Bevisat att Dian är bättre en Digital
- Trådstartare Joi
- Start datum
Tja, titta på bilderna. Är man ute efter skuggteckning med negativ film men inte får det, då har man per definition exponerat fel.
Det känns inte som någon revolutionerande slutsats som man måste göra tester för att bevisa. Speciellt som han har valt högkontrastfilmen Velvia.
Jeppe
Aktiv medlem
Ja.. för att han inte har optimerat negativfilmens omfång..
Digital är grymt bra på teckning i skuggorna, men eftersom han exponerat neg-filmen som den digitalabilden, så har han b e g r ä n s a t neg-filmens förmåga att teckna fullt ut i skuggorna... hoppas jag förklarade tydligt/rätt nu bara..
Damocles
Aktiv medlem
Är det inte också så att en diafilm är efter framkallning som tunnas i högdagrarm och negfilmen tvärtom.
Vilket gör att är skuggorna i negativ beckade är dom borta, men högdagrarna blir bara fylligare tills omfånget tar slut.
Det omvända gäller för dia. Högdagrar är blåsta, då är dom borta från filmen.
Vilket gör att är skuggorna i negativ beckade är dom borta, men högdagrarna blir bara fylligare tills omfånget tar slut.
Det omvända gäller för dia. Högdagrar är blåsta, då är dom borta från filmen.
Ok, jag försöker med en annan pedagogisk ansats.
Tänk dig att en negativfotograf utförde det här testet.
Mätte i skuggorna och nitade exponeringen för att få schysst skuggteckning med Golden, som hon känner så bra och vet precis hur hon skall exponera [hon framställs som kunnig här för att bli jämbördig med digitalarens histogram och högdagerblink].
Och sen ställde in digital- och diahuset precis likadant.
Högdagrarna på digitaldisplayen skulle blinka som galna och den framkallade diafilmen skulle vara helt blank i de ljusa partierna.
Det skulle väl inte vara ett rättvist test?
ASK
Aktiv medlem
Ok, jag får vara pedagogisk tillbaka ;-)
Om Herr fotograf exponerar varje film efter alla konstens regler för att optimalt få ut all gnutta information från resp. film/digital och sedan lägger upp sitt resultat på sin hemsida.
Sedan glömmer(?) han att precisera hur han har gått tillväga.
Går det sedan att i efterhand, bara genom att titta på bilderna, redogöra för hur han har gjort?
mipert
Aktiv medlem
Den här sortens tester är lite som när man förr läste filmtester, där de framkallat olika filmer enligt tillverkarnas rekommendationer.
”FP-4 är en klart mjukare film, enligt det test som tidningen Fotografen gjorde i nummer 4/97.”
Sådana tester är inte helt användbara för den som lämnat det första nybörjarstadiet.
”FP-4 är en klart mjukare film, enligt det test som tidningen Fotografen gjorde i nummer 4/97.”
Sådana tester är inte helt användbara för den som lämnat det första nybörjarstadiet.
niklasl
Aktiv medlem
Jag tycker att Jims genomgång har varit exemplariskt bra. Och när han skriver att neg-filmen per definition är felexponerad om skuggteckning saknas så är det just så - negfilm exponeras ju utifrån skuggorna. Om du inte släpper in så mycket ljus som behövs för att komma över filmens tröskel för svärtning så finns ju inget att visa där. Och det spelar ingen roll om man försöker med "pressning" och liknande, det blir iaf inget. När man exponerar neg film för att erhålla skuggteckning skulle man befara att högdagrarna frättes ut. Men som framgår av kurvorna Jim visade finns stor latitud uppåt och dessutom klipper inte film som digitalt gör utan kurvan avrundas gradvis. Åtminstone med sv/v neg film kan man dessutom minska framkallningen för att hålla igen på svärtningen i högdagrarna på neget för att få ett kontrastomfång som är lättare att kopiera. Skuggorna påverkas väldigt lite av det, de styrs ju av exponeringen.
ASK
Aktiv medlem
Tack för förklaringen Niklas!
Om jag har fattat det rätt skulle han ha kunnat ökat exponering 2-3 steg (jag utgår från det uppmätta värdet) utan att bränna ut högdagrarna.
Men frågan är då hur gråskalan hade sett ut på högra sidan av testbilden. Bör inte den ha jämna definierbara steg mellan rutorna?
Dvs det ska gå att skilja 5% grått från helt vitt och hur påverkas detta när filmen når sitt skulderparti?
Som det nu är finns det bara lite teckning i det gråa fältet närmast vitt.
Vad jag förstår ska detta kompenseras till viss del vid framkallningen.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Om jag har fattat det rätt skulle han ha kunnat ökat exponering 2-3 steg (jag utgår från det uppmätta värdet) utan att bränna ut högdagrarna.
Men frågan är då hur gråskalan hade sett ut på högra sidan av testbilden. Bör inte den ha jämna definierbara steg mellan rutorna?
Dvs det ska gå att skilja 5% grått från helt vitt och hur påverkas detta när filmen når sitt skulderparti?
Som det nu är finns det bara lite teckning i det gråa fältet närmast vitt.
Vad jag förstår ska detta kompenseras till viss del vid framkallningen.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Damocles
Aktiv medlem
Det finns en hel del som går att fixa i framkallningen.
Under en studio session med portra ställde jag exponeringen för +1 efter sidoljusets styrka, och huvudljuset var iaf 4a steg över sidoljuset. ALltså var högdagrarna +5 steg över medelgrått. Det var inte i närheten av beckat på något sätt.
Men å andra sidan så gillar portra riklig exponering.
Under en studio session med portra ställde jag exponeringen för +1 efter sidoljusets styrka, och huvudljuset var iaf 4a steg över sidoljuset. ALltså var högdagrarna +5 steg över medelgrått. Det var inte i närheten av beckat på något sätt.
Men å andra sidan så gillar portra riklig exponering.
Vid kopiering är skuggexponering av negativ utmärkt, tyvärr funkar det inte lika bra vid skanning då negativets densitet blir för hög med utfrätta högdagrar som följd. Enda räddningen är att minska framkallningstiden vilket bara går att göra om man soppar själv.
Men då beror det nog mest på fel vid skanningen. Negativ har ju jämfört med dia ett mer hanterligt densitetsomfång. Kollar vi på kurvan ovan så håller sig omfånget inom 3D med ett motivluminansomfång på tio steg. Och 2D för de enskilda lagren.
Mest har det nog att göra med att de flesta skanningsprogramvaror förutsätter att motivet har ett rimligt omfång, vilket i regel är bra eftersom det gör att det blir mindre jobb med bra negg. Men för täta negativ så får man ta till dialäget där hela skannersensorns dymaniska omfång används.
Mest har det nog att göra med att de flesta skanningsprogramvaror förutsätter att motivet har ett rimligt omfång, vilket i regel är bra eftersom det gör att det blir mindre jobb med bra negg. Men för täta negativ så får man ta till dialäget där hela skannersensorns dymaniska omfång används.
Goran
Aktiv medlem
Väldigt intressant länk du skickade (den om dynamik/omfång jfr mellan digitalt/neg/pos film), poletten är så sakta på väg ner. Men nya frågor dyker också upp.
Som jag förstår det så ger digitalt (i proffssklass än så länge) förvisso flest nivåer/högst upplösning men inom ett något begränsat totalomfång. Neg film å andra sidan har ett större totalt exponeringsomfång men levererar lite färre nivåer/lägre upplösning. Ingen är bäst på allt med andra ord.
Det bästa vore naturligtvis med en kombination av stort totalt omfång och hög dynamik men resultatet måste ju kunna återges också. Vilket totalomfång har tex fotopapperet? (och bildfilerna måste ju vara hanterbara också...)
Och rent ”objektivt”, ser man stor skillnad på utskrivna/kopierade komprimerade jpg och okomprimerade raw/tiff-bilder på ”normalt” betraktningsavstånd? Förutsatt att man har ett fullgott färgseende förståss.
Hur många bitars färgdjup har pro-sumer DSLR:rna i raw-läget (D70, 20d, istDS tex) jämfört med 1Ds? Dynamiken på CCD/CMOS sensorn är väl egentligen det som är intressant men det är väl svårt att få tag i värden på detta? Jag har sett värden på Kodak CCD:er som ligger mellan 75 dB och 87 dB vilket tyder på knappt 16 bitars upplösning i bästa fall (men då var sensorn STOR). För en sensor i APS storlek så gällde 75 dB värdet. Det kan nämnas att de allra första CD-spelarna som kom i slutet på 80-talet hade runt 87 dB dynamik, och dom lät inte bra..=)..inte det inspelade materialet heller som väl närmast är det som man får jämföra med även om det kanske inte är så relevant att jämföra bild och ljud...=)
Fujifilm hävdar att dom har ett högre dynamiskt omfång på sina super ccd sensorer (dessa har en extra nivåpixel vid varje bildpixel som kollar om det är en högdager eller lågdager som skall mätas har jag för mig). Hur många bitars färgdjup anger dom för sina raw-filer? Har t ex S3:an bättre totalt omfång än 20d ??
Om man bara vill ha korrekt exponering både i högdagrar och lågdagrar kan man som bekant knäppa två olika bilder (en exponerad efter högdager och en efter lågdager) och montera ihop dessa i PS. Men skall man kalla slutprodukten/bilden manipulerad eller ej?? =)
Senast ändrad:
Blandar du inte ihop färgdjup och dynamik lite?
Canons proffskameror lär ligga runt 10 bländarsteg i dynamik och konsumentkamerorna runt 9.
Jag har för mig att RAW-filerna bygger på 12-bitar och konverteras till 8 eller 16 bitar.
kaw
Aktiv medlem
Jo, det är inte vanligt med omfångsvärden. Jag vet inte varför det inte går att speca ett sätt för att beräkna det utifrån brusnivåer.
Annars kan man ju alltid göra ett visuellt test som jag gjort här.
Undrar varifrån det kommer. Man räknar väl på dB som 20*lg(max/min) och då blir teoretiskt max med tolv bitars upplösning 72,2 dB. Med ett mer rimligt omfång på nio steg (Canon 1D II) blir det 54 dB.
Råfilen innehåller dubbel uppsättning av datat, med samma bitdjup (tolv tror jag) från både små som stora pixlar. S3:an "måste" ha bättre omfång än 20D, men än vet jag inte om någon publicerat något tjusigt test.
