Arne S skrev:
För mig är båda teknikerna lika äkta/oäkta (stryk det som ej önskas...). Min åsikt är att det handlar om två olika grundtekniker, analogt/digitalt, som är sprungna i olika tider och som båda kräver sin "mästare" för att resultatet ska bli bra. (Jag önskar att jag tillhört någon av de kategorierna.) Vilken man sedan föredrar är väl upp till var och en. Och jag är förbannat (f-låt) glad att få leva i denna tidsåldern, där jag har förmånen att få ta del av båda teknikerna.
Arne, jag håller med dig fullt i vad du skriver ovan. Mitt inlägg kanske var lite klantigt formulerat men det var "kan kännas mer äkta" jag var ute efter. I datorn har man ofta full kontroll och kan även ångra och gå tillbaka i processen. Dubbelexponeringar på film är ganska definitiva. Dubbelexponeringar i digitalkamera kan teoretiskt sett göras lika "exakta" som i dator, men troligen, med tanke på gränssnittsbegränsningar är de lite mer svårkontrollerbara. Sålunda kan man uppleva att det är lite mer försök och resultatet är ovisst (sen handlar det ju om digitalt där man kan se resultatet direkt och bara plåta om igen om det inte passar).
Och det är också där lite poängen för mig ligger. I nio fall av tio när jag plåtar är det
bilden jag är ute efter och då tycker jag det är dumt att begränsa mig i de hjälpmedel jag kan ta till. Slutresultatet räknas. Datorn är ett underbart verktyg att arbeta med i detta fall. Därmed inte sagt att jag inte blir mer stolt om jag eller mer imponerad av någon annan om de lyckas göra en sak utan att nödvändigtvis behöva ta till extra mycket manipulationer (se gärna reklamfilmen "Cog" så tror jag ni förstår vad jag menar. Hade den varit datoranimerad hade den "bara" varit brilliant, nu är den makalös)
I det där sista fallet när jag är ute och experimenterar och leker kan jag uppskatta avsaknaden av kontroll, att bli överraskad, att få se något nytt, oväntat. Kanske kan det ge upphov till något nytt som jag inte annars skulle gjort/sett och något att lära sig av. Därav också som jag förstår och kan dela synpunkten som nämndes ovan, men det är inget jag själv använder uteslutande.
Tycker inte man ska lägga för mycket värderingar i de olika teknikerna. De har sina respektive användningsområden och liksom du är jag också glad att få leva i en tid då jag kan uppleva bägge dessa; digitalt som är snabbt och ger kortare arbetsgång och magin med silverbaserat foto där det riktiga ögonblicket kommer när man ser bilden framträda på pappret. Det är magiskt...
Nu är problemet enkelt i detta fall. Min D70 kan inte dubbelexponera så jag får göra det i datorn. Men min princip kan jag applicera på andra områden.
När det gäller dubbelexponering är jag den förste att erkänna att jag tycker det är en funktion som saknas på våra digitala underverk. Visst finns möjligheten att fixa det i datorn, men det vore väl ännu bättre om jag själv kunde välja när/hur jag vill blanda till exponeringarna.
