Sensorerna som nu kan se i mörker som aldrig förr och en AF som hugger när det nästan är svart. 8 X bildstabilisering, seriebildtagning med 30 bilder/sek minst, smart AI-styrd hierarkisk AF som praktiskt taget aldrig missar fokus vare sig med eye focus för i princip allt levande eller utan. Smart exponeringsautomatik som tillsammans med fokussystemet uppdateras minst 60 ggr/sek. Blixtar som zoomar utlysningsvinkeln beroende på vald brännvidd, Dynamiska istället för statiska fokuspunkter m.m. m.m - allt detta ovan har helt revolutionerat vad en fotograf som är öppen för tekniken kan åstadkomma idag.

Att en del idag trots teknikfaktorns allt större inverkan kan fortsätta låtsas som om allt det här inte hänt eller inte finns idag eller åtminstone att det överhuvudtaget inte påverkar förutsättningarna "för en riktig fotograf med rätt handlag", är rätt förbluffande för att om det skulle vara sant så kan det nog inte uppnås på annat sätt än att man medvetet helt "dummar" ner dessa moderna kameror och sätter på gamla analoga objektiv utan AF istället.

Det man dessutom kan göra vid efterbehandling av bilder från dagens fantastiska sensorer i dagens fantastiska konverterare med exv. brus vid riktigt låga ISO är näst intill häpnadsväckande, vilket gör att bilder ner mot 12 800 mycket väl kan bli användbara numera efter ett varv genom någon denoise-programvara. Ställ det mot de ASA/ISO 50 man slet med då med dåtidens positiva dia-film t.ex. Ett bra ord för det var väl att det var karaktärsdanande i bästa fall men väldigt begränsande på ett sätt som många inte kan föreställa sig idag och det påverkade definitivt både den tekniska bildkvaliteten och möjligheten att sätta timingen.

Det verkliga fotografiska adelsmärket idag förbehålls enbart de som vänder ryggen till allt detta ovan, hävdar att de enbart tar bilder i JPEG och aldrig efterbehandlar eftersom det ju inte behövs när det ju räcker - förutsatt att man har handlaget - att istället förbehandla bilderna mentalt så att de exakt blir som man vill "skapa dem" innan man trycker på knappen.

Ja, snacka om "skilda världar" som inte alls går ihop idag. Inte undra på att samtiden inte riktigt klarar av att förhålla sig till vare sig det ena eller det andra fullt ut, utan att slå knut på sig. I en sådan tid är det väl heller inte så konstigt om det finns profiler som inte är av denna världen, för det är nog heller inte de fotopurister som hävdar att de i princip står helt utanför den teknik som nu finns i både kameror och datorprogram. Jag har faktiskt svårt att fullt ut tro på de historier som ofta följer med dessa fantastiska naturbilder från "Fablernas Värld", vare sig de handlar/handlat om "Photoshoppade" snöleoparder, elefanter, vargar, lodjur eller för den delen mårdhundar.

Det finns andra moment i detta också. Det finns naturfotografer som anser att äkthet är det viktigaste, men som sedan gärna och ofta tar till betalgömslen och liknande - som om det är mer äkta. Det finns de som jobbar i jpg och tycker att bilderna ska vara råa och opåverkade, för att på så sätt visa större äkthet - men som samtidigt visar brister i ljushantering, bildkomposition och motivmässigt uttryck.

För egen del jobbar jag i jpg för att det är enklare, för att bildskapandet i stor del ligger under själva fotograferingen; detta fast äkthet sällan är min bärande kraft i bilderna. Jag experimenterar gärna, arbetar med filter, multiexponerar mm - både ofta och gärna. Om detta sedan tillhör adelsmärket eller inte, det är inte det viktiga för mig - det viktiga är vad bilderna förmedlar. Men också för att det just är skapandet under själva fotograferingen som är det mest intressanta för mig.

Att jag arbetar helmanuellt är heller inte för att jag vill framstå som en större puritan, för mig handlar det om att ha bättre kontroll och att detta ger mig bilder jag annars inte hade kunnat göra. Jag jobbar helt enkelt mycket snabbare och mer metodiskt med manuella inställningar.

Jag har aldrig varit den som vänder ryggen mot den tekniska utvecklingen, men jag har heller inte övertro på allt som är nytt - och väger allt det nya hela tiden mot det jag arbetar med. Ser jag inga fördelar väljer jag bort, helt enkelt.
[/QUOTE]

Det finns flera sorters "kontroll" här. Det är absolut så att om man har en kamera som verkligen tillåter närmast analog hantering av rattar, kranar och spakar på kamerahuset så kan det upplevas som att ha bättre kontroll, men av ett mycket begränsat antal grundparametrar - jag tänker här på min gamla KonicaMinolta D7D. Den var i mycket mekanisk .... eller elektromekanisk och förmodligen mycket dyr att tillverka med dagens mått mätt.

Den hade också en optisk sökare som alla dessa gamla DSLR-kameror hade. Hur mycket kontroll gav de i riktigt dåligt ljus? Faktum var ju att man knappt såg ett skit med dessa sökare och man hade inte en chans att sätta fokus i det mörkrat manuellt. Nu fixar både min A7IV och exv. Canons R5 att sätta fokus även när det är nästan svart och en EVF ger åtminstone så pass mycket ledljushjälp att man kan se vad man kan sikta på för att hjälpa AF på traven.

Man kan säkert som fotopurist med sin neddummade kamera tycka att man har bra koll (just genom att begränsa sig till kanske de tre huvudparametrar man hinner ha koll på) på komponeringen men manuell fokusering kommer aldrig mer kunna mäta sig med dagens AI-styrda AF och särskilt inte då det som sker sker snabbt - sen finns det ju en del andra parametrar också... Den begränsande teknik vi pratar om här har dock en begränsnig som få digitalfotografer skulle acceptera idag - den ger noll koll över bildens detaljer.

Då är vi inne på efterbehandlingen. Jag är egentligen mest intresserad av kulturgeografi, folkliv, gatufoto - vad folk gör än av naturfoto. Trots det har jag varit på safaris i Afrika åtta gånger och i Asien två ggr (i Indien och på Sri Lanka). I Venezuelas ö-värld på Los Roches, på Barbadis och även i Öst-Afrika och Thailands ö-värld har jag ägnat mig åt deep sea fishing ett antal gånger, så jag har inte kunnat undvika naturfoto och är det något jag lärt mig av efterbehandlingen av mina egna djur- och naturbilder så är det att det först är i de senaste av alla mina digitala kameror som JPEG-bilder direkt ur kameran ens börjat komma i närheten av att kunna användas utan efterbehandling.

Det jag också vill understryka kring matningen är att koncentrationen av exv. större däggdjur djur är så ofantligt mycket större i Öst-Afrika än i våra kalla nordliga skogar. Jag har bara vid ett enda tillfälle sett någon mata djur några djur för att turister ska komma närmare djuren och det var på en tältcamp då vi satt vid ett vattenhål runt öppen eld efter en middag. Annars åker man runt i jeep och möter de djur man möter. Det finns överhuvudtaget inget regisserat och det kan jag säga som varit i rätt många av de parker som finns i Kenya och Tanzania. Det enda man har hjälp av är guidernas kunskap och samarbete över radio. Så med tanke på den dåliga tillgång på djur vi har i våra kalla nordiska skogar så har jag viss förståelse för denna matning.

Vid efterbehandling av RAW-bilderna har man en helt annan kontroll över bildernas detaljinnehåll, ljus, färgmättnad och detaljering och just detaljeringen av de djur- och naturfotografer jag kan säga att jag känner till del är att de är rätt besatta av detalj. Alla de jag känner har haft kameror med fler pixlar än 24 MP som länge varit standard i både APS-C och FF. Så JPEG-puristerna säger hej hej till efterbehandlingen och säger sig respektera de regler som gäller för "ej manipulerad bild". Jag har svårt att se att naturfotografer som idag försöker leva på sina bilder frivilligt skulle avstå från den detaljkontrollen och ta på sig en svårt begränsande tagelskjorta bara för att stå upp för fotopurismens skrivna och oskrivna lagar. Med facit i hand så ser vi ju också att det är stor skillnad på vad en del säger och vad de faktiskt gör.
 
Senast ändrad:
Sten-Åke: Det finns väl lika många "kontroller" som det finns fotografer. Jag skriver om min kontroll i mitt bildskapande. Sedan handlar det om vilka kameror man väljer, jag har valt kameror som ger mig det jag söker efter.

Vi har olika preferenser kring de analoga kamerorna; jag använde oftast Nikon F3, F4 och F5 - som gav mig den kontroll jag sökte efter. Upplevde inte alls att jag inte hade kontroll över den färdiga bilden (oftast dia som det då var).

Du återkommer till fotopurist, det får stå för dig om du upplever mig som det, eller att jag har neddummade kameror. Eller för den del om du tycker att jag "enbart tycker mig ha bra kontroll".

Intressant hur du använder ord som begränsande teknik, som om de grundläggande parametrarna är begränsande - eller att flera av de modernare möjligheterna motverkar dessa begränsningar... Vad du skriver och nästan påstår, visar tydligt att vi talar helt olika språk kring fotograferandet.

Jag kritiserar aldrig dig och dina övertygelser, men jag undrar varför du så ofta ska återkomma i formuleringar som ska vara begränsande/reducerande till mitt sätt att fotografera. Du får gärna fortsätta med det, om det är viktigt för dig. Så kan jag fortsätta hålla mig till mitt eget fotograferande och berätta om hur jag gör.
 
Vi är många som sätter våra egna regler - skrivna eller oskrivna att leva efter eller att fotografera efter.
Ibland grundar de sig i en övertygelse och i andra fall en utmaning eller vilja att överkomma egna ställda villkor.

Fotografera manuellt med exakt den exponering man hade för avsikt att fånga.
Sätta mästarbilden som fångar sporthändelsen ur en vinkel som ingen annan såg.
Förädla kompositionen och aldrig någonsin behöva beskära en bild i efterhand.

Alla vi har väl en sak gemensamt och det är att vi älskar att fånga ögonblicket.
Hur vi gör det är högst personligt.
Vi behöver verkligen inte nervärdera någon annans väg eller sätt de tar till sig för att uppnå sina mål. :)
 
Vi behöver verkligen inte nervärdera någon annans väg eller sätt de tar till sig för att uppnå sina mål. :)
Helt riktigt, och motsatsen gäller också. Vi behöver inte uppvärdera det sätt vi själva jobbar på och utmåla det som den enda sanna vägen för alla andra. 🙂

Men nu har denna tråd dragit iväg långt från urspungsämnet fejkade fotografer och Kittiya Pawlowskis omtalade bilder på snöleopard, bilder som bevisats vara ihopklippta från andra fotografers bilder.
 
Senast ändrad:
Vi är många som sätter våra egna regler - skrivna eller oskrivna att leva efter eller att fotografera efter.
Ibland grundar de sig i en övertygelse och i andra fall en utmaning eller vilja att överkomma egna ställda villkor.

Fotografera manuellt med exakt den exponering man hade för avsikt att fånga.
Sätta mästarbilden som fångar sporthändelsen ur en vinkel som ingen annan såg.
Förädla kompositionen och aldrig någonsin behöva beskära en bild i efterhand.

Alla vi har väl en sak gemensamt och det är att vi älskar att fånga ögonblicket.
Hur vi gör det är högst personligt.
Vi behöver verkligen inte nervärdera någon annans väg eller sätt de tar till sig för att uppnå sina mål. :)
Idag fotade jag en inomhus-cup i Gävle i en hall med jämn och bra belysning. Jag hade glömt gråkortet hemma så vitbalansen fick stå på auto. Och trots att jag visste att jag borde låsa exponeringsinställningarna för att få jämnt ljus mellan bilderna lät jag det vara. Det är en utmaning att komma ihåg hur man gör mellan varven. Att jag hade glömt gråkortet är det jag stör mig mest på. Att bilderna varierar lite i ljushet stör mig mindre än när de varierar i vitbalans.
 

Bilagor

  • DF1E08C0-768E-467E-86CA-13F3432D87F3.png
    DF1E08C0-768E-467E-86CA-13F3432D87F3.png
    11 MB · Visningar: 35
Idag fotade jag en inomhus-cup i Gävle i en hall med jämn och bra belysning. Jag hade glömt gråkortet hemma så vitbalansen fick stå på auto. Och trots att jag visste att jag borde låsa exponeringsinställningarna för att få jämnt ljus mellan bilderna lät jag det vara. Det är en utmaning att komma ihåg hur man gör mellan varven. Att jag hade glömt gråkortet är det jag stör mig mest på. Att bilderna varierar lite i ljushet stör mig mindre än när de varierar i vitbalans.
Gå tillbaka och ta en bild på gråkort.
 
Att tycka om något gör vi alla, så även jag. Men jag tycker man ska försöka undvika att tycka om nåGon. Hellre något än någon!
Det här förstår jag inte alls. Hur skulle världen se ut om alla undvek att tycka saker om personer? Självklart både får och bör man tycka saker om både personer och ting. Tyckandet kan förstås uttryckas på lite olika sätt, men undvika att tycka ser jag ingen poäng i.
 
Man får skilja på duktiga fotografer, och duktiga fotografer inom olika genrer. En duktig fotograf får gång på gång till både komposition och ljus, oavsett om djuren är matade eller inte.
Är man duktig naturfotograf för att man kan få till en bra komposition med matade djur mitt framför gömslet? Kanske, kanske inte…

En duktig naturfotograf kanske besitter samma egenskaper som en duktig jägare? En förståelse för djurens beteende och en förmåga att kunna hitta dem?

Man skulle också kunna göra jämförelsen mellan porträttfotografen och gatufotografen. Båda har förmåga till komposition, att hitta det bra ljuset, och att se bilden. Den ena jagar människor i sitt naturliga habitat, helst utan att själv bli sedd, den andra regisserar ingående sina motiv. Det är inte helt säkert att de är bekväma i varandras miljöer, även om båda är duktiga fotografer.

Man får skilja på bilder av konstnärlig karaktär, och de som är av dokumentär karaktär. Det är så klart en glidande skala med två ytterligheter.
 
Man får skilja på duktiga fotografer, och duktiga fotografer inom olika genrer. En duktig fotograf får gång på gång till både komposition och ljus, oavsett om djuren är matade eller inte.
En duktig fotograf är en som lyckas oftast ta bra bilder oavsett omständigheterna. Varför fotografen lyckas kan variera. Tur, skicklighet och mycket arbete kan vara ingredienser i receptet.
 
Ungefär, och jag borde ha citerat stycket under det jag citerade istället för att min kommentar skulle bli begriplig. Jag ändrar inte nu, för då blir den ännu obegriplligare.
 
Sten-Åke: Det finns väl lika många "kontroller" som det finns fotografer. Jag skriver om min kontroll i mitt bildskapande. Sedan handlar det om vilka kameror man väljer, jag har valt kameror som ger mig det jag söker efter.

Vi har olika preferenser kring de analoga kamerorna; jag använde oftast Nikon F3, F4 och F5 - som gav mig den kontroll jag sökte efter. Upplevde inte alls att jag inte hade kontroll över den färdiga bilden (oftast dia som det då var).

Du återkommer till fotopurist, det får stå för dig om du upplever mig som det, eller att jag har neddummade kameror. Eller för den del om du tycker att jag "enbart tycker mig ha bra kontroll".

Intressant hur du använder ord som begränsande teknik, som om de grundläggande parametrarna är begränsande - eller att flera av de modernare möjligheterna motverkar dessa begränsningar... Vad du skriver och nästan påstår, visar tydligt att vi talar helt olika språk kring fotograferandet.

Jag kritiserar aldrig dig och dina övertygelser, men jag undrar varför du så ofta ska återkomma i formuleringar som ska vara begränsande/reducerande till mitt sätt att fotografera. Du får gärna fortsätta med det, om det är viktigt för dig. Så kan jag fortsätta hålla mig till mitt eget fotograferande och berätta om hur jag gör.

Det jag kommenterar är inte dig som fotograf utan att jag uppfattar att du hävdar att JPEG skulle ge oss bättre kontroll av något skäl när det är precis tvärtom. Det vi gör om vi väljer att ta bilder i JPEG-original och inte RAW är ju att helt lämna över kontrollen av slutresultatet till en japansk programmerare och inte till dig själv. Så är det ju faktiskt om man inte misstagit att lite pillande i kamerans statiska stylesheets skulle vara ett uttryck för höjden av kontroll.

Det finns dessutom en annan aspekt kring användningen av JPEG rakt ur kameran och det är att man saknar kontroll helt över JPEG-komprimeringen och brusreduceringen. Om man istället gör JPEG-exporten i en konverterare så kan man spara bilden i kvalitet 12 istället för 8 som kameran gör och då håller den bättre för efterbehandling. Visst det kommer skilja stort i filstorlek, men är den verkligen ett problem idag? Köpte en 4 GB SATA i julklapp till ett barnbarn och de 4 TB kostade en tusenlapp. Priset på snabba SATA 3-diskar har fallit stort det senaste året. Det jag vill säga med det är ett den för naturfotografer ofta så viktiga bildkvaliteten påverkas rätt negativt om man avstår från att konvertera i konverterare och låter kameran sköta detta. Kamerans hantering av våra bilder är optimerad för hastighet och inte kvalitet.

Så till sist detta med bruset. Märkligt nog så kan man råka ut för rätt fult brus även i blå fina himlar trots hyfsade ljusförhållanden ibland och det har jag svårt att tro att en högprofilerad naturfotograf skulle ta helt med ro. En del bryr sig inte men är det en bra utgångspunkt för en naturfotograf som ju faktiskt inte kan styra sina köpares preferenser? Marknadens bästa brusreducering DXO Deep Prime XD och föregångaren Deep Prime fungerar överhuvudtaget inte med JPEG utan kräver RAW. Så den möjlighet till kontroll sumpar man fullständigt i det fallet, vilket även det påverkar bildkvaliteten negativt.

En kamera, vilken som helst är ytterst begränsad när det gäller brusreduceringsprestanda i jämförelse med en modern PC med ett bra grafikkort och SSD-disk och en bra konverterare. Även här är kamerorna optimerade för snabbhet och inte för bildkvalitet som konverterarna är.

Så min enkla slutsats är att den där kontrollen du pratar om är rätt illusorisk och i vissa fall icke existerande. Det enda man i princip kan kontrollera i fotoögonblicket är parametrar som påverkar hela bilden men det hela efterbehandlingen handlar om är lokal redigering och det är det jag inte förstår att högprofilerade naturfotografer skulle kunna kosta på sig att säga nej till i den mördande konkurrens som uppenbarligen dessutom får en del av dem att så flagrant bryta mot just mot naturfotopurismens både skriva och oskrivna regler i andra sammanhang.

Jag må vara okunnig och dåligt insatt i det jag skriver om nu men har jag fått helt fel uppfattning om att det bara verkar vara just naturfotografer som verkar bryta mot dessa regler kring "manipulerade" bilder i alla dessa tävlingssammanhang som i en aldrig sinande ström speglas i en ofta väldigt indignerad fotopress?

Hur ska man tolka det?? Kan det helt enkelt bara vara så enkelt att den här frivilligt självpåtagna tagelskjortan trots allt både kliar rätt gräsligt och känns för jäkligt trång, inskränkt och kreativitets hämmande för det mesta? Är det inte dags snart för lite andra regler kanske för att få bukt med både kreativa begränsningar, fusk och bedrägerier i dessa tävlingar och de bottenlösa besvikelser de leder till?? Möjligen skulle vi även då slippa de värsta personangreppen och urspårningar som vi tyvärr även sett tidigare här på Fotosidan.
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reaktioner: PMD
Ett bildexempel:

Nedan ser ni två bilder. De är båda från samma motiv, en JPEG och en RAW. Motivet är taget med en 16 MP Sony A580 DSLR med ett Sony 70-400mm F4-5,6 G SSM. Brännvidden är 250mm som på en APS-C-kamera motsvarar en bildvinkel för 375mm

Inställningar:
Bländare: F10
Slutarttid: 1/1000
ISO: 200
Exp. komp: -0,7 Ev

Bilden är tagen i sydöstra Serengeti som gränsar mot Ngorongoro 2012 i ett område som heter Simba Kopjees (som väl kan översättas ungefär med Lejonbergen). Simba Kopjes består av en massa rosafärgade granit intrusiv som sticker upp här och var ur en annars bedövande stor och platt grässlätt.

Motivet är taget med RAW+JPEG i A-läge.
Raw-bilden är på 16 MP
Den helt obehandlade JPEG-bilden har formatet 4912 x 3264 och är på 5,13 MB

OBS! Om jag dock sparar ut bilden från DXO Photolab i 100% utan komprimering så blir den filen på hela 14,5 MP. Så gör jag alltid med de JPEG jag har som standard i 4K också.

Som ni ser så är den helt obehandlade bilden lite småtråkigt kontrast- och uttryckslös. Det ligger som ett grått filter över bilden.


DSC03889.JPG

I mina ögon är denna bild rätt oanvändbar som den kommer ut rakt ur kameran och så har det ofta varit med mina alla mina Sony-kamerors JPEG-bilder jag tagit i Afrika. Det är ofta lite grådisigt. Det är inte förrän nu med min senaste kamera A7 IV som väl är ca ett år gammal som jag tycker det börjat se bättre ut. ... så jag tycker även mina JPEG ur A7 IV alltid tjänar på ett varv genom DXO Photolab 6 och Deep Prime XD (Extreme Detail). Deep Prime XD städar dessa himlar på ett föredömligt sätt från brus och XD hjälper till att framhäva detaljerna i bilderna på ett sätt som t.o.m. är ett snäpp bättre än gamla Deep Prime.

Photolab 6 ger väldigt bra bildkvalitet men för de djurporträtt jag också gör som ofta kräver betydligt bättre detaljkontroll än den Photolab ger idag, så föredrar jag alla dagar i veckan Capture One 23, som också är väldigt bra på att hantera bildernas detaljer.


Safari 2012-32.jpg

Klicka och förstora gärna!

Jag håller just på att gå igenom och A2 printa de av mina djurbilder jag tycker jag vill skriva ut. Den här bilden har jag interpollerat/skalat till att motsvara 24 MP och den är sparad med 6000 pixlar på längsta sidan i 100% kvalitet (i okomprimerad JPEG är den 23, 1 MB stor). Utskrifternas kvalitet blir fantastiskt bra med Epsons P900 som har dubbelt så hög upplösning som min gamla P600 trots att ursprungliga RAW-filen bara håller 16 MP. Dessa skrivare skriver dessutom med variabla droppstorlekar vilket gör att de kan återge väldigt fina detaljer.

Bilden ni ser är dock i 4K-format då FS inte gillar mer.

Att jag kunde ta denna bild då med min dåvarande kamera var väldigt mycket tur - det hade det inte varit på samma sätt med min A7 IV med all den smarta automatik den har.

Vi åkte bara runt en av alla dessa kopjes och plötsligt kanske 10 meter bort max låg denna hona som nästan poserande på en annan liten kopjestopp. Jag han inte alls mickla med några rattar utan tog bara bilden rakt upp och ner. Som ni ser så stod kameran på F10. Det var Ok med den bakgrund jag hade i form av en helt ostörd himmel men om det exv. hade varit mot en fond av buskar så hade det nog inte varit det. Då hade jag nog hellre valt 5,6 som mer är det objektivets sweet spot och inte heller skulle givit en fullt så orolig bakgrund som F10 skulle gjort med det objektivet mot en buskfond.

Nedan ett exempel på de djurporträtt jag håller på med att göra om med Capture One för att det programmet har bättre utvecklade lagerfunktioner och maskningsverktyg än Photolab. Man kan få relativt likvärdiga resultat i Photolab också i princip men ofta det är svårare och mindre exakt då Photolabs verktyg är trubbigare och mindre precisa och sofistikerade.

Dessa bilder är tagna med NEX 7 som var Sonys första 24 MP kamera. Även dessa JPEG rakt ur kameran är rätt bleka och i princip är JPEG direkt ur kameran sämre och mer problematiskt ju äldre våra kameror är. Moderna mobilbilder är ofta väldigt mycket bättre än JPEG-bilder rakt ur en systemkamera och det är rätt problematiskt då mobilfotografer inte sällan brukar klaga just över att de tycker mobilbilderna ser bättre ut och därför blir rätt besvikna om de nu skaffat en systemkamera. Det är inte helt självklart att de direkt förstår att det krävs en konverterare och RAW-bilder som utgångspunkt om man ska kunna få ut den potential som finns i RAW-bildsmaterialet

Först den obehandlade bilden som är på drygt 6 MP. Tyvärr vill inte FS importera denna bild i full skala, så jag får skapa en länk istället.

Visa bilaga _DSC1039.JPG

Det kan ju vara så att man vill göra något lite annat än en rent autentisk djurbild även av en sådan. Vill man det så kommer man inte runt en bearbetning i någon konverterare eller Photoshop.

_DSC1039 2.jpg

Så med mina erfarenheter så kan jag inte för mitt liv begripa varför just en del naturfotografer skulle se en poäng i att framhärda i att man föredrar att ta bilder i JPEG rakt ur kameran med allt negativt det för med sig för bildkvaliteten. Att sportfotografer och möjligen event-fotografer med hårda deadlines gör det är helt naturligt däremot och fullt förståeligt .... men natur- och djurfotografer ... "naaaej ja e skeptisk" till det påståendet och förstår inte alls poängen med det!

Dessutom kan det mycket väl vara så att dessa sport- och eventfotografer skickar in sina bilder till ett DAM som autoprocessar och polerar dessa bilder en aning i sitt arbetsflöde innan de används. Så i de fallen är bilderna heller inte bara rakt ur "kameran".
 
Senast ändrad:
Det här förstår jag inte alls. Hur skulle världen se ut om alla undvek att tycka saker om personer? Självklart både får och bör man tycka saker om både personer och ting. Tyckandet kan förstås uttryckas på lite olika sätt, men undvika att tycka ser jag ingen poäng i.
Jag har alltid haft svårt för att diskutera andra namngivna personer i någon större omfattning; dels kan det vara förtal, men också då argumenten ofta blir sanningar om en annan person - detta utan att någon alls känner vederbörande. Sakfrågan är för mig alltid mer intressant, än personen i fråga.
 
Det jag kommenterar är inte dig som fotograf utan att jag uppfattar att du hävdar att JPEG skulle ge oss bättre kontroll av något skäl när det är precis tvärtom. Det vi gör om vi väljer att ta bilder i JPEG-original och inte RAW är ju att helt lämna över kontrollen av slutresultatet till en japansk programmerare och inte till dig själv. Så är det ju faktiskt om man inte misstagit att lite pillande i kamerans statiska stylesheets skulle vara ett uttryck för höjden av kontroll.

Det finns dessutom en annan aspekt kring användningen av JPEG rakt ur kameran och det är att man saknar kontroll helt över JPEG-komprimeringen och brusreduceringen. Om man istället gör JPEG-exporten i en konverterare så kan man spara bilden i kvalitet 12 istället för 8 som kameran gör och då håller den bättre för efterbehandling. Visst det kommer skilja stort i filstorlek, men är den verkligen ett problem idag? Köpte en 4 GB SATA i julklapp till ett barnbarn och de 4 TB kostade en tusenlapp. Priset på snabba SATA 3-diskar har fallit stort det senaste året. Det jag vill säga med det är ett den för naturfotografer ofta så viktiga bildkvaliteten påverkas rätt negativt om man avstår från att konvertera i konverterare och låter kameran sköta detta. Kamerans hantering av våra bilder är optimerad för hastighet och inte kvalitet.

Så till sist detta med bruset. Märkligt nog så kan man råka ut för rätt fult brus även i blå fina himlar trots hyfsade ljusförhållanden ibland och det har jag svårt att tro att en högprofilerad naturfotograf skulle ta helt med ro. En del bryr sig inte men är det en bra utgångspunkt för en naturfotograf som ju faktiskt inte kan styra sina köpares preferenser? Marknadens bästa brusreducering DXO Deep Prime XD och föregångaren Deep Prime fungerar överhuvudtaget inte med JPEG utan kräver RAW. Så den möjlighet till kontroll sumpar man fullständigt i det fallet, vilket även det påverkar bildkvaliteten negativt.

En kamera, vilken som helst är ytterst begränsad när det gäller brusreduceringsprestanda i jämförelse med en modern PC med ett bra grafikkort och SSD-disk och en bra konverterare. Även här är kamerorna optimerade för snabbhet och inte för bildkvalitet som konverterarna är.

Så min enkla slutsats är att den där kontrollen du pratar om är rätt illusorisk och i vissa fall icke existerande. Det enda man i princip kan kontrollera i fotoögonblicket är parametrar som påverkar hela bilden men det hela efterbehandlingen handlar om är lokal redigering och det är det jag inte förstår att högprofilerade naturfotografer skulle kunna kosta på sig att säga nej till i den mördande konkurrens som uppenbarligen dessutom får en del av dem att så flagrant bryta mot just mot naturfotopurismens både skriva och oskrivna regler i andra sammanhang.

Jag må vara okunnig och dåligt insatt i det jag skriver om nu men har jag fått helt fel uppfattning om att det bara verkar vara just naturfotografer som verkar bryta mot dessa regler kring "manipulerade" bilder i alla dessa tävlingssammanhang som i en aldrig sinande ström speglas i en ofta väldigt indignerad fotopress?

Hur ska man tolka det?? Kan det helt enkelt bara vara så enkelt att den här frivilligt självpåtagna tagelskjortan trots allt både kliar rätt gräsligt och känns för jäkligt trång, inskränkt och kreativitets hämmande för det mesta? Är det inte dags snart för lite andra regler kanske för att få bukt med både kreativa begränsningar, fusk och bedrägerier i dessa tävlingar och de bottenlösa besvikelser de leder till?? Möjligen skulle vi även då slippa de värsta personangreppen och urspårningar som vi tyvärr även sett tidigare här på Fotosidan.
När skrev jag att jpg ger mig större kontroll? Jag tycker jpg är lättare, tar mindre plats på hårddisken - och att jag sällan gör några större ingrepp i bildfilerna i efterhand, att jag därför väljer jpg. I efterhand alltså! På förhand däremot gör jag desto mer; kalibrering av kamera (kontrast, färger), manuell fokus och ljusmätning, manuellt ISO-värde - för att ha så bra kontroll som möjligt när jag väl exponerar. Detta har jag skrivit många gånger!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar