Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bländare över 1,0 möjligt?

Produkter
(logga in för att koppla)
Och?
Det är fortfarande inte ett användbart objektiv... :)
Inte på en vanlig kamera, nej.

Den skarpa, användbara projectionsytan av "objektivet" du nämnde är ca 1x1mm. Vilket ju på många sätt diskvalificerar det från att benämnas objektiv, det korrekta sättet att benämna en dylik konstruktion är snarare "light condenser". Den projicerar nämligen inte en BILD, den projicerar bara en "brännpunkt".
Alla konvexa (eller konkava i spegelfallet) linser har en brännpunkt. Är brännpunkten inte klart definierad så har man problem med sfärisk aberration.

Teoretiskt sett har du naturligtvis (återigen) rätt, men å andra sidan kanske du borde inse att för att tillverka ett riktigt, användbart spegelobjektiv med f/0.4 till en vanlig kamera skulle du behöva något som ser ut ungefär som en mindre parabolantenn (fast 50cm tjock) för att få en användbar bild från hörn till hörn på en APS-sensor. Och du skulle aldrig kunna använda den utanför ett tempererat laboratoriesammanhang. Och om man räknar med den mekaniska suppporten som den typen av spegel kräver tvivlar jag på att man kommer under 2-300kg i vikt.
Låter rimligt, förutom att tjockleken på själva spegeln inte har någon betydelse. Men om man vill ha en adaptiv spegel så kommer säkerligen själva konstruktionen att bli rätt stor. Det blir snarare frågan om ett vidvinkelteleskop med kamerafattning än en kameralins.

Så jag blandar inte in refraktionslagarna, jag blandar bara in det faktum att det du länkade inte ens kan kallas för ett objektiv. Det är ett glorifierat förstoringsglas.
Jag har en glugg i min kameraväska som jag inte heller skulle kalla för något annat än glorifierade förstoringsglas. Men det går fortfarande att ta bilder med den.
 
Som bekant har ögat bara en lins, och den gör jobbet ganska bra. Mitt EF50/1.4 har flera linser...
Varför är det så?
Därför att ögats sensor inte är flat som kamerans, utan skålformad.
Det kompenserar för den bildfältskrökning och distortion som du annars skulle få. Ögat "slipper" alltså att fixa det med extra linser. Sen hjälper säkert hjärnan till en del också.

Olle
 
Därför att ögats sensor inte är flat som kamerans, utan skålformad.
Det kompenserar för den bildfältskrökning och distortion som du annars skulle få. Ögat "slipper" alltså att fixa det med extra linser. Sen hjälper säkert hjärnan till en del också.
Dessutom är ögats lins mjuk och formbar. Ögat fokuserar genom att ciliarmuskeln ändrar linsens form.
 
Ögats optik är inte helt så enkel som en enda lins för ljusbrytningen. Linsen har en kärna och ett yttre skikt. Kammare, främre ögonkammare och hornhinnan deltar också i uppgiften att projicera en upp och nedvänd oskarp bild med riktig skärpa bara på ett pyttelitet område.
 
Sorry för sidospår, motsvarar ett fx objektiv på f1.8 detsamma på dx eller påverkar crop faktor även ljusstyrkan?
 
Ljusstyrkan sedd som fotometrisk exponering (illuminans gånger tid) är konstant för F1.8 oavsett vilken sensor man använder, men ljusmängden blir relativ mot ytan som samlar in ljus.

Ljusstyrkan som isolerad enhet är totalt ointressant. Den är en värdelös siffra innan man tar den gånger en yta, och alltså får fram en ljusmängd.

Ljusmängden är det viktiga, och ljusstyrkan är bara hälften av ekvationen som ger ljusmängden. Hade det inte varit så hade de flesta mobiltelefoner idag haft bättre lågljusegenskaper än en D4 med ett F2.8-objektiv (de flesta mobiltelefonkameror har faktiskt bättre ljuseffektivitet per mm2 än både D4 och 1Dx...)

Nästa fas i att faktiskt förstå varför kameror i olika storlekar fungerar som de gör är när man inser att ljuseffektivitet är linjär mot skärpedjupet - längre skärpedjup innebär alltid sämre ljuseffektivitet.

Säg att ett objektiv ger "2" i ljusinsamling, och sensorarean är "1". Ljusmängden per sekund blir då 1x2 = 2.

Vänd på det, ta ett objektiv som bara ger "1" i ljusinsamling (ett helsteg lägre bländartal då) och sätt detta objektiv på en kamera med sensorarean "2". Ljusmängden per sekund kommer då fortfarande vara "2", eftersom 2x1 är lika mycket som 1x2. Systemen kommer också ha samma lågljusegenskaper, och samma skärpedjup.
 
Senast ändrad:
Som bekant har ögat bara en lins, och den gör jobbet ganska bra. Mitt EF50/1.4 har flera linser...
Varför är det så?

Ögats optik är inte helt så enkel som en enda lins för ljusbrytningen. Linsen har en kärna och ett yttre skikt. Kammare, främre ögonkammare och hornhinnan deltar också i uppgiften att projicera en upp och nedvänd oskarp bild med riktig skärpa bara på ett pyttelitet område.

Detta är intressant. Det är lätt att tänka att ögat är en slags referens för hur bra man vill att objektiv skall vara. Vi ser ju skarpt och vill att vi skall kunna se motiv på bilder lika skarpa som i verkligheten. Men sanningen är ju den att ögat som sagt bara fokuserar en mycket liten del av motivet skarpt. Håller jag ett spelkort, t.ex. Hjärter Fem, 30 cm från ögat så måste jag zick-zacka blicken från hjärta till hjärta för att se dem alla med skärpa. Samma är det med fotografier, när man måste flytta blicken från motivdetalj till motivdetalj för att se helheten.

Hade ögat kunna teckna hela synfältet skarpt samtidigt så hade det nog varit distraherande, och uttrycket att "se någon i ögonen" hade tappat lite av sin innebörd eftersom man skulle kunna titta rakt fram och ändå se ögonen skarpt hos någon som sitter vid sidan om en själv.


Å andra sidan är det ju rätt många av oss som behöver försättslinser för att korrigera fokusproblem och astigmatism.

Ack ja, som jag. Trots glasögon ser jag dock varmvit julbelysning skarpare än blå. Jag undrar om det finns glasögonlinser som korrigerar kromatisk aberration?
 
Ljusstyrkan sedd som fotometrisk exponering (illuminans gånger tid) är konstant för F1.8 oavsett vilken sensor man använder, men ljusmängden blir relativ mot ytan som samlar in ljus.

Ljusstyrkan som isolerad enhet är totalt ointressant. Den är en värdelös siffra innan man tar den gånger en yta, och alltså får fram en ljusmängd.

Ljusmängden är det viktiga, och ljusstyrkan är bara hälften av ekvationen som ger ljusmängden. Hade det inte varit så hade de flesta mobiltelefoner idag haft bättre lågljusegenskaper än en D4 med ett F2.8-objektiv (de flesta mobiltelefonkameror har faktiskt bättre ljuseffektivitet per mm2 än både D4 och 1Dx...)

Nästa fas i att faktiskt förstå varför kameror i olika storlekar fungerar som de gör är när man inser att ljuseffektivitet är linjär mot skärpedjupet - längre skärpedjup innebär alltid sämre ljuseffektivitet.

Säg att ett objektiv ger "2" i ljusinsamling, och sensorarean är "1". Ljusmängden per sekund blir då 1x2 = 2.

Vänd på det, ta ett objektiv som bara ger "1" i ljusinsamling (ett helsteg lägre bländartal då) och sätt detta objektiv på en kamera med sensorarean "2". Ljusmängden per sekund kommer då fortfarande vara "2", eftersom 2x1 är lika mycket som 1x2. Systemen kommer också ha samma lågljusegenskaper, och samma skärpedjup.

Det hela stämmer i den teoretiska världen där f-värdet = t-värdet. Så är dock i stort sett aldrig fallet i den riktiga världen.

/Karl
 
Nja, så länge det är ungefär samma förhållanden mellan F och T på båda objektiven så kan väl värdena vara vad som helst eller?

Hade det skrivits om ett specifict objektiv hade det fungerat. Nu skrivs det dock om f1.8 som inte har något med ljusinsläppet att göra egentligen. Ett 50mm f1.4 med ett ND10-filter är fortfarande ett f1.4-objektiv, ljusinsläppet på det är ganska litet. Alla linser och ytbehandlingar har en ND-effekt om än inte speciellt hög, men många bäckar små-effekten kan och är oftast märkbar.

/Karl
 
I praktiken när man väljer objektiv för stillbild så har T-värdet endast akademisk betydelse.
De flesta gluggar tappar ca. 1/3-2/3 bländarsteg pga. ljusförluster i glasen. Det handlar inte om några större variationer mellan olika objektiv av samma kategori, om man jämför t.ex fasta normalobjektiv mot varandra, standardzoomar mot varandra etc.
 
I praktiken när man väljer objektiv för stillbild så har T-värdet endast akademisk betydelse.
Det beror ju på vad man menar med akademisk betydelse! Har man gott om ljus spelar ju bara skärpedjupet roll när man bara kan öka slutartiden lite, men har man dåligt med ljus spelar skärpedjupet mindre roll jämfört med om man kan minska ISO med 1/3-1/2 steg mellan två objektiv med olika T-värden.
 
Det beror ju på vad man menar med akademisk betydelse! Har man gott om ljus spelar ju bara skärpedjupet roll när man bara kan öka slutartiden lite, men har man dåligt med ljus spelar skärpedjupet mindre roll jämfört med om man kan minska ISO med 1/3-1/2 steg mellan två objektiv med olika T-värden.
Visst, men för alla någorlunda normala objektiv så gäller samma skillnad både på en stor och en liten sensor. Alltså är det fortfarande ytan som räknas om man vill jämföra hur mycket ljus man samlar in per tid med ett visst bländarvärde.
 
Visst, men för alla någorlunda normala objektiv så gäller samma skillnad både på en stor och en liten sensor. Alltså är det fortfarande ytan som räknas om man vill jämföra hur mycket ljus man samlar in per tid med ett visst bländarvärde.

I vissa situationer är skillnaden mellan 1/3 och 1/2 steg direkt avgörande.

Det jag menade från början är att f-värdet faktiskt inte har något direkt med ljusinsläppet att göra, det berättar vilken ratio det är mellan öppningen och brännvidden vilket är fruktansvärt intressant för dom som vill ha exakt koll på skärpedjupet.

/Karl
 
Köpte en gång ett Super Multi Coated (SMC) Pentax objektiv. Man hävdade att endast 0,2 % av ljuset inte bröts på rätt sätt när det passerade linssystemet i objektivet.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar