Har 5D och 600D. Båda har digic4-sensorer. Det finns inbyggda färgkorrektionsfilter i båda modellerna. Nu tänker jag i första hand på när man plåtar i monokromläget. Vad jag undrar är hur dessa sensorers färgkänslighet kan jämföras med filmers färgkänslighet. Har digic4sensorn lika hög färgkänslighet över hela spektrat, eller liknar den mer pankromatisk eller ortokromatisk färgkänslighet. Vad händer om man använder ex. cokinfilter färrgkorrektionsfilter? Får man fram samma sort effekter då som om man använd film?
Det känns som vi har lite terminologiförvirring här, du frågar "Har digic4sensorn lika hög färgkänslighet över hela spektrat, eller liknar den mer pankromatisk eller ortokromatisk färgkänslighet." Pankromatisk handlar ju just om att ha känslighet genom hela spektrat, vilket däremot ortokromatisk film inte har ... Om sensorn är känslig för hela färgspektrumet så är den ju i stort sett pankromatisk.
Nu används ju begreppen pankromatisk och ortokromatisk mest när man pratar om svartvit film, att normal färgfilm generellt är pankromatisk är ju lite av en självklarhet - en färgfilm som bara är känslig för vissa färger blir ju lite poänglös för vardagsfotografi
Så ja, kamerasensorer är väl i det stora hela pankromatiska till sin natur.
Tar vi bort bayerfiltret från sensorn så är den ju snarare multspektral, dvs den fångar in (i stort sett) alla våglängder, inklusive sådana som är osynliga för människan, som UV- or IR-ljus och gör inte speciellt stor skillnad mellan dem - den registrerar bara intensiteten oavsett våglängd. Kiseldelen av sensorn är i praktiken totat färgblind. Det är ju därför vi har färgfilter (bayer-filtret) framför pixlarna och att det sitter IR- och UV-filter i det generella filterpaketet framför själva kiseldelen av sensorn.
Går vi tillbaka till att titta på sensorn som en helhet så har den som sagt en färgrespons i stort sett som en färgfilm avsedd för dagsljus. Dvs den fångar in och prioriterar sådana ljusvåglängder som vår mänskliga syn prioriterar att reagera på.
Sedan finns det givetvis vissa variationer. Det finns ju till exempel en liten klick människor som envetet hävdar att CCD-sensorer (som vi hade förr) ger bättre färger än moderna CMOS-sensorer. Det här är ju på ett plan en lite absurd idé i och med att kiseldelen av sensorn (som är byggd i CCD- eller CMOS-teknik) som bekant är färgblind. Men det finns samtidigt en viss skillnad i färgresponse mellan äldre kameror och nyare. Men den beror snarare det som Magnus Fröderberg nämnde tidigare: I moderna sensorer tenderar färgfiltren att vara svagare för att släppa igenom mer ljus. Att den förändringen ägde rum i samma veva som vi bytte från CCD- till CMOS-teknik är ju mer av ett sammanträffande.
Mellanformatssensorer brukar ha väldigt noggrant optimerad färgrespons vilket hör samman med att många av de sesnorerna tagits fram för industriell eller vetenskaplig användning där exakt färgrespons är en högre prioritet än hög ljusgenomsläpplighet (och därmed bra egenskaper på höga iso). Men skillnaden är i praktiken ganska subtil - alla moderna systemkameror (och de flesta kompakter) har överlag bra färgrespons, även om den inte är exakt likadan mellan olika kameratillverkare.
Nu nämner du monokromläget i kameran, tänk på att den inställningen inte på något sätt ändrar färgresponsen i sensorn. Den fångar fortfarande in färg på exakt samma sätt som den brukar, det är bara att du i den interna rådatakonverteringen i kameran inte använder färginformationen till att skapa färger, utan till att skapa olika nyanser i en svartvit bild.
Om filter: Att sätta färgade filter på en digital kamera får i det stora hela liknande effekter som om du satt färgfilter framför en färgfilm. Som flera har nämnt tidigare i tråden så är ju sensorn (eller snarare ess filterpaket) optimerad för dagsljus. I väldigt avvikande ljusförhållanden kan det göra nytta med färgfilter som dämpar obalansen mellan färgkanalerna och därmed i slutändan ger en lite bättre bild. Som att ha ett svagt blåfilter på kameran om du fotogarferar i väldigt gult ljus.
Sedan har du ju mer udda färgfilter som neodymium-/didymium-filter som hjälper sensorn att separera nyanser den annars har svårt att hålla isär (alla ni som älskar att ta bilder av tegelväggar bör skaffa sådana filter
Men generellt är behovet av färgfilter mindre med en digitalkamera än det var med film. Sensorn är som sagt i grund och botten multspektral och så länge råkonverteraren du använder känner till hur filtren (färg, uv, ir mm ) ser ut i just din kamera så kan du ju i råkonverteringen välja att prioritera olika mellan delar av färgspektrat och därmed återge färgresponsen hos alla möjliga typer av film.
