ANNONS
Annons

Dränkt med vattenslang

Produkter
(logga in för att koppla)
Vi kan ju också vända på ditt resonemang och säga att om inte mannen hade sprutat vatten på TS så hade han aldrig blivit blöt, eller hur!

Jag förstår inte varför en människa måste ta till fysiska ytterligheter bara för att säga att man inte vill vara med på bild.

Som jag ser det så försvarar du alltså människors rätt till att ta till ofredande och andra fysiska ytterligheter för att säga nej till någon som tar ett foto... Om det nu är så, så undrar jag helt stilla vart medmänsklighet och annat är på väg.
Nu vände du inte på resonemanget.
Att vända på resonemanget måste ju vara att fotografen blir blöt Utan att ta en bild. Men då är han ju inte en fotograf utan bara en vanlig människa.

Nä det förstår inte jag heller, en lätt ruskning på huvudet funkar bra. För BÅDA parter.

Nä vi verkar vara rätt samstämmiga, ett lätt nej funkar, tom utan ord.
 
OM du hade kunnat läsa så skrev han precis tvärtom. Fota de andra lika mycket så var det ju inget problem.

Frågan är om Joacim verkligen har blivit fotad mer än andra individer eller om han bara upplever det så? Utifrån hans sågning av gatufotografer i allmänhet så tillåter jag mig att tvivla på hans omdöme. Jag tror inte att seriösa gatufotografer i större utsträckning söker rullstolsbundna eller funktionshindrade som motiv. Mig veterligen så har jag nog inte en enda bild innehållande en funktionsnedsatt person men ser jag ett motiv som intresserar mig så vill jag inte behöva tveka bara för att det finns en rullstolsbunden i bilden. Jag accepterar fullständigt att Joacim inte tycker om att bli fotograferad på allmän plats precis i likhet med andra som ej är rullstolsbundna. Men, det får han och de andra stå ut med i ett öppet samhälle där yttrandefrihet råder.
 
Otroligt med en sådan här debatt på en sida för fotografer... Att förespråka fotoförbud i det offentliga rummet är rena fascistidéerna.

Jag fotograferar med vidvinkel och blixt. Jag fotograferar nära! Jag ber inte om ursäkt för vad jag gör och jag raderar inte om jag kan komma ur situationen med hälsan i behåll. Men samtidigt är jag villig att diskutera det jag gör när jag blir ifrågasatt. Jag kan förstå att det kan orsaka reaktioner att bli fotograferad på detta sätt, men att bli kränkt förstår jag inte. De som hävdar att gatufoto handlar om att förlöjliga och peka ut avvikande personer avslöjar mer om sig själv än något annat.

Skrev ett blogginlägg angående just konfrontationer på Full Frontal (Flash) för ett tag sedan.
http://fullfrontalflash.com/2015/04/confrontation-in-street-photography/
 
Otroligt med en sådan här debatt på en sida för fotografer... Att förespråka fotoförbud i det offentliga rummet är rena fascistidéerna.

Jag fotograferar med vidvinkel och blixt. Jag fotograferar nära! Jag ber inte om ursäkt för vad jag gör och jag raderar inte om jag kan komma ur situationen med hälsan i behåll. Men samtidigt är jag villig att diskutera det jag gör när jag blir ifrågasatt. Jag kan förstå att det kan orsaka reaktioner att bli fotograferad på detta sätt, men att bli kränkt förstår jag inte. De som hävdar att gatufoto handlar om att förlöjliga och peka ut avvikande personer avslöjar mer om sig själv än något annat.

Skrev ett blogginlägg angående just konfrontationer på Full Frontal (Flash) för ett tag sedan.
http://fullfrontalflash.com/2015/04/confrontation-in-street-photography/

Jag håller med dig i det mesta du skriver, men jag måste också säga att den typen av blixt-gatufoto är i sig en konfrontation, eller kan i alla fall upplevas så. Du inkräktar på någons revir, deras trygghetszon och säkerhetsavstånd, och bränner av en blixt i ansiktet på dem.

Jag säger inte att man inte ska få göra det, men den handlingen är ju i sig, eller kan i alla fall uppfattas som, en konfrontation och en provokation. Du har gått utanför gängse normer och sociala konventioner. Folk kan bli osäkra, obekväma och rädda. Adrenalinet rinner till. Ur deras perspektiv är det du som skapat konfrontationen, de försvarar sig bara.

De som blir arga och ifrågasätter har lika stor laglig rätt att göra det som du har att fota dem med blixt. Det spelar ingen roll om de har fel i sak kring t.ex. lagar, det är inte olagligt att argumentera för något som är felaktigt och det är inte olagligt att skälla ut någon som man tycker har brutit sociala normer och konventioner.

Du får helt enkelt acceptera det och inse att det är en del i det sociala spelet.
 
Det handlar inte om begreppet "gatufoto" och flummigt trams om vad det står för.
Det handlar om att fotografera folk på allmän plats, det får man göra.
Spruta vatten med slang på folk får man inte göra.

Det som kan vara knepigt i sammanhanget är egentligen vad man gör med bilderna.
Gottar man sig framför skärmen i sin egen lilla värld eller publicerar dem offentligt på något sätt.
 
Jag kan förstå att det kan orsaka reaktioner att bli fotograferad på detta sätt, men att bli kränkt förstår jag inte.

Det fina med vårt svenska kränkthetsbegrepp är att du inte behöver förstå. Det är helt upp till den som anser sig kränkt som avgör. Och som bekant blir snart alla kränkta av allting i alla sammanhang, så det är nog bara att gilla läget.
 
Det fina med vårt svenska kränkthetsbegrepp är att du inte behöver förstå. Det är helt upp till den som anser sig kränkt som avgör. Och som bekant blir snart alla kränkta av allting i alla sammanhang, så det är nog bara att gilla läget.

Då kan man ju som fotograf hävda att man blir kränkt för man inte får ta en bild.. :)
Tror vi har för mycket fritid i vårt land...
 
Då kan man ju som fotograf hävda att man blir kränkt för man inte får ta en bild.. :)
Tror vi har för mycket fritid i vårt land...

Ja, det är väl inget konstigt med det, det är ju en känsla. Likväl som människor kan bli ledsna, arga eller besvikna för vad som helst, så kan man känna sig kränkt för vad som helst.

Jag tycker att det är vanligt hyfs när man rör sig i samhället att sträva efter att behandla medmänniskor på ett sätt så att en "normalperson" inte blir ledsen, arg eller känner sig kränkt, men om man gör det och någon ändå känner sig kränkt, så är det ju den personens problem och ansvar.
 
Man bör skilja på att känna sig kränkt och på att få sin(a) rättighet(er) kränkt(a). Det senare är betydligt mer objektivt, medan det förra är tämligen subjektivt och därmed inte går att formalisera så bra.
 
Som naturfotograf så måste jag hela tiden ta hänsyn till naturen. Gör jag inte det så kan risken finnas att jag helt plötsligt blir jagad av en björn, varg eller älg mm. Den risken kalkylerar jag med när jag är ute i naturen.
Som gatufotograf så får man också kalkylera risken. Spelar ingen roll om denna person blir skyldig till misshandel eller ofredande eller vad det nu blir. Det har ju redan hänt så då är det bara att gilla läget.

Att bli nedsprutad av lite vatten är ju i säg inte någon livsfara, (kunde ju vara något ännu värre som att han tog fram en pistol och sköt. Då hade vi kunnat sitta här och tittat på en tråd som utvecklats till något helt annat.) Agerandet är väl lite väl häftigt om det nu var så att det var det första som hände. Det hade aldrig hänt mig för jag sysslar inte med sådan fotografering, men om jag nu hade gjort det så hade jag inte rört upp himmel och jord över det. Hade tagit lärdom av det och läst av situationen lite bättre och anpassat mig. Sen hade jag haft en kamera som tålt vatten. :)

Att man har rätten på sin sida innebär inte automatiskt att det blir rätt när man utövar sin profession.
Som amatör eller professionell gatufotograf så bör den person även ha lite mer i huvudet än bara lagtext och sitt kunnande inom fotografering.

Precis som vi naturfotografer måste ha lite mer kunnande än bara om fotografering och lagtext.

Så gå vidare och lär av händelsen.
 
Ja, det är väl ungefär som att man bör vara medveten om vissa risker om man reser till norra Irak eller går på promenad i vissa stadsdelar i New York.

Att bli nedstänkt av en man med vattenslang när man fotograferar på offentlig plats har dock hittills inte varit en risk som har föresvävat mig. Nu vet jag bättre och kommer nog att undvika att fotografera folk som använder vattenslangar.

Ligisterna har vunnit ännu en seger.
 
Man bör skilja på att känna sig kränkt och på att få sin(a) rättighet(er) kränkt(a). Det senare är betydligt mer objektivt, medan det förra är tämligen subjektivt och därmed inte går att formalisera så bra.

Precis. En person som blir fotograferad på allmän plats tror jag inte känner sig kränkt, möjligen ofredad.

En fotograf som inte tillåts fotografera på allmän plats har däremot fått sin panoramafrihet kränkt.
 
Jag håller med dig i det mesta du skriver, men jag måste också säga att den typen av blixt-gatufoto är i sig en konfrontation, eller kan i alla fall upplevas så. Du inkräktar på någons revir, deras trygghetszon och säkerhetsavstånd, och bränner av en blixt i ansiktet på dem.

Jag säger inte att man inte ska få göra det, men den handlingen är ju i sig, eller kan i alla fall uppfattas som, en konfrontation och en provokation. Du har gått utanför gängse normer och sociala konventioner. Folk kan bli osäkra, obekväma och rädda. Adrenalinet rinner till. Ur deras perspektiv är det du som skapat konfrontationen, de försvarar sig bara.

De som blir arga och ifrågasätter har lika stor laglig rätt att göra det som du har att fota dem med blixt. Det spelar ingen roll om de har fel i sak kring t.ex. lagar, det är inte olagligt att argumentera för något som är felaktigt och det är inte olagligt att skälla ut någon som man tycker har brutit sociala normer och konventioner.

Du får helt enkelt acceptera det och inse att det är en del i det sociala spelet.
Jag inser at detta är en del av gatufotograferandet och håller med Martin Parr:
“Having that person react to you, violent or gently, is an occupational hazard… And you can’t have it both ways basically”.

En av många anledningar till att jag använder blixt som teknik är att jag vill vara så ärlig som möjligt med vad jag gör. Jag står inte och smyger med en zoom. Det är vad jag menar med att jag inte ber om ursäkt för vad jag gör. Skulle jag skrämma någon eller på annat sätt få personen ifråga ur ballans ber jag så klart om ursäkt för det. Men inte för att jag tagit en bild, det är min fulla rätt, både moraliskt, etiskt, konstnärligt och juridiskt.

Om det där är sant behöver du investera i att lära dig lite vanlig hyfs.

Jag är mycket väluppfostrad. Både hälsar, ger komplimanger och tackar för bilden. Så kom du ner från din höga häst.

Som sagt denna debatt är helt bisarr för att förekomma mellan fotografer. Att fotografera med blixt eller teleobjektiv är dessutom helt ovesäntlig i denna diskussion. Den fotograf som vill inskränka rättigheterna att fotografera bör överväga att lägga kameran på hyllan. Oavsett om det är fåglar, myror, människor i studio, byggnader eller träd som är motivet skulle rättigheten att fotografera dem vara nästa inskränkning om ett offentligt fotoförbud infördes.

Att ifrågasätta offentlig fotografering går i min värld emot allt vad fotografi är. Grundaren av In-Public, Nick Turpin, har sagt något i stil med och nu parafraserar jag, Gatu/dokumentär-fotografi är grunden till all fotografi, sen är alla andra genrer avvikare från denna genre. Något jag helt håller med om.
 
Och allt för många tror att deras ömkliga voyeurism / drivande med personer som de tycker är annorlunda är "konst" bara för att det fanns bra gatufotografer (och ffa en poäng med det) på 40-talet. Nu finns det föga värde i den sortens fotografi förutom socialporr / outande av "annorlunda" för billiga likes.

Har själv som rullstolsburen ett flertal gånger hamnat i bilder där någon pretentiös "fotograf" vill få fram en poäng som inte har det minsta med mig att göra. Tyvärr är ni ju alla själva så tråkiga att ingen vill ta bilder av er, så tyvärr lär ni ju aldrig få känna av hur jobbigt det faktiskt känns, men jag önskar att någon gjorde ett "projekt" av er vardag och era familjers skoldag så kanske ni skulle inse hur jobbigt det kan kännas.

Såvitt jag förstår av tidigare trådar och så ägnar du dig åt sportfotografering, vilket jag också tycker är roligt. Det finns dock knappas mer värde i den sortens fotografi än gatufoto - snarare tvärtom tycker jag, eftersom gatufoton av vardagssituationer är tidsdokument, och de ser olika ut från år till år.

Frågar du alla fotbollsspelare och eventuella åskådare som kan tänkas hamna på dina bilder om lov innan du tar bilderna?
 
Otroligt med en sådan här debatt på en sida för fotografer... Att förespråka fotoförbud i det offentliga rummet är rena fascistidéerna.

Jag fotograferar med vidvinkel och blixt. Jag fotograferar nära! Jag ber inte om ursäkt för vad jag gör och jag raderar inte om jag kan komma ur situationen med hälsan i behåll.

Jag vet inte om du försöker provocera med ditt inlägg men skulle någon rusa fram nära mig och fota med blixt hade jag nog inte kunnat hejda en rejäl pungspark. Jag hade blivit livrädd!
Som många redan påpekat, bara för att det är lagligt betyder det inte att det är ok. Tänk om alla strikt följde lagen men struntade i sunt förnuft. Samhället hade blivit outhärdligt.
 
Jag vet inte om du försöker provocera med ditt inlägg men skulle någon rusa fram nära mig och fota med blixt hade jag nog inte kunnat hejda en rejäl pungspark. Jag hade blivit livrädd!.

Jag är genuint intresserad av att få veta hur mitt sätt att fotografera kan vara så provocerande att du hotar med att sparka mig på pungen.

Om jag är på en trottoar, låt oss säga utanför en stationsbyggnad i rusningstid. Mycket folk överallt som trängs. Jag tar upp min kamera och tar en bild med blixt när du går förbi på ca 1,5-2 meter. Skulle du då alltså gå fram till mig och sparka mig på pungen och tycka att det var fullt befogat? Undrar vem som har svårt med lagar och regler, så väl moraliska och sociala som juridiska.

Jag tänkte bara låta denna tråden vara efter mitt andra svar tidigare ikväll, då jag tänkte att jag drog fokus från incidenten med vattenslangen, men egentligen är vi på samma ämne fortfarande. Många verkar tycka det är helt rätt att ta till fysiska handgripligheter om de skulle bli fotograferade i det OFFENTLIGA rummet.
 
Jag är genuint intresserad av att få veta hur mitt sätt att fotografera kan vara så provocerande att du hotar med att sparka mig på pungen.

Om jag är på en trottoar, låt oss säga utanför en stationsbyggnad i rusningstid. Mycket folk överallt som trängs. Jag tar upp min kamera och tar en bild med blixt när du går förbi på ca 1,5-2 meter. Skulle du då alltså gå fram till mig och sparka mig på pungen och tycka att det var fullt befogat?

Haha, nej, jag skulle inte sparka dig på pungen i det läget. Det skulle möjligtvis vara en ren reflex om du hoppar fram i mörkret och slänger av en blixt i nyllet. Det är alltså inget uträknat straff och jag tycker inte du är värd att sparkas på men jag hade som jag skrev blivit ordentligt rädd.

Om du fotar mig på det viset du beskriver kanske jag inte ens märker det. Hade jag märkt det skulle jag troligtvis frågat varför du tar kort på mig.
 
Om du fotar mig på det viset du beskriver kanske jag inte ens märker det. Hade jag märkt det skulle jag troligtvis frågat varför du tar kort på mig.

Jag skulle nog ignorera fotografen i en sån situation eftersom jag var på väg nånstans och förmodligen inte hade så mycket tid över att stanna och kallprata med en fotograf.

Varför vore du intresserad av skälet till att fotot togs?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar