Tittar man rent krasst på pris och sportprestanda så måste D90 falla bort. Nikonsframsteg på proffsfronten med ffa D3(s)/(x) och D700 har pressat upp begpriserna på Nikonkameror. De övriga kamerorna får konkurrera med sin prestanda mot konkurrenterna. D90 är en vassare konkurrent till Canon 500D i o m att den har ett plasthus och Nikons enklare AF modul. Att den sedan kostar lika mycket eller mer än 40D som var en lite mindre prestigefull konkurrent till D300 från Nikon tycker jag avgör saken till D90:s nackdel i det här fallet. Bra kamera är den, sportkamera är den inte. Att man har en skarp 920.000 dot TFT skärm gör bara att man kan se att man missat fokus snabbare, men gör inte att man får fokus till att börja med. Den GÅR säkert att använda till sport men VARFÖR då man för samma pengar får en annan kamera ämnad för det.
Tittar man på AF prestanda av de kvarvarande och med rätt objektiv vinner D300 och 1DII följt av 40D/50D. Sedan har D300 och 50D de mest detaljrika TFT skärmarna för att betrakta bilderna. 1DII har dock en noga färgkalibrerad skärm som givetvis kan ha ändrat färgbalans lite med åren.
Sedan har 1DII en lite mindre raffinerad JPEG konvertering än nyare kameror men detta kan bli relevant först vid förstoring vid lägre ISO över säg A4. Fast vad hjälper det om man har en aldeles utmärkt JPEG hantering om bilden inte är i fokus? Detta är 1DIIans starka sida: professionell autofokus. D300 har lite fler AF punkter och är nog ungefär lika bra. Till annat än sport kan den nyare D300 vara lite roligare att använda då den är mindre, lättare och lite nyare.
Sätter man på ett 70-200/2,8 kommer storleksskillnaden mellan kamerorna i praktiken vara akademisk. Vill man ha en snabbfokuserande 85/1,8 är det Canon som gäller. Annars är alla av 1DII, D300, 40D och 50D bra för ändamålet. Med pristaket och prestandakraven inbakade är dock 1DII + Sigma 70-200/2,8 det som kommer närmast. Billigast som gör jobbet blir 40D + Sigma 70-200/2,8 HSM eller i lite bättre ljus Canon 70-200/4 L.