Är det ingen annan än jag som tycker tidningen Fotos slutsats när det gäller 16-35/2.8L II är lite konstig? Läser man testet fås intrycket att objektivet är ganska mediokert, dessutom dåligt precis som föregångaren.
Men om vi går tillbaka och ser vad Foto skrev om 16-35/2.8L (I) tycker jag inte bilden riktigt stämmer:
Skärpa: Vid full bländaröppning är skärpan bra i mitten av bilden men rätt dålig i kanterna, särskilt vid 16 mm bränvidd. Ett stegs nedbländning (till bl. 4) förbättrar skärpan markant och vid bländare 8 är objektivet mycket skarpt över hela området.
Övrigt En mycket bra (och dyr) proffessionell vidvinkelzoom som har förbättrats jämfört med föregångaren Canon EF 17-35/2.8L USM på flera punkter.
Så om den gamla versionen var "mycket bra" och den nya är likvärdig, borde inte det ge ett bättre betyg.
Jämför vi MFT-kurvorna mellan version I och II är de som Foto påpekar ganska lika, men tittar vi noga ser vi att kurvorna för II:an faktiskt är bättre ut till 15 mm än I:an. Speciellt den tangentiella skärpan har förbättrats. Det är möjligt att dessa skilnader i praktiken är för små för att noteras, men hur stora måste då skillnaden vara för att vi skall få ett resultat som påverkar bildkvaliteten?
Tittar vi sedan på Fotos test av 17-40/4L så var deras slutsats att:
Canons ljusstarkare proffszoom 16-35/2.8L USM (test i nr. 12/02) ger synligt bättre bildkvalitet. Men den kostar också dubblet så mycket.
Även detta objektivs kurvor är ganska snarlika II:ans, men skillnaderna är vid en närmare granskning större än mellan I:an och II:an.
Som jämförelse letade jag rätt på Fotos test av Nikon AF-S 17-35/2.8D ED (3/00), dess MFT-kurvor är tydligt sämmre än någon av Canonobjektiven. Fotos omdömme är:
I området 17-24 är skärpan vid full öppning mycket bra i mitten av bilden, något sämmre vid 35 mm. Skärpan faller dock snabbt en hel del ut mot kanterna vid samtliga brännvidder. Vid bländare 8 är skärpan bra över hela bilden i hela zoomområdet.
Det vill säga ungefär samma beskrivning som I:an fick. Ändå anses detta objektiv av många som påtagligt bättre än Canons, varför? Är det något som MFT-kurvorna missar grovt, eller är det någon mer än jag som börjar fundera på om det är något magiskt med Nikonobjektiv som alltid gör dem bättre än vad MFT-kurvorna visar?
Jag kan sedan inte dra någon annan slutsats än att kraven på bildkvalitet har höjts ganska rejält (kanske med rätta) den senaste tiden, men att Canons 16-35/2.8L II ändå är bland det bästa vi kan få i detta brännviddsomfång för fullformat. Detta objektiv är således egentligen bara "dåligt" i förhållande till överdrivna förväntningar hos testarna. Visst kan vi önska oss supervidvinklar med full skärpa ända ut i hörnen, men det är ännu bara en dröm.
Efter denna långa utflykt i MFT-kurvor så återgår jag till den ursprungliga frågeställningen.
Själv har jag haft både 17-40 och 16-35 II (men inte 16-35 I) och jag tycker det är stor skillnad mellan objektiven då främst i hörnen, men det gäller för ett fullformathus (småbild), på en APS-C kamera (eg. 20D) ligger skillnaderna nog helt och hållet utanför bildcirkeln.
Så till en 20D skulle jag i första hand rekomendera en EF-S 17-55/2.8 IS, behöver du inte ljusstyrkan är EF 17-40/4L ett mycket bra köp (men möjligen inte prisvärt jämfört med Sigma 18-50/2.8).
Brännviddsomfånget för 16-35 och 17-40 tycker jag egentligen är lite för begränsat för en APS-C kamera (1.6x), är det vidvinkel du är ute efter är Canons EF-S 10-22/3.5-4.5 mycket användbarare (i kombination med någon "normalzoom"). Är det en "normalzoom" är något 17/18-50/55 förmodligen ett bättre val.
/Daniel
