Behövs egentligen massa mp?
- Trådstartare DavidJPersson
- Start datum
martinator
Aktiv medlem
Egentligen inte. Det är ett rätt logiskt begrepp som uppstod när det kom sensorer som var mindre än de tidigare formaten småbild.[OT] Ur ett historiskt perspektiv så är "fullformat" ännu märkligare
Då det funnits "mellanformat" och "storformat". Som ju är större än "Fullformat".
Det finns ju faktiskt fortfarande "mellanformats"-kameror som är digitala.
[/OT]
För att då hålla isär exempelvis APS-C som har samma fattning som en småbild men mindre sensor så benämndes den större sensorn FULL-format eftersom den fyller ut samma mått som en 24x36 film gjorde.
PMD
Aktiv medlem
Njae, termen "full format" kom redan på filmtiden för att särskila småbildskameror från halvformatskameror. Båda använde 35 mm bred, kantperforerad, rullfilm.
Se inlägg #43.
F.ö. tycker jag att APS-C är en dålig benämning på ett sensorformat som är mellan 13 och 25 procent mindre än en APS-C-filmruta.
Nikon hittade på termen DX för sensorer i den klassen, vilket jag tycker är ett bättre namn. Man riskerar inte att bli lurad av det.
(Förutom om man blandar ihop det med DX-kodad film, förstås.
)
Se inlägg #43.
F.ö. tycker jag att APS-C är en dålig benämning på ett sensorformat som är mellan 13 och 25 procent mindre än en APS-C-filmruta.
Nikon hittade på termen DX för sensorer i den klassen, vilket jag tycker är ett bättre namn. Man riskerar inte att bli lurad av det.
(Förutom om man blandar ihop det med DX-kodad film, förstås.
)
Senast ändrad:
Makten
Aktiv medlem
Frågan är helt obegripligt formulerad. Som om man inte skulle behöva högre upplösning än det format man laddar upp bilder i på nätet, bara för att man inte skriver ut dem?! Tittar folk inte på sina egna bilder ens?
Jag har en 5K-skärm, vilket innebär 5120x2880 = 15 miljoner pixlar. Alltså har jag nytta av upplösning från 15 mpix och uppåt (eftersom nedsamplade filer ser ännu bättre ut). Vill jag sen förstora en skvätt så är man snabbt uppe i bra mycket högre upplösning, även om det inte behövs.
Jag har en 5K-skärm, vilket innebär 5120x2880 = 15 miljoner pixlar. Alltså har jag nytta av upplösning från 15 mpix och uppåt (eftersom nedsamplade filer ser ännu bättre ut). Vill jag sen förstora en skvätt så är man snabbt uppe i bra mycket högre upplösning, även om det inte behövs.
jphotog
Aktiv medlem
Det är när du efterbearbetar bilderna som antal pixlar har betydelse. Om du inte gör det har pixlar zero betydelse. Alla kameror räcker till.
Jag har två kameror. En Nikon Z7 med 45.7Mp och en Nikon Z fc med 20.9Mp.
Det finns många skillnader i prestanda mellan de två sensorerna, men upplösningen märks direkt när jag jobbar med bilderna.
Jag gillar Nikon Z fc för att den är lätt att ta med sig, men pixlarna har stor betydelse.
Senast ändrad:
Brix
Aktiv medlem
Vilket som går bra för min del
Nja, om man beskär har det såklart betydelse, men inte direkt för annat. Sen kan ju upplösningen såklart ändå ha betydelse även om du inte redigerar, du kanske t.ex bara fotar i JPG men ändå gör stora prints.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Frågan är helt obegripligt formulerad. Som om man inte skulle behöva högre upplösning än det format man laddar upp bilder i på nätet, bara för att man inte skriver ut dem?! Tittar folk inte på sina egna bilder ens?
Jag har en 5K-skärm, vilket innebär 5120x2880 = 15 miljoner pixlar. Alltså har jag nytta av upplösning från 15 mpix och uppåt (eftersom nedsamplade filer ser ännu bättre ut). Vill jag sen förstora en skvätt så är man snabbt uppe i bra mycket högre upplösning, även om det inte behövs.
Jag skulle kunna lägga till: Är det verkligen inga som skriver ut några bilder längre. Skriver man ut i större format så behöver man också de pixlar man kan få ofta även om skrivarna av idag gör ett väldigt bra jobb med interpolering och variabla droppstorlekar som fyller ut och avjämnar hackiga konturer och kanter.
Sen är det ju som Makten skriver många av oss som gillar att "åka" omkring i bildernas detaljer. Där tvivlar jag på att det någonsin kan bli för mycket detaljering.
Johan O E
Aktiv medlem
Jag skulle kunna lägga till: Är det verkligen inga som skriver ut några bilder längre. Skriver man ut i större format så behöver man också de pixlar man kan få ofta även om skrivarna av idag gör ett väldigt bra jobb med interpolering och variabla droppstorlekar som fyller ut och avjämnar hackiga konturer och kanter.
Sen är det ju som Makten skriver många av oss som gillar att "åka" omkring i bildernas detaljer. Där tvivlar jag på att det någonsin kan bli för mycket detaljering.
Hej, Jag printar bilder för fullt. Märker dock ingen skillnad på en 50x70cm print när jag printar fineart i 16mp, 26mp eller 40mp med en APS-C. Mycket har med objektiven att göra. Tycker för övrigt bättre om mina Fujifilm prints än Nikon FF prints.
Jag försöker croppa så lite som möjligt. På prints över 130cm märks skillnad om man står för nära. Men om man kollar på hela bilden från 1 meters håll ser jag ingen skillnad.
Det finns videos där en 12mp FF kamera vinner över en Mellanformat på 50mp i olika prints upp till A0 prints i ett blindhetstest.
De flesta fotografers skärmar har ju knappt 8mp vilket motsvarar 4K.
Mvh. Johan
Www.stayuntilforever.com
Makten
Aktiv medlem
Jag är lite fascinerad över att utskrifter fortfarande verkar anses vara det som ska avgöra behovet av kamerans upplösning, samtidigt som det uppenbarligen ställer lägre krav på bildkvaliteten än en högupplöst skärm. Kan någon förklara varför utskrifter då anses vara det som ska användas som standard? Tillåt mig gissa att det är fler fotografer som har högupplöst skärm än fotografer som skriver ut bilder alls.
Själv förstår jag inte varför jag skulle vilja skriva ut bilder. Ska jag ha mina egna bilder på väggen, eller vad då? Det skulle kännas väldigt narcissistiskt.
Själv förstår jag inte varför jag skulle vilja skriva ut bilder. Ska jag ha mina egna bilder på väggen, eller vad då? Det skulle kännas väldigt narcissistiskt.
apersson850
Aktiv medlem
Någon annan kan ju sätta bilderna på sin vägg.
Brix
Aktiv medlem
Varför skulle det vara narcissistiskt att uppskatta sina egna bilder? Tycker du själv att alla dina bilder är skit då eller?
Makten
Aktiv medlem
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Ja, så kan det ofta vara om man inte sabbar bilderna genom klantig efterbehandling eller om man inte lyckas hantera brus och andra orenheter som kan bli mer påtagliga vid skalning eftersom dessa ofta påverkar skärpan..
Det finns dock gränser. Man ser dem främst när man beskär hårt och sedan skalar för att få en viss större storlek på printen. Att en bild har ett visst antal MP innbebär inte nödvändigt att den har samma antal "pixlar" in och ut på papper eller om vi nu tror att en pixel skulle matchas 1:1nödvändigtvis genom hela processen eftersom det sker saker i både skrivare och konverterare som läker en del imperfektioner som annars skulle synts i print. Numera använder exv. Epson tre olika dropstorlekar för att motverka exv. diagonala "jaggningar".
Betraktningsavstånd är också absolut viktigt men tar man en bild i 50-60 MP så kommer den bilden att upplevas bättre om den skalas ner än en 10 -12 MP bild som skales upp. Vi kan tycka vad vi vill om detta med det är ju enkelt verifierbart hos DXO Lenses. Där kan du ta samma objektiv och simulera det med olika kamerahus och sensorer och studera skillnaden i uppmätt skärpa - perceptuell upplösning. De skillnaderna empiriskt uppmätta och avsevärda och kan inte snackas bort genom något "upplevelsefilter".
Det brukar f.ö. oftast vara just Fuji-fotografer som hävdar att det ändå alltid är Fuji-kamerorna som är bäst trots att vi trots att Fuji aldrig kunnat mätas av DXO hittills men vi vet detta genom jämförelser med andra APS-C-hus och dessa har i många år missgynnats av det faktum att Sony länge lät bli att ge APS-C -sensorerna mer än 24 MP samtidigt med att man under samna tid öka MP-talet i steg till 36 redan för 10 år sedan och senare ytterligare till 42, 50 och 60 för FF. Varför tror ni att man bemödade sig om det om det nu inte skulle ha någon som helst betydelse?? Är det uppenbara och förutsägbara svaret från pixelmängdsförnekarna att det mest skulle vara av kommersiella skäl som pixelrace hålls igång? Är inte det att göra det väl enkelt för sig?
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Precis alla ser inte på bilder och kameror som du. Det finns behov som spänner över precis hela spektrum och ända ut i det extrema åt alla håll och kanter. Många upptäcker även förgängligheten i det digitala först när de skitit i backuperna och datorn kraschat.
Printa kan man göra av många skäl. Ett är bevarandet. Många har upptäckt att bilder utskrivna på gamla billiga skrivare med infärgningsbläck helt enkelt försvunnit till stor del efter vara 5-10 år om de suttit lite i ljus. Med de senaste pigmentbläcken tror man på en arkivbeständighet i två-tre hundra år och mer.
Jag skannar nu en massa ofta 100 år gamla släktbilder och kan tyvärr notera att tiden påverkar en del av dem svårt, särskilt förgbildskopior och dia. Då inser man att beständighet är villkorad om inte förr. Då har jag inte ens nämnt veck, repor, spillt kaffe och annat elände.
Är det något man dessutom lär sig en del om vid skanning av film som kan vara i allt från 24x36mm och kopior som kan vara i allt från det då åopulära 65x105 milliimeter till A4 är att vald upplösning verkligen betyder. Man kan skita i det också men om man är något så när seriös och i dumhet bortser från det, så kommer man en dag ångra sig och vilja göra om det.
Om man inte fattat det så gör man det om inte förr när ens släktingar börjar skicka riktigt lågupplösta helt unika JPEG-bilder av en gammal släkting som man skulle velat printa eller åtminstone ha i ett format som är utskrivningsbart eller om man hittar något motsvarande i en bråkdel av den storlek den visas på en HD eller 4K-skärm hos något museum eller släktforsknings-site. Ju högre upplösning originalen har och ju bättre detaljeringen är så ju enklare tycker i alla fall jag det är att retuschera.
Att ha bilder i hög kvalitet ger en flexibilitet i användningen man kommer uppskatta den dag man behöver den. Alla ser inte alltid allt enbart på en bildskärm. Det finns andra medier också som många fortfarande uppskattar och anser överlägsna lågupplösta reflexstörda bildskärmar.
Senast ändrad:
apersson850
Aktiv medlem
Jag har exempelvis utskrifter av några av mina egna bilder hängande på kontoret, för att liva upp det lite grand.Jag tycker inte att de är bra nog för att tåla att betraktas var eviga dag i alla fall. Å andra sidan har jag ingen utsmyckning av väggarna alls.
Men jag har inget behov av någon narcissism, för jag vet redan att jag är bäst.
Makten
Aktiv medlem
För min del är det bara jag som bryr mig om mina bilder, så varken arkivbeständighet eller upplösning har nån egentlig betydelse. Eftersom jag inte har några barn och nuvarande släktningar "inte behöver" större än frimärksstora digitala kopior av bilderna på dem och deras barn, så kommer det jag producerar att försvinna ganska snart. Det man lägger upp på nätet gillas av tio personer och sen sorteras man bort av algoritmer och syns aldrig mer för nån annan än en själv.
Å andra sidan, är det verkligen ett problem? Det var inte särskilt länge sen som alla människor på jorden levde utan kameror eller andra möjligheter att dokumentera allt omkring sig, inklusive "viktiga" saker såsom barn och annat. Det betyder att vi knappast behöver det och att det inte är nån katastrof om bilder försvinner.
Ibland undrar jag snarast om folk använder huvudet och minnet för lite för att vi har så många hjälpmedel att minnas. Eller för att visa vad vi håller på med.
Som ett sidospår tror jag förresten att de flesta digitalt förvarade bilder är säkrare än de flesta bilder som bara finns på papper. En digital fil kan i alla fall dupliceras med ett klick och därmed förvaras på minst två ställen. Hur många är det som gör kopior på sina filmbilder och låser in på annan plats? I stort sett ingen, vill jag påstå.
Ventures
Aktiv medlem
Jag har skannat mina.
Om man bortser från papperskopior så fanns ju diaduplikator innan bilderna blev digitala. Men jag har inte hört om någon som säkerhetskopierat sina dia. Och kvalitén borde ha blivit betydligt sämre än originalet.
Per Hesselgren
Aktiv medlem
Ibland behöver man många pixler för att vissa färger är för dåliga på en digitalkamera. Rött brukar vara sämre än blått och grönt. Jag har några frimärken med motivet "folkparken" i blått och rött. Rött blir betydligt sämre än blått om man inte kör pixel-skift. Bättre klarar sig rött i scannern Epson V500 (som är för dålig till negativ & dior)
Sigma behövde inte så många pixler med en annan sensor. Men bra ljus var kravet- som film!
Sigma behövde inte så många pixler med en annan sensor. Men bra ljus var kravet- som film!
apersson850
Aktiv medlem
Om scannande av dia räknas så har jag kopierat mina. Så mycket sämre än vad de var blev det inte. Men jag skannade inte med max upplösning på scannern heller. Tyckte det blev bara fler bitar utan mer innehåll.
Å andra sidan har jag inte slängt diabilderna, så det går att göra om scanningen, så länge inte huset brinner ner.
