......….Hörs det att jag känner mig frustrerad och uppgiven?
Någon mer här som har funderat i dessa banor?
Fast det är ju så många teknikentusiaster här. Ni trivs kanske som fiskar i vattnet med uppdateringsdiktaturen...
Men ska det verkligen vara normalt att ingenting i den digitala världen överlever ens ett decennium?
Om man har klimatångest kanske man inte ska syssla med foto överhuvudtaget - vare sig det är analogt eller digitalt. Jag tycker uppriktigt synd om de som blivit så totalt blockerade mentalt idag av miljöångestmegafonerna i både gammelmedia och på nätet att de som en annan ångestriden fotograf här på FS som inte kunde förmå sig ens att köpa en begagnad gammal digitalkamera utan att hamna i klimatångestspinn!
Nu måste nog folk börja andas in lite snart igen för annars får vi nog en hjärnskadeepidemi på toppen av allt detta och det vore ju heller inte bra för då blurras väl fokus på miljöångestindex. Hellre ett taskigt index än att leva i total ångestmaximerande ovisshet!
Vem vet, vi människor kanske ställer till ännu mer miljöproblem än när vi köper en begagnad gammal digitalkamera bara genom att i tid och otid gå och fisa och rapa och på toppen av det gå på toaletten alldeles för ofta. Såga ner träd är ju heller inte bra för den totala kolbalansen, så vi får väl göra som i Mellanöstern och istället skippa papperet helt och göra rent oss i baken enbart med vatten. Tänk om Mellanöstern inte bara är kaos och galna islamister utan lite otippat har lösningen på det problemet!! …. men det går nog inte det heller för dom har ju faktiskt inget vatten!
När det gäller digitalångest däremot så kan jag meddela att även jag haft sådan runt 2005 ungefär. Då köpte jag min första DSLR och fick totalångest redan innan jag hunnit hem med eländet. Helt plötsligt gick det upp för mig att ingen tänkt på hur man skulle få till en hållbar långtidslagring av digitalt födda bilder över många decennier. Även jag som vad det verkar totalt saknar möjlighet att känna miljöångest, måste tyvärr tillstå att det då fanns en irriterande djup spricka även i mitt fotofundament som skavde rätt bra och det är då som nu att ingen ännu lyckats presentera en trovärdig lösning på långtidslagringsproblemen. Det finns alltså fortfarande ingen permanent lösning på detta som ens håller i 10 år.
Den enda lösningen som jag känner till är faktiskt att se till att man är så pass med på tekniktåget att man inte blir inlåst av gamla gränssnitt som inte längre stöds. Jag antar att det inte alls var det du hade velat höra. Nu har du fått ytterligare något verkligt att ångestdrivande med substans att lägga till all annan ångest.
Valfrihetens följeslagare är ångest - man kan ju alltid låta bli att välja helt och pröva om det hjälper. Du hade väl ändå kommit ungefär dit. Är det inte kul längre så kan man ju helt överväga att sluta med foto. Jag hade en sådan period själv men den var inte existensiell som din verkar vara. För min del var jag bara helt trött på den usla teknik vi då hade med autofikussystem som lovade väldigt mycket mer än de kunde leva upp till. Utvecklingen tog lyckligtvis hand om de problemen och dessa tidiga problem finns inte längre i moderna kameror.
Så ibland finns absolut starka skäl att köpa nya kameror, RAW-konverterare och allt annat som vi har behov av för att det ska vara roligt att fotografera och inte bara ångest och elände. Förmodligen inte heller vad du ville höra men det är ju faktiskt också som en gammal komiker en gång sade: "Det är aldrig för sent att ge upp!"