Bytt till m4/3 - erfarenheter

[lofling]

Jag är igång med resan. Har gått från Nikon D80, via D300, D700 till en D750 och D500. Sålde nyss min D500 för att få pengar till att köpa mer m4/3. Äger nu en Olympus E-M10 mk II. Den köpte jag för att ha med på en resa (bokstavligt talat).

Jag har blandade känslor, men håller i princip med Thom Hogan. Jag kommer använda kameran när jag vill ha mer bärbarhet och inte eftersträvar högsta bildkvalitet, eller ska fota rörliga objekt, typ sport. Särskilt inte inne. Fast nu har jag inte testat E-M1 mk II mer än väldigt kort så kanske skulle vara mer nöjd med den för sport.

Hur som helst, lättare kit, bra bildkvalitet men konkurrerar för min del inte med FF där. Fast den smidigheten gör enormt mkt när jag ska resa eller ut och klättra.

 

[Foto och Bildteknik]

Jag är igång med resan. Har gått från Nikon D80, via D300, D700 till en D750 och D500. Sålde nyss min D500 för att få pengar till att köpa mer m4/3. Äger nu en Olympus E-M10 mk II. Den köpte jag för att ha med på en resa (bokstavligt talat).

Jag har blandade känslor, men håller i princip med Thom Hogan. Jag kommer använda kameran när jag vill ha mer bärbarhet och inte eftersträvar högsta bildkvalitet, eller ska fota rörliga objekt, typ sport. Särskilt inte inne. Fast nu har jag inte testat E-M1 mk II mer än väldigt kort så kanske skulle vara mer nöjd med den för sport.

Hur som helst, lättare kit, bra bildkvalitet men konkurrerar för min del inte med FF där. Fast den smidigheten gör enormt mkt när jag ska resa eller ut och klättra.

Det är spännande att följa utveckligen som är enorm och fortsätter konstant. Det är ju bildgenererande-datorer vi köper och det blir hela tiden bättre och bättre. Om några år kommer kanske en del format försvinna och även så också en del tillverkare...

 

[O H]

Jag gick från Canon 6D till Olympus OM-D E-M1 och ångrar mig inte. 6D var bättre i lågljus på höga ISO men eftersom den var för klumpig tog jag inte med den, så storleken var avgörande för mig. En bra kamera som ligger hemma är en dålig kamera. Det intressanta är inte vad som är bäst utan vad som är tillräckligt bra för dig och vad du är nöjd med. Du kan alltid hitta saker som är bättre, om inte idag så om några månader när den nyaste modellen släpps. Att småbild kallas FF hjälper inte till. Vadå fullformat? Vad är då mellanformat - "extra fullformat"? FF är bara en typ av format, lite mindre än mellanformat, lite större än APC-C.

 

[lofling]

Det är spännande att följa utveckligen som är enorm och fortsätter konstant. Det är ju bildgenererande-datorer vi köper och det blir hela tiden bättre och bättre. Om några år kommer kanske en del format försvinna och även så också en del tillverkare...

Jo, så är det, inte bara med kameror. Kolla bara på hur snabbt Nokia gick från dominanta till en parentes inom mobilförsäljning!

 

[LGNLGN]

resorna - en reflektion

Tillhör förmodligen det övre åldersskiktet här på Fotosidan och har gjort flera "resor" vad gäller mitt fotograferande. Som började när jag med sparad veckopeng etc köpte min första riktiga 1963... En Voigtländer för småbildsfilm som det kallades då. Minns väl min pappas fnys och kommentar att kameran var dyr och "bilderna behöver ju förstoras". Hans s/v bilder gjordes som kontaktkopior från filmen till hans tvåögda 6*6 spegelreflex. Fnyset försvann dock ut när man visade diabilderna i färg på duk.

ja va då då? Det som man fnös lite åt för ca 50 år sedan är "top of the line" idag. Fullformat - det är fint det. 6*6 och 6*9 är det få som fotar med idag även om det är ännu "bättre". Cyklerna inom kamera- och objektiv industrin som då tog flera 10-tals år är nu nere på några - något år.

Vem kunde ex tro för 10-15 år sedan att kameran i mobilen skulle bli så bra. Nja, bilden är ju i praktiken också processad i realtid innan den presenteras men ändå. Faktiskt bättre bildbehandlad än många klarar av manuellt med programmet i datorn. Fortfarande fnys i fotoklubben. "Nej - inte mobil-bilder!" när frågan då och då kom upp. Fast den kan ta roligare, mer levande och bättre bilder med högre kvalité än den enskilde medlemmens ärvda lite äldre DSLR kameran med plastiga kit zoomen.

Som flera har varit inne på har man idag råd - i alla fall om man prioriterar.... att ha flera parallella kameror och system. En universal kamera eller ett kamerasystem som ska täcka alla behov kommer att ebba ut.. tror jag för oss nördar - eller entusiaster som vi hellre kallar oss. Använder själv gärna mobilen, filmar med vattentäta kompaktkameran ovanpå huvudet, landskap med FF och fåglar med APS-C. Tror att det ligger ganska nära att även ha ett kompetent m4/3 system för speciella behov och resor.

Vi som ex köpte eller bytte till Nikon för några år sedan har väl inte glömt hur det kändes när vi såg bilderna i datorn första gången vi hade tagit med nya D800:an. Satt och gapade när man kunde lätta upp flera bländarsteg i skuggorna. Det var ett rese kliv det. Ja ja - kommenterar vi idag. Men det är ju faktiskt bara några år sedan.

Det roliga är att utvecklingen är inte över än - troligen har den bara börjat

 

[PMD]

Att småbild kallas FF hjälper inte till. Vadå fullformat? Vad är då mellanformat - "extra fullformat"? FF är bara en typ av format, lite mindre än mellanformat, lite större än APC-C.

Storformat, mellanformat och småbild var (i fallande storlek) de vanligaste formaten under många decennier. Sen kom halvformat ("half frame" på engelska) som var hälften så stort som småbild.

Småbild kommer förmodligen av tyskans "kleinbild" men engelsktalande hade inte samma vurm för tyska låneord som vi i Sverige. Alltså kallade man småbildsformatet för "full frame" för att särskilja halvformat från sitt större syskon som använde samma sorts film.

Numera importerar vi engelska termer i parti och minut, så termen småbild har ersatts av "fullformat".

 

[alfin]

Har 35 mm film någonsin kallats full frame före den digitala eran?

 

[PMD]

Formatet 24x36 kallades "full frame" åtminstone sen halvformat dök upp på allvar (ungefär tidigt 1960-tal).

Om termen förekom tidigare vet jag inte. Både "full frame" och "half frame" använder perforerad 35mm-film (filmtyp 135 på Kodakspråk) så man kan inte jämställa 35mm-film med "full frame".

 

[alfin]

Du får gärna visa en referens på när 24x36 filmformat kallades full frame.

 

[PMD]

Det kanske jag gör när jag orkar leta rätt på en referens. Det finns dock en ännu äldre användning av termen "full frame" och det är det ursprungliga formatet på filmrutan för spelfilm. Tydligen är det formatet ganska nära Super-35. Wikipedias uppslagsord "Full frame" berättar om det.

 

[alfin]

Tills du motbevisar det tror jag full frame är ett begrepp som kom när de första digitala sensorerna blev lika stora som 24x36 för att just särskilja dem från mindre sensorer.

Half frame däremot användes på filmtiden och syftade på just halva 24x36, dvs ett mindre filmformat med fler bilder på rullen.

Wikipedia du hänvisar till använder uttrycket full frame för att beskriva olika bredare filmformat som kallades något helt annat än full frame.

 

[PMD]

Tills du motbevisar det tror jag full frame är ett begrepp som kom när de första digitala sensorerna blev lika stora som 24x36 för att just särskilja dem från mindre sensorer.

Jo, det är möjligt att du har rätt. Jag minns inte längre var jag såg påståendet om att termen infördes när halvformat blev populärt, men tydligen fann jag det trovärdigt.

Wikipedia du hänvisar till använder uttrycket full frame för att beskriva olika bredare filmformat som kallades något helt annat än full frame.

Njae, enligt Wikipediasidan så kallades det ju "full frame" men eftersom sammanhanget är spelfilm så är det inte samma "full frame" som stillbildens 24x36 mm.

 

[MattiasL]

Som flera påpekat: man ska inte ha övertro på ett format. Allt är kompromisser, och man måste hitta sin efen balans mellan storlek och kvalitet.

Jag trodde för några år sedan att micro 4/3 skulle klara allt. Det var Panasonics videoegenskaper som lockade, och jag gav mig även på ett par reportageresor med riktigt lätt packning. Men jag fick aldrig till det jag gillar med småbildskamerorna. Bilderna saknade något, och det var inte skärpedjupet - jag plåtar inte gärna vidare än bländare 4 på småbild.

Idag kör jag två system. Micro 4/3 passar mitt personliga, snabba, svartvita bilflöde. I ett bokprojekt jag jobbar med är säkert 80-90% Panasonic, men det är också lite ”skitigt” i uttrycket. Nikon använder jag för jobb och för det mer eftertänksamma.

Såklart har det hänt en hel del med Micro 4/3 sedan dess. Jag överväger själv en Pen F med normaloptik, och har sett tekniskt otroligt fint arbete med Olympus, men samma utveckling sker på småbildsfronten med. Kanske befinner sig ”tillräckligt bra” just för dig inom vad Micro 4/3 åstadkommer idag.

 

[Bjarne]

Jag gjorde byte från Canon FF till m43 för ett halvår sedan. Egentligen började det tre år tidigare, när jag köpte en enklare Olympus Pen E-PL7 med några billigare objektiv på grund av att jag reser en del i jobbet och ville ha något att "leka med". Jag blev förvånad över kvaliteten och det lilla systemet fick följa med vid fler tillfällen, privata resor och naturutflykter.

För ett år sedan tänkte jag att det var dags att göra en ordentlig jämförelse. Jag fotade samma motiv och med bländare som gav samma skärpedjup med Canon 5D Mark II, Olympusen och även Sony RX100 II fick vara med. Jag tog bilder på ISO 200, 3200 och 6400. Alla bilderna förstorades till 60x40 cm och jag beställde utskrifter av 1/4 av bilden (20x30) hos Crimson för att spara pengar. Jag bildbehandlade varje bild individuellt efter dess förutsättningar, således inte identiska inställningar för brusreducering, kontrast etc. Sony hängde med bra till ISO 3200, sedan tappade den, men det intressanta var att det var svårt att se någon skillnad på slutresultatet mellan Canon och Olympus vid alla dessa ISO, trots att jag jämförde ett billigt Olympus mot Canons 24-105L! (Olympusgluggen är en M Zuiko 14-42 3,5-5,6 II R) Det skiljer ju typ fem år mellan de inblandade sensorerna, så dessa år verkar ha ätit upp den skillnad som uppstår på grund av skillnaden i storlek mellan sensorerna.

För ett halvår sedan sålde jag Canon-systemet och köpte en E-M1 Mark II och en E-M10 Mark II och ett gäng bättre objektiv från Olympus och Panasonic. Jag upplever att jag får motsvarande bildkvalitet, fast hade jag jämfört med en 5D Mark IV, så hade det förstås varit annorlunda, men kvaliteten är bra och tillräcklig för mig, och jag har vunnit i smidighet i storlek istället, plus att jag har ett system istället för två. Det enda som skaver lite är möjligheterna till kort skärpedjup, men jag har delvis kompenserat det med ljusstarkare objektiv. Den utomordentliga bildstabiliseringen hjälper också till att hålla nere ISO-värdena, så i många fall kanske jag till och med har mindre brus i praktiken. En liten "bonus" är att jag tycker att Olympus har mer naturlig färgåtergivning än Canon, som har en tendens att överdriva rött och orange.

Summa summarum, det här känns rätt för mig. Jag ser inte att jag tappat bildkvalitet generellt, men jag tar fler bra bilder tack vare att jag oftare har en systemkamera med mig.

 

[LGNLGN]

Jag gjorde byte från Canon FF till m43 för ett halvår sedan. Egentligen började det tre år tidigare, när jag köpte en enklare Olympus Pen E-PL7 med några billigare objektiv på grund av att jag reser en del i jobbet och ville ha något att "leka med". Jag blev förvånad över kvaliteten och det lilla systemet fick följa med vid fler tillfällen, privata resor och naturutflykter.

För ett år sedan tänkte jag att det var dags att göra en ordentlig jämförelse. Jag fotade samma motiv och med bländare som gav samma skärpedjup med Canon 5D Mark II, Olympusen och även Sony RX100 II fick vara med. Jag tog bilder på ISO 200, 3200 och 6400. Alla bilderna förstorades till 60x40 cm och jag beställde utskrifter av 1/4 av bilden (20x30) hos Crimson för att spara pengar. Jag bildbehandlade varje bild individuellt efter dess förutsättningar, således inte identiska inställningar för brusreducering, kontrast etc. Sony hängde med bra till ISO 3200, sedan tappade den, men det intressanta var att det var svårt att se någon skillnad på slutresultatet mellan Canon och Olympus vid alla dessa ISO, trots att jag jämförde ett billigt Olympus mot Canons 24-105L! (Olympusgluggen är en M Zuiko 14-42 3,5-5,6 II R) Det skiljer ju typ fem år mellan de inblandade sensorerna, så dessa år verkar ha ätit upp den skillnad som uppstår på grund av skillnaden i storlek mellan sensorerna.

För ett halvår sedan sålde jag Canon-systemet och köpte en E-M1 Mark II och en E-M10 Mark II och ett gäng bättre objektiv från Olympus och Panasonic. Jag upplever att jag får motsvarande bildkvalitet, fast hade jag jämfört med en 5D Mark IV, så hade det förstås varit annorlunda, men kvaliteten är bra och tillräcklig för mig, och jag har vunnit i smidighet i storlek istället, plus att jag har ett system istället för två. Det enda som skaver lite är möjligheterna till kort skärpedjup, men jag har delvis kompenserat det med ljusstarkare objektiv. Den utomordentliga bildstabiliseringen hjälper också till att hålla nere ISO-värdena, så i många fall kanske jag till och med har mindre brus i praktiken. En liten "bonus" är att jag tycker att Olympus har mer naturlig färgåtergivning än Canon, som har en tendens att överdriva rött och orange.

Summa summarum, det här känns rätt för mig. Jag ser inte att jag tappat bildkvalitet generellt, men jag tar fler bra bilder tack vare att jag oftare har en systemkamera med mig.

Kul att läsa och intressant att du jämförde på "riktigt"

 

[Hans Österlind]

När jag och min fru var i Norge för naturfotografering stötte vi på ett gäng norska fotografer som fotograferar ung som oss. Entusiaster som lägger ned både tid och mycket pengar på det gemensamma intresset. De använde Olympus kameror och objektiv och berättade att märket är stort i Norge och hur nöjda de var med bytet.

Ja ja tänkte jag. Det är ju i alla fall inte FF och inte ens APS-C. Började läsa och nyfiket värdera hemma om en kamera med så liten sensor ens kan inbilla sig att den kan mäta sig med en FF. Kom fram till att ev tänker jag och flera andra helt eller åtminstone delvis fel. Är man fast i ett tankemönster som inte helt stämmer längre? Ungefär som att kompaktkameran borde ta mycket bättre bilder än pixeltäta mobilen. Nackdelar eller tillkortakommanden finns säkert vid en jämförelse med FF och APS-C men är de "killers" i den praktiska verkligheten?

Om man tittar på bildstorleken som m4/3 och en 20.4 mp sensor ger så klarar den galant att skriva ut på A3+. Utskrifter på A2 täcks till knappt 60% och behöver interpoleras men det gör även å andra sidan också bildfiler från min D500.

Skulle gärna vilja höra erfarenheter och värderingar från er som har gjort resan från DSLR till spegellös Olympus? Vet att Olympus kameran i sig själv samt objektiven är riktigt vassa men skulle i första hand vilja höra om hur bildkvalitén upplevs och att använda höga ISO tal.

Ser att Panasonic som har samma fattning har flaggat för att de kommer med en 38 mp m4/3 till olympiaden 2020. Det blir i så fall extremt tätt mellan pixlarna på den sensorn.

Hej

Resan från nikon till olympus som blåstes av......

Jag ansåg i mitt letande att m4/3 är för dyrt och blir inte värst mkt mindre än FF nikon. Kameran ska ändå hänga på magen eller vid sidan i sin kamerarem. Om man ska hålla på med ekvivalenser så kommer en 24-85/3,5-4,5 väl matcha en motsvarande 12-40/2,8 map ljusinsläpp och skärpedjup. Om man vill kommer m4/3 kanske ge bättre bildkvalitet, men den skillnaden saknar helt och hållet betydelse för mig. Det är en stor fördel att man kan ersätta extrema objektiv i m4/3 med nikons medelmåttiga och få motsvarande prestanda map ljusinsläpp o skärpedjup. Vill man ha extrema prestanda med m4/3 är man tvingad att köpa svindyra objektiv med bländare 1,2 där prislappen och storleken inte alls är så lätta att bortse ifrån. Jag tycker desutom att m4/3 husen är för pilliga. Min upplevelse med olympus em10 mk2 var en välbyggd men småttig kamera. En sak jag retade mig mest av allt på när det gäller bildkvaliteten är att kamera var väldigt oförutsebar map skugglättning och exponering. Det är dessutom lustigt att olympus har en funktion som ska få EVFen att efterlikna optisk sökare, man tar alltså bort vitbalansen, ljusare/mörkare sökare, kanske är optisk sökare fortfarande att föredra? Vad vet jag? Sen är det oxå det där med batteritiden, det är trevligt att ladda kameran så sällan att man nästan glömmer av det helt, det är skönt att kunna gå och leta efter motiv i lugn och ro och veta att kameran inte kroknar om en stund. När jag efter bästa förmåga jämförde min nu pensionerade D300 med olympusen hade jag svårt att se någon skillnad som hade praktisk betydelse, i isotal någonstans mellan 1600-3200 var skillnaden ganska liten sedan högre upp var olympusen klart bättre men hur ofta fotar man över de isotalen? Mycket sällan för mig iaf, vill man ha bättre i de högre talen är det ändå FF som gäller. Som sagt jag har svårt att se vitsen med m4/3, för min egen del alltså. Skulle jag köpa m4/3 skulle jag rikta in mig de små husen med de små pannkaksobjektiven, då är m4/3 i sitt rätta element anser jag, små, fina välbyggda grejer med bra bildkvalitet. Allt annat än det så blir kompromissen tydlig och handkappande. Vill jag ha något lätt att bära med mig väljer jag en kompaktkamera för den ryms i jackfickan. Idag hade jag nog valt en canon G9X. Behoven skiljer mellan alla så gå på vad du tycker och anse dig behöva.

 

[RobinN]

Jag startade min fotoresa med MFT. Tidigt när jag började, vilket inte var så länge sedan, så läste jag och läste om sensorstorlekar och brus o.s.v. och såklart så slogs jag av tanken att jag behövde större sensor för att det skulle då bli bättre.

Det som verkligen fick den känslan att försvinna var 3 saker. Dels såg jag inga fel på mina bilder i form av brus som verkligen störde, då man såg det var när man tittade på bilden på ett sätt ingen vanligtviss tittar på bilder. Dels var det historian som en herre innan här nämnde att man förr fnös åt "fullframe" då mellanformat var det alla proffsen hade, till sist även det faktum att det ofta är glaset som påverkar bilden mer än huset och MFT har fantastiska glas till lagom pris.

Så allt som allt borde man använda sig av det man trivs med vilket nu blivit min filosofi. Foto ska vara kul.

 

[martinot]

Det är spännande att följa utveckligen som är enorm och fortsätter konstant. Det är ju bildgenererande-datorer vi köper och det blir hela tiden bättre och bättre. Om några år kommer kanske en del format försvinna och även så också en del tillverkare...

Nikon 1 och Sony A står nog på tur att dö ut, och tycker kanske inte heller att framtiden för Pentax K är helt klar och säker i det långa loppet. Får se om alla Leicas olika format/fattningar kan bli något (M är en säker nischad klassisker, men en del andra nyare har kanske lite svårt att etablera sig).

 

[j3n5]

Trots att jag inte gjorde en ekvivalen beskrivning av mitt subjektiva omdömme har jag också gjort resan från APS-C/FF (D300s/D3S) hos nikon där jag fotat med Nikons 17-55/2.8, 24/70/2.8, 70-200/2.8 VR & 200-400/4 VR samt en del roliga fasra till GH3-GH5 + en hel del roliga m43-gluggar. Eftersom trådskaparen frågade om erfarenheter kring byte valde jag att tala om mina egna och inte mätbar ekvivalens. I mitt Lightroom har fina m43-gluggar ofta bättre skärpa, snyggare färgåtergivning och vackrare bokeh än mina gamla FF dito. Och då är de både lättare och billigare. Behövs mindre glas helt enkelt. Men som jag säger, det är ju en subjektiv bedömning. Jag kan ju vara hemmablind också.

Jag vet också att det är som att skända i den ekvivalenta kyrkan men jag tycker att www.stevehuffphoto.com i många år gjort rätt fina subjektiva bedömningar av vad m43 kan prestera.

 

[fotoknäppen]

Vandring mellan olika format

När jag och min fru var i Norge för naturfotografering stötte vi på ett gäng norska fotografer som fotograferar ung som oss. Entusiaster som lägger ned både tid och mycket pengar på det gemensamma intresset. De använde Olympus kameror och objektiv och berättade att märket är stort i Norge och hur nöjda de var med bytet.

Ja ja tänkte jag. Det är ju i alla fall inte FF och inte ens APS-C. Började läsa och nyfiket värdera hemma om en kamera med så liten sensor ens kan inbilla sig att den kan mäta sig med en FF. Kom fram till att ev tänker jag och flera andra helt eller åtminstone delvis fel. Är man fast i ett tankemönster som inte helt stämmer längre? Ungefär som att kompaktkameran borde ta mycket bättre bilder än pixeltäta mobilen. Nackdelar eller tillkortakommanden finns säkert vid en jämförelse med FF och APS-C men är de "killers" i den praktiska verkligheten?

Om man tittar på bildstorleken som m4/3 och en 20.4 mp sensor ger så klarar den galant att skriva ut på A3+. Utskrifter på A2 täcks till knappt 60% och behöver interpoleras men det gör även å andra sidan också bildfiler från min D500.

Skulle gärna vilja höra erfarenheter och värderingar från er som har gjort resan från DSLR till spegellös Olympus? Vet att Olympus kameran i sig själv samt objektiven är riktigt vassa men skulle i första hand vilja höra om hur bildkvalitén upplevs och att använda höga ISO tal.

Ser att Panasonic som har samma fattning har flaggat för att de kommer med en 38 mp m4/3 till olympiaden 2020. Det blir i så fall extremt tätt mellan pixlarna på den sensorn.

Själv har jag "vandrat" från 3/4 format till APS-C i den digitala världen med en Olympus Pen 1 till en Pentax K30. När det gäller färgerna så blir det gärna lite kallt ljus aningen åt det blåa hållet, speciellt under dåliga ljusförhållanden. Tycker inte den klarar att förstoras alltför mycket utan förlust, men för vardagsbilder som andra tar med mobben, då jag tar i RAW, så kan jag rädda det mesta. De dyrare versionerna är förmodligen bättre men kräver också då bara dom allra bästa och dyraste optikerna till 3/4. Kommer nog att satsa på APS-C formatet eller 1 tumsformatet typ RX100 IV istället trots att jag redan alltså har formatet hemma. Mvh. Chrille