Diskussion om bildbyråer

[iSolen.se]

Jag vet inte riktigt vad du dillar om, Sten-Åke, men etnicitet har föga att göra med ursprung och DNA. Det är mest en kulturell grej (även om alltför avvikande utseende kan göra att man utesluts ur den etniska gemenskapen).

Hur som helst så är de finska östersjölandskapen på många sätt ungefär lika svenska (vad gäller etnicitet) som landskapen längs den västra östersjökusten. Innan Sverige avträdde Finland till Ryssland 1809 var Finland den östra delen av det svenska riket.

För att förenkla diskussionen, äkta ursprung är ointressant. Detta handlar om bildbyråbilder så det är enbart upplevt utseende som räknas.

 

[iSolen.se]

Det som saknas på bildbyråerna är människor med blandad etnisitet i en svensk kontext. Det är inga problem att hitta vardagsbilder på människor från mellanöstern. Men inte när de fiskar krabbor på en klippa i Bohuslän.

Jag köper ofta bilder till uppdragsgivare i den offentliga sektorn och då ingår det att spegla hur det ser ut i samhället. Att då bara visa bilder på bleka lin-tottar är ingen bra lösning. Tyvärr är det svårt att hitta bra bilder på de stora byråerna. Mångkultur finns men inte från sverige. Generellt är det svårt att hitta bilder i vardagliga situationer med modellrelease.

(Kul att Finland togs upp här. Där är man INTE mogna för bilder på färgade människor i reklam. Suck!)

Det har med att det är relativt får fotografer som kan leva på att ta dessa bilder. Utbudet kommer från utlandet och då blir det inte svensk miljö.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag vet inte riktigt vad du dillar om, Sten-Åke, men etnicitet har föga att göra med ursprung och DNA. Det är mest en kulturell grej (även om alltför avvikande utseende kan göra att man utesluts ur den etniska gemenskapen).

Hur som helst så är de finska östersjölandskapen på många sätt ungefär lika svenska (vad gäller etnicitet) som landskapen längs den västra östersjökusten. Innan Sverige avträdde Finland till Ryssland 1809 var Finland den östra delen av det svenska riket.

Dillar, nu är vi där igen med tråkigt språkbruk. Etnicitet kommer från det grekiska ethos som betyder folk och det handlar i grunden om hur man uppfattar grupptillhörighet på makronivå - "som folk". Det är riktigt att det kan hända mycket från ursprung till idag (och att etnicitet inte alls behöver ha något att göra med vare sig ursprung eller DNA) men i just finnarnas fall så har en del forskning hävdat just detta. Wikipeia igen om "finsk ugriska folk":
https://sv.wikipedia.org/wiki/Finsk-ugriska_folk#/media/File:Fenno-Ugrian_people.png

"De finsk-ugriska folken skiljer sig inte etniskt och genetiskt från sina indoeuropeiska grannar, med undantag för samerna samt östersjöfinnar, vars distinkta genpool är baserad på två mitokondrie-DNA-linjer som är mindre vanliga bland moderna européer". (min anm: med undantag just för östersjöfinnar). Finska språket är heller inte en del av den germanska gruppen språk.


Citat från Wikipedia:"Etnicitet och etnisk grupp[redigera | redigera wikitext]

Etnicitet relaterar till begreppet etnisk grupp, folkgrupp. Detta är en namngiven grupp människor, vilka har en mytbildning om ett gemensamt ursprung, historia, kultur (inklusive en/flera av religion, språk och olika traditioner), anknytning till ett territorium och känslan av solidaritet.[2] Dessa gemensamma yttringar skapar etniciteten.

En liknande definition av etnisk grupp innehåller följande fyra kriterier:
1.Den består i de flesta fall av medlemmar som i huvudsakligen gifter sig inom den egna gruppen, (endogami).
2.Dess medlemmar uppfattar sig själva och ses även av insatta betraktare som en särskild kategori.
3.Gruppen hålls ihop av föreställningar om ett gemensamt ursprung.
4.Den skiljer sig från andra grupper genom vissa sociala och kulturella särdrag, till exempel språk, religion och sedvänjor. [3]

En etnisk grupp är biologiskt självreproducerande genom högre eller lägre grad av endogami, det vill säga gifte inom gruppen. Etniska grupper skiljer sig i kultur, medan frågor om utseende brukar ses separat från etniciteten (min anm: men likväl är det ofta just utseende folk går på märkligt nog trots att det så ofta leder helt fel). Exempel på etniska grupper är svenskar, kurder, judar, syrianer, samer och romer."

Enligt denna definition så är väl finnar också att betrakta som en etnisk grupp även om de inte ingår i just denna uppräkning. Om du ser ovan så pratar man om en egen mytbildning och ett gemensam ursprung och det innefattar ibland även ett geografiskt sådant - ursprung eller urhem om man så vill, om än väldigt oprecist, vilket skiljer dem från svenskar som varken har en egen mytbildning värd namnet (i jämförelse med Kalevala), ett gemensamt ursprung eller något urhem att referera till.

Finnarna har dessutom något vi inte har: en egen skapelseberättelse - KALEVALA. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Kalevala). Läser man bakgrunden till den så inser man ju hur viktigt det uppenbart varit för dem att ha en sådan. Det förefaller dessutom som att man under senare år haft en ökad nationalistisk utveckling där finskan stärkt sin ställning påtagligt på svenskans bekostnad och det har nog att göra med att Finland numera inte alls på samma sätt som tidigare vänt sig mot Sverige utan istället mot EU, vilket självfallet är helt naturligt.

Trots att både Sverige och Ryssland haft förbindelser med finnarna i många hundra år, så är det förvånande hur lite vi har påverkat varandra. Se bara på det moderna svenska språket hur förvånande få finska låneord vi har trots kanske 700 år av gemensam historia - och det är lågt räknat. Det är nästan obegripligt hur denna isolation kunnat upprätthållas över århundradena men det är möjligt att det kan förklaras av att finskan i Sverige aldrig setts som ett högstatusspråk..

 

[Sten-Åke Sändh]

Nja, svenskarna kom nog inte från det hållet, utan snarare över Östersjön via Stockholms skärgård och Åland.

Men jag pratade ju om finnarna och finnarnas ursprung i det inlägget du kommenterade.

 

[PMD]

Kommentar till inlägg #23

Erland påpekade att en del finländare är etniska svenskar (efter att du hade ifrågasatt om någon säkert kan skilja en finländare från en etnisk svensk). Dessa etniskt svenska finländare har alldeles säkert (som grupp) mer DNA gemensamt med de etniska svenskarna i Sverige än med finländare av finsk-ugriskt urpsrung.

Inte för att det är speciellt relevant. Det går knappast att säkert skilja dessa personer ur dessa båda finska folkgrupper åt ändå. Speciellt inte om man bara får se dem på bild.

 

[PMD]

Men jag pratade ju om finnarna och finnarnas ursprung i det inlägget du kommenterade.

Terminologiförvirring, tror jag. Du skrev "finländare" och det brukar betyda "person som bor i Finland". Det finns sen beteckningar för de olika (språkliga) folkgrupperna i Finland som finne, finlandssvensk, same, etc.

 

[Sten-Åke Sändh]

I Finland betonar man som sagt i allt mindre grad vår gemensamma historia och det är jag den förste att förstå, både av historiska skäl och moderna. Istället går man rätt medvetet inåt till vad man upplever som sin etnicitets kärna. Språket inte minst. Finska istället för svenska i allt högre grad. De gamla svenska institutionerna i Finland är under tryck. EU istället för Sverige. Jag tror på rätt goda grunder att Finland och Sverige håller på att glida isär på ett sätt som vi kanske inte riktigt upplevt tidigare. När man vårdar sin särart (för det gör man på ett helt annat sätt i just Finland än i Sverige), så tittar min inte alls västerut mot Sverige som förr och jag vet inte om de tittar åt EU heller längre, för även EU utmanar det man vill uppfatta som den finska identiteten genom att kräva att även ett Finland som tidigare konsekvent motsatt sig massinvandring nu solidariskt faktiskt måste öppna sig för just detta. Jag undrar verkligen hur det kommer att tas emot av den stora finska allmänheten.

 

[Sten-Åke Sändh]

Terminologiförvirring, tror jag. Du skrev "finländare" och det brukar betyda "person som bor i Finland". Det finns sen beteckningar för de olika (språkliga) folkgrupperna i Finland som finne, finlandssvensk, same, etc.

Tror jag med men det finns ett inslag av PK här också för "finne" ses ju av en del som ett negativt laddat uttryck som kan sammanblandas med något annat. Finländare är mer inkluderande och det rymmer både etniska finnar och svenskar även om det också har en geografisk koppling.

Jag är inte förvånad över det Anjou påpekar ovan:
"(Kul att Finland togs upp här. Där är man INTE mogna för bilder på färgade människor i reklam. Suck!)"

Jag tolkar det som en reflex av att man fortfarande ser sig som ett folk med ett "enhetligt" och hotat ursprung som man fortfarande vill värna om. Kalevala lever i Finland och det är något som jag tror vi i Sverige har svårt att ta till oss. Men frågan är vilket land som är mest avvikande Finland eller Sverige internationellt sett.

Läs gärna: "The almost nearly perfect people" (Behind the myth of the Scandinavian Utopia) av britten Michael Booth. Med hjälp av den så får vi lite hjälp att få lite perspectiv på våra länder, vår kultur (som den uppfattas av en utomstående vilket alltid kan vara lite nyttigt) och våra övriga konstiga egenheter som ofta utmärker oss i ögonen på oss själva och andra. Ibland är vi mindre lika än vi tror och vise versa.

 

[iSolen.se]

Det är ju en nästan enbart politisk fråga huruvida man ska anstränga sig att ha med folk med olika hudfärg, hårfärg, näsform och andra utseendeskiljande egenskaper i foton som man säljer via bildbyråer.

Som Peter redan har påpekat med sin referens till en sociologisk studie så kan det förvisso också vara en kommersiell fråga, men i så fall tycks det vara bättre att ha stor homogenitet i bilderna, med personer som liknar målgruppen för försäljningen.

Jag hävdar att det är mest eller t o m enbart är en kommersiell fråga när det gäller bildproduktion och uppladdning till bildbyråer. Fotograferna anstränger sig för att uppfylla marknadens krav, dvs helt enket laddar upp bilder som säljer bäst.

Det sker på flera sätt, genom trendspaning, genom att lyssna på bildbyrårerna eller, bäst, genom statistiska metoder i egen eller andras portföljer.

Att det skulle vara politik i fotografens ände har jag svårt att se. Möjligen indirekt: Att bildbyråerna, t ex genom debattklimat eller pekpinnar i vissa länder, inte följer det som är bäst kommersiellt. T ex noll kvinnor på bilderna i vissa länder, noll svarta i Finland och större delen av östeuropa), eller tvärtom, i asiatiska länder, bilder med folk som har klart västerländska drag.

Anekdot: Jag m fl uppmuntrades fota kvinnor i arabland nyligen och det verkar än så länge vara en flopp, bilderna säljer inte.

 

[Abe Normal]

Jag hävdar att det är mest eller t o m enbart är en kommersiell fråga när det gäller bildproduktion och uppladdning till bildbyråer. Fotograferna anstränger sig för att uppfylla marknadens krav, dvs helt enket laddar upp bilder som säljer bäst.

Det sker på flera sätt, genom trendspaning, genom att lyssna på bildbyrårerna eller, bäst, genom statistiska metoder i egen eller andras portföljer.

Att det skulle vara politik i fotografens ände har jag svårt att se. Möjligen indirekt: Att bildbyråerna, t ex genom debattklimat eller pekpinnar i vissa länder, inte följer det som är bäst kommersiellt. T ex noll kvinnor på bilderna i vissa länder, noll svarta i Finland och större delen av östeuropa), eller tvärtom, i asiatiska länder, bilder med folk som har klart västerländska drag.

Anekdot: Jag m fl uppmuntrades fota kvinnor i arabland nyligen och det verkar än så länge vara en flopp, bilderna säljer inte.

1+

Klockrent. Det handlar om pengar och vad som funkar. Kul och resa i olika länder och se hur reklamen är riktad, utifrån att få bästa utfall.

 

[iSolen.se]

Jag hävdar att det är mest eller t o m enbart är en kommersiell fråga när det gäller bildproduktion och uppladdning till bildbyråer. Fotograferna anstränger sig för att uppfylla marknadens krav, dvs helt enket laddar upp bilder som säljer bäst.

Det sker på flera sätt, genom trendspaning, genom att lyssna på bildbyrårerna eller, bäst, genom statistiska metoder i egen eller andras portföljer.

Att det skulle vara politik i fotografens ände har jag svårt att se. Möjligen indirekt: Att bildbyråerna, t ex genom debattklimat eller pekpinnar i vissa länder, inte följer det som är bäst kommersiellt. T ex noll kvinnor på bilderna i vissa länder, noll svarta i Finland och större delen av östeuropa), eller tvärtom, i asiatiska länder, bilder med folk som har klart västerländska drag.

Anekdot: Jag m fl uppmuntrades fota kvinnor i arabland nyligen och det verkar än så länge vara en flopp, bilderna säljer inte.

"Att bildbyråerna, t ex"

Det ska stå

"Att reklambyråerna, t ex"

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag hävdar att det är mest eller t o m enbart är en kommersiell fråga när det gäller bildproduktion och uppladdning till bildbyråer. Fotograferna anstränger sig för att uppfylla marknadens krav, dvs helt enket laddar upp bilder som säljer bäst.

Det sker på flera sätt, genom trendspaning, genom att lyssna på bildbyrårerna eller, bäst, genom statistiska metoder i egen eller andras portföljer.

Att det skulle vara politik i fotografens ände har jag svårt att se. Möjligen indirekt: Att bildbyråerna, t ex genom debattklimat eller pekpinnar i vissa länder, inte följer det som är bäst kommersiellt. T ex noll kvinnor på bilderna i vissa länder, noll svarta i Finland och större delen av östeuropa), eller tvärtom, i asiatiska länder, bilder med folk som har klart västerländska drag.

Anekdot: Jag m fl uppmuntrades fota kvinnor i arabland nyligen och det verkar än så länge vara en flopp, bilderna säljer inte.

Ola. jag undrar verkligen om man kan vara så snäv när det gäller vad som styr. Från en fotografs horisont är det självklart att han/hon kommer anstränga sig att skapa bilder som appellerar till marknaden (annars får fotografen snart svälta) men vad som appellerar till marknaden är ofta också i högsta grad politiskt. Ingen fotograf lever i ett vaccum även om det verkar vara en populär missuppfattning "att man väl alltid tar de bilder man vill ta". Tror man det så har man nog missat hela grejen med överjag och självcensur. Vissa bilder kommer inte att visas i vissa länder eftersom de som publicerade dessa skulle få fan för det och i värsta fall hamna även i politiskt blåsväder. Den kulturella överbyggnaden i samhället vilar alltid på någon form av grund och den påverkar alltid på ett eller annat sätt. Att vi inte alla gånger tror det beror bara på att vi i Sverige är förhållandevis förskonade från klåfingrig politisk styrning av media.

Det är väl inte alltför långsökt att en apartheid-regim som den i Syd-Afrika när den stod på sin repressiva topp skulle ingripit mot publikationer som visar bilder med både svarta, färgade (exv. indier som ju klassades som en egen kategori i Syd-Afrika) och vita tillsammans.

I vissa länder som praktiserar vissa extrema former av Islam skulle man istället vaka över att inga kvinnor visas på bild eller att dessa åtminstone inte är klädda så att de bryter de normer som man vill värna. Spritreklam är det nog inte heller tal om.

Jag tror både fotografer och skrivande journalister i många länder är betydligt lydigare än vi tror. Det räcker ju med att tänka på vad som hänt i Turkiet de senaste åren och det var väl IKEA som tvingades anpassa sina kataloger i Saudia om jag inte minns fel. Att det första fallet i Turkiet är politiskt tycker nog de flesta i vårt land för där stänger de handgripligt tidningar och byter ut personalen till en de tycker de kan lita på men hur är det med IKEA i Saudia? Styrs de verkligen bara av "anpassning till marknadens krav" och gör de bara en strikt kommersiell bedömning av de bilder som passar där i ett land med omfattnande censur?

Det är ju lite spännande med internationella bildbyråer som har att leva på denna allt annat än homogena marknad och det är väl bildbyråerna som egentligen har anpassningsproblemen och inte fotograferna. Fotograferna säljer ju inte själva sina bilder till slutkunderna så för dessa borde en bildbyrå mest kunna ses som ett "svart hål" för fotograferna har ju ingen aning om på vilken av världens alla marknader de tänker sälja deras bilder. De kan bara sträva efter att skapa bilder som är så generella som möjligt så de kan användas i så många sammanhang som möjligt. För mig låter det som ett bra recept på utslätning.

 

[RobinGee]

Hejsan, funderat mycket kring nordiska bildbyråer och det bildmaterial som finns där.
Majoriteten av bilder innefattar ljusa "skandinaviska" människor och sällan varierande etniciteter. Är det så på grund av att fotograferna bara fotograferara ljusa människor eller efterfrågar kunderna till bildbyråerna bara sådana bilder?

Finns det någon här som jobbar med att bland annat köpa bilder från bildbyråer? Vad tycker du/ni det fattas för sorts bilder i bildbankerna?

Är väldigt intresserad av ämnet och hade gärna haft en diskussion om detta.

Jag har arbetat en hel del med detta i olika delar av världen. Urvalet av bilder på bildbyråer beror mycket på dem som skickar in dom. Arbetar fotograferna i Skandinavien blir det mest det där standardutseendet, om uttrycket tillåts, därför att det finns mest sådant folk och allt utgår från "svenskt" tänkande och kultur. Man går som regel ut och bara massproducerar bilder i hopp om att någon skall fastna någonstans.

När det gäller att köpa bilder är det syftet som räknas, meddelandet, man talar om ”second” och ”third tier influence”. Se på Coca Cola. Ofta finns inte ens deras namn med, bara något som ”enjoy”, och en massa lyckiga människor. I Kina är dom ”kineser”, ”tibetaner”, osv, beroende på var bilden används. I Afrika är dom för det mesta afrikaner, i USA en blandning för att följa lagarna, i Sverige, titta själva. PK landet.

En egen tidig erfarenhet. En reklambild för att locka turistande japaner till Australien. Första försöket var ett misslyckande, vid andra försöket fick jag jobbet. Första försöket, två västerländska personer hand i hand på en sandstrand som vandrade mot solnedgången. Romantiskt?

Japanerna reaktion, ”Stackare, alldeles ensamma, inga vänner, vi får ingen att prata med”. Platsen är nog väldigt tråkig och ensam. Andra försöket. Samma sandstrand, en samling vildögda Japaner i tät formering med glada miner, alla äldre, alla med kameror på magen, som följer en guide med flagga. Det gick hem, måste vara en kul plats med kul umgänge. Dit åker vi.

Bildbankerna är överfulla med bilder, det är svårt att hitta rätt. Bäst är att rikta in sig på en växande speciell nischmarknad, kinesisk turism är en, med det gäller att veta vad som triggar kineser att resa till Sverige. Det är den svåra biten. En framtida marknad är just invandrare, lägg gärna in lite snäll nybyggarkomik. Kanske en afrikan som åker skidor med sammanbiten positiv min, en iranier som studerar på en svensk krabba med en min av upptäckarglädje, till exempel.

 

[iSolen.se]

Ola. jag undrar verkligen om man kan vara så snäv när det gäller vad som styr. Från en fotografs horisont är det självklart att han/hon kommer anstränga sig att skapa bilder som appellerar till marknaden (annars får fotografen snart svälta) men vad som appellerar till marknaden är ofta också i högsta grad politiskt. Ingen fotograf lever i ett vaccum även om det verkar vara en populär missuppfattning "att man väl alltid tar de bilder man vill ta". Tror man det så har man nog missat hela grejen med överjag och självcensur. Vissa bilder kommer inte att visas i vissa länder eftersom de som publicerade dessa skulle få fan för det och i värsta fall hamna även i politiskt blåsväder. Den kulturella överbyggnaden i samhället vilar alltid på någon form av grund och den påverkar alltid på ett eller annat sätt. Att vi inte alla gånger tror det beror bara på att vi i Sverige är förhållandevis förskonade från klåfingrig politisk styrning av media.

Det är väl inte alltför långsökt att en apartheid-regim som den i Syd-Afrika när den stod på sin repressiva topp skulle ingripit mot publikationer som visar bilder med både svarta, färgade (exv. indier som ju klassades som en egen kategori i Syd-Afrika) och vita tillsammans.

I vissa länder som praktiserar vissa extrema former av Islam skulle man istället vaka över att inga kvinnor visas på bild eller att dessa åtminstone inte är klädda så att de bryter de normer som man vill värna. Spritreklam är det nog inte heller tal om.

Jag tror både fotografer och skrivande journalister i många länder är betydligt lydigare än vi tror. Det räcker ju med att tänka på vad som hänt i Turkiet de senaste åren och det var väl IKEA som tvingades anpassa sina kataloger i Saudia om jag inte minns fel. Att det första fallet i Turkiet är politiskt tycker nog de flesta i vårt land för där stänger de handgripligt tidningar och byter ut personalen till en de tycker de kan lita på men hur är det med IKEA i Saudia? Styrs de verkligen bara av "anpassning till marknadens krav" och gör de bara en strikt kommersiell bedömning av de bilder som passar där i ett land med omfattnande censur?

Det är ju lite spännande med internationella bildbyråer som har att leva på denna allt annat än homogena marknad och det är väl bildbyråerna som egentligen har anpassningsproblemen och inte fotograferna. Fotograferna säljer ju inte själva sina bilder till slutkunderna så för dessa borde en bildbyrå mest kunna ses som ett "svart hål" för fotograferna har ju ingen aning om på vilken av världens alla marknader de tänker sälja deras bilder. De kan bara sträva efter att skapa bilder som är så generella som möjligt så de kan användas i så många sammanhang som möjligt. För mig låter det som ett bra recept på utslätning.

Jag är verkligen inte snäv i mitt fotograferande. Den som känner mig vet att jag fotar allt och alla. Bögar i Tokyo, kvinnor i UAE, svarta, asiater i Sydney, etc etc. Jag fotar människor precis som när jag fotar objekt, stad och natur. Försöker i första hand ta bra varierande bilder och sedan ser jag vad som säljer. Det är så jag hittat några oväntade motiv som fungerar och då fotar jag förstås mer av dessa i nya varianter. Försöker inte vara smart utan använder mig av statistik.

Jag med flera försöker inte vara PC eller driva någon agenda.

Politik? Nej inget vacuum men jag kan ju inte sälja dalahästbilder i USA om du förstår vad jag menar.

Vad menar du med lydiga fotografer? Bildbyråfotograferna fotar ju utan uppdrag, på spekulation. Syftar du på tidningsfotografer, du skrev journalist i samma mening så, "javisst" , men det är en annan typ av fotograf, inte för bildbyrå.

Om IKEA, självklart anpassar de sina kataloger till vad som är accepterat (jag vet inte vad som hänt i Saudi men vet att bilderna är olika på olika marknader). Det är dessutom lätt gjort eftersom bilderna är byggda i dator. Det är en missuppfattning att vissa personer klonats bort, de är helt enkelt inte ditlagda.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ta det inte personligt Ola. Det jag vänder mig emot är att allt skulle handla enbart om ekonomi - för så är det faktiskt inte. Vi kan nog tryggt utgå från att det finns ett överlagrat PK-raster i varje land, för varje samhälle och subkultur för varje tillfälle. Om du eller andra inte upplever att ni hindras i ert arbete av överväganden som dessa, så innebär det ibland bara att någon annan längre ner i näringskedjan måste beakta den typen av överväganden (läs bildbyrån) om det ska bli några affärer. Ingen affär lever i politiskt vaccum någonstans. Bara för att man själv inte hakar i några utskjutande hörn så innebär det inte att dessa PK-raster och censur-filter (uttalade eller internaliserade) skulle saknas utan bara att man lever i harmoni med de förväntningar som råder. Jobbar en fotograf mot en bildbyrå istället för direkt mot slutkund så innebär det ju som en fördel att den enskilde fotografen slipper ta dessa transaktionskostnader överhuvudtaget för de tar ju bildbyrån. Fotografen kan koncentrera sig på att ta bilder och bildbyrån på att sälja dem. Ett klassiskt exempel på arbetsdelning. Kan säkert vara win - win rätt använt för en del.

 

[iSolen.se]

Ta det inte personligt Ola. Det jag vänder mig emot är att allt skulle handla enbart om ekonomi - för så är det faktiskt inte. Vi kan nog tryggt utgå från att det finns ett överlagrat PK-raster i varje land, för varje samhälle och subkultur för varje tillfälle. Om du eller andra inte upplever att ni hindras i ert arbete av överväganden som dessa, så innebär det ibland bara att någon annan längre ner i näringskedjan måste beakta den typen av överväganden (läs bildbyrån) om det ska bli några affärer. Ingen affär lever i politiskt vaccum någonstans. Bara för att man själv inte hakar i några utskjutande hörn så innebär det inte att dessa PK-raster och censur-filter (uttalade eller internaliserade) skulle saknas utan bara att man lever i harmoni med de förväntningar som råder. Jobbar en fotograf mot en bildbyrå istället för direkt mot slutkund så innebär det ju som en fördel att den enskilde fotografen slipper ta dessa transaktionskostnader överhuvudtaget för de tar ju bildbyrån. Fotografen kan koncentrera sig på att ta bilder och bildbyrån på att sälja dem. Ett klassiskt exempel på arbetsdelning. Kan säkert vara win - win rätt använt för en del.

Jag tar det inte personligt, jag är rätt representativ, karaktären av branschen är sådan.

Det är inte vi som driver PC frågor, det görs några led längre bort (fotograf-bildbyrå-reklambyrå-kund(=företag)-reklamkonsument(person). Om vi är smarta så anpassar vi oss efter vad som säljer och inte politiska ståndpunkter vilket leder oss tillbaka till TS ursprungsfråga och svaret är för närvarande, ja, skandinaviskt utseende efterfrågas mest i Skandinavien och även internationellt fungerar de bra. Samtidigt ska man inte låsa inte sig i en nisch, en bra bild är alltid viktigaste ingrediensen, marknaden är så stor att man kommer hitta kunder. Så ta bra varierade bilder och det som funkar för dig, fortsätt med det.

 

[4nn4]

Det som saknas på bildbyråerna är människor med blandad etnisitet i en svensk kontext. Det är inga problem att hitta vardagsbilder på människor från mellanöstern. Men inte när de fiskar krabbor på en klippa i Bohuslän.

Jag köper ofta bilder till uppdragsgivare i den offentliga sektorn och då ingår det att spegla hur det ser ut i samhället. Att då bara visa bilder på bleka lin-tottar är ingen bra lösning. Tyvärr är det svårt att hitta bra bilder på de stora byråerna. Mångkultur finns men inte från sverige.

Var tror ni anledningen är till att dessa bilder inte finns att hitta? Tar inga fotografer sådana bilder eller är det bildbyråerna som inte tar emot bilderna?

 

[iSolen.se]

Var tror ni anledningen är till att dessa bilder inte finns att hitta? Tar inga fotografer sådana bilder eller är det bildbyråerna som inte tar emot bilderna?

Det beror på att efterfrågan är för liten.

Skulle jag hyra in en modell för en krabbfiskare, åka till klippan i Bohuslän skulle jag, eftersom det är hyrd modell, ta något typiskt. Lätt gråsprängd äldre man, rynkig, skägg och i rejäla fiskekläder. Inte lintott eller ung tjej från Syrien.

Skulle jag bo vid stället skulle jag ta ovan klippa i olika tappning, blanda ursprung kön och ålder då man kan fota vid flera tillfällen. Och den bilden som kommer sälja bäst är antagligen den där ljuset och vädret råkar vara rätt, inte den där jag råkat pricka "rätt" modell.

 

[Anjou]

Var tror ni anledningen är till att dessa bilder inte finns att hitta? Tar inga fotografer sådana bilder eller är det bildbyråerna som inte tar emot bilderna?

Det är för att det är krångligt att fota tex barn och familjer och få modellrelease. Om inte alla personerna i bild går att använda i reklam så är bilden helt oanvändbar. Det finns en del bilder på bildbyråerna som är märka med "editorial use" och då är det kört för oss som jobbar med kommersiella budskap.

Det beror på att efterfrågan är för liten.

Nja, att efterfrågan skulle vara för lite håller jag absolut inte med om. Men de gånger behovet dyker upp så blir det uppdragsfoto istället. Vardagliga bilder på vanligt folk i fritidsaktiviteter finns det ett stort behov av. Men av nämnd orsak så får man bygga upp sin egen bildbank med den typen av bilder. Det blir ett par riggade fotograferingar och så får man hålla sig till de bilderna ett par år.

Skulle jag hyra in en modell för en krabbfiskare, åka till klippan i Bohuslän skulle jag, eftersom det är hyrd modell, ta något typiskt. Lätt gråsprängd äldre man, rynkig, skägg och i rejäla fiskekläder. Inte lintott eller ung tjej från Syrien.

Den etniska mixen i bild är ofta ett absolut krav både från de stora företagen och i offentliga sektorn. Man behöver inte dra det så långt att man ska tänka "syrisk flicka på klippa" utan det är egentligen bara att titta på de personer som normalt är på tex en strand och tänka att det är den mixen som ska speglas i bilderna som kommuniceras.

För den offentliga sektorn har man också ofta kravet att tänka normkritiskt i flera perspektiv än etnicitet. Läkaren ska tex inte stå och titta ner på sin patient osv. Tyvärr så har detta tänkande ännu inte nått till fotograferna som levererar bilder för den svenska marknaden.

Så om du väljer att hyra in en lätt gråsprängd äldre man så kommer den bilden inte att bli köpt av mig ;-) Vilket är synd, för jag köper väldigt mycket bilder.

 

[iSolen.se]

Det är för att det är krångligt att fota tex barn och familjer och få modellrelease. Om inte alla personerna i bild går att använda i reklam så är bilden helt oanvändbar. Det finns en del bilder på bildbyråerna som är märka med "editorial use" och då är det kört för oss som jobbar med kommersiella budskap.




Nja, att efterfrågan skulle vara för lite håller jag absolut inte med om. Men de gånger behovet dyker upp så blir det uppdragsfoto istället. Vardagliga bilder på vanligt folk i fritidsaktiviteter finns det ett stort behov av. Men av nämnd orsak så får man bygga upp sin egen bildbank med den typen av bilder. Det blir ett par riggade fotograferingar och så får man hålla sig till de bilderna ett par år.




Den etniska mixen i bild är ofta ett absolut krav både från de stora företagen och i offentliga sektorn. Man behöver inte dra det så långt att man ska tänka "syrisk flicka på klippa" utan det är egentligen bara att titta på de personer som normalt är på tex en strand och tänka att det är den mixen som ska speglas i bilderna som kommuniceras.

För den offentliga sektorn har man också ofta kravet att tänka normkritiskt i flera perspektiv än etnicitet. Läkaren ska tex inte stå och titta ner på sin patient osv. Tyvärr så har detta tänkande ännu inte nått till fotograferna som levererar bilder för den svenska marknaden.

Så om du väljer att hyra in en lätt gråsprängd äldre man så kommer den bilden inte att bli köpt av mig ;-) Vilket är synd, för jag köper väldigt mycket bilder.

Fotar man en ensam person som fiskar blir det ingen mix. Det krävs flera tillfällen och då blir det genast svårt om man inte bor där och har tillgång till billiga eller gratis modeller.

Du köper säkert massor med bilder men du kommer bara köpa en bild med fiskare på klippa. Det går inte att få ihop ekonomin, en så fotografering kostar säkert 10 000 om man räknar allt, ska man sen få några 10-tals dollar för att man nischat in sig på supersvenskt förhållande blir det jobbigt.

Men berätta hur vi ska göra så gör vi det, vi är glada för input.

(Har förresten du möjligen en släkting på ...timecare? Köpte lite läkarbilder när jag jobbade där, de var stereotypa som 17 )