Gratulerar Bengt till ett intressant val av resmål. Blir mycket avis. Jag reste några veckor i Uganda redan 1986, bara ett par månader efter att Musewenis National Resistance Army drivit ut Milton Obote i landsflykt och hans arme till södra Sudan.
Nedan ser du en länk till en blogg jag lade upp för kanske ett år sedan. Den handlar egentligen om folkmordet i Uganda under "the Bush War" i den s.k. Luwero-triangeln norr om Kampala mellan 1980 och 1986. Bloggen länkar till den portfolio som förutom folkmordsbilderna även innehåller en del bilder från just Queen Elisabeth Park.
Tyvärr var det så då att det inte fanns nästan några djur (förutom flodhästar) kvar på den östra sidan av Kazinga-kanalen. Mycket av djurlivet hade tyvärr försvunnit 1989 när trupper från Tanzania gick in i Uganda drev Idi Amin och hans arme i landsflykt. Efter det fanns ingen centralmakt längre kvar som kunde skydda djuren och då passade en del civila också på att ta för sig av den "bush meat" som de då riskfritt kunde lägga händerna på. Jag och en kompis gick från parkentren vid vägen från Kasese ända till vårt hotell nere vid Kazingakanalen (och det måste ha varit 3-4 kilometer) utan att se några djur överhuvudtaget än fishing eagles. Idag skulle jag nog inte gjort det.
Vore kul om du kunde maila mig när du kommer hem och berätta om hur det nu ser lite bättre ut i Queen Elisabeth Park.
https://www.fotosidan.se/blogs/sten...E5n+ett+folkmord+-+Nakaseke+och+Luweero+efter
Ännu värre för djuren lär det ha varit i Kivu-provinsen i Östra Kongo som ju gränsar mot både Uganda och Rwanda. I djurparkerna där lär 2/3 av de 6000 unika Okapi-djuren ha skjutits ut för de vackra skinnens skull (enligt van Reybroucks fantastiska "Kongo - en historia. Läs den gärna om du vill få en bra genomgång av områdets historia).
Uganda och Rwanda idag är annars politiskt tyvärr inga roliga regimer. Yuweri Museweni (president i Uganda som nu är inne på sin 5:e regeringsperiod) och Paul Kagame (president i Rwanda) har en lång historia som vapenbröder. Kagame hjälpte Museweni att ta över Uganda 1986. Sedan tog man tillsammans över Rwanda 1984 och drev ut Hutu-regeringen tillsammans med de som deltagit i folkmordet på tutsies.
1976-77 tröttnade man på gränskonflikterna med hutusrebellerna i Kongo och att Mubutos Kongo inte gjorde tillräckligt för att stoppa dem och startade första Kongo-kriget. Tillsammans med Laurent Kabila från Katanga-provinsen i Kongo så iscensatte man rena slakten på hutus i gränsområdena och sedan avslutade man med att avsätta Mubuto och inta Kinshasa flera hundra mil bort i väster.
På toppen av det drog man igång rena plundringen av Kongos rikedomar i gränsområdena och än pågår tydligen rena guldrushen i Uganda eller "Gold Blush" som en del istället säger då detta är långtifrån smickrande. Genom Rwanda flyter bl.a. diamanter, coltan och tenn från Kongo. Detta ledde till det andra Kongo-kriget där många av Kongos grannstater blev inblandade och inte bara de utan ett tjugotal milisgrupper också. Till slut var FN tvingat att gå in för att få slut på det "andra Kongo-kriget" som blev den afrikanska historiens blodigaste krig med uppskattningsvis ca 5,5 miljoner döda under 1998-2002, om jag inte minns fel.
Summerar förlusterna efter avkoloniseringen i det Central-Afrikanska området så har det dött 5,5 miljoner kanske 6 miljoner i Kongo, 1 miljon i Uganda, 1 miljon i Rwanda, och kanske 1,5 miljoner i Södra Sudan. Det blir ca 9,5 miljoner döda. Väldigt få vet ens om detta trots att de dödstalen är minst lika stora som de övriga sammantagna större krigen under efterkrigstiden - Korea + Viet Nam + 40 år av krig och strider i Afghanistan + båda Irak-krigen + kriget i Syrien.
Jag brukar personligen kalla Uganda och Rwanda för centrala Afrikas "destruktiva centrum". Det är nog inte många dagar sedan avkoloniseringen 1962 som Uganda inte haft några konflikter internt eller med sina grannar. Det verkar aldrig ta slut. Ni får väl hålla ögonen öppna lite extra för de områden du ska till ligger precis vid gränserna. Egentligen utgörs ju en stor del av gränserna av ett pärlband av stora sjöar och kanaler, vilket ju gör att det inte är så mycket som verkligen är landgränser.
Trots sin gräsliga historia så har jag ingenstans i Afrika mött så oerhört vänliga människor som de i Uganda och det är ju också det som är så kusligt, för jag har aldrig kunnat ta till mig helt att de faktiskt gjort allt detta nära onämnbara mot varandra - om och om igen. van Reybroucks bok är full med muntliga berättelser som är så förfärliga i sin brutalitet att man knappt fattar det.
Ska faktiskt ha ett föredrag i min förening om folkmordet i Uganda om någon dag så det är därför jag har detta lite aktuellt.
!
