Det är viktigt att komma ihåg att digitala spegelreflexkameror lever kvar då denna storlek krävs för många fördelar. Alla vill mer eller mindre ha egenskaperna nedan, men allamdessa är tyvärr inte försonliga med varandra:
Liten storlek
Snabb autofokus
Bra möjlighet att betrakta bilden man skall ta även i mörker och starkt ljus
Snabb reaktionstid
Inställningsmöjligheter
En liten kamera med litet objektiv kräver antingen en mindre sensor med sämre prestanda i dåligt ljus och liten kontroll över skärpedjup (alltså, även om man kan styra bländaren kan man inte påverka skärpedjupet nämnvärt ändå) eller en större sensor men då ljussvagare optik (hög ljusstyrka innebär stora glas med tyngd och vikt) med samma resultat som liten sensor (f u större dynamiskt omfång). Med liten sensor följer brus, så även om man kan justera ISO, så har man lite utrymme att spela med - mindre vits att kunna justera från början.
Snabb autofokkus kan man få i många kompakter och spegellösa systemkameror MEN bara om motivet är stilla. Varför - jo för att de använder motivets kontrast för att ställa fokus (CDAF) och då vet inte kameran åt vilket håll fokus ligger fel. Snabb autofokus är ju viktigast då motivet rör sig - som springande barn - och just då får man ju inte snabb autofokus med annat än spegelreflexkameror. Flera tillverkare har försökt råda bot på detta i sina kompakter och spegellösa med att använda några av sensorns pixlar för snabbare fasdetekt autofokus (PDAF) som används i spegelreflexkameror. Detta finns i t ex NEX 6, 5R, Fuji X20, X100, EOS-M och Nikon 1. I vissa fall ger detta snabb motivföljande autofokus, ffa i Nikon 1 MEN bara i bra ljus - ty dessa pixlar har mycket mindre ljussamlande yta än de i AF modulen i spegelreflexkameran. En möjlig anledning att det fungerar bra hos Nikon 1 är att sensorn är liten och zoomarna är ljussvaga så fokusen måste inte vara så exakt - igen följer då nackdelen att bländaren, även om den ställs in inte gör så mycket.
Sedan att kunna komponera bilden. En sökare, vare sig den är optisk (OVF) eller elektronisk (EVF) gör kameran lite större. I gengäld är dessa en stor hjälp för att kunna se vad man tar bild på i starkt solsken då TFT skärmen bak lätt blir svår att se p g a reflexer. En EVF har i regel antingen långsam uppdatering i svagt ljus så att bilden släpar eller snabbare uppdatering men då blir bilden mörk i dåligt ljus. Nu finns lite bättre EVF i Sonys bättre SLT kameror och NEX 6,7, men man kommer inte helt ifrån det. I gengäld kan man få histogram mm i en EVF som saknas i en klassisk systemkameras OVF.
Reaktionstiden kan vara snabbare i en kompakt eller spegellös systemkamera (eller SLT - Sony) då spegeln inte måste fällas upp först som i en spegelreflexkamera - men snabb reaktionstid betyder sällan något om man måste fokusera först och den är seg.
Inställningsmöjligheter är rikliga i många avancerade kompakter, spegellösa systemkameror och spegelreflexkameror men dels måste dessa göra någonting (se ovan) sedan innebär en mindre kamera mindre plats för kontroller och/eller pilliga sådana. En större kamera ger mer plats för dessa och kan i vissa fall möjliggöra att man kan sköta kameran med handskar på.
Så man måste välja bort något i kampen om mindre storlek. Frågan kanske dels skall vara vad som väljs bort och HUR kameran skall bäras inte dessa absoluta mått. Är det byxficka, jackficka, handväska eller kameraväska? En handväska kan i många fall rymma en mindre spegelreflex eller åtminstone en spegellös systemkamera med objektiv. Sedan finns det platta objektiv (pankaksobjektiv) till Pentax och Canon (ej zoom) systemkameror eller zoomar till Panasonics, Samsungs och Sonys spegellösa. Panasonic har även två fasta pankaksobjektiv.
Så man bör vara medveten om att kraven delvis är oförsonliga och prioritera utifrån förutsättningarna.
