Annons

Bländare över 1,0 möjligt?

Produkter
(logga in för att koppla)

stilero

Aktiv medlem
Kan bländaröppning vara större än 1.0, eller är detta den teoretiskt största bländaröppningen?
Har för mig att jag någonstans sett bländare 0.8, men vad har detta för praktisk betydelse? Förstärks då ljusinsläppet även i praktiken?
 
Hämtat ur minnet säger jag att största teoretiskt möjliga bländare är 0,5. Det går säkert att bevisa på många sätt. Ett hinder för en ännu större bländare (större betyder ju ett lägre bländartal) är att med bländare 0,5 blir linsen så tjock att den berör filmplanet. Tjockare går det ju knappast att göra den...

Såvitt jag minns har det funnits objektiv med ljusstyrka 0,8 att köpa kommersiellt. Olika militära kunder har säkert beställt ännu ljusstarkare objektiv.

ALj
 
Siffervärdet för bländaren är dess förhållande till brännvidden.
Ett 50 mm f/2 har en bländardiameter på 25 mm.
Ett 50 mm f/1,0 har alltså en bländardiameter på 50 mm.
Eff 50 mm f/0,5 skulle alltså få en diameter på 100 mm.

Rent matematiskt finns det inga hinder, men den optiska konstruktionen blir svår.

Redan 1961 introducerade Canon S 50 mm f/0,95, så visst har det funnits objektiv med högre ljusstyrka än 1,0.
 
Det finns objektiv att köpa med ljusstyrka 0,95.

Filmen "Barry Lyndon" filmades delvis med ett specialkonsturerat objektiv med ljusstyrka 0,7
Googla på den och kika på några sekvenser - imponerande. Kul historik dessutom om linsen och kameran.
 
Ahh, grymma svar. Tackar!

Vad har det för praktisk betydelse om bländaren är större än 1.0?
Om sensorn belyses utanför sensor, borde detta inte ha någon praktisk effekt, eller koncentreras ljusstrålen så att bara sensorn belyses?
 
Det finns mängder med objektiv med bländare större än 1,0, precis som andra redan har sagt. Däremot är det ovanligt med objektiv för just fotografi som är så pass ljusstarka. De "objektiv" som används i röntgenapparater har ofta bländare mellan 0,7 och 1,0.

Om optiken belyser utanför filmen eller sensorn är hela apparaten felkonstruerad då man slösar med ljus. ;-) Se t.ex. EF-optik (Canon 5D, 1Ds, osv) på kameror med APS-C-sensor (350D, 60D, 7D osv): Du beskär då bilden, vilket gör optiken onödigt stor och kostsam att producera.
 
Det finns inget magiskt i siffran 1, den anger bara förhållandet till brännvidden. I verkligheten är det ju någonstans där som det blir riktigt svårt att bygga optik, så man kan få intrycket av en gräns, men det är precis samma skillnad mellan 0,7 och 1 som det är mellan några andra bländarsteg. Ljuset sprids inte över större yta, det bara koncentreras mer.


Haha ja, 81/0,38 får en ingångspupill på 210 mm! Verkligen en pannkaka i ordets rätta bemärkelse ;-)
 
Det finns mängder med objektiv med bländare större än 1,0, precis som andra redan har sagt. Däremot är det ovanligt med objektiv för just fotografi som är så pass ljusstarka. De "objektiv" som används i röntgenapparater har ofta bländare mellan 0,7 och 1,0.

Och man ska nog inte sätta objektiv inom citattecken där. Det handlar om den typ av röntgen som kallas skärmbild. Många här har nog sett skärmbildsbussen eller rentav skärmbildat sig, dvs röntgat lungorna för att se om där finns tecken på tuberkulos.

"Skärmbild" kallas så, därför att röntgenstrålningen efter att ha passerat genom kroppen träffar en fluorescerande skärm, som fotograferas av, så att bilden tas på en betydligt mindre filmruta än den stora bildskärmen. Eftersom skärmens bild är väldigt ljussvag måste objektivet ha hög ljusstyrka för att man inte ska tvingas bestråla personen som undersöks oskäligt länge.

Skärmbildningen gav ändå en väldigt hög stråldos, och förfarandet har övergivits. Numera använder man i stället elektroniska sensorer som är mycket mer känsliga och kan därmed nedbringa strålningen i röntgenapparater till nästan försumbara nivåer.

Objektiven i skärmbildsapparater var korrigerade för ett enda fixerat avstånd, med fixerad avbildningsskala. De kan mycket väl vara gjorda så att de skulle slå i filmen om man försöker använda dem på oändligt, eftersom de bara skulle ta närbilder. De var bättre korrigerade för planteckning än för färg, eftersom skärmbilden är monokrom, med bara en enda färg. Man kan förvänta sig kraftig kromatisk aberration och komafel men god skärpa och planteckning för en enda grön färg vid avsedd avbildningsskala hos de objektiven.
 
Ahh, grymma svar. Tackar!

Vad har det för praktisk betydelse om bländaren är större än 1.0?
Om sensorn belyses utanför sensor, borde detta inte ha någon praktisk effekt, eller koncentreras ljusstrålen så att bara sensorn belyses?

Praktisk betydelse...? Jag vet inte om jag missuppfattat frågan, men det är klart att det har praktisk betydelse hur stor största bländaren är på ett objektiv. Du tar ju fina bilder, så det måste du ju ha upptäckt själv.
 
Praktisk betydelse...? Jag vet inte om jag missuppfattat frågan, men det är klart att det har praktisk betydelse hur stor största bländaren är på ett objektiv. Du tar ju fina bilder, så det måste du ju ha upptäckt själv.

Tackar :)
Jag trodde att 1.0 var en teoretisk gräns, där hela sensorn belystes. Att överstiga denna trodde jag bara var slöseri med ljus, men jag har nu fått väldigt bra svar på att ljuset koncentreras till att bara belysa sensorn även vid större bländare än 1.0.
 
En ny fråga som poppade upp: Eftersom skärpedjupet blir kortare vid större bländare, borde detta betyda att vid en viss bländare blir djupet så kort att det inte blir praktiskt möjligt att hitta fokus. Detta självklart på ett visst givet avstånd från objektet som fotografderas. Stämmer detta, eller är jag helt ute och cyklar?
 
Kan bländaröppning vara större än 1.0, eller är detta den teoretiskt största bländaröppningen?
Har för mig att jag någonstans sett bländare 0.8, men vad har detta för praktisk betydelse? Förstärks då ljusinsläppet även i praktiken?
Det är klart att det finns en teoretisk gräns men de praktiska gränserna inträder långt tidigare. Särskilt på långa brännvidder.
Ljusstyrkan är bara "brännvidd/största möjliga bländaröppningsdiameter för objektivet".

Bländare är alldtid brännvidd/aktuell bländardöppningsdiameter.
 
Tackar :)
Jag trodde att 1.0 var en teoretisk gräns, där hela sensorn belystes. Att överstiga denna trodde jag bara var slöseri med ljus, men jag har nu fått väldigt bra svar på att ljuset koncentreras till att bara belysa sensorn även vid större bländare än 1.0.

Nej, nu har du missuppfattat det hela!

Ljusstyrkan handlar inte om hur stor yta objektivet belyser, det handlar om hur mycket ljus det kan släppa in. Det beror i stort sett helt på frontlinsens diameter och bländarens största öppning, så länge man inte talar om vidvinklar för då kommer andra saker med i spelet.

Hur stor yta det ljuset sedan belyser på sensorn beror i stort sett helt på andra änden av objektivet, den som släpper ut ljuset igen. De två är i princip helt oberoende av varandra. Ett 100/2,8 kan vara till en APS-C sensor lika gärna som till ett 6x6 Hasselblad, båda släpper in lika mycket ljus men Hasselbladaren sprider det över en många gånger större yta.

Dessutom går ju bländaren att minska ned till f/22 eller f/32 på många objektiv, jag är säker på att du vet att hela sensorn blir belyst då också ;-)
 
Det är klart att det finns en teoretisk gräns men de praktiska gränserna inträder långt tidigare. Särskilt på långa brännvidder.
Ljusstyrkan är bara "brännvidd/största möjliga bländaröppningsdiameter för objektivet".

Bländare är alldtid brännvidd/aktuell bländardöppningsdiameter.

Nja, jag är inte så säker på att det finns en teoretisk gräns faktiskt! Ser man på spegelobjektiv kan man bygga dem med extrema bländare (81/0,38 var en spegel) utan att man får många av de problem man får med glaslinser under samma förhållanden. Dock får man ju ett par nya problem, som att man inte kan välja bländare och att bokehn blir hemsk tack vare andra spegeln som reflekterar tillbaka strålarna i kameran.

Dock, i teorin tror jag mycket väl att man skulle kunna bygga ett Hubble-teleskop med 105 mm brännvidd för porträttfoto, det skulle motsvara 105/2400 = f/0,044 :)
 
Det här videoklippet visar ett skärmbildsobjektiv från Rodenstock:
http://www.youtube.com/watch?v=_TGl_qTHwTQ

Objektiven saknar bländare, eftersom de alltid används på full öppning för att samla ihop så mycket ljus som möjligt från skärmbilden.

En eller annan har anpassat såna till spegelreflexkameror, men det funkar bara för ganska extrema närbilder, eftersom man inte kan få in det tillräckligt långt i kamerahuset för längre avstånd. På en kamera utan spegel borde det gå att använda med lämplig anpassning.

Här är en länk till en som har en sån glugg:
http://www.naturfotograf.com/need_speed00.html#top
 
Senast ändrad:
Nja, jag är inte så säker på att det finns en teoretisk gräns faktiskt! Ser man på spegelobjektiv kan man bygga dem med extrema bländare (81/0,38 var en spegel) utan att man får många av de problem man får med glaslinser under samma förhållanden. Dock får man ju ett par nya problem, som att man inte kan välja bländare och att bokehn blir hemsk tack vare andra spegeln som reflekterar tillbaka strålarna i kameran.

Dock, i teorin tror jag mycket väl att man skulle kunna bygga ett Hubble-teleskop med 105 mm brännvidd för porträttfoto, det skulle motsvara 105/2400 = f/0,044 :)
Jo, men underförstått var väl ändå en bärbar kamera och då finns det garranterat en gräns! :)
 
Eftersom skärpedjupet blir kortare vid större bländare, borde detta betyda att vid en viss bländare blir djupet så kort att det inte blir praktiskt möjligt att hitta fokus.

Så kan det bli även med måttligt stora bländare -- om avståndet är kort. Prova makrofotografi vid närgränsen och f/2,8!
 
Det finns visst en fysisk begrändsning i vilket bländartal man kan uppnå.

I objektiv byggda för att användas i luft, med normala synliga ljusvåglängder och med en normal plan sensor ligger detta på ca 0.75. Detta tal gäller så länge man inte tillåter att fokusplanet får bli cylindriskt (som att göra kamerasensorn som insidan på en tennisboll...) - då kommer man ner till ca 0.5.

Refraktionslagarna sätter stopp sedan, det finns en gräns för hur mycket man kan bocka ljuset innan förlusterna närmar sig 100%.

Siffran 0.38 kommer från en av två saker; antingen UVIL (som man använder för att tillverka elektroniska kretsar, hela systemet är då nedsänkt i ett olje- eller vattenbad) eller från mikroskop som också använder ett vätskebad för substratet som man doppar hela fronten på objektivet i. 0.38 betyder då att sista biten av det optiska systemet har ett refraktivt index på minst 0.7/0.38 = 1.85. Luft ligger på ca 1.0.

På artificiella sätt kan man öka detta mer, men då utan att ljuskänsligheten egentligen ökar - bara den diffraktionsbegränsade upplösningen. Interferometrisk mikroskopi, eller system som vissa astronomiska system som använder resultaten av nätverk av mindre teleskop för att kombinera ihop till en bild med mer upplösning.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar