Dränkt med vattenslang

[JGP]

Haha, nej, jag skulle inte sparka dig på pungen i det läget. Det skulle möjligtvis vara en ren reflex om du hoppar fram i mörkret och slänger av en blixt i nyllet. Det är alltså inget uträknat straff och jag tycker inte du är värd att sparkas på men jag hade som jag skrev blivit ordentligt rädd.

Om du fotar mig på det viset du beskriver kanske jag inte ens märker det. Hade jag märkt det skulle jag troligtvis frågat varför du tar kort på mig.

Om man hopar fram ur mörkret kan en pungspark kanske vara en normal försvarsreaktion, men jag vet inte någon som använder den taktiken i sitt fotograferande.

Ni som tror att gatufotografer är ute efter att provocera förstår nog inte vad det är vi är ute efter. Hade ni varit insatta i genren tror jag inte ni varit så snabba att fördöma och förespråka någon form av våldsamt motstånd. Även om jag är nära med blixt är det inte för att skapa en reaktion, jag ser helst ingen reaktion alls och i situation som den jag beskrev ovan, får man sällan det heller. Jag hoppar inte ut ur mörkret för att skapa någon form av chockeffekt hos den jag fotograferar. Blixten är till för att belysa och isolera, för att skapa kontraster. Inte för att ge chockeffekt!

 

[fredrikb81]

Jag är mycket väluppfostrad. Både hälsar, ger komplimanger och tackar för bilden. Så kom du ner från din höga häst.

Du skrev att du fotar nära med blixt, inte ber om ursäkt och inte raderar en bild om du inte riskerar att åka på stryk. Måste man sitta på en hög häst för att tycka att det lät som en trist inställning till folk som inte förstår vad din hobby handlar om och som kanske tycker att det är obehagligt att okända människor tar bilder av dem?

Fint att du ger komplimanger och tackar, men det är väl hur du beter dig om någon tycker annorlunda eller inte vill vara med som är viktigt? Lätt att vara väluppfostrad när folk är glada och medgörliga. Svårare när man själv måste kompromissa.

 

[JGP]

Du skrev att du fotar nära med blixt, inte ber om ursäkt och inte raderar en bild om du inte riskerar att åka på stryk. Måste man sitta på en hög häst för att tycka att det lät som en trist inställning till folk som inte förstår vad din hobby handlar om och som kanske tycker att det är obehagligt att okända människor tar bilder av dem?

Fint att du ger komplimanger och tackar, men det är väl hur du beter dig om någon tycker annorlunda eller inte vill vara med som är viktigt? Lätt att vara väluppfostrad när folk är glada och medgörliga. Svårare när man själv måste kompromissa.

Varför skulle jag be om ursäkt för det jag gör? Jag gör inget fel. Varför skall jag då kompromissa?
Hur jag beter mig? Vad vet du om det? Är det bara att jag tar en bild som gör att du tycker att jag beter mig fel? Hur jag beter mig när jag tar bilden har du ingen aning om.
Att förenkla mitt fotograferande till en, enligt dig, obegriplig hobby, säger rätt mycket om ditt sätt att se på fotografi och på ditt eget förhållningssätt till ditt fotograferande. Dina moraliska värderingar betackar jag mig för och därav min kommentar om höga hästar.

Som jag skrev tidigare, om man som fotograf hävdar inskränkta rättigheter till fotograferande på allmän plats bör man överväga att hitta en ny sysselsättning.

Sen när blev det så obehagligt att bli fotograferad? Är det mobiltelefonernas kameror? Övervakningskamerorna och debatten kring dem eller är det paparazzis som skrämt upp samhället och alla lättkränkta här i diskussionen? Vad är ni rädda för? Vad är det ni tror att vi gör med bilderna som är så farligt?

 

[tormig]

Sen när blev det så obehagligt att bli fotograferad?

Sen internet blev allmänt tillgängligt, det är väl inte såå svårt att förstå?

 

[PMD]

Det tycks vara rätt många som överskattar sin egen betydelse i det sammanhanget. En eventuell publicering av en bild på mig drunknar fullständigt i bildbruset på nätet.

F.ö. är fotografering inte samma sak som publicering. Visst kan man inte vara säker på att ett fotografi av en själv inte publiceras, men man behöver å andra sidan inte utgå från det. De flesta som fotograferar sållar rätt hårt i bland sina bilder innan de publicerar. En del publicerar inte alls.

Det händer inget farligt när man syns på bild. Det gör inte ett dugg ont.

Jag ställer mig dessutom tveksam till teorin om att internet skulle ha lett tlil (markant) större skygghet bland allmänheten. Det fanns gott om folk förr som inte tyckte om att bli fotograferade.

 

[PFH]

Det tycks vara rätt många som överskattar sin egen betydelse i det sammanhanget. En eventuell publicering av en bild på mig drunknar fullständigt i bildbruset på nätet..

På samma sätt är det många sk gatufotografer som överskattar sin betydelse som historiebevarare.

 

[PMD]

Det är ju ett mindre problem.

 

[eskil23]

Sen internet blev allmänt tillgängligt, det är väl inte såå svårt att förstå?

Jo, faktiskt.
Även om bilden publiceras på Internet så är det bara en bild på en anonym person. Redan innan Internet blev allmänt tillgängligt kunde en motsvarande bild hamna i någon tidning ifall man råkade gå två steg bakom någon kändis.

 

[fredrikb81]

Jag gör inget fel. Varför skall jag då kompromissa?

Som sagt, ibland kan man behöva se saker ur andra människors synvinkel och vara beredd att kompromissa lite. Även om man själv tycker att det man gör är 110% rätt.

Det har ingenting med moraliska värderingar eller annat att göra.

 

[Worley]

Intressant diskussion.

Jag gillar själv gatufoto men samtidigt är jag medveten om att inte alla tycker om att bli fotograferade. Det kräver en viss finkänslighet.

Om man fotar någon i en situation där de inte kan undvika att se kameran tycker jag att det är bäst att utbyta signaler först. Det kan räcka med att peka på kameran innan man tar bilden. Skakar de på huvet låter man bli.

Även om mannen med slangen överreagerade, är det värt att tänka på att det faktiskt kan vara ofredande att fotografera någon på ett störande sätt. Detta även om det inte är olovlig fotografering.

Men sunt förnuft räcker oftast längre än alla lagar.

Så länge kameran inte hade blivit skadad, hade jag låtit saken bero.

 

[Poteta]

Om man fotar någon i en situation där de inte kan undvika att se kameran tycker jag att det är bäst att utbyta signaler först. Det kan räcka med att peka på kameran innan man tar bilden. Skakar de på huvet låter man bli.

Precis. Om alla gjorde på samma sätt hade trådar som denna inte behövts. Bra inställning!

 

[JGP]

Denna diskussion leder bevisligen ingenstans. Otroligt svårt att diskutera en genre inom fotografi som "motståndarna" bevisligen inte kan någonting om eller inte är tillräckligt intresserade av för att sätta sig in i.

Tack och hej!

 

[PMD]

Så länge kameran inte hade blivit skadad, hade jag låtit saken bero.

Det hade garanterat inte jag låtit.

Ett ofredande med hjälp av vattenslang skulle jag aldrig acceptera. En polisanmälan, som TS tycks ha gjort, är verkligen på sin plats. Det har inget med ömsesidigt hänsynstagande att göra.

 

[Poteta]

Ringa polisen för att någon skvätter vatten på dig? Hoppas verkligen polisen lägger resurser på annat. Visst kan jag förstå en anmälan om utrustning förstörts men så var ju inte fallet här.

 

[Worley]

Det hade garanterat inte jag låtit.

Ett ofredande med hjälp av vattenslang skulle jag aldrig acceptera. En polisanmälan, som TS tycks ha gjort, är verkligen på sin plats. Det har inget med ömsesidigt hänsynstagande att göra.

Alla gör misstag. Om ingen allvarlig skada sker är det bättre att lägga tid och energi på annat. Slangmannen kan ju göra motanmälan om ofredande fotografering. Ska man verkkigen belasta rättsväsendet med det?

Sedan får jag erkänna att jag har en skräckblandad förtjusning för Bruce Gilden. Men det funkar bara för att just han gör det på sitt sätt. Jag skulle se det som en ära att bli "flashad" av Gilden. Dessutom har jag sett att han ställer upp på att bli flashad av andra fotograferm så karln har onekligen humor,

Men jag skulle inte göra så själv och tycker inte heller att någon annan bör göra det.

 

[PMD]

Alla gör misstag. Om ingen allvarlig skada sker är det bättre att lägga tid och energi på annat. Slangmannen kan ju göra motanmälan om ofredande fotografering. Ska man verkkigen belasta rättsväsendet med det?

Under förutsättning att TS beskrivning är korrekt, och jag har ingen anledning att tro något annat, så har slangmannen ingenting att komma med i en polisanmälan för ofredande. Det skulle förmodligen inte ens påbörjas en utredning.

Jag tycker inte att man ska acceptera att folk bär sig illa åt mot andra som inte gör något orätt. Alltså ska man alltid polisanmäla brott.

 

[anders.bengtsson.509]

Jag tror man kan sammanfatta det med att om man på nära håll fotograferar en person som inte vill bli fotograferad och denne har håller i en vattenslang får man räkna med att få lite vatten på sig. Annars är det tele som gäller.

 

[eskil23]

Ringa polisen för att någon skvätter vatten på dig? Hoppas verkligen polisen lägger resurser på annat. Visst kan jag förstå en anmälan om utrustning förstörts men så var ju inte fallet här.

Så, du värdesätter fotoutrustning högre än fotografens rätt till integritet?

Eller tycker du bara att det är en grövre kränkning av integriteten att bli fotograferad än att bli nersprutad med vattenslang?

 

[mannbro]

Jag tror man kan sammanfatta det med att om man på nära håll fotograferar en person som inte vill bli fotograferad och denne har håller i en vattenslang får man räkna med att få lite vatten på sig. Annars är det tele som gäller.

På samma sätt som en tjej som går genom en park kvällstid får räkna med att bli våldtagen?

Ja, jag inser självklart att det är en enorm skillnad i grad av kränkning på vattensprut och våldtäkt, men principerna som styr ett rättssamhälle är ju desamma oavsett graden av kränkning. Straff, skadestånd och utredningsprioritet ska naturligtvis följa hur grovt ett brott är, men inte principerna för vem som bär ansvaret för att ett brott begåtts.

 

[Worley]

Visst ska man anmäla brott. Man ska även gå till läkaren om man är sjuk. Men man bör inte gå till akuten med en förkylning, eller gå till polisen varje gång man känner sig kränkt.

Om jag hade råkat ut för samma sak hade jag sett det som en rolig historia om gatufotografens vedermödor. Kanske hade jag också funderat lite på mitt eget uppträdande.

Gatufotografi handlar om att läsa situationen och att ha en bra attityd till dem man fotar.

Over and out.