Annons

Det är mer färg i färgbilder och trist med svartvitt!

Produkter
(logga in för att koppla)
tannler skrev:
Jag drar mig tillbaka - detta är mer en pajkastningsceremoni än ett respektfullt utbyte av tankar mellan vuxna och kapabla människor.

Jag ser ingen pajkastning. Möjligen från dem som tagit det kaxiga och provokativa inlägget allt för personligt. Jag tycker att debatten är på en väldigt bra nivå och intressant att följa... även om det trillar in lite onödiga kommentarer som inte tillför diskussionen något djup... men det är bara att ignorera :)
 
Orkar man inte med färgbilder är det ett tecken på en psykisk avvikelse

Spånar lite. Kom att tänka på att tex personer med Aspergers syndrom kan ha problem med höga ljud.
Kanske finns det ett ännu ej upptäckt multicolor syndrom..

Så med andra ord, föredrar du s/v har troligen ett "syndrom". Färgerna blir bara "för mkt" efter en stund och du längtar efter harmonin i de två-färgade bilderna.


*** OBS Skrivet med lite ironi, men kanske det ligger en sanning bakom ***
 
Oj vilken öm tå det här verkar ha varit, att ta upp frågan om varför det är så stor andel svartvita bilder!

I stället för diskussion blev det aggresiva och sarkastiska svar varav några rent otrevliga. Detta trots att Klas förklarar anledningen till sitt lite provokativa tonläge redan i det ursprungliga inlägget.

Jag vill att diskussionen ska fortsätta men på ett konstruktivare spår så jag försöker...

Jag kommer på följande anledningar att jag själv gör monokroma bilder mellan varven...

- Kunden vill explicit ha det

- Jag får inte till bra färger i en bild och smiter från det genom att göra den monokrom. Kan vara konstiga färgstick från blandljus i en annars bra bild.

- Jag tycker att just den bilden känns bättre så.

- Vill ha mer variation i ett bildgalleri där kund ska välja bilder.

- Har läst om någon metod jag inte kände till och vill prova.

Vad är era anledningar?
 
BugEyes skrev:
Oj vilken öm tå det här verkar ha varit, att ta upp frågan om varför det är så stor andel svartvita bilder!

I stället för diskussion blev det aggresiva och sarkastiska svar varav några rent otrevliga. Detta trots att Klas förklarar anledningen till sitt lite provokativa tonläge redan i det ursprungliga inlägget.

Jag vill att diskussionen ska fortsätta men på ett konstruktivare spår så jag försöker...

Jag kommer på följande anledningar att jag själv gör monokroma bilder mellan varven...

- Kunden vill explicit ha det

- Jag får inte till bra färger i en bild och smiter från det genom att göra den monokrom. Kan vara konstiga färgstick från blandljus i en annars bra bild.

- Jag tycker att just den bilden känns bättre så.

- Vill ha mer variation i ett bildgalleri där kund ska välja bilder.

- Har läst om någon metod jag inte kände till och vill prova.

Vad är era anledningar?

Så du fotograferar inte explicit med "svartvita ögon" enligt min fotolärares synsätt: Tänk svartvitt!
 
Jag seconderar Mats hära.
Det han säger beskriver mig rätt så bra.

Sen finns ju aspekten på att utbrändhet är det friskaste tecken en människa kan visa i dagens marknadseknomiska stress prestations individualistiska informationssamhälle :)

Här i Tuorpon sameby bodde det ca 400 personer innom området på 1800 talet. Ett vanligt år han man inte med att träffa alla. Enkal matematik säger att det blir ca 1 mötte per dygn. Eller om du mötte 7 personer på stigen så fick du vara ifred en vecka sedan. Ibland ser jag ingen på 3-4 dygn och det är det krafftfullaste och skönaste jag vet. Det är den svartvita bildens innersta väsen "fri tolkning" :)

/Patrik
 
Teodorian skrev:
Så du fotograferar inte explicit med "svartvita ögon" enligt min fotolärares synsätt: Tänk svartvitt!

Nej, det är sällan jag gör det.
Det är bara vid vissa studiofotograferingar jag i förväg planerar att en bild ska bli monokrom i slutändan. Då handlar det oftast eller nästan alltid om kontrastrika ljussättningar och ofta low key, typ denna...
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/683791.htm
 
Lite mer seriöst...

För mig så blir en monokrom bild (vissa bilder inte alla) mer harmonisk eller mer dramatisk beroende på motivet.

Svartivitt gör ofta oxå att bilder blir mer "konst".

Antagligen vill vi inte alltid ha exakta avbildningar. En bild som ska sticka ut måste ha något extra. Och detta extra kanske paradoxalt nog är att ta bort färgerna!

Typ samma sak som att göra bakgrunden oskarp. Ofta en "effekt" som höjer en bild. Antagligen pga att vi inte med ögat kan få till den "effekten". Ett annant "grepp" som kan göra en bild mer attraktiv är tex kornighet.

Tror alltså att sv/v bara är en av olika sätt att "förädla" en bild.

Jag tänker inte sv/v när jag ska plåta men däremot tänker jag ofta "oskarpt".
 
Tack Göran för ett intressant

inlägg. Med risk att var von oben igen så tror jag ungefär som Tore Helming, att det med någon sorts automatik ställs högre krav på svartvita bilder. För trots att det svartvita formatet är enklare att hantera rent tekniskt, eftersom det innehåller så mycket mindre information än färg så behöver det inte vara enklare. Med färg fås så mycket gratis och om det svartvita fotot ska påverka betraktaren lika starkt krävs det något annat. Till exempel en otroligt exakt gråskala, som hos exemeplvis Ansel Adams. En del acv hans bilder skulle nästan falla platt, om de inte var så tekniskt fulländade.
Hälsar Klas
Aams exempel
http://images.google.se/images?hl=sv&q=ansel+adams&btnG=Sök+bilder&gbv=2
 
Tack Mats för seriositeten,

den behövs också. Själv är jag ingen bra fotograf för jag ser inte i bilder, fast jag hoppas fåfäng att det ska bli bättre. Men jag har plåtat länge och mest i svartvitt och tror jag att mitt problem är omvänt med ditt. Jag ser i svartvitt även då jag fotograferar i färg.
Hälsar Klas B
 
Teodorian skrev:
Beskuren bild:

Ah! Men detta är (i min smak!) ett jättebra exempel på när bilden faktiskt förlorar något på att konverteras till SV/V. De gröna girlangerna som ramade in ansiktet blev till en grå gegga som faktiskt plötsligt distraherar mina ögon.


Klassiskt användande av SV/V är väl annars då man i huvudsak vill framhäva form och struktur. Ett linjespel i "fine art nude" torde vara ett bra exempel på ett motiverat användande av SV/V där vissa flammiga hudtoner kan störa kompositionen, helt klart. I övrigt sympatiserar jag en del med trådskaparen och hävdar att Sv/V kanske används i överkant och slentrianmässigt. Att konvertera till Sv/V för att göra en bild mer "konstnärlig" låter jättekonstigt i mina öron (men tyvärr inte ovanligt heller).

Har läst i nån fotobok där författaren spekulerar kring om färgfilm uppfunnits först. Skulle svartvit överhuvudtaget finnas idag då?

/Peter
 
Tack Björn för

ditt inhopp.
Jag fotograferar inte i svartvitt för att jag ofast tycker bättre om färgbilde och det trots att jag är inte är särskilt duktig. Dessutom kan jag inte fixa svartvitt i datorn.
Men förr, då allt var bättre. Då fotograferade, framkallade och kopierade jag bara i svartvitt. Dels för att Cibachrome var för dyrt och dels för att jag tyckte det var svårt att hantera färger. Därför tog jag sällan diabilder.
Tror någon att jag skulle uppleva detta annorlunda idag, med digitalkamera och dator, eller är det i grunden samma sak?
Undrar Klas B
 
chinerunner skrev:
Om elgitarren hade uppfunnits först, skulle violinen överhuvudtaget funnits då?

/Patrik

Jo, absolut! Violinen låter nämligen bättre än elgitarren...

Seriöst, jag har läst det i en fotobok. Å andra sidan läste jag en annan bok där författaren var skolad i Sv/V och ansåg att färgbildens främsta egenskap var just färgen. Följaktligen var boken fullproppad med bilder på knallröda soptunnor, förädlade snittblommor, mm. Detta kan väl betraktas som en motpol till den andra författaren. Jag är själv förtjust i "både-och", ser tjusningen både med starka accentfärger och mycket sparsamt färgskala, nästan monokromt. Ett exempel är paret i bilen av Teodorian, en bild som antagligen skulle tappa i Sv/V i mina ögon.

/Peter
 
BugEyes skrev:
Nej, det är sällan jag gör det.
Det är bara vid vissa studiofotograferingar jag i förväg planerar att en bild ska bli monokrom i slutändan. Då handlar det oftast eller nästan alltid om kontrastrika ljussättningar och ofta low key, typ denna...
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/683791.htm

Men om du tog med dig två kameror ut på stan och ägnade dig åt gatufotografering skulle bilderna då skilja sig åt om du tänkte och faktiskt fotograferade i svart-vitt i den ena kameran och i färg i den andra kameran?

Vad jag är ute efter är att den svart-vita bilden borde kunna uppstå inte enbart som en bild berövad sina färger i bildbehandlingen utan som en fristående bild på egna meriter styrd av ett förhållningssätt hos fotografen i samspel med miljön.

Vi skulle kunna tänka oss tre typer av motiv:

1) Motiv som bäst/enbart passar i färg,

2) Motiv som bäst/enbart passar i svart-vitt,

3) Motiv som passar mer eller mindre lika bra i svart-vitt som i färg.

När jag talar om att tänka svart-vitt menar jag i första hand att ha en förmåga att urskilja motiv enligt 2) ovan. Huruvida det kan finnas ett särskilt sätt att fotografera motiv enligt 2) eller 3) är väl mer osäkert. Förhåller man sig som fotograf annorlunda till en människa och hela motivet/scenen om porträttet skall tas i/förvandlas till svart-vitt i förhållande till om det skall tas i/användas i färg?
 
Re: Hej Tore och kanske Björn eller nån som vet

klazzze skrev:
Kommer inte med ett inlägg utan bara ett par frågor.
Vilken av de här bilderna fungerar bäst (om det går av att bortse från min dåliga konvertering till svartvitt) och går det att lite enkelt få mer stuns i den svartvita bilden och en mer distinkt gråskala?
Undrar Klas B

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1311819.htm

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1311818.htm

Lär dig mer om svartvit konvertering tex här:

http://www.moderskeppet.se/photoshop/11trick/05svartvitt.php

http://www.moderskeppet.se/dvd/svartvitt.php

I regel kräver svartvita bilder mer kontrast för att komma till sin rätt. Prova tex med en kontrastrikare tonkurva i photoshop.
 
Det är mer färg i färgbilder och trist med svartvitt!
Har bara ett svar på det och det är "smaken är som baken - delad".

Ibland gillar jag en bild i svartvitt, ibland är bilden mer lämpad för färg. Det är väl lite dumt att begränsa sig via någon sorts principiell inställning att det ena är bättre än det andra, prova och känn efter i varje enskilt fall.
 
Anders Östberg skrev:
Har bara ett svar på det och det är "smaken är som baken - delad".

Ibland gillar jag en bild i svartvitt, ibland är bilden mer lämpad för färg. Det är väl lite dumt att begränsa sig via någon sorts principiell inställning att det ena är bättre än det andra, prova och känn efter i varje enskilt fall.

Kan du se det som jag tänkt att olika motiv passar olika bra för att återges svartvitt och att fotografen kan ta hänsyn till detta redan vid fotograferingen?
 
Ja varför inte, kanske inte i det generella fallet som att t.ex. porträtt, eller nedgångna industrimiljöer (för att ta ett par tänkbara exempel) *alltid* skulle passa bättre i svartvitt, men jag kan tänka mig att fotografen kan behöva tänka lite olika om man bestämmer sig för färg respektive svartvitt i förväg.

Färg, eller klickar av färg i scenen, kan vara rätt svårt ibland och dra uppmärksamheten från huvudmotivet, och då kan svartvitt som jag ser det göra bilden lugnare och mer balanserad. Svartvitt, speciellt lite kornigt, ger också en lite ruffigare känsla som jag tycker förstärker vissa motiv (som exemplen ovan). Ofta (men inte alltid) tycker jag s/v ger en tyngre eller allvarligare stämning som också kan förstärka scener som t.ex. dimmiga landskap medan färg är "gladare" och passar bättre i solsken så att säga.

Vilda generaliseringar förstås, men jag tror lite som du att olika motiv kan göra sig bättre i svartvitt respektive färg och att det kan vara idé att fundera över det redan innan man tar bilden.
 
Det kan jag Tore,

helt säker förstår jag vad du menar, och med tiden kommer jag att göra en del försök. Men klassiska svartvita porträtt tror jag inte är min grej, annat än som övning eller för att göra något a´ la old fashion. Däremot andra bilder på människor, men framförallt landskap och arkitektur. Och inget är ju absolut, inte ens för en så fyrkantig jäkel som jag.
Vänliga hälsningar Klas B
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar