Annons

Fejkade (eller fejkande) fotografer - varför skapa en "fotograf" som inte finns?

Produkter
(logga in för att koppla)
Både 500/4 och 35/1.8 rapporterar samma serienr 3089861, vilket en stulen D300 har. Nog inte objektivens nr då.

I en av bilderna hänvisas det till en Nick Dietrich https://images.squarespace-cdn.com/...2470707-08SURWUTYDU89SS7HNCZ/image-asset.jpeg

Jag tror inte att kameror med F-fattning registrerar objektivets serienummer, men jag kan inte kolla just nu. Däremot gör nog Z-kameror det med Z-objektiv, om jag minns rätt.

N.b. att det finns två olika 35/1,8 till F med AF (plus ett Tamron med VC), varav ett DX/APS-C, och några olika 500/4.
 
Senast ändrad:
Frågan är om Annual Photo Awards är på riktigt. En av deras jurymedlemmar heter Bigot i efternamn. :)

På websidan har jag inte hittat något om vem/vad/vilka som driver Annual Photo Awards.
Annual Photo Awards finns också på Facebook, men inte heller där framgår det vem som arrangör eller huruvida tävlingen tjänar fler syften än att generera inkomst till någon. Av publicerade bilder att döma tycks det vara fritt fram att klippa och klistra ihop fotokollage i denna tävling.
 
Blir ju en avstickare, men är det inte samma lurendrejare som ligger bakom ND Awards som har Annual Photo Awards? Eller hette den tävlingen något annat.

Lite edit, jo det var samma person läste jag nu i en av länkarna här i tråden.
 
Senast ändrad:
Om man googlar så hittar man ganska mycket info om obskyra "fototävlingar" som tycks drivas enbart för profitens skull, t.ex. detta:

Det handlar förstås om de stora talens lag. Även om varje deltagande fotograf bara betalar några tiotals dollar för att delta, så blir det många bidrag och stora pengar att tjäna i en världsomspännande tävling på Internet. Meritvärdet i dessa tävlingar är dock tveksamt och bedömningsgrunderna är högst oklara. Det verkar skumt, det där!

Nu blev det mycket OT. Åter till snöleoparder!
 
Senast ändrad:
Naturfotomiljön styrs av regler och normer, av traditioner och regisserade händelser - säkerligen oemotståndliga att använda sig av i ett konstprojekt.

Vi ser med jämna mellanrum fejkade bilder, fejkade PR-tricks, ryktesspridningar ofta utan substans och upphaussade berättelser för att få extra uppmärksamhet.

Vi ser en marknad som ofta är dåligt påläst, visar synnerliga brister till fotohistoriska tidsperspektiv - och där spännande bilder blir till ouppnåeliga drömmar att hålla sig fast till.

Jag har upplevt mängder av naturfotografer som blivit presenterade som framstående, världsledande och framgångsrika - utan att vara det. Jag har sett nyetablerade fotografer som i media blivit omnämnda i mytbildande termer, jag har sett mängder av fejkkonton använda för att skapa luftslott av kändisskap och framgång, fotografer med tusentals följare på Instagram som knappt lämnat spår i verkligheten, bilder på nybörjarnivå med tusentals gillningar, fotografer som haussar upp sig självmed kommentarer från följare under pseudonym ofta med samma ursprung. Jag har upplevt fotografer som använder olika fejkprofiler för att svartmåla och negativt påverka konkurrerande fotografer.

Naturfotomiljön är ett tacksamt offer, då vi ofta är naiva i vår okunnighet, har alldeles för kort farttid, begränsade preferenser och har en allmän bild av naturfoto som ”enbart ett lyxigt tidsfördriv”.

Det är idag fruktansvärt lätt att snabbt bli omtalad som duktig och framgångsrik naturfotograf, helt enkelt för att vi (marknaden) är alldeles för okunniga.

Vem Kittiya Pawlowski är, vad hon gjort, hur känd och framgångsrik hon är - det vet jag inte. Jag hade aldrig hört om henne innan, och jag skapar mig alltid en egen bild av en naturfotograf med vad jag själv ser och har sett över tid.

Jag adopterar aldrig ett tyckande utifrån vad andra skriver.

Bara det faktum att vi kanske blir så intresserade att vi får för oss att läsa mer och se mer av en fotograf är väl ofta i sig just att om inte "adoptera" så åtminstone att "intressera" sig på ett sätt man annars inte skulle gjort.

Jag hade väl aldrig gått och sett exv. Nick Brandts utställning på Fotografiska för ett antal år sedan om folk inte diskuterat honom innan och skapat ett intresse. Att jag sedan ändå kom att älska den utställningen var ju utställningens egen förtjänst men vad hjälper sånt egentligen om ett intresse aldrig skapas. Den starkaste påverkan vet t.o.m. reklamen att det inte är reklamen som skapar. Påverkan människa till människa är mycket effektivare och det är ju därför Internet är kidnappat av alla dessa influensers som både skapar, lever av och snyltar på detta intresse i vidare bemärkelse idag.

Det finns tyvärr inget objektivt sätt att avgöra vad som är bra eller dåligt absolut sett utan allt sådant skapas ur någon form av konsensus-miljö och är det något vi är bra på i det här landet både på gott och mycket ont, så är det konsensus. Tyvärr blir vi många tillsammans väldigt ofta mest bara en enda stor dum klump. Det är på många sätt människans absolut värsta egenskap.
 
Annual Photo Awards finns också på Facebook, men inte heller där framgår det vem som arrangör eller huruvida tävlingen tjänar fler syften än att generera inkomst till någon. Av publicerade bilder att döma tycks det vara fritt fram att klippa och klistra ihop fotokollage i denna tävling.

En bild utan någon form av sammanhang är ändå alltid en bild - det är den minsta gemensamma nämnaren. Man kan tycka om eller uppskatta en bild fast den är ett montage (och fler tenderar att göra detta om de inte fått veta hur den kommit till).

Det intressanta är dock att om man inte vet att det är en "Marjasin"-bild som är klipp och klistrad, så förhåller sig alla i princip till denna bild på ett sätt och när man får veta bakgrunden om hur den skapats, så ändrar många inte bara uppfattning om själva bilden utan även om en massa andra saker. - .... detta trots att absolut ingenting ändrats i själva bilden.

Jag tycker vi ofta bara accepterar dessa fenomen utan att överhuvudtaget fundera över varför!

Jag tycker också att det är lite märkligt att det inte är vanligare än det är med exv. satiriska kollage a la John Hartfield i foto och bildkonst idag. Är verkligen den tid vi lever i särskilt humorlös, taskigt kreativ, rent allmänt obegåvad eller är det bara så att vi tycker att det räcker bra med ett avsnitt "Svenska Nyheter" någon gång då och då.

Ingen skulle bli gladare än jag om någon kunde påvisa att jag har helt fel SOM VANLIGT och att det satiriska fotokollageliket faktiskt lever. Jag vill bli berörd av kollage och bilder med inklippta djur och den vålsamma indignationen över sånt gör mig bara trött över en samtid som orkar gå igång på det men i princip inget annat.
 
Senast ändrad:
En bild utan någon form av sammanhang är ändå alltid en bild - det är den minsta gemensamma nämnaren. Man kan tycka om eller uppskatta en bild fast den är ett montage (och fler tenderar att göra detta om de inte fått veta hur den kommit till).

Det intressanta är dock att om man inte vet att det är en "Marjasin"-bild som är klipp och klistrad, så förhåller sig alla i princip till denna bild på ett sätt och när man får veta bakgrunden om hur den skapats, så ändrar många inte bara uppfattning om själva bilden utan även om en massa andra saker. - .... detta trots att absolut ingenting ändrats i själva bilden.

Jag tycker vi ofta bara accepterar dessa fenomen utan att överhuvudtaget fundera över varför!

Jag tycker också att det är lite märkligt att det inte är vanligare än det är med exv. satiriska kollage a la John Hartfield i foto och bildkonst idag. Är verkligen den tid vi lever i särskilt humorlös, taskigt kreativ, rent allmänt obegåvad eller är det bara så att vi tycker att det räcker bra med ett avsnitt "Svenska Nyheter" någon gång då och då.

Ingen skulle bli gladare än jag om någon kunde påvisa att jag har helt fel SOM VANLIGT och att det satiriska fotokollageliket faktiskt lever. Jag vill bli berörd av kollage och bilder med inklippta djur och den vålsamma indignationen över sånt gör mig bara trött över en samtid som orkar gå igång på det men i princip inget annat.
Lugn nu, Sten-Åke! 😊
Jag konstaterade bara att ”Annual Photo Awards” tilllåter ihopklippta bilder. Jag framförde ingen kritik mot detta. Självklart kan man tävla i fotokollage om man vill, och troligen passar det bra för Kittiya Pawlowski som tråden handlar om. Hon verkar vara duktig på området.

Dock tyder mycket på att Annual Photo Awards och liknande tävlingar är suspekta och oseriösa. Läs länkarna tidigare i denna tråd. Finns det något meritvärde i att placera sig i en sådan tävling? Njaee…inte om du frågar mig.
 
Jag tror inte att kameror med F-fattning registrerar objektivets serienummer, men jag kan inte kolla just nu.
Ingen av de EXIF-nycklar som börjar med "Lens" visar ett serienummer, såvida inte ett serienummer kan vara tre- eller fysrifffrigt.
Källkod:
exiftool DSC_1034.JPG | grep Lens
Lens Type                       : G VR
Lens                            : 70-300mm f/4.5-5.6
Lens Data Version               : 0204
Lens ID Number                  : 141
Lens F Stops                    : 5.67
Lens ID                         : AF-S VR Zoom-Nikkor 70-300mm f/4.5-5.6G IF-ED
Lens                            : 70-300mm f/4.5-5.6 G VR
 
Ingen av de EXIF-nycklar som börjar med "Lens" visar ett serienummer, såvida inte ett serienummer kan vara tre- eller fysrifffrigt.
Källkod:
exiftool DSC_1034.JPG | grep Lens
Lens Type                       : G VR
Lens                            : 70-300mm f/4.5-5.6
Lens Data Version               : 0204
Lens ID Number                  : 141
Lens F Stops                    : 5.67
Lens ID                         : AF-S VR Zoom-Nikkor 70-300mm f/4.5-5.6G IF-ED
Lens                            : 70-300mm f/4.5-5.6 G VR

Nä och man kan ju undra hur det skulle gå till i Sony-världen t.ex. där man bara klistrat en lapp utanpå objektivet i många fall - som dessutom inte sitter fast utan har en tendens att alltid ramla av - några av mina sitter på undersidan just där man har fingrarna när man zoomar.

Att det inte finns något individnummer utan bara ett typnummer har vi vetat länge och det har ju ibland ställt till det när folk samnyttjat flera ex av samma objektiv och haft olika ex på samma hus ibland. Särskilt har det påverkat DSLR-användare som mikrojusterat dessa hus mot något objektiv av viss typ och sedan skruvat på ett annat som inte alls stämt med gjorda justeringar.
 
Senast ändrad:
Lugn nu, Sten-Åke! 😊
Jag konstaterade bara att ”Annual Photo Awards” tilllåter ihopklippta bilder. Jag framförde ingen kritik mot detta. Självklart kan man tävla i fotokollage om man vill, och troligen passar det bra för Kittiya Pawlowski som tråden handlar om. Hon verkar vara duktig på området.

Dock tyder mycket på att Annual Photo Awards och liknande tävlingar är suspekta och oseriösa. Läs länkarna tidigare i denna tråd. Finns det något meritvärde i att placera sig i en sådan tävling? Njaee…inte om du frågar mig.

Just nu är jag väldigt lugn men jag blir lika irriterad varenda gång dessa ständigt återkommande ""bedrägerifall" ältas bl.a. här på FS. Det verkar märkligt nog aldrig ta slut.

Vilka fototävlingar är egentligen seriösa? Väldigt många verkar inte ha haft några rutiner alls för att sålla bort oärligheterna. Naiviteten har ofta varit rätt förbluffande och sedan är det offerkofta på och stora chocken över sagda oärlighet och att man så nesligt låtit sig fintas ända upp på läktaren av de kallhamrade streberfotografer som inte kan motstå att ta snabbspåret till pengar, berömmelse och framgång.

Har det inte varit läge länge nu att sluta gråta och istället försöka göra något åt de här ändlösa pinsamheterna? Man kan väl börja med att anmäla de som fuskat sig till prispengarna för bedrägeri åtminstone. De fotografer som är så penningstyrda att de är beredda att göra på detta sättet förstår nog inga andra bestraffningsåtgärder än de som kostar i reda pengar.
 
Senast ändrad:
[QUOTE="Terje H, post: 2323879, member:

Jag har upplevt mängder av naturfotografer som blivit presenterade som framstående, världsledande och framgångsrika - utan att vara det.
.........
[/QUOTE]

Ja, har själv varit med I klubbar och sammanhang där "natur fotografer" har lyfts fram som klubbens bästa, framstående och duktiga.

Fina bilder, det kan ingen ta ifrån dem. Men... har själv varit på fotoresor där jag har blivit väckt, framkörd till ett gömsle eller båt där vi på lagom avstånd i rätt läge på ljuset kan fotografera inmatade djur och fåglar. En del djur så inmatade att de är halvtama. Vackra fjärilsbilder i ett fjärilshus. Kolibri fotografering i något som ser ut som en utomhus studio osv

Gör det iordningställda och preparerade mig till duktig naturfotograf? Nej, knappast. Inte ens duktig fotograf som jag ser det i alla fall. Får man inte bra bilder med "den" utrustningen ska man nog ha en annan hobby.

Inget är fel. Kan nog inte funka på annat sätt när så många vill. Det jag reagerar på är att man slickar i sig. Inte säger hur det förhöll sig när bilden togs
 
Senast ändrad:
Fejkade kontoprofiler och det anonyma kanske är en reaktion mot det annars totaltransparenta som har blivit vardag på nätet.
En icke-fejkad person på något forum går lätt att hitta på Facebook, hitta.se, LinkedIn, ratsit, osv, så all vet vem du är, var du bor, hur många bilar du äger, ditt engagemang i olika bolag, din inkomst, …
Eller bara enklare - en fejkad profil kan vara ett sätt att skydda sig och sin person från alla sorters hat som lätt uppstår i vår digitala värld.
 
Eller bara enklare - en fejkad profil kan vara ett sätt att skydda sig och sin person från alla sorters hat som lätt uppstår i vår digitala värld.
Lite vid sidan av ämnet, men jag vill protestera mot uppfattningen att hat uppstår. Hat uppstår inte av sig självt utan skapas av hatiska personer. Sådana har alltid funnits, men med internet har de mycket lättare att sprida sitt hat än tidigare.
 
Än så länge tror vi på vad vi ser även om vi vet eller anar att bildens innehåll i någon mån redigerats eller i efterhand städats från ovidkommande detaljer, fått bättre skärpa och justerade kontraster och färger. Det är helt enkelt vardagsmat.
Dyker det däremot foton som visar spännande händelser eller har ett obehagligt innehåll reagerar vi starkare och de kan mycket väl bli samtalsämnen eller tidningsartiklar.
Fortfarande tror vi på det vi ser men om vi börjar ana att fotot av det skadade barnet är fejk, att ruinerna av en stad inte är annat än ett skickligt montage och bränder och rök endast är hopklipp av majbrasor, då tappar fotona sina värden som faktabevarare.
Börjar vi misstro foton, filmer och andra konkreta vittnesmål och kalla dem manipulation eller partsinlagor, då finns ingen tilltro till fakta, äkta vittnesmål eller foton kvar. Vem tjänar på det? Vem har nytta av att bedra allmänheten? Skulle en regering i något land ha nytta av att manipulera inte bara det egna landets innevånare utan så många som möjligt även utomlands? Hur organiserar man i så fall detta så att människor i gemen börjar misstro allt de ser eller hör?
Kan det ske genom att man långt i förväg låter fejkade fotografer få utrymme i diverse fejkade tävlingar och att fejket så småningom avslöjas och sprids. Vem vet då vad som man ska tro på när det blir på riktigt?
Kan man nå dithän att folk inte tror det är sant, det som visas, så faller alla dokumenterande foton och filmer platt. Då kan nakna barn med brinnande napalm på sig påstås vara fejk. Vem tjänar på det?
Resurserna att sprida ut fejk-foton och fejkade berättelser finns idag i stort sett varje land. Finns även lusten att använda och sprida dessa resurser? Sker det redan?
 
[QUOTE="Terje H, post: 2323879, member:

Jag har upplevt mängder av naturfotografer som blivit presenterade som framstående, världsledande och framgångsrika - utan att vara det.
.........

Ja, har själv varit med I klubbar och sammanhang där "natur fotografer" har lyfts fram som klubbens bästa, framstående och duktiga.

Fina bilder, det kan ingen ta ifrån dem. Men... har själv varit på fotoresor där jag har blivit väckt, framkörd till ett gömsle eller båt där vi på lagom avstånd i rätt läge på ljuset kan fotografera inmatade djur och fåglar. En del djur så inmatade att de är halvtama. Vackra fjärilsbilder i ett fjärilshus. Kolibri fotografering i något som ser ut som en utomhus studio osv

Gör det iordningställda och preparerade mig till duktig naturfotograf? Nej, knappast. Inte ens duktig fotograf som jag ser det i alla fall. Får man inte bra bilder med "den" utrustningen ska man nog ha en annan hobby.

Inget är fel. Kan nog inte funka på annat sätt när så många vill. Det jag reagerar på är att man slickar i sig. Inte säger hur det förhöll sig när bilden togs
[/QUOTE]

Matning m.m. är en sak som många tycker förtar värdet av en naturbild så det vill de som utnyttjat den typen av riggning helst inte tala om, eftersom man vet hur de mekanismerna funkar i naturfotopurismens värld.

En annan sak som en del naturfotografer heller aldrig riktigt vill kännas vid är vilken roll tekniken faktiskt spelat för att fotografen lyckats ta sina bilder. Vi som var med på den analoga tiden då det var tur om man ens hade en inbyggd exponeringsmätare i kameran kan nog inte blunda för den teknikfaktorn.

Sensorerna som nu kan se i mörker som aldrig förr och en AF som hugger när det nästan är svart. 8 X bildstabilisering, seriebildtagning med 30 bilder/sek minst, smart AI-styrd hierarkisk AF som praktiskt taget aldrig missar fokus vare sig med eye focus för i princip allt levande eller utan. Smart exponeringsautomatik som tillsammans med fokussystemet uppdateras minst 60 ggr/sek. Blixtar som zoomar utlysningsvinkeln beroende på vald brännvidd, Dynamiska istället för statiska fokuspunkter m.m. m.m - allt detta ovan har helt revolutionerat vad en fotograf som är öppen för tekniken kan åstadkomma idag.

Att en del idag trots teknikfaktorns allt större inverkan kan fortsätta låtsas som om allt det här inte hänt eller inte finns idag eller åtminstone att det överhuvudtaget inte påverkar förutsättningarna "för en riktig fotograf med rätt handlag", är rätt förbluffande för att om det skulle vara sant så kan det nog inte uppnås på annat sätt än att man medvetet helt "dummar" ner dessa moderna kameror och sätter på gamla analoga objektiv utan AF istället.

Det man dessutom kan göra vid efterbehandling av bilder från dagens fantastiska sensorer i dagens fantastiska konverterare med exv. brus vid riktigt låga ISO är näst intill häpnadsväckande, vilket gör att bilder ner mot 12 800 mycket väl kan bli användbara numera efter ett varv genom någon denoise-programvara. Ställ det mot de ASA/ISO 50 man slet med då med dåtidens positiva dia-film t.ex. Ett bra ord för det var väl att det var karaktärsdanande i bästa fall men väldigt begränsande på ett sätt som många inte kan föreställa sig idag och det påverkade definitivt både den tekniska bildkvaliteten och möjligheten att sätta timingen.

Det verkliga fotografiska adelsmärket idag förbehålls enbart de som vänder ryggen till allt detta ovan, hävdar att de enbart tar bilder i JPEG och aldrig efterbehandlar eftersom det ju inte behövs när det ju räcker - förutsatt att man har handlaget - att istället förbehandla bilderna mentalt så att de exakt blir som man vill "skapa dem" innan man trycker på knappen.

Ja, snacka om "skilda världar" som inte alls går ihop idag. Inte undra på att samtiden inte riktigt klarar av att förhålla sig till vare sig det ena eller det andra fullt ut, utan att slå knut på sig. I en sådan tid är det väl heller inte så konstigt om det finns profiler som inte är av denna världen, för det är nog heller inte de fotopurister som hävdar att de i princip står helt utanför den teknik som nu finns i både kameror och datorprogram. Jag har faktiskt svårt att fullt ut tro på de historier som ofta följer med dessa fantastiska naturbilder från "Fablernas Värld", vare sig de handlar/handlat om "Photoshoppade" snöleoparder, elefanter, vargar, lodjur eller för den delen mårdhundar.
 
Senast ändrad:
[QUOTE="Sten-Åke Sändh, post: 2323964,

Det är kanske ungefär detta det handlar om.... Undrar om bilden säger hela sanningen. Luften / glappet som vi anar finns mellan den vackra bilden och verkligheten.

Som blir lite skeptiska när vi läser och tittar. Väldigt lite rå och ärlig kringinformation om vart, hur och med vad. För att inte tala om - på vilket sätt. Har sett sk fågel fotografer störa häckningen på det allra grövsta sätt för att få sin bild. Även hur man gjorde hemma med original materialet. Bara en fantastiskt vacker bild. Nästan för bra.

Vi som också fotar och kanske "vet" hur det kan gå till har ofta nästippen mellan pekfingret och tummen när vi tittar och läser.
 
Senast ändrad:
Ja, har själv varit med I klubbar och sammanhang där "natur fotografer" har lyfts fram som klubbens bästa, framstående och duktiga.

Fina bilder, det kan ingen ta ifrån dem. Men... har själv varit på fotoresor där jag har blivit väckt, framkörd till ett gömsle eller båt där vi på lagom avstånd i rätt läge på ljuset kan fotografera inmatade djur och fåglar. En del djur så inmatade att de är halvtama. Vackra fjärilsbilder i ett fjärilshus. Kolibri fotografering i något som ser ut som en utomhus studio osv

Gör det iordningställda och preparerade mig till duktig naturfotograf? Nej, knappast. Inte ens duktig fotograf som jag ser det i alla fall. Får man inte bra bilder med "den" utrustningen ska man nog ha en annan hobby.

Inget är fel. Kan nog inte funka på annat sätt när så många vill. Det jag reagerar på är att man slickar i sig. Inte säger hur det förhöll sig när bilden togs

Matning m.m. är en sak som många tycker förtar värdet av en naturbild så det vill de som utnyttjat den typen av riggning helst inte tala om, eftersom man vet hur de mekanismerna funkar i naturfotopurismens värld.

En annan sak som en del naturfotografer heller aldrig riktigt vill kännas vid är vilken roll tekniken faktiskt spelat för att fotografen lyckats ta sina bilder. Vi som var med på den analoga tiden då det var tur om man ens hade en inbyggd exponeringsmätare i kameran kan nog inte blunda för den teknikfaktorn.

Sensorerna som nu kan se i mörker som aldrig förr och en AF som hugger när det nästan är svart. 8 X bildstabilisering, seriebildtagning med 30 bilder/sek minst, smart AI-styrd hierarkisk AF som praktiskt taget aldrig missar fokus vare sig med eye focus för i princip allt levande eller utan. Smart exponeringsautomatik som tillsammans med fokussystemet uppdateras minst 60 ggr/sek. Blixtar som zoomar utlysningsvinkeln beroende på vald brännvidd, Dynamiska istället för statiska fokuspunkter m.m. m.m - allt detta ovan har helt revolutionerat vad en fotograf som är öppen för tekniken kan åstadkomma idag.

Att en del idag trots teknikfaktorns allt större inverkan kan fortsätta låtsas som om allt det här inte hänt eller inte finns idag eller åtminstone att det överhuvudtaget inte påverkar förutsättningarna "för en riktig fotograf med rätt handlag", är rätt förbluffande för att om det skulle vara sant så kan det nog inte uppnås på annat sätt än att man medvetet helt "dummar" ner dessa moderna kameror och sätter på gamla analoga objektiv utan AF istället.

Det man dessutom kan göra vid efterbehandling av bilder från dagens fantastiska sensorer i dagens fantastiska konverterare med exv. brus vid riktigt låga ISO är näst intill häpnadsväckande, vilket gör att bilder ner mot 12 800 mycket väl kan bli användbara numera efter ett varv genom någon denoise-programvara. Ställ det mot de ASA/ISO 50 man slet med då med dåtidens positiva dia-film t.ex. Ett bra ord för det var väl att det var karaktärsdanande i bästa fall men väldigt begränsande på ett sätt som många inte kan föreställa sig idag och det påverkade definitivt både den tekniska bildkvaliteten och möjligheten att sätta timingen.

Det verkliga fotografiska adelsmärket idag förbehålls enbart de som vänder ryggen till allt detta ovan, hävdar att de enbart tar bilder i JPEG och aldrig efterbehandlar eftersom det ju inte behövs när det ju räcker - förutsatt att man har handlaget - att istället förbehandla bilderna mentalt så att de exakt blir som man vill "skapa dem" innan man trycker på knappen.

Ja, snacka om "skilda världar" som inte alls går ihop idag. Inte undra på att samtiden inte riktigt klarar av att förhålla sig till vare sig det ena eller det andra fullt ut, utan att slå knut på sig. I en sådan tid är det väl heller inte så konstigt om det finns profiler som inte är av denna världen, för det är nog heller inte de fotopurister som hävdar att de i princip står helt utanför den teknik som nu finns i både kameror och datorprogram. Jag har faktiskt svårt att fullt ut tro på de historier som ofta följer med dessa fantastiska naturbilder från "Fablernas Värld", vare sig de handlar/handlat om "Photoshoppade" snöleoparder, elefanter, vargar, lodjur eller för den delen mårdhundar.
[/QUOTE]

Det finns andra moment i detta också. Det finns naturfotografer som anser att äkthet är det viktigaste, men som sedan gärna och ofta tar till betalgömslen och liknande - som om det är mer äkta. Det finns de som jobbar i jpg och tycker att bilderna ska vara råa och opåverkade, för att på så sätt visa större äkthet - men som samtidigt visar brister i ljushantering, bildkomposition och motivmässigt uttryck.

För egen del jobbar jag i jpg för att det är enklare, för att bildskapandet i stor del ligger under själva fotograferingen; detta fast äkthet sällan är min bärande kraft i bilderna. Jag experimenterar gärna, arbetar med filter, multiexponerar mm - både ofta och gärna. Om detta sedan tillhör adelsmärket eller inte, det är inte det viktiga för mig - det viktiga är vad bilderna förmedlar. Men också för att det just är skapandet under själva fotograferingen som är det mest intressanta för mig.

Att jag arbetar helmanuellt är heller inte för att jag vill framstå som en större puritan, för mig handlar det om att ha bättre kontroll och att detta ger mig bilder jag annars inte hade kunnat göra. Jag jobbar helt enkelt mycket snabbare och mer metodiskt med manuella inställningar.

Jag har aldrig varit den som vänder ryggen mot den tekniska utvecklingen, men jag har heller inte övertro på allt som är nytt - och väger allt det nya hela tiden mot det jag arbetar med. Ser jag inga fördelar väljer jag bort, helt enkelt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar