Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Exponera efter högdagern...

Produkter
(logga in för att koppla)

Niklas Groop

Aktiv medlem
... och framkalla efter skuggorna. Dvs totalt motsatt vanlig svartvit tillvägagångssätt.

Fick idag hem tio rullar Efke 25 i 35mm format och om man läser på Adox hemsida om filmen så råder de en att exponera efter högdagern och framkalla efter skuggorna och min fråga blir då; Hur då? Att exponera efter högdagern har jag en misstanke om hur man gör, men framkalla efter skuggorna.... Hur sjutton går det till???

/Niklas

edit: http://www.adox.de/english/ADOX Films/Art/ADOX_Films/page1/page1.html


"Low speed films need to be exposed to the highlights and developed to the shadows (which is the opposite as for high speed films)."
 
Senast ändrad:
Det är nog Adox som ska förklara det. Logiken brister i alla fall.

Ökad framkallning leder till ökad kontrast. Svag belysning betyder att skuggpartierna blir genomskinliga. Framkallar man mer om det är svagt exponerat, så höjs kontrasten, så det låter heltokigt.

Men jag tror man måste gå till källan för att få veta vad som menas.
 
Att exponera efter högdagrarna och framkalla efter skuggorna är ju rena tramset. Det kan man ju inte göra med några svartvita negativa filmer. Skuggorna påverkas ju mindre av framkallningsförändringar, oavsett vilken film du har i kameran. Och högdagrarna påverkas mera av framkallningen, även med Efke 25 i huset. Det gäller som vanligt att hitta en personlig känslighet för alla filmer, och då tittar man på skuggteckningen. Är den lagom, dvs att där finns tillräcklig teckning, så har du hittat din filmkänslighet. Sen gäller det att framkalla så att högdagrarna inte blir för mörka (på negativet). Och det kan variera beroende på motivkontrast/ljus.

Även framkallarval inverkar på vilken känslighet du kan använda med en film. T.ex går det bra att exponera Efke 25 efter 32-50 ISO med Rodinal/R09, medan man i Microdol-X och D-76 snarare bör exponera den efter 12-20 ISO.

http://gelatin-silver.blogspot.com
 
Nu har jag varit ut och fotat en rulle i lite olika ljus situationer och varierat exponeringen ett steg uppåt och ett steg nedåt och ska snart framkalla den i lite rodinal. Jag kör på som vanligt alltså.

Det här med att exponera efter högdagern har jag prövat en gång på en rulle och då mätte jag efter ljusa väggar och ökade värdet med tre steg för att se vad som hände, hade precis börjat läsa om Zon systemet och hade inte riktigt fått allt klart för mig.... Det funkade sådär och en av rutorna blev så pass att jag kopierade upp den på 30X40 papper och hängde den på väggen.
 
För att få en bra koll på sin process är det bra om man offrar några rullar till detta. Speciellt om man kör zonsystemet är detta nödvändigt tycker jag. Detta görs i två steg, först exponerar man ett gråkort så det fyller hela negativet, viktigt att ställa skärpan på oändligt för att slippa eventuella förlängningsfaktorer. Man börjar med en normalexponering för att sedan exponera -6 steg och öka med ett halvt eller ett kvarts steg tills man kommer till -4 steg. Efter normalframkallning med vald framkallare kollar man vart svärtning uppträder vilket skall vara vid mellan -5 och -4,5 steg om svärtning uppträder till exempel vid -4 till -3,5 steg håller filmen en känslighet som ligger ett steg lägre än vad man haft mätaren inställd på och alltså måste man justera känsligheten efter detta, på motsvarande sätt åt andra hållet givetvis.

Nästa steg blir att bestämma framkallningstiden, detta gör man genom att först ta reda på svartpunkten för den kombination förstoringsapparat och fotopapper man använder, detta innebär att man tar ett framkallat och fixerat oexponerat negativ och kollar vilken tid som behövs för att detta skall ge max svärta på ett normalhårt papper (normal kontrast i ett variabelt papper). Man använder sedan denna tid och exponerar en bild av ett rätt exponerat gråkort på samma papper och hårdhet. Efter framkallning och torkad kopia skall kopian ha samma nyans som gråkortet. Blir det för mörkt måste man förlänga framkallningstiden och blir det för ljust får man korta framkallningstiden. När man hamnat rätt där kan det vara idé att även kolla om svärtningspunkten ändrat sig, den gör det lite om man ändrar framkallningstiderna mycket. Vid mina nattbilder till exempel då jag brukar framkalla -2 steg för att få ned kontrasten måste jag öka exponeringen med ca 1/3 för att få rätt teckning i lågdagrarna.

Om man kör med kondenserat ljus kommer man att behöva mjukare negativ för att hamna rätt än om man kör med diffusljus (blandbox eller multigradehuvud eller kall ljus. Om man i huvudsak skannar sina negativ är det som regel även där bättre att ha dem lite mjukare än vad man som regel får om man följer tillverkarnas datablad vilka brukar vara anpassade för diffusljus.

Men sedan om man byter framkallare måste man köra om processen, xtol 1+1 kan till exempel ge drygt 1/2 steg högre känslighet för vissa filmer än D76 1+1, samtidigt som skillnaden kan vara försumbar för andra filmer.

Har man en pålitlig densitometer (heter det väl?) så går det givetvis att göra detta ännu exaktare, men min tumregel brukar vara att om inte ögonen räcker till så spelar det inte så stor roll. ;)
 
För att få en bra koll på sin process är det bra om man offrar några rullar till detta. Speciellt om man kör zonsystemet är detta nödvändigt tycker jag. Detta görs i två steg, först exponerar man ett gråkort så det fyller hela negativet, viktigt att ställa skärpan på oändligt för att slippa eventuella förlängningsfaktorer. Man börjar med en normalexponering för att sedan exponera -6 steg och öka med ett halvt eller ett kvarts steg tills man kommer till -4 steg. Efter normalframkallning med vald framkallare kollar man vart svärtning uppträder vilket skall vara vid mellan -5 och -4,5 steg om svärtning uppträder till exempel vid -4 till -3,5 steg håller filmen en känslighet som ligger ett steg lägre än vad man haft mätaren inställd på och alltså måste man justera känsligheten efter detta, på motsvarande sätt åt andra hållet givetvis.

Nästa steg blir att bestämma framkallningstiden, detta gör man genom att först ta reda på svartpunkten för den kombination förstoringsapparat och fotopapper man använder, detta innebär att man tar ett framkallat och fixerat oexponerat negativ och kollar vilken tid som behövs för att detta skall ge max svärta på ett normalhårt papper (normal kontrast i ett variabelt papper). Man använder sedan denna tid och exponerar en bild av ett rätt exponerat gråkort på samma papper och hårdhet. Efter framkallning och torkad kopia skall kopian ha samma nyans som gråkortet. Blir det för mörkt måste man förlänga framkallningstiden och blir det för ljust får man korta framkallningstiden. När man hamnat rätt där kan det vara idé att även kolla om svärtningspunkten ändrat sig, den gör det lite om man ändrar framkallningstiderna mycket. Vid mina nattbilder till exempel då jag brukar framkalla -2 steg för att få ned kontrasten måste jag öka exponeringen med ca 1/3 för att få rätt teckning i lågdagrarna.

Om man kör med kondenserat ljus kommer man att behöva mjukare negativ för att hamna rätt än om man kör med diffusljus (blandbox eller multigradehuvud eller kall ljus. Om man i huvudsak skannar sina negativ är det som regel även där bättre att ha dem lite mjukare än vad man som regel får om man följer tillverkarnas datablad vilka brukar vara anpassade för diffusljus.

Men sedan om man byter framkallare måste man köra om processen, xtol 1+1 kan till exempel ge drygt 1/2 steg högre känslighet för vissa filmer än D76 1+1, samtidigt som skillnaden kan vara försumbar för andra filmer.

Har man en pålitlig densitometer (heter det väl?) så går det givetvis att göra detta ännu exaktare, men min tumregel brukar vara att om inte ögonen räcker till så spelar det inte så stor roll. ;)

Jag har länge tänkt att verkligen pröva mitt arbetsflöde så som du beskriver, mest för skojs skull för att se vart jag hamnar men av en eller annan anledning har det aldrig blivit av att. Troligne på grund av att jag inte kommer mig för att köpa ett gråkort. Har iaf släpat hem en densitometer som jag fick från en grafisk byrå, till min sambos stora förtret...
Jag kör inte zonsystemet utan bara applicerar tänket.

Har nu framkallat rullen i Rodinal 1:50 i 8 minuter och flera av rutorna ser ut att vara väldigt täta och kontrastrika. De rutor som ser bäst ut, rent visuellt i badrummet, är de som exponerades efter iso50 med täckning i skuggorna, men jag väntar tills jag varit i mörkrummet innan jag uttalar mig mer bestämt. Jag har svårt att avgöra från ett skannat negativ huruvida det är exponerat eller framkallat, eller så startar jag upp densitometern. :)
 
Det behövs inte något gråkort för att utvärdera filmen efter zonsystemet, utan den viktigaste biten är att ha konstant belysning av föremålet man fotograferar, så att ljuset inte ändras mellan exponeringarna. Ett bra objekt är en vanlig handduk, där man kan se texturen i bilden också. Belysningen lägger man lämpligen i ungefär 45° vinkel eller något lite flackare, så att strukturen kommer fram. Kameran är lyckligt ovetande om vad som finns framför, gråkort eller handduk spelar ingen roll. Enda skillnaden är att handduken kanske är ljusare, men eftersom man använder samma ljusmätare, så speglas det ändå vid mätningen.

Man behöver alltså inte använda ett gråkort, utan man låtsas helt enkelt att handduken är grå. Värdet av att se struktur är att du kan placera zon I lättare än när du använder gråkort, som är jämnt och i stort sett saknar struktur. Zon I är den där du fortfarande kan se lite struktur, medan zon 0 helt saknar struktur, även om det går att skönja spår av belysning i den rutan. För att hålla reda på vilken ruta som är vilken, är det lämpligt att nåla eller klämma fast en liten lapp med exponeringsdata för varje tagning någonstans där man kan se den.

Med hjälp av handduken kan man alltså utvärdera exponeringen och bestämma vilken känslighet man kan jobba efter. Gråkortet däremot kan ha ett visst värde vid ljusmätning när man väl vet hur mediet jobbar. Enklare än gråkort är att mäta infallande ljus, men det gör man kanske inte om man tillämpar zonsystemet strikt.

Att utvärdera framkallningen kräver en rulle för varje tonomfång man siktar emot. Man kör exakt samma exponeringsserie och utvärderar den på samma sätt, men koncentrerar sig på det mörkaste negativet där man kan se struktur. Det ligger i zon VIII eller IX beroende på hur många zoner man räknar. Det allra mörkaste som saknar struktur helt är det som är helt "bränt". Man testar med att kopiera för att se att man träffar rätt. Man kan kontaktkopiera alla remsorna på ett normalt fotopapper för att se vad standardiserad behandling ger i tonomfång, och man kan särskilt titta på zonerna I och IX för att se vad man kan få fram med pjattning, efterbelysning, gnuggning och andra sätt att påverka tonerna.
 
Härligt att det finns så mycket kunskap att hitta på internet, nu när den traditionella kunskapsöverföringen i fotoklubbarnas mörkrum gått förlorad.

Har nu skannat av Efke rullen och kan säga att det är en svår film att arbeta med, noggrannheten i både exponering och framkallning är mycket mer avgörande än om man, som jag, helst använder 400 film.

http://www.flickr.com/photos/niklasgroop/7254680796/in/photostream

På bilden har jag bara justerat svart och vitpunkt och skärpt med oskarp mask (Radie 5, Mängd 0,5) och något som heter "gör bilden skarpare" (till värde 80) i Gimp.

edit: och klonat bort lite damm
 
Har också kört några rullar Efke 25 i R09. Såg genast att negativen var för mörka med bra skuggteckning, alltså bör den exponeras lite snålare än 25 i Rodinal. Såg också att det var svårt att upptäcka någon kornstruktur, och att bilderna verkade luddiga i skärpan när jag tittade på filerna i 100%. Bilder från 400 ISO film verkar skarpare. Jag fotade på fri hand och tiderna var väl mellan 1/30 - 1/125. Filmens fina korn gör att man måste ha extremt högklassig optik för att kunna utnyttja dess kapacitét. Dessutom bör man använda stativ. Det blir annars inte skarpt nog med en så pass finkornig och högupplösande film. I mindre storlekar ser man givetvis inte denna micro-oskärpa, men när man kommer upp i storlekar ser man tydligare. Efke 25 är en film för stabila stativgrejor och topp-optik.

Har samma erfarenheter av Kodak Technical Pan. Den fungerar bäst med superskarpa objektiv och kraftiga stativ som kan hålla microvibrationer borta. När man kommer upp i storlekar kring 40x50 kopior kan en bild fotad med 100-400 ISO film se skarpare ut, eftersom man då kan använda snabbare tider och att kornskärpan lurar ögat..
 
Det behövs inte något gråkort för att utvärdera filmen efter zonsystemet, utan den viktigaste biten är att ha konstant belysning av föremålet man fotograferar, så att ljuset inte ändras mellan exponeringarna. Ett bra objekt är en vanlig handduk, där man kan se texturen i bilden också. Belysningen lägger man lämpligen i ungefär 45° vinkel eller något lite flackare, så att strukturen kommer fram. Kameran är lyckligt ovetande om vad som finns framför, gråkort eller handduk spelar ingen roll. Enda skillnaden är att handduken kanske är ljusare, men eftersom man använder samma ljusmätare, så speglas det ändå vid mätningen.

Man behöver alltså inte använda ett gråkort, utan man låtsas helt enkelt att handduken är grå. Värdet av att se struktur är att du kan placera zon I lättare än när du använder gråkort, som är jämnt och i stort sett saknar struktur. Zon I är den där du fortfarande kan se lite struktur, medan zon 0 helt saknar struktur, även om det går att skönja spår av belysning i den rutan. För att hålla reda på vilken ruta som är vilken, är det lämpligt att nåla eller klämma fast en liten lapp med exponeringsdata för varje tagning någonstans där man kan se den.

Med hjälp av handduken kan man alltså utvärdera exponeringen och bestämma vilken känslighet man kan jobba efter. Gråkortet däremot kan ha ett visst värde vid ljusmätning när man väl vet hur mediet jobbar. Enklare än gråkort är att mäta infallande ljus, men det gör man kanske inte om man tillämpar zonsystemet strikt.

Att utvärdera framkallningen kräver en rulle för varje tonomfång man siktar emot. Man kör exakt samma exponeringsserie och utvärderar den på samma sätt, men koncentrerar sig på det mörkaste negativet där man kan se struktur. Det ligger i zon VIII eller IX beroende på hur många zoner man räknar. Det allra mörkaste som saknar struktur helt är det som är helt "bränt". Man testar med att kopiera för att se att man träffar rätt. Man kan kontaktkopiera alla remsorna på ett normalt fotopapper för att se vad standardiserad behandling ger i tonomfång, och man kan särskilt titta på zonerna I och IX för att se vad man kan få fram med pjattning, efterbelysning, gnuggning och andra sätt att påverka tonerna.

Som du säger kommer ljusmätaren att anta att det är ett gråkort oavsett vad man exponerar som har en jämn ton. Däremot i nästa steg när man skall fastställa framkallningstiden måste man ha något att jämföra med, men det behöver givetvis inte vara ett gråkort, man får då räkna om värdet för det valda objektet så att man kan kopiera ett negativ som motsvarar objektets reflektion. Om man kör zonsystemet seriöst måste man göra detta för alla olika val av framkallare och papper man använder.

Att exponera så de tätaste partierna med skönjbar teckning hamnar i zon VIII - IX är nog ingen bra idé då filmen har ett mycket större omfång än vad pappret har, dessutom är inte svärtningskurvan linjär så att dubbelt så mycket ljus medför ett steg extra exponering när man närmar sig spetsdagrarna, egentligen kan man säga att filmens känslighet avtar ända tills dess att solarisation uppträder. Ganska extrema nivåer alltså, som att fota rakt in i solen på ganska långa tider och stora bländaröppningar. Jag har aldrig lyckats få solarisation i något negativ trots att jag plåtat ganska många vid det här laget. Däremot skulle man kunna kolla var skönjbar svärtning uppträder på fotopappret och bestämma till att ligga i zon IX - X, detta skapar dock ett annat problem och det är att fotopappret inte heller uppträder helt linjärt när man närmar sig extremvärdet. Nu får var och en göra som den vill givetvis. Men personligen hade jag skaffat ett grå kort som inte kostar så många kronor och är användbart till ganska mycket.
 
Filmens fina korn gör att man måste ha extremt högklassig optik för att kunna utnyttja dess kapacitét.

Efke 25 är en film för stabila stativgrejor och topp-optik.

Precis vad jag märkte vid skanningen... Mina Nikkor gluggar räcker inte riktigt till, framförallt på stora bländaröppningar. De bästa jag har är nog 105/2.5 P.C. Auto och 180/2.8 ED, men det är lite jobbigt att ligga på en slutartid runt 1/60 med 180mm objektiv och frihand... :)

En av orsakerna till att jag beställde filmen var att juste testa gränserna på de objektiv jag har och till det måste jag fixa nytt stativhuvud, mitt nuvarande är trasigt.

edit: Min skanner är väl inte den bästa för att fixa kornskärpa utan min riktiga utvärdering måste ske i mörkrummet. Jag har en Canon 8800f
 
Nu har jag kommit hem från mörkrummet och kan säga att de negativ som exponerades efter iso 50 var de negativ som var enklast att kopiera på normalt papper, framkallningstiden ska dock minskas, lite då de var något för kontrastrika.
 
Får du inte taskig teckning i skuggorna om du exponerar efter 50 asa?
Vad jag hört ligger snarare efke 25 någonstans runt 15-20 asa.
Om det blir svårkopierat bruka ju ofta bero på att negativet är under eller över framkallat och mer sällan på exponeringen.
 
Får du inte taskig teckning i skuggorna om du exponerar efter 50 asa?
Vad jag hört ligger snarare efke 25 någonstans runt 15-20 asa.
Om det blir svårkopierat bruka ju ofta bero på att negativet är under eller över framkallat och mer sällan på exponeringen.

Faktiskt inte, trodde att skuggorna skulle sota igen helt men de ser riktigt bra ut vid iso 50. Jag läste någonstans att just efke 25 kunde man med fördel exponera lite snålare men passa sig för att överexponera och det verkar stämma med de resultat jag fick.

Anledningen till att jag fann de negativ som exponerats vid 25 var svåra att kopiera var att jag inte hittade kontrast filtren så jag var tvungen att köra utan och kunde inte sänka papperskontrasten.

Det skannade negativet: http://www.flickr.com/photos/niklasgroop/7254680796/sizes/o/in/photostream/
 
Om du får det resultat du vill ha med 50 asa och framkallare, tider och agitering så är ju allt som det skall vara. Skulle bara rekommendera dig att testa att köra efter 25 asa och korta framkallningstiden 15-20%, bara för att testa alltså.
 
Om du får det resultat du vill ha med 50 asa och framkallare, tider och agitering så är ju allt som det skall vara. Skulle bara rekommendera dig att testa att köra efter 25 asa och korta framkallningstiden 15-20%, bara för att testa alltså.

Självklart, det var min plan inför nästa rulle i och med att hela rullen känns överframkallad. Rulle två kommer exponeras efter 25 och ytterligare exponering kommer tas +/- 1 steg samt minskad framkallning.
 
Som jag skrev innan så är min erfarenhet att Efkes filmer med fördel kan exponeras snålare vid framkallning i Rodinal/R09 än i t.ex D-76 eller Microdol-X. T.ex fungerar det bra att exponera KB 100 efter 160 ISO vid framkallning i Rodinal. Tidigare har jag exponerat den efter 100 ISO när den framkallades i D-76. Rodinal är ju en typ av framkallare som kallas för snabbframkallare, och de är känslighetsutnyttjande. Finkorns- och utjämningsframkallare (med mycket natriumsulfit) som t.ex Microdol-X och D-76 utnyttjar däremot känsligheten dåligt, och man får ofta exponera rikligare än vad tillverkaren uppger som standardkänlighet för filmen. Andra snabbframkallre, typ Rodinal, är Ilfords Microphen och Kodaks HC110. Har dock själv bara använt Rodinal, så jag vet inte hur Ilfords och Kodaks snabbframkallare verkar gällande känslighetsutnyttjandet?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar