Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Canon 6D eller 5D Mark III

Produkter
(logga in för att koppla)
Så när du har din 35/1,4 på 6D så letar du elegant upp din 22/1,0 och sätter på 80D?

Ett bra exempel du kommer med här kan jag hålla med om. I detta fallet finns oftast inget vettigt alternativ för APS-C, eller mindre sensorer. Då håller jag helt med dig att man går för FF/småbild, eller större, om man har det behovet. Inget snack om det.
 
Ett bra exempel du kommer med här kan jag hålla med om. I detta fallet finns oftast inget vettigt alternativ för APS-C, eller mindre sensorer. Då håller jag helt med dig att man går för FF/småbild, eller större, om man har det behovet. Inget snack om det.

Jag håller med. Tittar man sedan på zoom objektiv så finns det sällan (aldrig ?) något ljusstarkare alternativ för APS-C så gillar man flexibiliteten som en zoom ger så kommer fullformat ge bättre möjlighet till kort skärpedjup.

Att ett steg skulle vara försumbart och inte uppskattas av kunder tycker jag är fel.

Här är exempel på en barn/familjefotograf som jag gissar försörjer sig ganska bra på sitt fotograferande. Hon använder 5Dmk3. Jag tror inte hon skulle vilja byta till en 7D2...

http://www.ljhollowayphotography.com/
 
Ni jämför fortfarande rakt av läser jag. Apsc har fördelen med att få längre tele med bra kvalité än med FF till mkt lägre pris.

Låt säga ni äger både 80d och 6d och ska fota fåglar från ett fågeltorn. Vad väljer man? Jag hade inte tvekat utan tagit 80d.
Sigma har zoomar för apsc som motsvarar till FF. Att utbudet inte är så stort beror nog snarare på.marknaden. man köper inte en apsc främst för att få till kortare skärpedjup eller brusfriare bilder.
Många av oss äger nog båda systemen.

Sen till detta om att kunden uppskattar 1.4 framför 1.8 är nog subjektivt.
Någon här som vågar erkänna att de på ett blindtest kan se ifall en bild är tagen med med en apsc och en FF med samma bländaretal och likvärdigt utsnitt (brännvidd skiljer åt)

Jag kan inte det iaf. Ser jag dom sida vid sida gör jag det och jag är bokehälskare.
 
Ni jämför fortfarande rakt av läser jag. Apsc har fördelen med att få längre tele med bra kvalité än med FF till mkt lägre pris.

Låt säga ni äger både 80d och 6d och ska fota fåglar från ett fågeltorn. Vad väljer man? Jag hade inte tvekat utan tagit 80d.
Sigma har zoomar för apsc som motsvarar till FF. Att utbudet inte är så stort beror nog snarare på.marknaden. man köper inte en apsc främst för att få till kortare skärpedjup eller brusfriare bilder.
Många av oss äger nog båda systemen.

Sen till detta om att kunden uppskattar 1.4 framför 1.8 är nog subjektivt.
Någon här som vågar erkänna att de på ett blindtest kan se ifall en bild är tagen med med en apsc och en FF med samma bländaretal och likvärdigt utsnitt (brännvidd skiljer åt)

Jag kan inte det iaf. Ser jag dom sida vid sida gör jag det och jag är bokehälskare.

Om nu vi fotonördar med hyffsat tränade ögon knappt kan se skillnad är jag skeptisk till att random barnfotokund ser skillnad om allt annat är lika.
 
Detta med kort skärpedjup är något av en svensk myt. Om man skall fota porträtt vill man ha släpp från bakgrunden och snygg bokeh. Fast det innebär inte alls att man måste köra på mellan 1,2 och 2,8.
Titta på porträtten i länken ovan. De verkar ofta tagna på mellan bl. 2,8 och bl. 5,6.
Det kan vara kul ibland när bara ögonen är skarpa och nästippen samt öronen oskarpa. Fast det är banne mig inte normalfallet.
Ljusttyrka är bra men har också sina nackdelar av att optiken sällan är bäst på öppen bländare. Det är också svårare att göra riktigt bra optik som inte har kromatisk abberation eller andra optiska svagheter
De objektiven blir också betydligt dyrare och klumpigare. Vikt och storlek är definiitivt en viktig faktor när jag väljer objektiv.
Jag har 2 st 70-200 objektiv. Ett 70-200/4 IS och ett 70-200/2,8. Oftast väljer jag det ljussvagare.
För de flesta porträttbilderna ligger jag på bl. 4-7,1. Detta för att få tillräckligt skärpedjup fst ändå få släpp från bakgrunden.
Det objektivet är betydligt trevligare att jobba med under långre fotograferingar och väger hälften i kameraväskan.

Jag har fått kommentarer när jag fotar med 85/1,2 varför jag använt bl. 5,6. Den som kommenterade ansåg att om han hade ett sådant objektiv skulle han bara fota på 1,2.
Den åsikten hade han väl på grund av att han saknade erfarenhet. Oftast är man inte ute efter effektsökeri utan att få till en bra bild.
Av de 3078 bilder jag har sparade tagna med 85/1,2 så är bara 176 tagna på 1,2. Majoriteten ligger mellan 2,8 och 5,6
Det är inte det korta skärpedjupet som är objektivets främsta styrka utan den speciella känsla i färgerna och bokehn det ger. Sedan är det en djäkla klump på 1 kilo vilket gör att man inte gärna använder det när det inte är dess speciela egenskaper man är ute efter.
Det har gått fanatism i detta med kort skärpedjup bland sveriges amatörer.
 
Låt säga ni äger både 80d och 6d och ska fota fåglar från ett fågeltorn. Vad väljer man?

Nu är jag ingen expert på Canon, men om vi ponerar att jag har två kameror som på alla övriga sätt är tekniskt och handhavandemässigt lika, så hade jag helt klart valt APS-C.

Detta då, allt annat lika, så kommer den praktiska upplösningen bli högre då man ändå skall croppa bort utsnittet runt fågeln.

Högre upplösning är ju också alltid bättre (allt annat lika), åtminstone fram tills att upplösningen blir så hög att man inte kan använda alla bländarval (har börjat att bli ett reellt problem på den snäppet mindre M4/3-sensorn, som jag också har några kameror med, pga diffraktion).
 
Senast ändrad:
Nu är jag ingen expert på Canon, men om vi ponerar att jag har två kameror som på alla övriga sätt är tekniskt och handhavandemässigt lika, så hade jag helt klart valt APS-C.

Detta då, allt annat lika, så kommer den praktiska upplösningen bli högre då man ändå skall croppa bort utsnittet runt fågeln.

Precis. Det gäller att kunna sin utrustning. Att tro att FF är en helig graal som är bäst i allt är dumt. Läste nånstans att ifall man ska utvecklas som fotogrf så är FF den enda vägen. Här är det okunskapen som lyser,

/Stefan
 
Nu är jag ingen expert på Canon, men om vi ponerar att jag har två kameror som på alla övriga sätt är tekniskt och handhavandemässigt lika, så hade jag helt klart valt APS-C. Inte heller något snack om det även i detta fallet.

Detta då, allt annat lika, så kommer den praktiska upplösningen bli högre då man ändå skall croppa bort utsnittet runt fågeln.

Håller helt med dig om ditt resonemang. Fast nu gällde det ju att fota främst barn.
Idealet för fullformat brukar sägas var cirka 85 mm. Detta för det skall ge den mänskliga kroppen mest tilltalande propotioner.
Fast om man nu skall fotografera flexibelt så får man vara mer av pragmatiker.
Man kan väl säga att man inte bör ha för kraftigt vidvinkel. Helst inte mer än 35 mm eftersom det börjar förändra proportionerna speciellt i kanterna. Folk blir väldigt breda.

Sedan fungerar en normalzoom och även en 70-200 utmärkt.
Ni kan sedan översätta detta till en APS-C kamera.
Jag fotar själv ofta med en X-PRO1 och tar porträtt. Nackdelen är dessa slöa AF. Fast bilderna är det ingen fel på. När jag ser de bilderna jämsides med bilder jag tog samtidigt med 5DS R så tänker jag inte vilken djäkla skillnad. De är båda fullt acceptabla och ingen kommer kunna säga vilken jag använt för just den bilden. Detta med att bara FF fungerar är nonsens. En större sensor har fördelar men också nackdelar. Allt här i världen är inte svartvitt.
 
Håller helt med dig om ditt resonemang. Fast nu gällde det ju att fota främst barn.
.

Barn i livlig rörelse där man absolut vill fånga just det där ögonblicket, frysa tiden med just den blicken i ögonen. Absolut 80D.

Barn i mer kontrollerad miljö och mindre rörelse, 6D.

Om vi nu pratar om dessa kameror. Därav jag skulle valt två kameror om man har råd med en 5D Mk3...

/Stefan
 
Att tro att FF är en helig graal som är bäst i allt är dumt.

Det är det absolut inte.

Finns inget format som är bäst för alla och allt. Det beror helt på situationen, objektivutbudet, vikten, motivet man skall fota, balansen i paketet, priset, storlek, upplösning och himla massa andra paramterar.

Läste nånstans att ifall man ska utvecklas som fotogrf så är FF den enda vägen.

Ja, det där var ju extremt märkligt uttalande kan jag hålla med om (ivf utan vidare motivering, eller specifika sammanhang).
 
Jag fotar själv ofta med en X-PRO1 och tar porträtt. Nackdelen är dessa slöa AF. Fast bilderna är det ingen fel på. När jag ser de bilderna jämsides med bilder jag tog samtidigt med 5DS R så tänker jag inte vilken djäkla skillnad. De är båda fullt acceptabla och ingen kommer kunna säga vilken jag använt för just den bilden. Detta med att bara FF fungerar är nonsens. En större sensor har fördelar men också nackdelar. Allt här i världen är inte svartvitt.

Kan helt hålla med dig här Mats. Den sista tiden har jag för skoj skull testat att fota extremt lätt med en liten M4/3-kamera, och även där har jag ytterst svårt att i normalfallen uppleva någon skillnad emot mina APS-C-hus eller mina småbildshus.

De störtsta praktiska skillnaderna, är precis som du är inne på ovan, mer AF-prestanda och handhavande. Ett väldigt portabelt format som en liten kompaktkamera är fantastiskt att ha med (Panasonic GM1, med Leica 15/1,7), men en utmaning handhavandemässigt som man måste anpassa sig till.

Ger dock helt fantastiska bilder för sin storlek (så länge man kör RAW). Kan oftast inte skilja på dom ifrån kameror med större sensorstorlekar om jag inte hade taggat och katalogiserat dom olika.
 
Hej

Jag är i startfasen av att starta företag med huvudsakliga inriktningen barnfotografering i dagsljusstudio och utomhus.

Jag har i dagsläget en Canon 750D som är knappt 2 år gammal och jag känner inte att den räcker till för ändamålet. Bilderna blir brusiga vid högt iso och jag upplever det svårt med autofokusen när barn rör sig, särskilt när jag vill ha riktigt kort skärpedjup.

Jag har funderat både på Canon 6D och 5D Mark III och är förvirrad. Jag har läst flera trådar här och på andra ställen och förstått att 6D är en likvärdig kamera för mina ändamål, men undrar hur det är med autofokusen. Blir det tillräckligt bra med 6D? Funkar det med ai Servo med så få fokuspunkter.

Priset spelar förstås in. Jag har inte tänkt att ta detta som ett heltidsjobb utan snarare som en bisyssla och vill inte betala överpris. Jag är ingen proffsfotograf (än), men jag vill inte känna att växer ur grejerna för snabbt. "Alla" proffsfotografer verkar köra 5D, men det får inte vara det som fäller avgörandet.

Jag har ännu inte klämt och känt på dem i butik, det finns inga butiker inom rimligt avstånd.

Tacksam för hjälp i min beslutsångest.

/Åsa

Gratulerar till beslutet att satsa på foto som en sidoverksamhet, Åsa. Det är kul att fota, ännu roligare att känna att man kanske kan tjäna lite på det (eller i alla fall betala för lite av sina leksaker)

Du har fått väldigt mycket bra, tekniska råd, men som det brukar bli när man diskuterar olika modeller så spårar det ur lite i detaljanalyser om hur olika system presterar med specialobjektiv i väldigt specifika situationer, och det är inte helt relevant för oss entusiastiska amatörer med hopp om en kul sidoverksamhet.

Som du själv varit inne på så måste du klämma och känna på en kamera innan du egentligen kan avgöra om den är rätt för dig. Kameran är ett redskap som måste ligga rätt i handen. Är tyngden, greppet och balansen okej för dig? Kommer du åt knappar och reglage på rätt sätt? Det här gör SÅ mycket mer skillnad i praktiken, än antalet megapixlar, lågljusegenskaper eller hur autofokusen presterar med ett 128mm 0,8 manuelt fokuserat guldobjektiv den 29e feburari när du försöker följa en rödhårig oljesheik som åker motorcykel på nordpolen :)

Din uppsättning objektiv är inte så specifik att du måste låsa dig till Canon (alla märken har ett bra 50mm 1,8, och din zoom kommer ändå inte prestera bra på småbildsformat), så tveka inte att känna på Pentex, Nikon, Sony och andra märken. Köper du en modern entusiast eller proffskamera så kommer den fungera bra under dina förutsättningar. Att ditt verktyg ligger bra i handen kommer bli viktigare för din utveckling än tekniska detaljer, helt enkelt för att du kommer vilja ta fler bilder.

Med tanke på hur mycket pengar du ändå tittar på att spendera, så är det helt klart värt att ta en dagtripp till närmaste stad med en större kameraaffär (kolla bara så att modellerna du är intresserad av finns inne) och känna på de olika modellerna och hur de ligger i handen.
 
Ni jämför fortfarande rakt av läser jag..


Känner mig träffad när du säger "ni"! :)

Ja, jag jämför rakt av. Säg att du vill jobba med en normalzoom. Du kan välja 17-55 2.8 på den lilla sensorn och 24-70 2.8 på den stora sensorn. Jag hävdar att det senare ger möjlighet till kortare skärpedjup. Samma sak gäller om du vill jobba med en 70-200 zoom, det blir "fördel" för den större sensorn när det gäller möjligheten till kort skärpedjup. Eller menar du att de är likvärdiga i det avseendet?

Apsc har fördelen med att få längre tele med bra kvalité än med FF till mkt lägre pris.

Vilket kanske spelar mindre roll för TS med tanke på valet av motiv.


Låt säga ni äger både 80d och 6d och ska fota fåglar från ett fågeltorn. Vad väljer man? Jag hade inte tvekat utan tagit 80d.

Hon skall ju fota barn i kontrollerad miljö...

Sigma har zoomar för apsc som motsvarar till FF. Att utbudet inte är så stort beror nog snarare på.marknaden. man köper inte en apsc främst för att få till kortare skärpedjup eller brusfriare bilder.

Precis det jag försöker säga, APS-C är inte det optimala valet för barnfoto/porträtt/bröllop etc.

Många av oss äger nog båda systemen.

Absolut - och det kan vara en god idé att en av varje - där håller jag med dig.
 
Det har gått fanatism i detta med kort skärpedjup bland sveriges amatörer.

Eftersom jag är amatör och svensk och gillar kort skärpedjup så känner jag mig attackerad! :)

Jag är dock ingen fanatiker, precis som du säger väljer jag ofta att blända ner något.

Det jag försöker få fram är att man har bättre möjligheter till kort skärpedjup med den större sensorn. Ett verktyg som jag tror TS skulle vilja ha i sin verktygslåda med tanke på valt motivområde.

Du verkar ju själv gilla att använda stora sensorer.

Jag gissar också att en överväldigande majoritet av de som jobbar professionellt med barn-foto inte har APS-C, men det är som sagt en ren gissning.
 
Jag kör både fullformat och Fuji APS-C.
Det är ganska många Fuji fotografer som är proffs och fotar både bröllop, barn och porträtt för skivomslag om mycket annat.
Såg någon igår som lyckades alldeles utmärkt att fotografera flygande hökar med Fuji X-PRO2 och deras nya 100-400 mm.

Så jag vill inte påstå att APS-C är någon stor nackdel. Fast de kameror jag önskar mig är då ofta av typen spegellös för att de skall bli mindre och objektiven också mindre klumpiga.
Det som fortfarande saknas är ett lika pålitligt AF som de proffsiga kamerorn inom dSLR har.
För själva bildkvalitén är det inget fel på.
 
Så jag vill inte påstå att APS-C är någon stor nackdel. Fast de kameror jag önskar mig är då ofta av typen spegellös för att de skall bli mindre och objektiven också mindre klumpiga.

Visst är husen smidiga (just därför köpte jag mig nyligen en Fuji X-T10) och det är lätt att lura sig att tro att objektiven är "mindre klumpiga", fast det stämmer oftast inte. T ex är Fujis fina 23/1,4 nästa exakt lika stor och tung som Canons motsvarighet till fullformat, 35/2,0 (fast mycket dyrare och saknar IS). På det här området finns det sällan några genvägar.
 
Visst är husen smidiga (just därför köpte jag mig nyligen en Fuji X-T10) och det är lätt att lura sig att tro att objektiven är "mindre klumpiga", fast det stämmer oftast inte. T ex är Fujis fina 23/1,4 nästa exakt lika stor och tung som Canons motsvarighet till fullformat, 35/2,0 (fast mycket dyrare och saknar IS). På det här området finns det sällan några genvägar.

Eftersom jag har gamla X-PRO1 så har jag också de första fina och små objektiven. 18/2, 35/1,4 och 60/2 macro. Plus zoomen 18-55/2,8-4 OIS.
Sedan började man bygga ändå bättre, dyrare och klumpigare objektiv.
Jag har inte heller förstått vitsen med stora klumpiga objektiv till spegellösa.
När objektiven blir lika stora och tunga som till en DSLR så hänger jag gärna på ett tyngre hus i andra ändan för att få balans på det hela.
Så jag håller med om det där är en balansgång på slak lina.
 
Vill man ta klivet och jobba pre-professionellt i studio eller under kontrollerat ljus, då tycker jag inte storleken spelar någon roll, jag skulle inte heller satsa på APS som system.

En 5DIII med 85 1.2 är en modern klassiker, 70-200 2.8, 50 1.4 (varför inte Sigma Art) och en 16-35 om man gillar brännvidden. Med dom grejerna kommer man långt om man gillar Canon, det är bara att titta sig omkring :) Alternativt att vänta in MKIV eller nya 5DS/R.
 
Jag gissar också att en överväldigande majoritet av de som jobbar professionellt med barn-foto inte har APS-C, men det är som sagt en ren gissning.

En professionell fotograf väljer verktyg efter uppgift, utan hänsyn till religiösa åsikter om vilket format som skulle vara "bäst". Annars är den professionelle fotografen inte professionell fotograf så länge utan blir snart tvungen att se sig om efter ett annat arbete.

Det är precis som i all yrkesverksamhet. Gör rätt, eller byt jobb.
 
En professionell fotograf väljer verktyg efter uppgift, utan hänsyn till religiösa åsikter om vilket format som skulle vara "bäst". Annars är den professionelle fotografen inte professionell fotograf så länge utan blir snart tvungen att se sig om efter ett annat arbete.

Det är precis som i all yrkesverksamhet. Gör rätt, eller byt jobb.

Nu förstår jag inte din kommentar. Du citerade mitt inlägg. Tycker du att jag är "religös" i mina åsikter? Vad grunder du det på? Jag påpekar bara de fördelar som en större sensor ger.

Vad är det jag skall göra om och göra rätt?? Jag är ingen yrkesfotograf - jag uttrycker en åsikt på ett diskussionsforum.

TS har redan en APS-C men upplever att den kameran inte levererar vad hon önskar.
Hon frågar vilken kamera som passar bäst av 5D och 6D. Då får "kollektivet" för sig att svaret är att hon skall satsa på en APS-C kamera för att de är så bra att fota fåglar med. Ibland undrar jag...

Så här skrev TS i sitt första inlägg om sin nuvarande kamera och sina önskemål:

Bilderna blir brusiga vid högt iso och jag upplever det svårt med autofokusen när barn rör sig, särskilt när jag vill ha riktigt kort skärpedjup.

Jag har funderat både på Canon 6D och 5D Mark III och är förvirrad. Jag har läst flera trådar här och på andra ställen och förstått att 6D är en likvärdig kamera för mina ändamål, men undrar hur det är med autofokusen. Blir det tillräckligt bra med 6D?


Jag tycker det vore bra om diskussion kunde hålla sig till den frågeställningen. Men TS har väl redan tröttnat på allt käbbel - det kan jag förstå.
 
ANNONS