En krasch är en incident och steg 0 är att ta det jättelungt och agera metodiskt. Det är skitlätt att göra en dålig situation värre genom att stressa. Ju allvarligare läget är desto mer lugn måste man vara, bort med alla stressimpulser.
Börja med att köpa en stor disk och ta en image av disken som krånglat. Går image processen bra kan du andas ut, då vet du att det inte kommer gå dåligt. När du vet att det finns en säkerhetskopia av hur det såg ut innan du var där är det lugnt att vara lite mer cowboy
TestDisk m.m har ett mycket lättare jobb om disken inte blivit formaterad. Var det MBR eller bootsektorn som rykt så kan ju hela filsystemet varit helt friskt före data recovery jobbet, bara att systemet inte kunde se det...
Men tja, IBAS är dyra. Jag skulle inte privat anlita dem, men jag har en bunt filsystemkrasher och två-tre fysiska krasher på nacken. För företag är det solklart, iväg till bästa möjliga datoråterställare, pengarna för jobbet väl utfört betalar tillbaka sig snabbt.
Skall man lägga över ett ansvar för dataåterställning på en kompis så skall det vara tydligt från alla håll vad som gäller. "jag gör så gott jag kan, men jag lovar inget". Det kan ju bli väldigt väldigt fel om man har otur. Lite fel i handhavandet med ett verktyg och man råkar skiva till disken man tänkte läsa från...
Skall påpekas oxo att 6 timmar är en väldigt, väldigt trevlig tid för en återställning. Då har ganska få saker gått dåligt. Jag har lugnt spenderat 30+ timmar på när föräldrarnas filsystem totalpajjat. De flesta katalogstrukturerna borta så nästan alla filer återställda utan filnamn efter återställning, gah. Exiftool och massa annat för hitta det viktigaste.