Graal
Avslutat medlemskap
Nu ska jag sticka ut hakan så att fotoetablissemanget får kaffet i vrångsstrupen. Håller den genuina fotografin på att förändras till oigenkännlighet av allt från suddiga rövhål till övermanipulerade PS-arbeten? Och vad innebär detta för den allmänna synen på fotografi? Har den traditionella, dokumentära och berättande bilden ingenting att hämta längre?
Sk "konstfotografer" river sönder sina bilder, spiller fotovätskor på dem, gör äckliga bilder av intima kroppsdelar, ställer ut bilder som rent ut sagt "ser ut som fan" och inte har minsta ansats till bildmässig talang (medvetet eller omedvetet, vad vet jag?). Det ser disharmoniskt och obearbetat ut och man häpnar över fantasilösheten (eller är det jag som inte riktigt förstår). Tekniken är urusel (förmodligen medvetet) och bilderna oengagerande. Man vill ofta slippa se dem så fort som möjligt. Kan inte denna typ av bilder göras bättre? Jag har sett liknande bilder tidigare, samt även här på fotosidan, som intresserat mig mer än många av dagens etablerade fotografers diton i denna stil. Men det är de etablerade som uppmärksammas och blir stilbildande.
Andra som vill kalla sig fotografer manipulerar sina bilder så att man äcklas av dess slätstrukenhet och "perfektionism" i uttrycket. Motiven får inte innehålla några skavanker eller fel utan allt ska slätas ut till en onaturlig karaktär. Dessa bilder ser man inom reklam/mode etc. och det börjar bli alltmer stilbildande för denna typ av fotografi. Här på fotosidan ser man många exempel där man försöker efterlikna detta och i forumen frågar man ofta hur den ena eller andra, mer eller mindre onaturliga effekten, ska uppnås.
Håller dessa båda ytterligheter på att ge fotografin en ny innebörd? För man kallar sig fotografer och det man producerar för fotografi. Den förstnämnda verkar försöka inlemma fotografin i konsten genom att bryta mot alla konventioner. Den sistnämnda genom att ge den en känsla av "hötorgsmåleri". Båda fjärmar sig från fotografin, var och en på sitt håll, som jag ser det. Man avlägsnar sig alltmer från fotografins väsen. Får den sk "konstfotografin" och den manipulerande, kommersiella fotografin alltför stort utrymme idag i förhållande till den mera dokumentära och berättande bilden, den mera "raka" fotografin som försöker säga något utan att vara alltför manipulativ eller komplicerad? Hur ser ni på detta? Själv blir jag alltmer konfunderad över fotografins innebörd idag.
Sk "konstfotografer" river sönder sina bilder, spiller fotovätskor på dem, gör äckliga bilder av intima kroppsdelar, ställer ut bilder som rent ut sagt "ser ut som fan" och inte har minsta ansats till bildmässig talang (medvetet eller omedvetet, vad vet jag?). Det ser disharmoniskt och obearbetat ut och man häpnar över fantasilösheten (eller är det jag som inte riktigt förstår). Tekniken är urusel (förmodligen medvetet) och bilderna oengagerande. Man vill ofta slippa se dem så fort som möjligt. Kan inte denna typ av bilder göras bättre? Jag har sett liknande bilder tidigare, samt även här på fotosidan, som intresserat mig mer än många av dagens etablerade fotografers diton i denna stil. Men det är de etablerade som uppmärksammas och blir stilbildande.
Andra som vill kalla sig fotografer manipulerar sina bilder så att man äcklas av dess slätstrukenhet och "perfektionism" i uttrycket. Motiven får inte innehålla några skavanker eller fel utan allt ska slätas ut till en onaturlig karaktär. Dessa bilder ser man inom reklam/mode etc. och det börjar bli alltmer stilbildande för denna typ av fotografi. Här på fotosidan ser man många exempel där man försöker efterlikna detta och i forumen frågar man ofta hur den ena eller andra, mer eller mindre onaturliga effekten, ska uppnås.
Håller dessa båda ytterligheter på att ge fotografin en ny innebörd? För man kallar sig fotografer och det man producerar för fotografi. Den förstnämnda verkar försöka inlemma fotografin i konsten genom att bryta mot alla konventioner. Den sistnämnda genom att ge den en känsla av "hötorgsmåleri". Båda fjärmar sig från fotografin, var och en på sitt håll, som jag ser det. Man avlägsnar sig alltmer från fotografins väsen. Får den sk "konstfotografin" och den manipulerande, kommersiella fotografin alltför stort utrymme idag i förhållande till den mera dokumentära och berättande bilden, den mera "raka" fotografin som försöker säga något utan att vara alltför manipulativ eller komplicerad? Hur ser ni på detta? Själv blir jag alltmer konfunderad över fotografins innebörd idag.
Senast ändrad: