Angående den teoretiska gränsen så beror den på vilket relativt bländartal (det nominella eller det effektiva) vi talar om, och om vi avser fotografiska objektiv som ska uppfylla de allra mest elementära krav på god avbildning eller inte.
Helt klart är i alla fall att om vi talar om vanliga bildskapande fotografiska objektiv som uppfyller de elementära kraven så har det effektiva relativa bländartalet med avseende på bildplanet sin teoretiska gräns vid f/0,5 om vi har vakuum (d v s brytningsindex exakt lika med ett) mellan objektivets bakre lins och bildplanet. Skulle vi ge oss på stolleprov som att fylla kamerahuset med immersionsolja så blir gränsen 0,5 dividerat med oljans brytningsindex, d v s ca 0,33. En aning mer realistiskt är att placera objektivet bakre lins i direktkontakt med film/sensor, då blir det brytningsindexet i denna glaslins som bestämmer. Men allt under åtminstone f/1,0 är egentligen rent vanvett för vanliga fotografiska applikationer, det är nästan alltid mycket bättre och billigare att använda större film/sensorformat istället.
Anledningen till att det effektiva relativa bländartalet är begränsat till f/0,5 är att det är definierat som 1/(2*NA) där NA är den numeriska aperturen (i det här fallet med avseende på bildplanet). I luft är NA med avseende på bildplanet lika med sinus för halva toppvinkeln hos den ljuskon som har sin bas i objektivets utgångspupill och spetsen i bildplanets mitt. Om utgångspupillen alltså är oändligt stor och täcker hela halvsfären framför bildplanet så blir ljuskonen väldigt, väldigt trubbig
Halva toppvinkeln blir ju då lika med 90 grader och eftersom sinus för 90 grader är lika med ett så blir det effektiva relativa bländartalet lika med 0,5.
Det nominella relativa bländartalet med avseende på bildplanet är däremot bara en rent teoretiskt uträkning av kvoten mellan brännvidd och ingångspupill som inte behöver ha mycket med verkligheten att göra eftersom ingångspupiller lätt kan göras oändligt stora inom makrofoto. Allt detta med nominella värden är emellertid bara en i mitt tycke helt ointressant lek med siffror eftersom det ändå är det effektiva relativa bländartalet som är det som gäller. Att man överhuvudtaget använder begreppet är bara för att det är lätt att räkna ut och råkar sammanfalla med det effektiva när objektivet är inställt på oändligt avstånd (och sett från oändligt avstånd kan inte ingångspupillen bli större än dubbla brännvidden ändå, d v s f/0,5).
Om vi släpper kravet på att ”objektivet” ska kunna användas till avbildning så kan man naturligtvis göra ingångsöppningar som (sett från oändligt avstånd) är större än dubbla brännvidden, men det är ju helt ointressant i fotosammanhang.
