Parsi
Aktiv medlem
På den analoga tiden pratade man i alla fall om tonomfång inom fotografin.
Det gjorde man förvisso, men det kanske var ett litet oegentligt språkbruk som utvecklades?
Dynamik är skillnaden i styrka. Toner är "smaken" på styrkan. Jmfr ljud.
För bilder har egentligen ton att göra med färg. Man kan t.ex tala om en blå ton, röda toner, tonskiftning i hudfärg, etc. Jmf. även med förfarandet att tona bilder, vilket ju alltså betyder att ge bilden en färgton, t.ex sepia, eller violettbrun (selen-toning).
Färg är inte exakt samma som ton. En färg är exakt spikad. Men varje färg har en ton. Olika färger kan ha samma ton, men olika valörer och mättnad.
Och då har jag redan sagt valörer, vilket alltså berör hur ljus eller mörk färgen är. Här går det ju dock bra att också tala om ljusa och mörka toner, och då kanske glömma bort färg-sammanhanget, som borde ha funnits där. Iaf så talade man, eller många, just om tonomfång för svartvitt fotopapper, när man menade hur vitt respektive svart papperet kunde bli. Egentligen skulle man kanske ha sagt valöromfång? Men skulle de flesta förstått vad man menade då?
Dynamik är ju nåt annat, men liksom valör så handlar det ju om styrka, volym. Men inte om det återgivna, utan om det registrerade.