Diskussionen fortsätter. Bra!
Hej Pär!
När du säger att det som jag gör är ytterst tvivelaktigt skulle jag vara tacksam om du inte bara påstod det utan även motiverade varför du tycker så.
Du kanske anser att texten som följer efter detta påpekande är den motivering som jag efterfrågar.
Det är respektlöst, säger du, av mig att lägga ut bilder på döda människor på nätet därför att bilderna kan missbrukas i andra sammanhang. Anser du därmed att jag saknar respekt för den döda människan eller dennes eventuella anhöriga?
När du säger så tycker jag att du förbiser en liten men mycket viktig detalj i sammanhanget: man kan inte identifiera de döda personerna på mina bilder. Hade man kunnat göra det så hade dina kommentarer haft en helt annan relevans.
Detta gäller speciellt för den halvruttna människokroppen i Gangesfloden. Det finns inte någon möjlighet, inte ens för en anhörig till denna döda person, att avgöra vem kroppen en gång har tillhört, bara genom att titta på bilden. Jag kan omöjligt tänka mig att du har en annan åsikt i det fallet.
Vari ligger då det tvivelaktiga i mitt agerande och mot vem har jag brustit i min respekt? Vill du vara vänlig att förklara det för mig så att jag kan förstå vad du menar?
När det gäller den döda kvinnan på trottoaren i Calcutta så kom jag av en slump att spela en mycket märklig roll i hennes öde, som jag ofta haft anledning att grubbla djupt över. Kvinnan har en slöja som döljer hennes ansikte och det medför att varken du eller jag eller någon annan som inte kände henne hade kunnat identifiera henne genom att t ex peka ut henne på ett annat foto där man kan se hennes ansikte. Är vi överens så långt i resonemanget?
Däremot är det sannolikt att en nära anhörig till kvinnan som kände henne väl, låt oss säga hennes barn (om hon nu hade några) omedelbart hade känt igen henne på min bild och sagt: det är ju min mamma! Detta gäller även om bilden snart är tjugo år gammal och hennes barn såg bilden idag. Bilden har inte publicerats tidigare. Är vi överens så långt?
Kom nu ihåg att jag inte visste om att kvinnan redan var död när jag tog hennes bild. Det förstod jag ju först tidigt på morgonen när jag bevittnade hur hennes döda kropp blev bortforslad därifrån med likbilen som hämtade upp kropparna efter alla människor som hade dött under natten.
Lyssna nu noga därför att detta är viktigt. Eftersom JAG själv bevittnade när likbilen plockade upp henne kunde jag samtidigt konstatera att ingen av de övriga människorna på gatan reagerade när detta hände. Kvinnan måste alltså ha varit helt okänd i grannskapet. Ingen kände henne eller visste vem hon var och det är precis detta som gör händelsen så kuslig i mina ögon.
Hade någon känt till vem kvinnan var, alltså vem hennes anhöriga var, så hade inte likbilen tagit henne med sig. Då hade kvinnans anhöriga underrättats om dödsfallet och dom hade med största sannolikhet själv tagit hand om kroppen och gett kvinnan en anständig begravning enlig deras seder och bruk.
Vad tror du hände med den döda kvinnans kropp efter likbilen hade kört iväg med henne? Ja, just det, hon hamnade förmodligen i en anonym massgrav tillsammans med de andra liken på lastbilens flak.
Om döda människor ligger på gatan blir de omhändertagna av sina anhöriga. Likbilen tar bara ensamma och okända döda människor som inte har några anhöriga som tar hand om deras döda kroppar för att dom inte skall ligga och ruttna på trottoaren. Förstår du?
OM kvinnan hade några anhöriga, t ex barn enligt vårt antagande, så VISSTE DOM INTE OM ATT KVINNAN HADE DÖTT. I så fall bara försvann deras mamma spårlöst och hörde aldrig av sig igen.
Men eftersom jag hade fotograferat kvinnan när hennes kropp fortfarande låg på trottoaren fanns det en förbindelselänk mellan kvinnan och mig som har förföljt mig under alla dessa år. Jag var den enda människan (mig veterligt) i hela världen som hade både bevis och information till kvinnans anhöriga om vad som hade hänt henne, OM jag bara hade kunnat hitta hennes anhöriga. Hänger du med?
När människor bara försvinner spårlöst är nog ovissheten det värsta som kan drabba deras anhöriga. När jag därför valde att publicera min bild på Internet tänkte jag stilla i mitt sinne att då fanns det åtminstone teoretiskt en liten liten möjlighet att kvinnans anhöriga på något sätt skulle hitta till min bild och efter alla dessa år äntligen få klarhet i vad som hade hänt med deras mamma.
Låt mig därför nu få ställa följande fråga till dig: anser du fortfarande att mitt beteende är tvivelaktigt och respektlöst?
Beträffande din liknelse med den indiske fotografen som reser till Sverige så haltar den jämförelsen på flera punkter. Menar du att den indiske fotografen gör det som du beskriver på grund av respektlöshet inför den vanvårdade kvinnan som antas vara en nära anhörig till mig? Eller är det respektlöshet inför den svenska vårdapparaten? Skulle jag som anhörig till kvinnan bli drabbad för att det indiska folket fick kännedom om hur kvinnan dött och kunde betrakta bilder som visade skadorna efter den vanvård som drabbat henne?
Jag kan inte se att den indiske fotografens beteende, som du beskriver det, på något sätt skulle vara det minsta lilla tvivelaktigt eller respektlöst så länge han bara förmedlar sanningen om vad som hänt. Även om det vore min egen mamma skulle det inte drabba mig på något sätt om det indiska folket hade fått kännedom om fallet och kunde se bilder av min döda mamma. Det hade ju varit själva vanvården av min mamma och hennes död som en följd därav som hade drabbat mig.
Det måste ju stå fullständigt klart för var och en tycker jag.
Har jag uttryckt mig klart och tydligt eller är det något som du undrar över?
Vänliga hälsningar
Lars
inget annat.)
