Att fota - Hur lärde ni er?

[RolandM]

Boken "Foto min hobby" av Pär Lundqvist (finns att låna på biblioteket) rekomenderar jag och den ger grundläggande kunskaper om fotografering.Att sträva efter att göra bilden rätt från början kommer spara åtskilliga timmar i efterarbetet.

 

[Makten]

Att sträva efter att göra bilden rätt från början kommer spara åtskilliga timmar i efterarbetet.

Vilket inte betyder att det inte skulle krävas mycket tid med efterarbete för att nå vissa resultat, oavsett hur "rätt" bilden är från början. En del tycks ha fått för sig att efterarbete bara är något som behövs för att rädda tekniskt dåliga bilder.

 

[Magnus77]

Hur jag lärde (och fortfarande lär) mig:

Beställde en systemkamera på nätet. Hade väl egentligen inga ambitioner på att bli en bra fotograf, det var mest prylbögen i mig som pockade på uppmärksamhet. Hade fått lite pengar över på skatten, och ville använda dem för att köpa någon kul pryl, så jag bläddrade igenom Dustin-katalogen och fastnade för en kamera. En Nikon D50.

I väntan på kameran surfade jag runt lite, hittade fotosidan och läste igenom kursen. När jag fick kameran så var jag ändå helt clueless, så med fotosidans nybörjarkurs och manualen till hands började jag experimentera. Första helgen gjorde jag 1.000 exponeringar...

Helt meningslösa bilder, typ 50 olika bilder per motiv med olika inställningar på kameran, men efter den helgen så satt i princip grunderna vad gäller det tekniska. Jag hade en förståelse för hur ISO, slutartider och bländare påverkar bilden.

Sedan var det väl i princip bara att ha med sig kameran överallt. I början handlade det mest om att ha kameran med så att jag inte skulle missa något motiv.

Efter ett halvår av fotande och ändlöst uppladdande av bilder till Fotosidan så hade jag "varvat" räknaren - 10.000 bilder.

Då satt grunderna så pass bra att jag inte längre behövde fokusera på det tekniska, utan kunde experimentera med olika typer av bilder och motiv. Det handlade dock fortfarande mest om att avbilda även om jag under det här stadiet började experimentera med lite kreativa grepp.

När väl tekniken satt och jag experimenterat och gått igenom alla nybörjarstadier (vattenfall med lång slutartid, HDR, nattfoto, smäktande solnedgångar etc) så hade jag i princip lyckats återskapa, d.v.s. göra egna versioner av, sådant som man "skulle behärska" som fotograf.

I detta stadiet så trodde jag på allvar att när man väl behärskade teknik, kompositionsregler och sådant så var man på något sätt fullärd som fotograf, så jag jobbade hårt för att komma dit.

Jag kände dock en viss tomhet. Visst, mina bilder var ofta ganska vackra och började få bra bemötande i kommentarerna på FS. Jag tog till mig av alla kommentarer och - i min övertygelse att många positiva kommentarer var ett slags mått på en bra bild - så jag såg till att följa alla råd jag fick, i någon slags tro att jag närmade mig den "perfekta bilden", där allt var gjort på "rätt" sätt.

Tomheten fortsatte. Hade jag tröttnat på fotot?

Började titta mer på andras bilder. Både på FS och de stora mästarnas bilder genom böcker och på Internet. Läste det som sas om dem och började upptäcka att det finns fler dimensioner i fotandet, och att det som jag inriktat mig på - att få till en perfekt skolbokskomposition och snygga bilder inte var det som hade betydelse.

Det var ett enormt uppvaknande. Det var då jag insåg att det fanns så många olika dimensioner av fotandet att begreppet fullärd inte ens existerade för fotografer.

Resultatet av uppvaknandet blev att jag mer och mer började vända mig inåt. I stället för att primärt hitta nya motiv att fånga, så började jag fundera i banor som vad jag vill säga med mina bilder, vad jag vill förmedla. Från att vara en avbild av motivet började fotot allt mer bli en avbild av mitt eget inre.

Oerhört intressant.

I stället för att bara använda kameran till att utforska, upptäcka och avbilda nya saker i världen så började jag använda kameran för att utforska och upptäcka nya saker inom mig själv.

Vem är jag? Vad vill jag? Vad är mina värderingar? Hur passar jag in i världen? Vilka mörka sidor ryms inom mig? Varför?

I det här läget har jag slutat att bry mig om att försöka vara alla till lags med mitt fotande. Jag har fått tillräckligt självförtroende, kunskap och insikt för att själv avgöra vad jag tycker om, vad jag vill skapa och vilka uttryck jag vill använda mig av, i stället för att använda regelboken och FS-kommentarernas bekräftelse som måttstock.

Här är jag nu. Jag vet inte om det finns ytterligare "steg" i utvecklingen. Det får framtiden utvisa, men den utmaningen som det innebär att förfina sitt sätt att kommunicera, att upptäcka sig själv, omvärlden och relationerna där emellan är nog tillräckligt stor för att räcka en livstid.

Mycket bra skrivet och du fångar nog kärnan i hur många utvecklar sitt fotograferande, så länge man har självinsikt och vill nå djupare dimensioner av fotograferande. Strålande sammanfattning som borde vara obligatorisk läsning!

 

[lilureN]

ja lärde mig att fota av en bra polare till mig,och ja fastna för de ganska fort

 

[bildsten]

Det här var en trevlig tråd där det kommer fram att det finns flera ingångar till fotografi som intresse. Och inte har den, som så många andra trådar, spårat ur heller.

Hoppas att den har givit dej som startade tråden något.

 

[Kijana]

Skulle också kunna citera Mannbros utförliga beskrivning av sin utveckling. I mitt fall har den sträckt sig över betydligt längre tid och tidvis med en hastighet av hiskeliga 400 analoga bilder per år. Jag fotograferade redan när jag var 8-9 år med familjens Instamatic. Hur fotandet sedan tog fart ordentligt framgår på min profilsida.

I korthet har jag alltid gillat att fotografera, och med de enkla kameror jag varit hänvisad till sällan gillat resultatet. (Notera att jag inte ser mig som någon med minsta medfödd talang för fotografi eller bildseende.) Har lånat ett flertal böcker på bibblan, och i dag är det inte någon av dessa böcker som jag har något direkt minne av. Däremot köpte jag John Hedgecoes Fotografera! när den kom tidigt 1990-tal, och den måste nog ha förändrat mitt sätt att tänka eller åtminstone fördjupat mina kunskaper om bildkomposition.

Många hobbyister, oavsett utövningsform, vill inte ta sitt stora intresse och göra det till en professionell syssla i rädsla för att tappa glädjen. Det är inte min erfarenhet - tvärtom. Under min tid som lokalredaktör med kameran som arbetsverktyg kändes det verkligen som att jag utvecklade mig, att lösa estetiska problem främjar kreativiteten och det tekniska handhavandet.
För mig har utvecklingen varit mer av att när jag uppnått ett mål med mina foton så har jag kommit till insikt att det finns ett nytt mål att nå fram till. Den senaste aha-upplevelsen kom från Göran Segeholms bok "Konsten att ta vinnande bilder". I rätt fas av ditt fotograferande är den verkligen guld värd.

Fotosidan är inte heller utan betydelse för min utveckling, därmed inte sagt att Fotosidan är unik. Bollplanket och den nödvändiga återkopplingen till din utveckling kan ju se ut på olika sätt och lika gärna bara bestå av din bästa kompis IRL.

 

[skogsbaronen]

Fick upp intresset när jag var 14-15år.
Lånade min pappas gamla Canon AE-1, vivitar 70-210 och en 2x konverter. Blev inte så många bra bilder framkallade, men intresset fick sig en skjuts.

Köpte sedan en FujiFilm s5000. Där fanns alla inställningar och möjligheter som finns i en dslr, men bildkvaliteten var usel och skärpedjupet långt.
Det var dock med den som jag lärde mig allt. Tillsammans med fotosidan och kameran lärde jag mig hur allt fungerade och hängde ihop.

När jag sedan bytte upp mig till dslr kunde jag redan det tekniska (ja det blev en lång tid av väntan innan jag hade råd att byta upp mig, så jag lärde mig verkligen mycket under den tiden), och då öppnade sig möjligheter som saknades med den förra kameran.

Sen dess har jag bara försökt lära upp mitt bildseende.




Mitt tips till dig blir således:

Lär dig hur allt fungerar. Se till att du förstår. Lär dig sedan ännu mer.
Förstår man hur allt hänger ihop, då är det bara kreativiteten och bildseendet som sätter gränserna.
Analysera dina bilder och vid nästa fototillfälle försöker du åtgärda dem. Fotar du en blomma har du ju all tid i världen att tänka och ställa in kameran.

 

[RolandLarsson]

Jag har inte orkat läsa alla jättelånga inlägg men mitt råd är att titta på andras bilder. Titta mycket på andras bilder. Titta och fundera på vad du tycker om och vad du inte tycker om. Fotografera mycket. Jättemycket. Kasta mycket. Lita på din känsla. Känns det inte genast rätt så släng skiten.

Tekniska kurser kan du gå för att lära dig din utrustning men det är "tiden på fältet" som ger erfarenhet.

Lycka till, du har fantastiskt mycket roligt framför dig. Ibland kommer det att kännas frustrerande men ge inte upp.

 

[Chill_92]

Tja!

Jag började när ja va 16 år =)
Fotade precis allt, provade mig fram och kollade va alla inställningar gjorde.
Sen kollade ja mycket på internet med =)

Har i skrivande stund tagit 35 000 bilder, så man lär sig jävligt snabbt om man har intresset =)

Fota så mycket du kan, och allt som rör sig och allt som står stilla så lär du dig garanterat =)

 

[mkjo]

Jag säger väl som de flesta andra här, det viktigaste är att du experimenterar! Börja med att köpa en hyfsad kamera, det finns massor här på FS annonstorg. Skaffar du en kompakt så se till att den kan spara i råformat (RAW) i någon form, och gärna att den har ett helt manuellt läge. Gå sen ut och fotografera!

Jag har tagit bilder i större eller mindre omfattning i större delen av mitt liv (har väl hållt i kameror i knappt 20 år nu), men det var inte förrän jag skaffade en Nikon FM analog kamera - jag tror det var 2003 - som jag faktiskt började fotografera. FM är helt manuell så det var bara att sätta sig in i hur bländare, skärpedjup och slutartid hängde ihop för att ge en OK exponering som labbet kunde göra något av.

Lär dig också efterarbetet! Det kan inte sägas nog med gånger. Jag får ofta kommentarer från vänner och bekanta om vilka bra foton jag tar, och visst finns det en del tanke och kunskap i exponeringsögonblicket men det allra mesta är ändå i efterbehandlingen, speciellt vid digital fotografering. Jag fotar 100% i RAW (har fått alldeles för många "nästan" bra bilder tidigare som säkert hade gått att rädda om jag hade fotat i råformat istället för JPEG) och går sen igenom bilderna när jag kommer hem, de som verkar lovande laddar jag in i Ufraw och behandlar. Exponering, kurvor, färgmättnad, vitbalans, ... en vanlig "hobbybild" lägger jag kanske 1-2 minuter på, är det en riktigt lovande bild så kan jag lägga betydligt mer tid för att få exakt det resultatet jag vill ha. Sen in med bildfilen i GIMP och finputsa.

Själva exponeringen däremot är relativt enkel. Du har ljuskänslighet (ISO), bländare (påverkar skärpedjupet), tid och ljusförhållanden (inklusive eventuell användning av blixt) att tänka på. Lär dig hur de interagerar med varandra och när du ska och inte ska använda blixt, så har du kommit betydligt längre på vägen än många hobbyfotografer!

 

[Mangepange]

Självlärd genom egen studier och "empirisk forskning" båda vad gäller bildtänkande, kamerateknik och digital bildbehandling.
Kunde även mörkrum förr, men det är så länge sen nu...så det anser jag mig inte kunna längre.

Kompletterade nyligen med kurs i bildbehandling på distans på Jonköpings högskola.

Jag använder Adobe Photoshop Elements 7.0, Design Premium Suite 3.3, Nikon Capture NX & Gimp 2.6 (ibland).

Och eftersom jag gillar att få betalt för det jobb JAG gör så har jag för konsekvensens skulle betalat för familjens programvaror.

/Magnus

 

[jonasfj]

Martin,

Alla kan lära sig att ta fina bilder. Det finns lika många sätt att utveckla sitt fotografi som det finns fotografer.

Det finns några saker som du bara måste lära dig.

Det ena biten är den teoretiska, hur förhållandet mellan slutartid, bländare och ISO-tal påverkar hur en bild ser ut och upplevs. Hur olika brännvider påverkar ditt resultat.

Den andra är den kreativa sidan, hur komposition, färg, perspektiv och LJUSET skapar en känsla hos betraktaren. En del har lätt för det ena och svårt för det andra. Andra är begåvade med båda delarna.

Läs böcker, gå en kurs, fotografera så ofta du kan och vill. Ha roligt.

Det absolut viktigaste: Utsätt dig för kritik. Var inte känslig. Lyssna noggrant på vad andra säger, men det finns många som gillar att ha åsikter. Ta bara till dig det som känns rätt för dig. Titta på andras bilder och formulera dina känslor för vad du ser.

Lycka till!

Jonas

 

[MattiasL]

Jag började så smått i gymnasiet då jag upptäckte mörkrummet och gick en kurs som individuellt val. Hade egentligen ingenting särskilt att säga, utan tyckte mest tekniken var kul. Hängde också i min farbrors badrum och kopierade lite.

Senare läste jag ett år bild på folkhögskola - målade, tecknade, skulpterade, slöjdade. Mörkrum fanns där också.

Ett par år senare läste jag på Viebäcks fotoskola.

Efter det har jag assisterat, och nu varvar jag frilansande med lite annat.

Mitt tips är att inte överdriva det tekniska - det går fort att lära sig om man har någon pedagogisk person i närheten eller kollar videoskolor, och testar sig fram. Det svåra är berättandet. Där behövs mycket bollande och tänkande. Kolla mycket fotoböcker, eller arbeten på nätet. Vad gör att en bild eller bildserie fastnar hos dig och vad tråkar ut dig? Det är viktigt att leva med bild omkring sig, aktivt konsumera och producera mycket.

På senare tid har en fyradagars workshop i bildberättande varit den absolut mest givande enskilda händelsen, men allt kan kopplas till bild om man vill. Jag har haft många konstiga jobb och pluggat många konstiga saker, som gett inspiration på olika sätt.

 

[lynxx]

Köpte en bra kamera när jag var 16 år och plåtade då en hel del.
Kade hobbyn på hyllan och tog upp den på allvar först efter att ha passerat 40 bast.
När jag då började hänga här på Fotosidab har jag för mig att det var någonstans runt 1200 medlemmar. FS och "Stora Fotoboken" av någon Hedgecoe-snubbe (eller nå't liknande) blev mina första mentorer. Strököpte sedan några fototidningar och prenumererade ett tag på "Ourdoor Photography" och började hänga på Moderskeppet för att utveckla mig. Har skaffat en bunt böcker med mycket bilder i för att få inspiration.

Kameran har egentligen ganska liten betydelse i det första skedet. När du vet vad du vill plåta vet du också vad du behöver för att kunna göra det.