Betalningskrav på 12.000 för bildstöld! vad fan är detta?!
- Trådstartare arp
- Start datum
- Status
KGS
Aktiv medlem
En sak till.
Ersättningen ska vara så pass hög som ett marknadsvärde är.
Om denna bild det är frågan om är värd "100 000 kr" (exempel nu), då är det det som gäller som riktmärke, inte vad andra tycker. Har fotografen dessutom fått såld bilder i den prisklassen, då ligger priset där.
Bara för att en tjuv inte tycker det är värt detta pris och personen inte vill betala det, så innebär inte det att priset ska sättas efter det.
I så fall kanske man skulle gå ut och sno en fin BMW, sen när man blir tagen så säger man bara att man inte tycker det är värd det, och får bara böta 1 kr. Skrattretande.
Visst. Jag skrev ju att det kan finnas fall där väldigt mycket högre ersättning kan vara aktuellt, men knappast när det gäller hobbysidor med 118 unika besökare. Du är lika dåligt insatt som ST när det gäller skillnaden mellan olika brott.
L-A
Avslutat medlemskap
Det spelar ingen roll hur många som har tittat på denna bild hos en tjuv. Bilden är ändå stulen, då får man finna sig i att böta när man blir tagen, väldigt enkelt.
Om jag tar en bil, så får jag straff för att jag stulit bilen, inte på hur många km jag kört med den!
Hemlig agenda? Jag bara skriver det jag tycker, att tar man en sak som inte är ens egen, då ska man inte gnälla sen när man åker dit. Och heller inte gnälla på en som arbetar som en jurist, för denna jurist gör också sitt arbete.
Och om man då tycker det är så fel, varför då snacka en massa, anmäl och åtala istället. Men det går kanske inte, då det inte är något brott.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Den som gör ett upphovsrättsbrott är inte en tjuv. Det heter inte så, det är inte stöld. Och det som juristen sysslar med är inte att bötfälla, det har han inte möjlighet till. Det är domstolar som mäter ut böter, och hittills har väldigt få upphovsrättsbrott lett till straff. Hela den här långa diskussionen handlar inte om straff, och en jurist ska inte sitta på sitt kontor uppe i Tullinge skog och fakturera böter. Han har inte till uppgift att utmäta straff, och straff har inte varit aktuellt här.
Det finns flera aspekter på själva upphovsrättsbrottet, vilka har stötts och blötts i den här tråden, och du tillför ingenting nytt. Men kärnpunkten i tråden, ämnet i rubriken, handlar om en jurist som missbrukar samhällets resurser och som med skrämseltaktik försöker pressa mer pengar av folk som har gjort intrång i upphovsrätten än vad en domstol skulle döma ut. Det har inte ifrågasatts att folk ska göra rätt för sig. Det som vi ifrågasätter är juristens metod, som jag inte ser som rumsren. Du kan ha en annan uppfattning, och jag respekterar den, men det som du kommer dragande med här är gammalt och leder ingen vart. Juristen har inte torrt på fötterna, och han syndar i högre grad än den som har publicerat någon annans bild utan lov.
Vi kan dessutom förutsätta att juristen gör det med full vetskap om att det är fel, vilket inte alltid är fallet när folk använder andras bilder.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Rättsvård
Jag har ett lästips här till alla som är intresserade av att det ska gå rätt till när man ställer krav, oavsett vilka överträdelser man anser att den skyldige har gjort och som man betraktar som straffvärda. Det är ett tal av Nils Herlitz från 1953 om rättsvård, utgivet av Svensk Tidskrift.
http://www.svensktidskrift.se/arkiv100/1953/43 Svensk rättsvård.pdf
Rättsvård är ett mycket gammalt begrepp, som inte är tydligt definierat i lagen, utan som hänger ihop med tradition. Rättsvården är en del av domstolens angelägenheter, men den är också en angelägenhet för gemene man. Den grundar sig på vårt lika värde inför lagen och inför varandra, och hela den här tråden genomsyras av dess tanke. Det vi håller på med är inte att kasta skit på en enskild näringsidkare, utan att vårda rätten, vårda vår rätt att bli rätt behandlade, vårda rätten att ta till tinget sådana mellanhavanden som inte lätt kan lösas genom samtal och överenskommelse mellan likvärdiga parter.
Häri är det viktigt att komma ihåg, att tinget är inte en plats där käranden har en givet starkare ställning än den svarande, och det åligger en kärandepart att bevisa alla de överträdelser som lägges den svarande till last, liksom sin rätt till föremålet för tvisten. Vi ska i allmänhet inte ha någon orsak att frukta att vår sak dras till tinget. Det ska förutsättas att vi där får en rättvis bedömning, medan i många fall parter talar för sin sak utan hänsyn till omständigheter som tinget alltid måste bedöma kring de frågor som kommer upp.
Vår tråd här är ganska späckad med spekulationer åt vilt skilda håll, och enda möjligheten att verkligen få ordning på var upphovsrätten står idag och vilka krav som är rimliga att ställa när någon har gjort intrång i den, är att låta domstol avgöra hur upphovsrättsbrott ska hanteras, både i ekonomiskt hänseende mellan parterna, men också att domstolen måste tydliggöra att det är möjligt att utdöma straff, och att straff inte är en angelägenhet för parterna. Straff utdöms alltid av samhället, och lekmän får inte begära ekonomiska åtaganden som straff.
Den starka reaktionen mot agerandet från juristföretaget Bildombudsmannen Staffan Teste AB hänger ihop med att det är stötande för vårt rättsmedvetande, och att företaget trampar in på ett område där privata intressenter inte ska vara inne och rota. Detta utmärks också genom det oklara språk som förs från berört håll, där upphovsrättsbrott kallas stöld och där debattörer hävdar att den som har begått brottet ska straffas.
Om det är så att upphovsrättsbrott förtjänar straff, finns ingen annan väg än att ta det till domstol och låta domstolen avgöra vilket straff samhället ska utmäta för brottet. Kärandepartens ekonomiska anspråk ska begränsas till skälig ersättning för bruket av föremålet och eventuell skada som har åsamkats. Det är rättsprinciper som är orubbliga.
Jag har ett lästips här till alla som är intresserade av att det ska gå rätt till när man ställer krav, oavsett vilka överträdelser man anser att den skyldige har gjort och som man betraktar som straffvärda. Det är ett tal av Nils Herlitz från 1953 om rättsvård, utgivet av Svensk Tidskrift.
http://www.svensktidskrift.se/arkiv100/1953/43 Svensk rättsvård.pdf
Rättsvård är ett mycket gammalt begrepp, som inte är tydligt definierat i lagen, utan som hänger ihop med tradition. Rättsvården är en del av domstolens angelägenheter, men den är också en angelägenhet för gemene man. Den grundar sig på vårt lika värde inför lagen och inför varandra, och hela den här tråden genomsyras av dess tanke. Det vi håller på med är inte att kasta skit på en enskild näringsidkare, utan att vårda rätten, vårda vår rätt att bli rätt behandlade, vårda rätten att ta till tinget sådana mellanhavanden som inte lätt kan lösas genom samtal och överenskommelse mellan likvärdiga parter.
Häri är det viktigt att komma ihåg, att tinget är inte en plats där käranden har en givet starkare ställning än den svarande, och det åligger en kärandepart att bevisa alla de överträdelser som lägges den svarande till last, liksom sin rätt till föremålet för tvisten. Vi ska i allmänhet inte ha någon orsak att frukta att vår sak dras till tinget. Det ska förutsättas att vi där får en rättvis bedömning, medan i många fall parter talar för sin sak utan hänsyn till omständigheter som tinget alltid måste bedöma kring de frågor som kommer upp.
Vår tråd här är ganska späckad med spekulationer åt vilt skilda håll, och enda möjligheten att verkligen få ordning på var upphovsrätten står idag och vilka krav som är rimliga att ställa när någon har gjort intrång i den, är att låta domstol avgöra hur upphovsrättsbrott ska hanteras, både i ekonomiskt hänseende mellan parterna, men också att domstolen måste tydliggöra att det är möjligt att utdöma straff, och att straff inte är en angelägenhet för parterna. Straff utdöms alltid av samhället, och lekmän får inte begära ekonomiska åtaganden som straff.
Den starka reaktionen mot agerandet från juristföretaget Bildombudsmannen Staffan Teste AB hänger ihop med att det är stötande för vårt rättsmedvetande, och att företaget trampar in på ett område där privata intressenter inte ska vara inne och rota. Detta utmärks också genom det oklara språk som förs från berört håll, där upphovsrättsbrott kallas stöld och där debattörer hävdar att den som har begått brottet ska straffas.
Om det är så att upphovsrättsbrott förtjänar straff, finns ingen annan väg än att ta det till domstol och låta domstolen avgöra vilket straff samhället ska utmäta för brottet. Kärandepartens ekonomiska anspråk ska begränsas till skälig ersättning för bruket av föremålet och eventuell skada som har åsamkats. Det är rättsprinciper som är orubbliga.
Michael f8
Aktiv medlem
Angående summorna och jämförelsen med stöld, vad händer om man i stället jämför gentemot att planka in på det privata bussbolaget?
Sätt det i relation till om det spelar någon roll hur många busshållplatser man tänkte åka eller att kontrollsumman har något större värde gentemot biljettpriset på 25 kr, utan mer till vilka risker resande är beredd att ta..
Kommer 1 kr eller 12 000 kr ge olika utslag på webben i framtiden?
Michael - Tänker tvärtom i bland -
:
Sätt det i relation till om det spelar någon roll hur många busshållplatser man tänkte åka eller att kontrollsumman har något större värde gentemot biljettpriset på 25 kr, utan mer till vilka risker resande är beredd att ta..
Kommer 1 kr eller 12 000 kr ge olika utslag på webben i framtiden?
Michael - Tänker tvärtom i bland -
:
PMD
Aktiv medlem
De flesta analogier mellan upphovsrättsbrott och andra sorters ekonomiska brott är ganska meningslösa. Det är så mycket som skiljer att det inte går att göra vettiga analogier.
De som funderar på hur upphovsrättsbrott bör hanteras gör bäst i att läsa upphovsrättslagen ordentligt och sätta sig in i hur den är tänkt att fungera.
De som funderar på hur upphovsrättsbrott bör hanteras gör bäst i att läsa upphovsrättslagen ordentligt och sätta sig in i hur den är tänkt att fungera.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Visst kan man sätta olika saker i relation till varandra, men det finns så stora skillnader att jämförelsen haltar rejält. Kontrollavgiften är en avgift, som är fastställd av Länsstyrelsen. När man har blivit kontrollerad får man endera en kontrollbiljett om man betalar direkt, eller ett kontrollbevis om man i stället tar ett inbetalningskort. Den handlingen är ett giltigt färdbevis. Här ser man nog tydligt att det avviker kraftigt från vad vi förväntar oss vid olovlig användning av vår bild. Skulle betalning av det där kravet ge den påkomne rätt att använda bilden? Och är kravets storlek fastställd av myndighet? Svaret på båda frågorna är nej, och därför fungerar inte den analogin.
Och visst är det skillnad på en krona och tolvtusen, men det är inte den springande punkten. Att tolvtusen är fel är det många som anser, och det finns också de som anser att det är rätt. Jag utgår ifrån att det inte heller är rätt med en krona i de flesta fall. Priset är inte den enda svaga punkten i hanteringen här. De ytterligt tveksamma punkterna är just de som är analoga med kontrollavgiften när man blir påkommen med att planka. Lokaltrafikens kontrollavgift är en helt öppet tillgänglig avgift, en kostnad som man måste räkna med om man åker utan giltigt färdbevis, och det är en avgift som har fastställts av myndighet. Å andra sidan har fakturan ett godtyckligt belopp, där "kontrollanten" slickar på fingret och håller upp det i luften och sätter ett pris efter vartåt han tycker att vinden blåser.
Visst har en upphovsman rätt att själv sätta pris på sina alster, men den här verksamheten sätter ju pris på alster som enligt uppgift inte är till salu. Det är något där som inte stämmer. Företaget skryter med att ett objekt som "inte är till salu" är en av kundernas storsäljare. Det är någonting som stinker rätt kraftigt där, vilket också kunden känner av när hon konfronteras med den allmänna reaktionen.
Så huvudfrågan är inte priset, det är bara en del i det hela, och en rimligare prissättning, och kanske en annan affärsstrategi skulle kunna göra modellen med fakturering godtagbar. Kombinationen av provision för juridisk tjänst, vilket är främmande i vårt rättssystem, och uppenbara överpriser på vissa alster, tillsammans med tveksamheten om det verkligen finns ett uppdrag från en upphovsman, och bomskott mot fel person, är vad som har drivit den här tråden till den stora längd den har fått.
Det är inte för att vi på något sätt skulle motsätta oss upphovsrätt eller att en person som har skapat ett verk har rätt att bestämma över det och rätt till skälig gottgörelse för intrång i rätten, som vi motsätter oss agerandet från företaget i fråga, utan det är de tveksamma metoderna, som åtminstone jag ser som rättsvidriga. Företaget har visat att det inte har kompetens att sätta rätt pris, och att det inte visar skälig respekt för motparten, och att det inte heller brukar våra rättsinstanser i enlighet med syftet för lagstiftningen som är dess specialområde. Det är den sammanlagda bilden som avgör mitt ställningstagande, inte ett enskilt pris på en tjänst eller produkt. Priset är faktiskt sekundärt, då det har visat sig att förlikning har stor prutmån när det kommer till tinget, medan företaget annars vägrar förhandla. Därför skulle jag välkomna att de här ärendena i stället avgjordes i domstol, för att vi skulle kunna få en uppfattning om hur samhället ser på upphovsrättsbrotten.
ztenlund
Aktiv medlem
Vad gäller "bussbolaget" i bemärkelsen länstrafikbolag och liknande, är det mycket enkelt. (Även andra kan efter ansökan få använda lagen, vilket SJ ämnar göra.) Där finns det en särskild lag som heter "Lag (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik", som också hör ihop med en "Förordning (1977:68) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik". Genom dessa lagar och myndigheternas försorg bestäms den tilläggsavgift passagerare som påträffas utan giltig biljett ska betala. Observera att avgiftens storlek ska ha koppling till biljettpriser och de kostnader bolaget har för att bedriva kontrollen. Därför kommer det i SJ:s fall vara dyrare att påträffas utan giltig biljett på ett SJ Snabbtåg än ett annat SJ-tåg. Däremot har SJ lägre kostnad för kontrollen eftersom ombordpersonalen kan utföra större delen av den. Hos t ex SL har man särskilt anställd personal och då kostar det förstås mer. Det finns också undantag när avgiften inte får tas ut; fall då det skulle vara oskäligt. Och gillar man inte avgiften man blivit ålagd att betala så kan man bestrida avgiften och låta tingsrätten avgöra ifall den är korrekt utfärdad eller inte!
ebermark
Avslutat medlemskap
Kan tillägga att man åker på lika stor avgift om man blir påkommen utan giltigt färdbevis på ett SJ Regionaltåg som på en spårvagn i Göteborg (där det är för ändamålet särskilt anställd personal som utför kontrollen och utfärdar avgiften), nämligen 1200kr.
På snabbtågen är avgiften 1900kr.
L-A
Avslutat medlemskap
"Upphovsrätt bygger på idén att den person som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också ska ha ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas. Upphovsrätten kan skyddas genom bestämmelser om straff för den som utan upphovsmannens medgivande nyttjar verket. Lagstiftning eller praxis kan också medge skadestånd till upphovsmannen och förbud för annan att nyttja verket."
Vad jag har läst, så blev det en förlikning i det senaste fallet här. Det innebär att personen erkänt att han stulit bilden och att det sen blev böter/skadestånd på det.
Om det nu skulle vara så att detta är åt helvete fel, varför gick personen med på detta då? Varför gick man inte vidare? Nä, för att man troligtvis visste att man var ute på hal is.
Visst spelar det kanske en viss roll hur många som har sett bilden, MEN...det är totalt man räknar då, inte enbart på en liten sida.
Graylingman
Aktiv medlem
vickepe
Aktiv medlem
cocuyo
Avslutat medlemskap
Det är faktiskt viktigt att ha klart för sig att det inte finns någon bestämmelse om straff för upphovsrättsbrott. Straff utdöms i det enskilda fallet efter brottets art, grad och karaktär. I de allra flesta fallen är straff överhuvudtaget inte aktuellt.
Skadestånd likaså utdöms i det enskilda fallet, efter skadans omfattning och med hänsyn till eventuell vinning som förövaren har tillskansat sig av verket.
Nej, något erkännande behövs inte vid förlikning, det är bara en överenskommelse. Det behövs inte heller för att domstolen ska döma. Det räcker i det senare fallet med att gärningen är bevisad.
Och det blev inte vare sig böter eller skadestånd, utan det blev förlikning. Förlikning är en överenskommelse om någonting, i det här fallet en ekonomisk transaktion som innebär betalning för det obehöriga nyttjandet av en bild under en begränsad tid.
Graylingman
Aktiv medlem
Det kanske lite mycket att kräva av någon, 192 sidor och allt
Okejrå
Men det kanske hade räckt med de 10 sista eller nåt L-A
Avslutat medlemskap
"i det här fallet en ekonomisk transaktion som innebär betalning för det obehöriga nyttjandet av en bild under en begränsad tid."
Precis!
KGS
Aktiv medlem
Joachim var hjärtligt trött på hela affären och ville få ett slut på den. "BO" har ju dragit bagatellfall hela vägen till Högsta Domstolen (!) för att få ut 10% av utgångsbeloppet. Teoretiskt skulle en sådan tvist kunna kosta parterna en hel del även om domen skulle hamna på två kronor. Om du läser referatet från förhandlingen i Tingsrätten så ser du också att rådmannen låg på ganska hårt för att slippa behöva ägna mer tid åt det, det var hans uppenbara mål med den dagens övning. Han ville verkligen inte behöva satsa mer resurser på målet. Sannolikt har det här målet kostat staten mest pengar. Böter var aldrig aktuellt. Av någon anledning ville "BO" att förlikningsbeloppet skulle formuleras som "skadestånd". Det betyder, om man ska hårddra det, att Joachim inte betalade något alls för själva bilden. Kanske har det med skatter att göra, eller med momsregler. Ytterligare en förlust för staten. Men då fotografen inte har f-skatt så kommer Joachim att skicka in en kontrolluppgift på beloppet. Man får väl hoppas att "BO" tar hänsyn till skattekonsekvenser när han beräknar sitt arvode, och även om han gör det så blir utdelningen för fotografen mycket mager. Ja "BO" får inte mycket till timlön han heller...
Din sista mening begriper jag inte, så vill du ha någon kommentar på den så får du förtydliga.
Edit: Vem citerar du förresten?
- Status
