ErlandH
Aktiv medlem
Det där är inte en riktigt sann beskrivning.Nåväl "journalisterna" blev vinnarna efter dessa konflikter för de tog över mycket av grafikernas jobb. De fick skriva in texterna direkt i datorsystemen och de som sysslat med korrekturläsning avskedades de med för deras jobb gjordes av stavnings- och avstavningsprogrammen. Grafikerna snackade om att kvaliteten på tidningarna skulle rasa och det gjorde den ...
För det första var och är korrekturläsarna journalister, inte grafiker. Många av dem har visserligen bortrationaliserats i samband med datorisering och allmänna nedskärningar.
För det andra är det inte korrekt att säga att journalisterna "tog över mycket av grafikernas jobb". Mycket av grafikernas uppgifter försvann när man började använda datorer som redskap istället för skrivmaskin, papper och penna. Grafikerna behövde t ex inte skriva in texterna i sätterisystemet eftersom reportrarna skrev direkt på datorer.
Trots det förekom det under flera år att man skrev ut text från datorsystemet på papper för att perforatriserna (grafikerna) skulle få skriva in texten igen (!) i samma system. Denna kontraproduktiva omväg lyckades grafikernas fack tviunga fram i sina avtal.
För det tredje var Bonniers tidningar inte de som stod vid fronten när det gällde grafikerna. Landets A-presstidningar (ägda av arbetarrörelsen) var de som först övergick till datorstödd produktion och började fasa ut grafikerkåren.
För det fjärde föll kvaliteten säkert under en omställningsperiod. Jag vågar dock påstå att i dag är kvaliteten på tidningar och tidskrifter (även den grafiska kvaliteten) skyhögt över den som i allmänhet rådde på 1980-talet.