Annons

Första erfarenheten av Dslr, några eftertankar...

Produkter
(logga in för att koppla)
Estethia skrev:
du får svara om du vill.

Okay, i såna fall är svaret nej, jag tänker i brännvidd fast för 1,6 crop. 18mm (motsv. 29mm)=vidvinkel, 85mm (motsv. ca. 135mm)=funkar bra för porträtt osv. 18-55 är en standardzoom för mig, jag tycker inte det är förvirrande.
 
mange78 skrev:
Lagom negativ efter detta, laddar jag upp bilderna och upptäcker mitt fatala misstag. Har haft kameran inställd på 800 ISO hela tiden! FAN, vad klantigt... Men, varför i hela friden har man inte den informationen i sökaren, det är ju där man tittar när man fotar med en SLR. Då hade jag ju sett det med en gång. Det är ju minst sagt relevant information...

Jag brukar reagera över att jag får misstänkt korta tider. Låter man blixten stå för exponeringen (som i ditt fall) så är det ju, såklart, skillnad.

Annars är det väl inget direkt problem att man fotat på ISO800. Exponerar man rätt så är bruset obefintligt, mer eller mindre.

Sen skulle jag tro att det hänt en och annan fotograf som använt film att man haft kameran inställd på fel ISO-tal, innan detdär med DX-kodning av filmkassetten blev standard. ;-)
 
Re: Re: Första erfarenheten av Dslr, några eftertankar...

dumbo skrev:
Jag brukar reagera över att jag får misstänkt korta tider. Låter man blixten stå för exponeringen (som i ditt fall) så är det ju, såklart, skillnad.

Annars är det väl inget direkt problem att man fotat på ISO800. Exponerar man rätt så är bruset obefintligt, mer eller mindre.

Sen skulle jag tro att det hänt en och annan fotograf som använt film att man haft kameran inställd på fel ISO-tal, innan detdär med DX-kodning av filmkassetten blev standard. ;-)

Jo, jag hade nog också reagerat om jag hade gått efter mätaren.

Och DX-kodning har nog räddat ett gäng rullar.

Tyckte dock att bruset var störande på 800, men då underexponerade jag medvetet bilderna en aning för att uppnå en viss effekt.
 
Estethia skrev:
sa jag att jag ville ha bästa skärpa? jag vill naturligtvis ha de bästa bilderna.

Nä, förvisso inte, men det får mig bara att bli ännu mer imponerad av dina bilder. Nu när jag vet att du kör på största bländaröppning nästan uteslutet. Starkt att kunna sätta skärpan så ofta som du gör!

Men sen är det väl kanske så också, att cropfaktorn gör att man måste använda sig av största bländaröppningen för att få det där korta skärpedjupet man är ute efter.
 
jag tar naturligtvis en massa extra bilder hela tiden så jag är säker på att ha bilder med skärpan på bästa stället.

och kört på största bländare har jag gjort ända sen jag för första gången tog i en systemkamera 1985.
 
mange78 skrev:
Det här förstod inte jag riktigt? Måste man ta av sig glasögonen om man har stor sökare?
Många småbildskameror lider av att man måste ha ögat väldigt nära okularet för att kunna se hela sökarbilden. Därför var t ex Nikons HP-sökare med större ögonavstånd (och lite förminskad sökarbild) poppis bland glasögonbärare.

Smårutedigitalarna har ju i regel vanliga småbildssökare men utnyttjar bara en del av ytan, så där slipper man ju ifrån hela den problematiken.
 
jimh skrev:
Många småbildskameror lider av att man måste ha ögat väldigt nära okularet för att kunna se hela sökarbilden. Därför var t ex Nikons HP-sökare med större ögonavstånd (och lite förminskad sökarbild) poppis bland glasögonbärare.

Smårutedigitalarna har ju i regel vanliga småbildssökare men utnyttjar bara en del av ytan, så där slipper man ju ifrån hela den problematiken.

Aha, tycker dock inte det är ett problem. Jag tittar istället runt i sökaren och har inget behov egentligen av att se hela på en gång.
 
mange78 skrev:
Ja, så hade man då möjligheten att testa syrrans nyinköpta 350D i helgen. Skulle detta nu vara det som skulle få mig att bli digital?

Erfarenheterna blev som väntat både positiva och negativa. Till en början var det naturligtvis hejdlöst kul att kunna plåta på utan att behöva tänka på film/framkallningskostnad och den direkta feedbacken var som väntat en fröjd. Och greppet har jag varit minst sagt skeptiskt till efter att ha känt på den i butik, men med batterigreppet blev det rejält mycket bättre! Så långt allt väl...

Men, nöjet stannade också mycket vid detta. I lördags eftermiddag begav jag mig ut för att fånga den vackra kölddimman som hade lagt sig över åkrarna. Riggade upp stativ, kamera och ställde in vitbalans och började plåta men gav snart upp. Redan efter några bilder faktiskt. Den enormt lilla och mörka sökaren gjorde det fullkomligt OMÖJLIGT att fokusera manuellt. Visst, det var skymning ute och det fanns inte mycket av kontraster i den vita omgivningen men skillnaden mot min Eos 30 gjorde sig här brutalt påmind! Med detta så hade de första svordomarna fallit över 350D...

Vidare skulle jag plåta lite porträttbilder i lördags kväll och då samtidigt hårdtesta min nyinköpta 430 EX. Och här kom nästa motgång relativt omgående, nämligen brännviddsförlängningen! Mitt eminenta 85/1.8 kunde med nöd och näppe användas i det rum där jag ville ha porträtten. Efter att ha pressat mig upp till väggen i andra sidan av rummet fick jag dock till några bilder med den komponering jag önskade. Med min Eos 30:a gick det dock utmärkt att använda denna glugg hela tiden. Jaha, det var bara att byta till mitt 50/1.8 och detta innebar synliggörandet av nästa motgång, nämligen det längre skärpedjupet på den lilla sensorn. Trodde inte att skillnaden skulle vara så stor som den faktiskt var. På några av bilderna ville jag ha riktigt kort skärpedjup och för att få det vara jag tvungen att gå ner på 1.8-2.0 på 50an. Och tack vare att jag var tvungen att använda den gluggen pga cropfaktorn blir därmed skärpan inte riktigt tilltalande.

Lagom negativ efter detta, laddar jag upp bilderna och upptäcker mitt fatala misstag. Har haft kameran inställd på 800 ISO hela tiden! FAN, vad klantigt... Men, varför i hela friden har man inte den informationen i sökaren, det är ju där man tittar när man fotar med en SLR. Då hade jag ju sett det med en gång. Det är ju minst sagt relevant information... Hade kameran i M-läge och fotade med blixt i ett mycket mörkt rum pga att jag inte ville blanda in för mycket varmgradigt ljus. Därmed hade jag ju struntat i exp.mätaren för länge sen och körde helt manuellt. Således gav inte tiderna och mätaren mig nån information om att det var nåt tjall med ISO-värdet.

Jaja, summan av kardemumman är att jag hänger kvar vid det analoga ett tag till. Bristerna sitter främst i sökaren och cropfaktorn anser jag. Men trots det överrraskade kameran mig positivt och den var i normalt ljus mycket trevlig att jobba med. Men att man missat att delge ISO-infon i sökaren tycker jag är helt otroligt! Men, man får säkert in nån rutin för att kolla det också varje gång man skall till att knäppa en bild...

Det var några tankar såhär efter att ha provat på den digitala tekniken en sväng. Ingen analog vs digital värdering, bara en liten historia om min första helg som digital. Och så måningom lär det nog bli flera!

Mvh Mange


Kännar igen detta....
Jag har också prövat det digitala några ggr.
Ingen proffskamera kanske, Olympus E-1 tror jag den heter...
visst blir filmen billig....på nå't sätt..
och spännande grejer er'e..

Men tycker det är mycket att hålla i,
mycket att hålla reda på/mycket å ställa in....

Och att ställa in hyperfokal på en digitalkamera,
och fota utan att se i sökaren.....!?
Kom aldrig på hur man skulle ställa in det/göra!!

Är nog litet bortskämd med min enkla, "lådkameraliknande M 6:a",
så kanske det är....

Och på det sätt jag fotograferar.......!?

Så jag kör vidare med min "gammaldags analoga teknik",
där det "bara e å tryck"! :)
 
Hmm, ja dagens teknik i all ära, men det är mycket enklare att lära sig fotografins grunder med en 70-talare. De som startar med en Canon 350d eller dylikt har så många andra parametrar att ställa in att de lätt missar det viktigaste.
Tycker inte att Canon T, EOS och Nikon F-XXX är speciellt bra kameror att lära sig med pga av displayer. En kamera med vred för tid och bländarinställningar är toppen. Min gamla Minolta XM hade ljusmätning vid nedbländning, liksom de flesta kameror från den tiden. Fotar man manuellt fungerar de lika snabbt som dagens moderna kameror. Och man lär sig väldigt snabbt hur bländare, tid och filmkänslighet hänger ihop.
ISO i sökaren? ASA brukade man ställa in när filmen sattes i kameran. Eventuellt tryckte man ner en flik av filmrullens förpakning i facket bak på filmluckan. Man kunde ju inte ändra ISO mitt i en film som digitalare kan.
Skärpedjupet kunde man lätt uppskatta mha skärpedjupsgraderingen på objektiven (finns väl fortfarande på de flesta systemkameror, bara att få vet vad det är).

Autofokus är ju jättebra och det är bara att rikta kameran och trycka av. Problemet är att kameran ställer in skärpan på punkter som den tycker är enkel att fokusera på och inte nödvändigtvis där fotografen tänkt sig skärpan. Hur många porträttbilder finns på internet där skärpan ligger på nästippen eller hårlocken vid örat, men inte på ögonen?

Prylhysterin var väldigt låg innan digitaltekniken kom. De flesta systemkameror hade tillverkningscykler på ca 20 år, mot dagens kring 3 år. Man kunde köpa sig en kamera som var tämligen modern under en lång tid.
Typen av minneskort bara växer. Risken är stor att man ej kan få tag på nya minneskort till en 5 år gammal digitalkamera. Men till en 100 år gammal lådkamera finns fortfarande film att köpa.

Jag tycker att moderna kameror borde bli mindre och smidigare, men de blir bara större och större. Inte nog med att antalet knappar är på gränsen till oöverskådligt, varje knapp har gärna fem olika funktioner beroende på vald meny.

Trots allt bök med moderna kameror har de ganska trevliga funktioner som t.ex. vitljusbalansering. Jag slipper ha en uppsättning med olika filter för olika objektiv och belysningstyper. Vitt blir vitt och inte grönt, gult eller blått.

Möjligheten att snabbt kunna dela med sig av sina bilder till andra är kanske den största fördelen med digitalkameran.

(Oj, så gammal och gnällig jag låter)
 
Eeros skrev:
Men dessa siffror på bländarringen höll på att driva mig till vanvett: 4, 5.6, 8, 11, 22, det fanns ju ingen rim och reson så man skulle ha kunnat greppa det och förstå hur föregående tal hängde ihop med nästa tal. Jag kunde få migrän bara av att tänka på det.

Den som önskar en snyggare talserie kan faktiskt få det!

När man sätter en gammal manuell AI-S glugg på en D2X så representeras bländarvärdena med 1,2,3... i sökaren. Tills man i menyn talar om för huset att det är en 35/1,4 glugg som används, då inser huset att bländarvärdena heter 1,4 2 2.8 .... ;)

På det sättet kan man t.o.m få tillbaka sin kära bländarring :)
 
arneri skrev:
Hmm, ja dagens teknik i all ära, men det är mycket enklare att lära sig fotografins grunder med en 70-talare. De som startar med en Canon 350d eller dylikt har så många andra parametrar att ställa in att de lätt missar det viktigaste.

Nä, där håller jag inte med det minsta faktiskt! Har alltid tidigare kört på autoprogram på analog systemkamera o även på min kompaktdigital tidigare.

Så det var först när jag skaffade min 350D jag började hajja detta m bländare o slutartid. Skulle inte iddas testa fram o tillbaka m olika värden på en analog och vänta några dar-en vecka tills man får se resultatet - att man kanske misslyckats. Snabb återkoppling på ens agerande är alltid viktigt oavsett vad man ska lära sig.

Men dock svårt att se om skärpan blir rätt satt m den lilla sökaren enligt mig i alla fall, som också oftast kör på största bländare. Helst skulle jag vilja ha sån där gammeldags sökare m ring i mitten som blir hel när skärpan sitter. Vet inte vad det kallas...

Men de flesta icke fotointresserade kompisar som testar 350Dn tittar alltid förvånat på displayen och säger "men det syns ju ingen bild ju"... Nä du måste kolla i "den lilla gluggen som förr i tiden" säger jag då. ;-)
 
arneri skrev:
Hmm, ja dagens teknik i all ära....

(Oj, så gammal och gnällig jag låter)

Närå,
"problemet" är att du sett en del grejer före digitaleran...
Erfarenhet eller vad det kallas! ;)
Å kan jämföra!
Jobbig typ! ;)

Man får nog lägga till att det är marknader det gäller för tillverkarna,
på gott och ont
"Alla skall kunna fotografera" är ju ingen dum tanke för en kameratillverkarna.

Och då skall det inte vara för krångligt!?

Å vi gamla hyperfokalare, vi får väl kör vidare med våra äldre grejer....

/B

Å en annan litet avvikande tråd:
Kul att det finns efterfrågan på "fossil-gluggar" till en del digitalkameror med fullformatsensor:
Fossil = tex. Zeiss/Leitz-gluggar! ;)
Verkar som kvalitet/skärpa e bra att ha!
Å nu har en del upptäckt DDR-Zeiss-gluggar, Pancolar tex.i M42.
För det digitala!
Fråga inte mera, jag har bara fått det rapporterat! :)
 
arneri skrev:
Hmm, ja dagens teknik i all ära, men det är mycket enklare att lära sig fotografins grunder med en 70-talare. De som startar med en Canon 350d eller dylikt har så många andra parametrar att ställa in att de lätt missar det viktigaste.
Tycker inte att Canon T, EOS och Nikon F-XXX är speciellt bra kameror att lära sig med pga av displayer. En kamera med vred för tid och bländarinställningar är toppen. Min gamla Minolta XM hade ljusmätning vid nedbländning, liksom de flesta kameror från den tiden. Fotar man manuellt fungerar de lika snabbt som dagens moderna kameror. Och man lär sig väldigt snabbt hur bländare, tid och filmkänslighet hänger ihop.
ISO i sökaren? ASA brukade man ställa in när filmen sattes i kameran. Eventuellt tryckte man ner en flik av filmrullens förpakning i facket bak på filmluckan. Man kunde ju inte ändra ISO mitt i en film som digitalare kan.
Skärpedjupet kunde man lätt uppskatta mha skärpedjupsgraderingen på objektiven (finns väl fortfarande på de flesta systemkameror, bara att få vet vad det är).

Autofokus är ju jättebra och det är bara att rikta kameran och trycka av. Problemet är att kameran ställer in skärpan på punkter som den tycker är enkel att fokusera på och inte nödvändigtvis där fotografen tänkt sig skärpan. Hur många porträttbilder finns på internet där skärpan ligger på nästippen eller hårlocken vid örat, men inte på ögonen?

Prylhysterin var väldigt låg innan digitaltekniken kom. De flesta systemkameror hade tillverkningscykler på ca 20 år, mot dagens kring 3 år. Man kunde köpa sig en kamera som var tämligen modern under en lång tid.
Typen av minneskort bara växer. Risken är stor att man ej kan få tag på nya minneskort till en 5 år gammal digitalkamera. Men till en 100 år gammal lådkamera finns fortfarande film att köpa.

Jag tycker att moderna kameror borde bli mindre och smidigare, men de blir bara större och större. Inte nog med att antalet knappar är på gränsen till oöverskådligt, varje knapp har gärna fem olika funktioner beroende på vald meny.

Trots allt bök med moderna kameror har de ganska trevliga funktioner som t.ex. vitljusbalansering. Jag slipper ha en uppsättning med olika filter för olika objektiv och belysningstyper. Vitt blir vitt och inte grönt, gult eller blått.

Möjligheten att snabbt kunna dela med sig av sina bilder till andra är kanske den största fördelen med digitalkameran.

(Oj, så gammal och gnällig jag låter)

Intressanta tankegångar! Inte alls gnälliga, klart att man blir matt av all teknik ibland. Men det handlar ju i mångt och mycket om att kameran är ett verktyg och det är upp till var och en att välja hur avancerade verktyg man vill använda och det är upp till användaren att se till att man behärskar sitt verktyg. Om man bara gör det kommer man bort från mycket av de problem du nämner, ex. blir AF ett mycket bra hjälpmedel om man lär sig att tygla den och inte låter kameran göra jobbet. Ett verktyg blir aldrig optimalt om man inte hanterar det på rätt sätt.

Sen hoppas jag verkligen inte att man kommer att göra kameran mindre och mindre, utan att ergonomin får fortsätta råda.

När det gäller att lära sig kamerans grunder håller jag med om att en enkel analog kanske är det bästa, just för att lära sig om hur allt hänger ihop och vilka parametrar som är de viktiga. Sen tror jag också att det kan vara bra att lära sig "the hard way". Det svider lite om man sjabblar bort en rulle på grund av att man varit slarvig att mäta ljuset etc... Om man ändå köper en dslr som första kamera är det som sagt viktigt att lära sig verktyget och förstå hur allt hänger ihop och det kräver kanske lite mera självdisciplin med det digitala formatet för att greppa det?
 
Har ni aldrig hört talas om uttrycket "learning by doing"? Något man givetvis även gör m en analog kamera men det går bara sååå mkt snabbare och är roligare att lära sig m en digitalkamera då du ser resultatet på en gång.

Dslr som första kamera (istället för en "sikta o knäpp") spelar väl mindre roll bara man har intresset att lära sig hur kameran funkar.

Nä, jag tycker nog att det är lite gammeldags att tänka att det ska "svida lite" om man gjort fel. Man kanske bara tappar lusten att lära sig då?

Men visst, jag kan imponeras ibland över hur bra bilder som folk ö h t lärt sig att ta m analoga kameror. ;-)

Men det är väl som med all annan teknik. Att ju enklare det är att lära sig "ett hantverk" desto mer behövs eg baskunskaperna.
 
arneri skrev:
Hmm, ja dagens teknik i all ära, men det är mycket enklare att lära sig fotografins grunder med en 70-talare. De som startar med en Canon 350d eller dylikt har så många andra parametrar att ställa in att de lätt missar det viktigaste.

Det finns lite att justera och "pilla på" för att få resultatet precis som man vill ha det ja. Det kan jämföras med att man testar olika filmer för att få fram det resultat man vill ha. Något som jag skulle tro tog både en hel del tid och tålamod analogt. Resultatet blir dock ofta bra direkt ur kartongen och avser man dessutom att på bilderna på papper så kan man ju låta labbet automatkorrigera precis som de alltid gjort med negativ färgfilm så är ju allt precis som vanligt.

flesta kameror från den tiden. Fotar man manuellt fungerar de lika snabbt som dagens moderna kameror. Och man lär sig väldigt snabbt hur bländare, tid och filmkänslighet hänger ihop.

Och man lär sig otvivelaktigt detta enormt mycket snabbare om man fotar digitalt. Då har mycket snabbare återkoppling och dessutom behöver man inte hålla på att skriva ner alla intällningar hela tiden (hur många bilder skulle man missa för att man satt och kladdade ner slutartid och bländare med en penna) eftersom man har denna information i bildfilen. Då är det busenkelt att gå tillbaka och kolla vad man gjort och dra lärdom av det.

För egen del har jag alltid haft ett latent fotointresse med det har aldrig tagit fart, förrän det digitala kom, eftersom jag tyckt det varit ebarmligt tråkigt att vänta på att se resultatet bara för att se att man misslyckats igen.

Jag fotar förresten nästan uteslutande manuellt och med spotmätning.

skärpedjupsgraderingen på objektiven (finns väl fortfarande på de flesta systemkameror, bara att få vet vad det är).

Det är väldigt många, för att inte säga de flesta, moderna objektiv som saknar det.

Autofokus är ju jättebra och det är bara att rikta kameran och trycka av. Problemet är att kameran ställer in skärpan på punkter som den tycker är enkel att fokusera på och inte nödvändigtvis där fotografen tänkt sig skärpan.

Det går alldeles utmärkt att själv välja en fokuspunkt och använda sig av den. Man kan då ritka den där man vill ha fokus och låta kameran fokusera. Därefter komponerar man om bilden.
Funkar dock inte alltid så bra för makro, eftersom att skärpeplanet då kan hamna bakom motivet. Men vid makro är skärpedjupet så kort att det inte är några som helst problem att fokusera manuellt, med den "lilla sökaren".
 
Uttryck skrev:
Har ni aldrig hört talas om uttrycket "learning by doing"? Något man givetvis även gör m en analog kamera men det går bara sååå mkt snabbare och är roligare att lära sig m en digitalkamera då du ser resultatet på en gång.

Hmm, jo jag förstår hur du tänker, men det går inte riktigt att säga att man ser resultatet direkt heller. Inte förrän man laddat över bilderna till datorn. Det finns lite av en övertro på denna direkta feedback, men såvida man inte lärt sig att tolka ett histogram kan man inte få ut så mycket av att titta på displayen egentligen.

Uttryck skrev:
Dslr som första kamera (istället för en "sikta o knäpp") spelar väl mindre roll bara man har intresset att lära sig hur kameran funkar.

Helt rätt! Precis som jag skrev är det upp till användaren att sätta sig in i kamerans grunder.

Uttryck skrev:
Nä, jag tycker nog att det är lite gammeldags att tänka att det ska "svida lite" om man gjort fel. Man kanske bara tappar lusten att lära sig då?

Jo, jag förstår tankegången. Men jag tror inte att man så lätt tappar lusten för nåpgot som är så roligt ;-)!

Skämt åsido, jag tror att det finns en ökad risk för slapphet i inlärningen av grunderna när man fotar digitalt från första början. Inte generellt naturligtvis, men "learning by doing" kanske blir för lätt... Och "trial and error" får inga negativa konsekvenser och därmed faller dess grundprinciper?


Uttryck skrev:
Men det är väl som med all annan teknik. Att ju enklare det är att lära sig "ett hantverk" desto mer behövs eg baskunskaperna.

Helt överens!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar