...
Att jag föreslog fusk med största ljusstyrka som en möjlig förklaring, beror på att jag har ett Minolta 300/4,5 med manuell fokus, som är svårare att fokusera än det borde vara med tanke på ljusstyrkan. Mikroprismornna är, för mig, nästan omöjliga att använda och med snittbilden måste jag centrera ögat mycket exakt. Frontöppningen borde vara minst 66,7 mm, men är några millimeter mindre. Detta förstås under förutsättning att brännvidden verkligen är 300 mm, vilket jag inte vet.
Olle
Jag tror faktiskt inte att det du beskriver för ditt Minolta 300/4,5 beror på fusk med ljusstyrkan. Snittbildsmätare och mikroprismor måste anpassas inte bara efter ljusstyrkan, utan också efter brännvidden - bl.a. blir vinklarna annorlunda. En normal mattskiva med snittbildsmätare och mikroprisma brukar vanligen vara anpassad för ett omfång mellan 28/35 och till kanske 135/200 mm eller så, och med en ljusstyrka på minst 5,6. Under "den manuella tiden" kunde man köpa speciella mattskivor som var avpassade för objektiv med 300 mm brännvidd eller längre.
Jag hade en kompis som för bortåt 30 år sedan fick exakt de problem du beskriver, efter att han hade köpt sig en 300 mm glugg. Jag hjälpte honom då att skaffa en mattskiva som var speciellt anpassad för dessa "superteleobjektiv". Han körde i och för sig med Olympus, men det fanns sådana mattskivor även till andra system. Tror mig t.o.m. minnas att skivan jag hittade åt honom hette 1-7... Hur som helst, mikroprismorna på 1-7:an fungerade för hans långa tele, till skillnad från standardmattskivans mikroprismor.
Fusk med ljusstyrka förekommer dock bevisligen. Någon som t.ex. har undrat över varför Minolta (Sony nu för tiden) är DEN ENDA tillverkaren i världen som levererar spegeltele med autofokus? På den manuella tiden hade ju alla tillverkare av någon betydelse minst ett spegeltele i sitt objektivprogram.
När det gäller Nikon så finns det ju rapporter om att deras 500/8 spegelteles maximala ljussstyrka i själva verket var F10 eller F11 istället för F8, så här handlade det helt klart om felaktiga uppgifter. Med ett manuellt kamerahus är detta irriterande, men inte katastrofalt. När det gäller en AF-kamera däremot, så får man naturligtvis ingen fungerande autofokus överhuvudtaget - Nikon skulle först behöva genomföra en omfattande omkonstruktion av detta objektiv. Kan ju råka vara så att det är samma sak med alla övriga tillverkare (med undantag av Minolta då). Det kan givetvis finnas även andra skäl till att inga andra levererar några AF-spegeltele. De kanske hellre vill sälja konventionella objektiv till oss för 50-80.000 papp än ett spegeltele för bara ynka 8-10.000... Det kan också vara så att det är mycket svårare att få fram fungerande AF för katadioptriska system än för vanliga objektiv av refraktortyp. Eftersom Minolta var de ursprungliga innovatörerna när det gälde att få fram ett AF-system med tillräcklig kvalitet för att kunna användas även till system-kameror, så var de naturligtvis tvungna att ge sig ut till mycket större okända och "vita områden" på kartan medan de försökte att komma på något som fungerade vid praktiskt bruk, medan de övriga tillverkarna som kom efteråt, kunde nöja sig med att kopiera bara det centrala - det de såg var enklast att få att fungera i de flesta normala sammanhang. Därigenom kanske deras system inte fungerade tillfredsställande för dessa mera udda objektiv.
Har i och för sig inte själv provat något av Minolta/Sonys spegeltelen, men de jag känner som har säger att det inte är några problem med AF:en - det man ibland diskuterar är den donought-formade oskärpecirkeln - antingen använder man detta kreativt, eller också ser man till att eventuella glittrande spetsdagrar ligger inom skärpeområdet.
