Delheten

[müsli]

Det här med "helhet" och "enkelhet"...

Man skulle ju kunna säga att ett verk existerar för betraktaren först när verket presenterats för betraktaren.
När verket presenterats för betraktaren så innebär det även ett "presentationskontext" till verket. Dvs, statiska saker som den miljö, omgivning, tillhörande attribut, etc, men även mer dynamiska saker, saker som kanske är unika för varje betraktare.
Så i en presentation av en bild ingår även t ex bildens titel, sammanhanget för presentationen, betraktarens erfarenheter, etc.

Alltså, ett verk ger en helhet först hos betraktaren, och denna helhet finns då inte i bilden självt som presenteras, varken objektivt eller subjektivt.


I några tidigare trådar har det fokuserats på bl a "helhet" och "enkelhet". En intressant sak, tycker jag, med dessa trådar är att se hur denna "helhet" ibland uppstår i enkla bilder. Varför ser vi saker utanför exakt det som finns i bilden? Är det sant att varje betraktare ser en egen helhet?

Kan det också vara så att bilden blir intressantare ju mer vi ser av oss själv i bilden? Dvs, när bilden ger oss utrymme för den egna fantasin, egna associationer, etc. Kanske som allra bäst när den enkla bilden ger oss en klockren, och kanske överraskande, association, eller tolkning.

Och i så fall, hur kan en bildskapare eller fotograf jobba på ett mer meningsfullt vis när bilden blir bättre ju mer betraktaren "deltar" i bilden?
Är det genom att bildskaparen ser sig själv som den huvudsaklige betraktaren/mottagaren och sedan hoppas att andra funkar på samma vis?
Eller är det genom att så väl som möjligt känna målgruppen, dvs de betraktare bilden är avsedd för? Studera målgruppen innan bilden görs?


Ok, detta skulle ju kanske kunna förklara varför de intressantaste bilderna ibland även är de med de mest skiftande tolkningarna, de som det blir störst debatt om. Kanske de bilder som inte säger allt, men ger tvetydiga men starka signaler eller "delheter".


Jag tycker det är grymt intressant med bilder som samtidigt som de är mycket enkla kan ge en intressant helhet. Bilder som objektivt kanske bara visar några få delar eller detaljer men ändå ger en helhet, delheten.

Går det att diskutera runt detta?
Har du ett exempel som visar på hur detta kan fungera?
Jag vill se bildexempel (abstrakta, konkreta, enkla, tydliga, kompletta, okompletta, otydliga, whatever, du väljer), och jag vill se kommentarer runt bildexempel.

 

[Elvez]

Jag lånar lite bilder för att ge några exempel som jag tycker är läckra:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=274044

Denna bild ger mig associationer till tidig rock n roll, Taskiga inspelningar men en massa känsla, vilja och obeveklighet. Tidiga rebeller som slog sig fram mot etablissemanget....

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=243789

Ett fett pianogung a la boogie woogie. Fingrar som dansar som lärkvingar i ackord och riff...

Eftersom mina associationer här förmedlas kommer jag oavkortat att påverka nya betraktare som har min förmedling med sig. Antingen i ett medhåll, vidare associationsmönster eller helt avståndstagande. Intressant? Jag tycker också det.

(Hoppas att Janne och Eva inte blir ledsna för att jag associerade kring deras bilder...)

//Martin

 

[müsli]

Elvez skrev:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=274044

Denna bild ger mig associationer till tidig rock n roll, Taskiga inspelningar men en massa känsla, vilja och obeveklighet. Tidiga rebeller som slog sig fram mot etablissemanget....

Urläcker bild du hittat. Känns som ett eko av svunnen tidsepok, en tom konsert lokal, som gett mycket glädje, musikhistoria. Läckert ren bild. Den stora mörka ytan ger lite kännslan av övergiven lokal.

Elvez skrev:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=243789

Ett fett pianogung a la boogie woogie. Fingrar som dansar som lärkvingar i ackord och riff...

Min association blir mer dammig pianolärarinna.
För tillfället övergivet piano?
Kanske lite spring i barnben som hellre rusar ut och leker, än att traggla skalor. (hur jag nu kan se det i bilden)

Bra exempel!

 

[Niclasfoto]

Helt uppenbart och logiskt så upplever (ser) varje betraktare utifrån sina specifika erfarenheter och kunskaper.
På samma gång så har vi såklart också våra generella likheter, både gällande vår männskliga natur och vår kulturella tillhörighet.
Alla dessa faktorer kan vara långt olika.
Olika erfarenheter, olika biologiska förutsättningar, olik kulturell till/sam-hörighet.

Detta gör situationen komplex och enkel på samma gång. Vilket såklart är både bra och dåligt



Helt klart så upplever jag en större och vidare rymd av associationer och tankar och en mer nära upplevelse generellt när jag betraktar ett motiv som jag har en slags erfarenhet av (figuraativa bilder såklart).
I HElt abstrakta bilder så faller erfarenheterna av det abstraherade objektet till största delen nbort eftersom jag inte alltid kan identifiera objektet. Men trots det så spelar övriga erfarenheter en stor roll.
Vi filtrerar såklart alla stimuli som vi genom våra sinnen tar emot, även i mötet av och i bilder. En stor del lägger sig i undermedvetenheten även om vi med kunskaper och erfarenether kan fånga upp mer med flitig övning.


Givetvis gäller det att känna betraktaren väl! Vi utformar ju inte en utställning i Japan på samma sätt som här. Folkens där är kortare, bilderna måste alltså hängas lägre.
Folkens läser sitt skriftspråk på ett helt annat sätt, bilderna bör således skapas till viss del utifrån det.
Här hos oss kan vi enkelt säga att det man själv anser fungera visuellt även gör det för grannen osv.
Men visst, Japanen är inte så olik oss som vi kanske tror!



Spåklart behöver en bild inte vara komplicerad för att uttrycka en helhet. Jag upplever att en fungerande och övergripande enkelhet ofta delar med sig av en tydlig helhet. Där upplever vi ofta också bilden som stark och tveklös i sin uppbyggnad. En sådan bild år också ofta snabbläst för det betraktande sinnet, ngt som jag ger mycket energi i mitt bildskapande. Helt enkelt för att pricka rätt och fort med ett innehåll som både triggar, ger och frågar betraktaren. Kanske är detta den kompletta verktyslådan för att kontrollera ett visuellt budskap (om vi bortser ifrån biologiska och kulturella skillnader såklart)!



Det var några spontana tankar,,


/Niclas,

 

[müsli]

Niclasfoto skrev:
Jag upplever att en fungerande och övergripande enkelhet ofta delar med sig av en tydlig helhet. Där upplever vi ofta också bilden som stark och tveklös i sin uppbyggnad. En sådan bild år också ofta snabbläst för det betraktande sinnet, ngt som jag ger mycket energi i mitt bildskapande. Helt enkelt för att pricka rätt och fort med ett innehåll som både triggar, ger och frågar betraktaren.

Så enkelhet gör bilden mer snabbläst. Det kan säkert ofta vara så.
Men är det målet med att göra den enkel?

Jag kan ibland känna en splittring inför just detta att "vem är bilden avsedd för?". Gör jag bilden för mig själv, eller vill jag att andra ska se samma sak som jag i bilden. Eller gör jag den uteslutande för andra?
Det leder alltför ofta till en kompromiss, en kompromiss som innebär att bilden måste innehålla även sådant som jag själv skulle se även om det inte ingick i bilden. Bilden blir tråkigare, den blir för komplett på något vis.

Ibland när jag ser andras bilder önskar jag att de dolt mer. Tagit bort saker som jag vet finns där ändå. Är detta ungefär som när en spelfilm är för tydlig, skämten förklaras för tydligt? Det faller platt.

Kan rädslan att bilden inte ska förstås driva skapandet mot en mer avbildande form, en presentation, istället för ett intressant berättande?

Hur gör ni i praktiken?
Vem ser ni som mottagare av bilden? Är det främst er själv eller andra?

 

[Piscovery]

Detta med den kontext som bilden presenteras i är viktig. Det finns en artikel av fotografen Richard Martin (www.richardmartinphoto.com)i den kanadentiska fototidningen Photolife (november 2004). Den artikeln tar bland annat upp detta. Jag tror dessvärre inte den finns på nätet. Men jag rekommenderar Photolife (www.photolife.com), de brukar ta upp mycket bildtänkande och hur bilder upplevs i många av sina artiklar. Finns även en bok av Galen Rowell "The inner game of outdoor photography" som tar upp en del av de inre processerna vid bildskapande.

 

[müsli]

Re: Re: Delheten

Tackar för tipsen, Patrik.

 

[Niclasfoto]

müsli skrev:
Kan rädslan att bilden inte ska förstås driva skapandet mot en mer avbildande form, en presentation, istället för ett intressant berättande?
Vem ser ni som mottagare av bilden? Är det främst er själv eller andra?

I mitt fall så finns ingen rädsla, i mitt bildskapande finns inte det och det bör det heller inte göra enligt mig.


En bild som är har en överegripande enkelhet kan också vara komplicerad. Finns enligt mig knappast ngt som säger att en enkel bild inte kan äga många detaljer och i iden synvinkeln vara komplicerad.


Jag skulle vilja understryka att en bild som upplevs som väl funngerande mycket ofta enkel och rik i uttryck, den är ofta den som upplevs som komplicerad att skapa eftersom det ligger ngt i denna övergripande enkelheten som vi har svårt att sätta fingret på.
Hade vi kunnat peka på det till 99% säkerhet hade inte jag skapat visuellt i alla fall!
Bra bilder är såklart aldrig lätta att skapa.

Andra är mitt huvudmål men om inte mitt sinne för skapandet godkännt det jag producerar så åker det i vasken. Så visst, jag och mitt seende är en viktig del av mitt skapande,,


Mvh Niclas

 

[müsli]

Niclasfoto skrev:
I mitt fall så finns ingen rädsla, i mitt bildskapande finns inte det och det bör det heller inte göra enligt mig.

Tokigt ordval av mig. Jag menar "osäkerhet".
Alltså en osäkerhet i om bilden "går fram" som kanske gör att man överkompenserar, gör en övertydlig bild.

Niclasfoto skrev:
En bild som är har en överegripande enkelhet kan också vara komplicerad. Finns enligt mig knappast ngt som säger att en enkel bild inte kan äga många detaljer och i iden synvinkeln vara komplicerad.

Det har du rätt i. Det är skilda plan.
Kan man säga:
"Detaljrik och komplex form men enkel i innehåll", respektive "Ren och enkel form men med komplext innehåll"?