Med risk att bli påhoppad av regeltalibaner, så tycker jag att sundaförnuftsprincipen funkar bäst, för mig.
Jag kontaktade myndigheter för att undersöka möjligheten att få ett generellt tillstånd i min kommun, med 2800 personer, 8000 sjöar, hundratals berg och skogar. I landets fjärde största kommun finns inga skyddsobjekt.
Myndigheten kan såklart inte utfärda sådant tillstånd, det måste vara lika överallt.
Lika intelligent som att strandskyddslagen gäller lika för alla. Oavsett faktum att i min kommun har varje individ många mil av orörda stränder, att jämföra med huvudstadens sönderbyggda skärgård. Dock samma regler.
Jag flyger där jag kan säkerhetsmässigt och där jag behöver flyga. Annars klättrar jag upp på ett berg. En gång körde jag skoter upp på ett 800 meter högt berg och utgick med min drönare från toppen. Då var jag plötsligt 1300 meter över motivet och fick jättefina bilder.
Men, gastade RT, tänk om det kommer en helikopter? Då landar jag, i god tid innan koptern teoretiskt sett hamnar i konflikt med min M2pro. Här finns inga ljud som maskerar flaf, flaf, flafandet från helikoptern.