Annons

Brännvidd

Produkter
(logga in för att koppla)
Människan har ju en bildprocessor i hjärnan som processar informationen ögonen sänder. Denna processor ställer om uppmärksamheten på de delar i synfältet som är intressanta. Ibland använder vi ögats förmåga att ge vidvinkelinformation, det är väl kanske drygt 180 grader horisontell bildvinkel. I andra situationer fäster vi uppmärksamheten på någon liten detalj och hjärnan använder då informationen från det lilla område i ögats centrum som ger riktigt skarpt seende. Bildvinkeln motsvarar där ett superteles på max en halv grad eller så. Dessutom jobbar ögat hela tiden genom att flytta runt området med skarpast syn på det objekt som fångar vår uppmärksamhet, en slags panoramastichning av megapixeltyp. Att som i Wikipediaartikeln fästa definitionen av normalbrännvidd till att den motsvarar ungefär det aktiva synfältet blir ju lite svepande, vilken del av det aktiva synfältet? Olika delar är olika viktiga i olika situationer och därför olika aktiva.

Men ok, definitionen som sådan är bra, då vet man vad man talar om. Vidvinkel-normal-tele. Att fästa definitionen till bildsensorns diagonal ger ett kvantitativt användbart mått. Att börja tumma på denna och hävda något längre än diagonalen, något kortare etc blir ju då bara flummigt och saknar helt grund (om man nu inte inför någon ytterligare kvantitativ referens för detta mått). Tycker jag.
 
Men ok, definitionen som sådan är bra, då vet man vad man talar om. Vidvinkel-normal-tele. Att fästa definitionen till bildsensorns diagonal ger ett kvantitativt användbart mått. Att börja tumma på denna och hävda något längre än diagonalen, något kortare etc blir ju då bara flummigt och saknar helt grund (om man nu inte inför någon ytterligare kvantitativ referens för detta mått). Tycker jag.

Normaloptikens brännvid stämmer bara med bildsensorns/filmrutans diagonal för kvadratisk sensoerer/bildrutor. Annars skulle det bli olika normaloptik och förstoringsgrad för formaten 36x36 och 24x36 vilket inte är rimligt. Det är därför det är "lite drygt diagonalen" på rektangulära sensorer. eller mer exakt "kvadratroten av 2" x längsta sensorsidan.
 
Ja naturligtvis får man ju anpassa efter sensorns proportioner på lämpligt vis. Sedan kan det ju vara så att trotts att definitionen säger sensorns/filmens diagonalmått, så kan man ju för det föredra en kortare eller längre brännvidd för det. Det jag menade var att det blir subjektivt i onödan om man menar att själva definitionen för normal är något kortare eller längre än diagonalen. Men visst kan man både kalla och använda ett objektiv med något annan brännvidd för/som normal. Nu har ju 50 mm blivit standard för 24x36 formatet med diagonalen 43 mm (drygt). Själv föredrar jag snarare 28 mm som normal på 35 mm formatet, men det är ju per definition en vidvinkel, även om jag använder den som "normal". Skillnaden från 43 till 50 eller 55 mm får väl ändå anses som i normalspannet. Det är ju ändå upplevelsemässigt ingen exakt definierad gräns. Men bara för att ha en definition att falla tillbaks på är ju bilddiagonalen bra. Har man väldigt avvikande sidproportioner får man ju ta hänsyn till det.

Så då borde alltså Wikipediaartikeln utökas med att det är bilddiagonalen på kvadratiska sensorer/filmformat som gäller som definition? Jag tycker annars att man kan läsa ut av artikeln att Barnack valde en något längre brännvidd än diagonalen som normal, detta som en kompromiss från det teoretiska värdet för att det var lättare att tillverka god kvalitet på något längre brännvidder?
 
Ja naturligtvis får man ju anpassa efter sensorns proportioner på lämpligt vis. Sedan kan det ju vara så att trotts att definitionen säger sensorns/filmens diagonalmått, så kan man ju för det föredra en kortare eller längre brännvidd för det. Det jag menade var att det blir subjektivt i onödan om man menar att själva definitionen för normal är något kortare eller längre än diagonalen. Men visst kan man både kalla och använda ett objektiv med något annan brännvidd för/som normal. Nu har ju 50 mm blivit standard för 24x36 formatet med diagonalen 43 mm (drygt). Själv föredrar jag snarare 28 mm som normal på 35 mm formatet, men det är ju per definition en vidvinkel, även om jag använder den som "normal". Skillnaden från 43 till 50 eller 55 mm får väl ändå anses som i normalspannet. Det är ju ändå upplevelsemässigt ingen exakt definierad gräns. Men bara för att ha en definition att falla tillbaks på är ju bilddiagonalen bra. Har man väldigt avvikande sidproportioner får man ju ta hänsyn till det.

Så då borde alltså Wikipediaartikeln utökas med att det är bilddiagonalen på kvadratiska sensorer/filmformat som gäller som definition? Jag tycker annars att man kan läsa ut av artikeln att Barnack valde en något längre brännvidd än diagonalen som normal, detta som en kompromiss från det teoretiska värdet för att det var lättare att tillverka god kvalitet på något längre brännvidder?

Håller i princip helt med Dig att exakta definitioner gynnar diskusionerna. Nu handlade ju denna tråd om att frågeställaren ville veta hur han skulle ställa in en zoom för att hamna vid normaloptikens brännvid och i det sammanhanget är inte exaktheten så viktig.
 
Den digitala fotografins förutsättning är sensorn med sin konstruktion och sina egenskaper. Sålde min analoga utrustning till museum. När man sedan läste på var sensorer måttsatta i tum och bildformatet 24 x 36 kom upp ur graven som något slags fullformat.

Anser att det naturliga skulle vara bildvinkel för formatets långsida. För 36 mm och 50 mm brännvidd fås (180 / pi) * 2 * arctan(18 / 50) = 39.5977527 (enligt Google) eller en bildvinkel om 40°. Visar man med armarna 40° av horisonten eller skyn, och zoomar in det, så har man normaloptik.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.