Om man bara har en hammare är alla problem en spik. Jag tycker att vi bör vara väldigt försiktiga när det gäller övervakning av våra liv och stor försiktighet bör iakttas framförallt när det gäller kameraövervakning. Det har trots allt gått att klara upp brott i alla tider utan att förlita sig på kameraövervakning.
Får man fråga var rädslan ligger,
i grunden? Finns det påtagliga problem, som du kan identifiera och exemplifiera, med kameraövervakning av offentliga platser? Eller är det mer en diffus »vi vill inte ha ett storebrorssamhälle som i 1984«-reaktion?
Jag säger inte att kameraövervakning är lösningen till allt. I stället kan det vara
en del av lösningen. Jo, man löste brott förr i tiden också. Men brott där det saknas vittnen och det bara finns ett fåtal eller inga bevis, var lika svåra att lösa förr som det är nu. Därför tycker jag mig se ofta i tidningsartiklar om brott att man ska undersöka om det fanns någon övervakningskamera i närheten, vars material kan skänka ljus över utredningen.
Den delen kan väl ingen vara emot, inte ens motståndare till kameraövervakning? Eller är man så »allergisk« mot tekniken, att man sitter och hoppas att ingen brottsling har fastnat på bild?
Visst, jag kan förstå att man kan reagera om det ska filmas överallt utomhus och alltid, utan reglering. Men när det gäller det tråden handlar om, kameror i vindrutan, förstår jag inte varför någon skulle kunna vara emot dessa. Det är fullt lagligt att filma hur mycket du vill från bilen om du har en vanlig videokamera med dig (och låter någon annan sköta filmningen). Vad är skillnaden i resultat mellan detta och att ha en kamera som automatiskt spelar in när bilen är igång? I förstnämnda fallet kan du till och med få högre kvalitet och zooma in på valfritt objekt.
Kameraövervakningslagen borde skrivas om, så att den blir mer rimlig i bedömningarna. Eller gör som man gjorde med bildmaterial från drönare: Gör ett specifikt undantag. Detta var ju tidigare ett lika stort hål i huvudet.
/
Kiwi