Annons

Första erfarenheten av Dslr, några eftertankar...

Produkter
(logga in för att koppla)

mange78

Aktiv medlem
Ja, så hade man då möjligheten att testa syrrans nyinköpta 350D i helgen. Skulle detta nu vara det som skulle få mig att bli digital?

Erfarenheterna blev som väntat både positiva och negativa. Till en början var det naturligtvis hejdlöst kul att kunna plåta på utan att behöva tänka på film/framkallningskostnad och den direkta feedbacken var som väntat en fröjd. Och greppet har jag varit minst sagt skeptiskt till efter att ha känt på den i butik, men med batterigreppet blev det rejält mycket bättre! Så långt allt väl...

Men, nöjet stannade också mycket vid detta. I lördags eftermiddag begav jag mig ut för att fånga den vackra kölddimman som hade lagt sig över åkrarna. Riggade upp stativ, kamera och ställde in vitbalans och började plåta men gav snart upp. Redan efter några bilder faktiskt. Den enormt lilla och mörka sökaren gjorde det fullkomligt OMÖJLIGT att fokusera manuellt. Visst, det var skymning ute och det fanns inte mycket av kontraster i den vita omgivningen men skillnaden mot min Eos 30 gjorde sig här brutalt påmind! Med detta så hade de första svordomarna fallit över 350D...

Vidare skulle jag plåta lite porträttbilder i lördags kväll och då samtidigt hårdtesta min nyinköpta 430 EX. Och här kom nästa motgång relativt omgående, nämligen brännviddsförlängningen! Mitt eminenta 85/1.8 kunde med nöd och näppe användas i det rum där jag ville ha porträtten. Efter att ha pressat mig upp till väggen i andra sidan av rummet fick jag dock till några bilder med den komponering jag önskade. Med min Eos 30:a gick det dock utmärkt att använda denna glugg hela tiden. Jaha, det var bara att byta till mitt 50/1.8 och detta innebar synliggörandet av nästa motgång, nämligen det längre skärpedjupet på den lilla sensorn. Trodde inte att skillnaden skulle vara så stor som den faktiskt var. På några av bilderna ville jag ha riktigt kort skärpedjup och för att få det vara jag tvungen att gå ner på 1.8-2.0 på 50an. Och tack vare att jag var tvungen att använda den gluggen pga cropfaktorn blir därmed skärpan inte riktigt tilltalande.

Lagom negativ efter detta, laddar jag upp bilderna och upptäcker mitt fatala misstag. Har haft kameran inställd på 800 ISO hela tiden! FAN, vad klantigt... Men, varför i hela friden har man inte den informationen i sökaren, det är ju där man tittar när man fotar med en SLR. Då hade jag ju sett det med en gång. Det är ju minst sagt relevant information... Hade kameran i M-läge och fotade med blixt i ett mycket mörkt rum pga att jag inte ville blanda in för mycket varmgradigt ljus. Därmed hade jag ju struntat i exp.mätaren för länge sen och körde helt manuellt. Således gav inte tiderna och mätaren mig nån information om att det var nåt tjall med ISO-värdet.

Jaja, summan av kardemumman är att jag hänger kvar vid det analoga ett tag till. Bristerna sitter främst i sökaren och cropfaktorn anser jag. Men trots det överrraskade kameran mig positivt och den var i normalt ljus mycket trevlig att jobba med. Men att man missat att delge ISO-infon i sökaren tycker jag är helt otroligt! Men, man får säkert in nån rutin för att kolla det också varje gång man skall till att knäppa en bild...

Det var några tankar såhär efter att ha provat på den digitala tekniken en sväng. Ingen analog vs digital värdering, bara en liten historia om min första helg som digital. Och så måningom lär det nog bli flera!

Mvh Mange
 
Jag kan också reta mig på att iso inte syns i sökaren. Och att sökaren är ju jäääkla liten! Men annars är det enbart digitalt som gäller för mig. Annars hade jag aldrig lärt mig det (lilla) jag kan idag om jag inte kört digitalt. Man får så fort feedback på ens misstag då.
 
att säga att DSLR kameror har liten sökare är som att säga alla flygplan är som cessna plan... alla vet vi att det finns större flygplan... säg istället att 350D har liten sökare...
 
det hänger ju lite på vilken modell du plåtar med oxå, inte bara att den är digital.
nu plåtar jag visserligen med nikon men mellan mina modeller har det varit skillnader.
den coolare kameran visar tex. iso i den stora sökaren, medan (jag kanske ljuger nu, har inte kameran framför mig och minns inte riktigt) den äldre och mindre coola kameran inte gör det och har en betydligt mindre sökare.

en 350D är definitivt en mindre coolare kamera än tex. 5D eller 1ds mkII.
den har helt enkelt mindre finesser.
vilket oxå priset talar för.
 
Kalle_B skrev:
att säga att DSLR kameror har liten sökare är som att säga alla flygplan är som cessna plan... alla vet vi att det finns större flygplan... säg istället att 350D har liten sökare...

Hade mina aningar om att detta skulle komma upp ;-).. Trodde väl kanske att det framgick av tråden att det var 350d det var frågan om... Och att det även var Canons system det var frågan om. Och där bra sökare finns inom ramen för Canon, vill inte min plånbok riktigt vara med...
 
Nu får vi en diskussion genast här, som påminner om nåt vi så många gånger sett förut. Jag klankar inte ner på det digitala i allmänhet, se det mer som en redogörelse av mina erfarenheter av just 350d och de brister den har.

Kritiken av Dslr överlag rör väl snarare cropfaktorn, som ju ändå råder på de flesta modeller.

Vill jättegärna ta del av era synpunkter och åsikter, men vill inte ha en diskussion som handlar om digitalt vs analogt.

Mvh Magnus
 
Jag har en lite annorlunda historia från nyårsafton: Både jag och syrrans kille är glada fotografer, han fotar med en EOS 600 (analog), jag med en 350D. Nyårsafton var definitivt det som fick honom att överväga digital fotografering...

Han kom åt avtryckaren av misstag, en ruta bortkastad *svordom*. Ingen inbyggd blixt, varför står inte folk stilla?! *mer svordomar* Bara 400-film i, för långa slutartider inomhus! (Han kunde förstås ha pressat filmen.) Mycket underhållande!

Jag tycker att 350D är kanon, men den är ändå bara ett verktyg, liksom mina tidigare Nikon D70 och D2H. Givetvis tog jag reda på nackdelarna innan man köpte, och försöker jobba runt dem så gott det går. Större sökare och ISO i sökaren? Visst, men inte för 20.000 kr extra och avsaknad av inbyggd blixt (Canon 5D).

Dessutom har jag nästan alltid kameran på 800 eller 1600 ISO, jag brukar inte byta särskilt ofta. Jämfört med D2H är _allt_ praktiskt taget brusfritt ;-) Vad är poängen med fotografi om man bara blir irriterad på verktyget?
 
Jag är helt ny på det här med systemkameror.
Jag har köpt en begagnad Eos d30,min första systemkamera.
Eftersom jag aldrig provat något annat så undrar jag.
Vet någon om sökaren anses stor eller liten på den?
 
l-malmqvist skrev:
Jag har en lite annorlunda historia från nyårsafton: Både jag och syrrans kille är glada fotografer, han fotar med en EOS 600 (analog), jag med en 350D. Nyårsafton var definitivt det som fick honom att överväga digital fotografering...

Han kom åt avtryckaren av misstag, en ruta bortkastad *svordom*. Ingen inbyggd blixt, varför står inte folk stilla?! *mer svordomar* Bara 400-film i, för långa slutartider inomhus! (Han kunde förstås ha pressat filmen.) Mycket underhållande!

Jag tycker att 350D är kanon, men den är ändå bara ett verktyg, liksom mina tidigare Nikon D70 och D2H. Givetvis tog jag reda på nackdelarna innan man köpte, och försöker jobba runt dem så gott det går. Större sökare och ISO i sökaren? Visst, men inte för 20.000 kr extra och avsaknad av inbyggd blixt (Canon 5D).

Dessutom har jag nästan alltid kameran på 800 eller 1600 ISO, jag brukar inte byta särskilt ofta. Jämfört med D2H är _allt_ praktiskt taget brusfritt ;-) Vad är poängen med fotografi om man bara blir irriterad på verktyget?

En intressant historia och en intressant sista fråga. För mig är dock verktyget ganska viktigt, eller snarare en del av flera viktiga komponenter precis som vilken annan sysselsättning som helst. Sen är det ju naturligtvis så att det går att lära sig leva med ett verktyg som man ändå tycker har sina brister genom att lära sig rutiner för att kringgå dessa.
 
Jag är kanske ensam om att tycka att den lilla sökarbilden är bra - man slipper ju ta av sig glasögonen när man fotar!

Det som kan kännas lite "dåligt" med digitala kameror är att de fortfarande har sina rötter i "analogt" tänkande. Tex är det ju löjligt att ställa skärpedjup med skumma bländartal - varför inte ställa in skärpedjupet i cm eller meter istället. Det finns många möjligheter med digitaltekniken som tillverkarna inte utnyttjar.
 
martin3 skrev:
Det som kan kännas lite "dåligt" med digitala kameror är att de fortfarande har sina rötter i "analogt" tänkande. Tex är det ju löjligt att ställa skärpedjup med skumma bländartal - varför inte ställa in skärpedjupet i cm eller meter istället. Det finns många möjligheter med digitaltekniken som tillverkarna inte utnyttjar.
och vad i den digitala tekniken gör att detta går att göra samt är att föredra?
 
Estethia skrev:
och vad i den digitala tekniken gör att detta går att göra samt är att föredra?

Framförallt att föredra??

Däremot saknar jag bländarringen man ställde bländaren med som satt på objektiven för läääääänge sedan... typ fram till 70 talet eller något sådant
 
Estethia skrev:
och vad i den digitala tekniken gör att detta går att göra samt är att föredra?

Det är inga problem att lösa tekniskt (objektivet kan ju rapportera fokusavstånd till kameran) och jag skulle använda det om det fanns. Om man vill ha ett skärpedjup på säg 5 cm för porträttfoto, varför skulle det inte vara en fördel att ratta in det på kameran, fokusera och låta kameran välja lämplig bländare?
 
jaha, bländaren ska vara kvar som fysiskt objekt.
ja men dåså. då är jag med.

har du hängt med i det här med bildvinkel istället för brännvidd, nu så här i sensorstorlekarnas värld?
 
Kalle_B skrev:
Framförallt att föredra??

Däremot saknar jag bländarringen man ställde bländaren med som satt på objektiven för läääääänge sedan... typ fram till 70 talet eller något sådant
det gjorde man på min åttitalskamera.
jag använder nästan aldrig bländaren på annat än största öppningen, så jag vred aldrig på bländarringar på den tiden.
 
Estethia skrev:
det gjorde man på min åttitalskamera.
jag använder nästan aldrig bländaren på annat än största öppningen, så jag vred aldrig på bländarringar på den tiden.

Oj, Nikon måste ha riktigt grym optik i sådana fall, som inte kräver nedbländning för bästa skärpa ;-)...
 
Estethia skrev:
det gjorde man på min åttitalskamera.
jag använder nästan aldrig bländaren på annat än största öppningen, så jag vred aldrig på bländarringar på den tiden.

Jag hade en Nikon, kan den ha hetat F301, på 80-talet. Visst, den hade bländarring. Det var grymt när man skulle visa upp det för kompisar.

-"Oj, avancerat!"
-"Uj, uj, uj! Vad mycket reglage och siffror, det där måste vara gôrsvårt att bemästra?", var kommentarer man fick och man kunde tydligt höra både avund och beundran i deras röst. Bakom min rygg viskade de förundrande till varandra om hur häftig jag hade blivit på sistone. Själv vred jag på ratten ett par snäpp åt höger, innan jag hastigt höjde kameran och tog ett par bilder på en förbispringande förbluffad motionär.

Alla väntade med andäktig tystnad när jag efteråt muttrande studerade siffrorna på bländarringen och till slut ruskade på huvudet. Jag hade i mitt innersta inte en susnig av vad dessa siffror handlade om. De var ju inte ens konsekventa, som siffrorna i skolan var. Där var det 1,2,3,4...osv. Eller så var det 2,4,6,8...osv. Alltid fanns det en konsekvens över talföljden som presenterades i skolan.

Men dessa siffror på bländarringen höll på att driva mig till vanvett: 4, 5.6, 8, 11, 22, det fanns ju ingen rim och reson så man skulle ha kunnat greppa det och förstå hur föregående tal hängde ihop med nästa tal. Jag kunde få migrän bara av att tänka på det.

"Blev det ingé bra?" dristade en av mina följeslagare att fråga, då han märkte att jag lät saken bero. "Neeej....." svarade jag lite tvekande, "Jag skulle nog ha vridit ringen åt vänster i stället, han kom ju från vänster, motionären."
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.