christianhylse skrev:
Kanske lite off-topic och värt ett eget ämne, och jag tänkter inte ifrågasätta det faktum att skärpa är viktigt, förbannat viktigt,men jag har - efter att ha testat några pro-objektiv, märkt att om man inte KAN fotografera med ett 18-70mm-objektiv så kan man inte det inte heller med ett f.35 1.4.
Ostadig hand och noll bildidé med ett 80-200 APO ger ungefär samma taskiga resultat som med ett 70-210 4.5-5.6.
alltså, poängen är - och jag är fortfarande amatör och lär så förbli några decennium till - men är det inte lite så att fotografer är ganska hopplösta människor som hela tiden söker efter något bättre, ett objektiv med LITE, LITE bättre skärpa hela tiden?
Inget fel i det, absolut inte, men ibland går det hysteri i den eviga jakten på perfektion. (tro mig, har köpt MÅNGA objektiv sedan mitt inträde i DSLR-världen för 10 månader sedan).
Om man bara jagar efter bättre saker hela tiden utan att nyttja den kapacitet ens egna grejor har så går man miste om rätt vikiga saker, typ bilder, fotografier, saker som händer här och nu.
Jag svär att, ja - säg Paul Hansen, Jens Assur och grabbarna skulle ta SVINBRA bilder med kitobjektivet (18-70) till Minolta, ja - till och med den allra enklaste kompaktkamera från Canon.
För det handlar ju OFTAST främst om en idé, ett berättande, bakom en bild och inte PERFEKT SKÄRPA på gapet på en kungsörn.
Å andra sidan tar ju en bra fotograf garanterat ännu bättre bilder med ett kvalitetsobjektiv, men...ja, ni fattar kanske min poäng.
Men vi lever i en teknikgalen värld där vi hela tiden vill ha nytt och bättre och då blundar för att även "billiga" objektiv kan ge mycket bra resultat med lite tålamod och en bra idé.
Har sett för mycket teknisk perfekta bilder som inte säger mig ett skvatt. Som är snygga att titta på, men som är glömda tre sekunder senare.
(och nu rusar alla till mitt fotoalbum här på fotosidan, men glöm det, där finns en myra, och en mormor och något hus och jag är verkligen inte något proffs, men jag är entusiastisk, älskar bilder och tycker jag har tagit en otroligt massa bra bilder med ganska enkla objektiv. Bilder som JAG tycker är bra. Som jag kan sitta och titta på om och om igen. Bilder som betyder något för mig. Och det är, anser jag - viktigast av allt. Och nu inser jag att det är blev lite som ett manifest, och jag förbannar den sista sexan Bowmore, men jag tycker den var väldigt god ändå.)
