Det vore kul om du så småningom kunde berätta vilken kamera det blev
Du har fått en del bra tips, bland annat från Erland ovan.
Omställningen från analogt till digitalt är inte alldeles problemfri, även med en kamera som känns invand, med synliga reglage för slutartid, bländare och ISO.
Efter många års analogt fotograferande hade jag till att börja med svårt att tänka om kring exponering. Jag använde lös spotmätare och zonsystemet förr, hade flera filmmagasin som över- eller underexponerades beroende på hur kontrastomfånget skulle bli. Numera låter jag kamera mäta över hela bilden och tittar på histogrammet över hur bildpunkternas exponering fördelas - mycket enklare. En annan skillnad är att lågdagrarna är mindre intressanta/farliga, det är urfrätta högdagrar man oftast aktar sig för i digital fotografering.
Sen är det filmkänsligheten. Nu när man har en virtuell "filmrulle" på ett minneskort med plats för tusentals bilder och där ISO kan varieras för varje ruta får man också tänka om. Hur ska man t ex tänka kring Auto-ISO? Då kan man helt plötsligt styra både slutare och och bländare manuellt men ändå få automatisk exponering, till priset av ev. lite mera brus. På en modern kamera funkar det oftast bra, men digitalt brus ser fulare ut än kornig analog film.
Till sist är det fokusinställning. Jag tyckte autofokus var supertöntigt när det kom på 80-talet. Men på de nya kamerorna funkar det toppen. Jag är dessvärre lite konservativ, låter kameran ställa in skärpan på en viss punkt där jag vill ha den och tänker sedan bländare/skärpedjup. Funkar bra på landskap o arkitektur men för porträtt/sport/djur etc finns massor av finurliga inställningar på en modern kamera för hur man vill att den ska jobba med fokus, t ex när man följer en fågel i flykten. Där tjänar man mycket på att fördjupa sig i manualen.
Så visst får man mycket för sina gamla manuella kunskaper men det finns en hel del nytt i den digitala världen som det är väl värt att sätta sig in i! Lycka till!