Annons

Att exponera med manuella inställningar

Produkter
(logga in för att koppla)
Det där är ett konstigt resonemang, tycker jag. Varför ska man rekommendera till andra att använda samma metod som man själv använder? Är det inte bättre att rekommendera folk att utforska allt som kameran erbjuder och välja den metod som känns bäst? Hur man bäst arbetar med kameran beror ju både på individuella preferenser och fotogenre/motivval etc.

Jag har också mitt personliga sätt att jobba med kameran, men jag inser att mitt sätt inte passar alla. Därför rekommenderar jag inte mitt sätt. Det skulle kännas inskränkt. Jag rekommenderar hellre att alla fotografer söker sina egna vägar och utforskar alla möjligheter. Öppenhet och vidsynthet är bra. Kunskap och erfarenhet av alla tillgängliga möjligheter gör det enklare att välja rätt i varje situation.
Allt beror på hur frågorna är ställda. Sedan innehåller mina kurser helt andra moment som egentligen upptar huvuddelen av mina kurser, där det i huvudsak handlar om att utveckla sig själv och hittar en egen väg i bildskapandet. Självklart!
 
När jag köpte min första systemkamera 2010 så började jag använda M läget och har aldrig brytt mig om att byta till något annat läge.

Det är först nu sedan 2 år tillbaka jag börjat uppskatta auto ISO då nuvarande kamerors iso brus inte är direkt negativt för mina bilder. Utomhus dagtid kör jag alltid ISO 100, inomhus är jag van att ligga på ISO 6400, med auto ISO så kan jag få ner isot.

Det är bara på mobilen jag kör auto.
 
När jag började fotografera använde jag en Praktica. Den hade bara manuellt. Jag använder fortfarande denna inställning både på digitala och analoga kameror. Det funkar bra. Med telefonen använder jag inte manuellt läge. Det funkar också fint.
Så gör jag.
 
Det där är ett konstigt resonemang, tycker jag. Varför ska man rekommendera till andra att använda samma metod som man själv använder? Är det inte bättre att rekommendera folk att utforska allt som kameran erbjuder och välja den metod som känns bäst? Hur man bäst arbetar med kameran beror ju både på individuella preferenser och fotogenre/motivval etc.
Jag vill uppmana alla som börjar syssla med fotografering att lära sig grunderna ordentligt. Att förstå hur bländaröppning, slutartid och signalförstärkning (ISO) var och en och tillsammans påverkar bilden. Det är även rätt bra att förstå vad en råfil är och vilka fördelar man får genom att låta kameran spara sådana.

Om man kan detta ordentligt ter det sig rätt snabbt uppenbart vilken exponeringsmetod som är bäst i (nästan) varje given situation.

Man bör dock helst undvika att lära sig gamla föråldrade metoder (och termer) från filmtiden. Det kan förvirra.
 
Senast ändrad:
Det tar bara en bråkdel av en sekund att ändra slutartider. Bilden nedan är i andra riktningen.
Hur snabbt gick det att mäta ljuset åt det hållet?

Visst går det alltid att få till en bild med M-läget. Det är ju inte huruvida man har M, S, A eller P (proffsläget) inställt som avgör om bilden blir rätt exponerad. Det är alltid hur fotografen använder sin kameras exponeringsmetoder som avgör den saken.

Skillnaderna mellan de olika exponeringslägena handlar således inte ett dugg om huruvida bilden blir rätt exponerad eller inte. Det handlar om andra praktikaliteter.
 
En sådan där kommentar är bara tramsig. Det är inte frågan om att visa att M kan fungera. Det handlar om vad som fungerar bäst i olika sammanhang. I det beskrivna scenariot är det ingen tvekan om att M inte är optimalt, trots att det är användbart.
Blir lite fel, tycker jag, när man konkluderar att ett scenario inte är optimalt för M. Det handlar om vilka rutiner man har om att mäta ljuset; själv håller jag på med allt från insekter i flykt, via actionbilder på olika fåglar och däggdjur, till bilder på stora landskap och under vattenytan. Alltid med M och det går alldeles utmärkt enligt mitt sätt att arbeta som fotograf. Det handlar om arbetsrutiner - och inget annat!
 
Det var därför du hamnade fel. Du tänkte för mycket på styrningen och för lite på lagringen.
Det spelar förstås ingen roll om du trycker på kameran, trycker på datorn eller låter datorn trycka själv. Det är själva infångandet av bilden som avses när man pratar om direktfångst. Den sker (till datorn) direkt i samband med att bilden tas, inte senare.

Direktfångst, alltså.

Jag vet inte Anders, jag tänker nog mer som gammal lärare. Många begrepp vi använder oss av i många sammanhang är inte helt pedagogiska. Det är väl bara så enkelt att jag inte tycker "direktfångst" kvalar in bland de som är det. Sen kan vi ju alla ha olika syn på vad som faktiskt är pedagogiskt och hur ett sånt här begrepp uppfattas av någon som inte alls är fotonörd utan kanske är helt nu för både foto och exv. trådlös bildöverföring till dator.
 
Pedagogiskt är det kanske inte, men sett ur den synvinkel jag visade på är det i alla fall logiskt.
Hävdar du att "tjudring" är mer pedagogiskt kommer jag att skratta.
 
Allt beror på hur frågorna är ställda. Sedan innehåller mina kurser helt andra moment som egentligen upptar huvuddelen av mina kurser, där det i huvudsak handlar om att utveckla sig själv och hittar en egen väg i bildskapandet. Självklart!

Terje, jag undrar om inte du och de som kommer till dig på kurser har skapat en rätt avgränsad och liten "naturfotopuristisk filterbubbla" tillsammans. Jag tror att Acke/Ulf har en poäng i att man behöver ett vidare blick på detta med automatiken och då behöver man också veta hur den fungerar och hur kamerans olika delsystem sitter ihop och samverkar.

Allt beror nog inte alls bara "på hur frågorna är ställda" utan som flera redan påpekat vad man behöver för verktyg för att säkerställa att man inte missar bilder i onödan för att man använder för uppgiften ineffektiva och suboptimala verktyg.

Det går absolut att få trallvirket på plats i en bastu genom att slå ner skruvarna med en hammare, men den som gör det kommer upptäcka att det inte är helt optimalt. Viss kameraanvändning sker i sammanhang där det inte alls är optimalt med M-läget och manuellt fipplande och i allmänhet tillför det inget om man inte helt tänkt bryta mot exponeringsautomatikens styrning och rekommendationer.

Senaste OS använde en del Sony A1 och litade tungt på automatiken både i form av bildstabilisering, AF, AWB, exponeringsstöd och inte minst seriebildtagning med 30 bilder per sekund, eftersom de är extremt beroende att ha kontroll över minsta lilla moment i många idrottsskeenden. De kom hem med Terabyte av bilder. Många av de bilder de tog skulle svårligen låtit sig tas utan alla auto-hjälpmedel de hade till förfogande.

Många fågel- och djurfotografer vill säkert inte leva utan ögonfokus för "djur-" och "fåglar-" och nu t.o.m. "insekter" och jag har också svårt att se att de skulle rata exponeringsautomatiken totalt. Vad skulle poängen vara med det??

För barnfotografer idag tror jag också användning av ögonfokus är väldigt vanligt. Jag kan säga personligen att jag länge helt avstod barnbilder för jag var helt usel på sånt innan ansiktsigenkänningen och ögonfokusen kom. Så det är för mig ett bra exempel på bilder jag tidigare inte klarade av att ta till min frus stora besvikelse. Av detta skäl har vi väldigt mycket färre bilder på vår son när han var barn än hans barn som nu växer upp.

Ansiktsigenkänningen kom senare till systemkamerorna än till kompakterna då den funktionen först riktades till konsumentprodukterna och den funktionen föraktades hårt när exv. Sony införde den först i modellen A550 om jag inte missminner mig. "Jävla Disney-funktioner", skrev några Canon-entusiaster då här på FS (inga namn :) ). Idag finns det väl INGA systemkameror som saknar ansiktsigenkänning. När det gäller detta drypande förakt för denna typ av funktioner som då även inbegrep "Live View" som en del då kallade "Larv View" (då avbildades nämligen fotografer som använde Live View lite skämtsamt men med visst allvar, ståendes med kameran så långtifrån kroppen som möjligt med raka armar - för att liksom befästa töntfaktorn), så finns det fullt fog för att kalla detta ett uttryck av snobbism.

Istället för att försöka lära sig hur dessa nya smarta funktioner funkade och använda dem där de gjorde riktig nytta, så excellerade många verkligt konservativa och utvecklingsfientliga i att "göra som de alltid gjort ända sedan den analoga tiden", samt att hellre killgissa ända in i kaklet än att någonsin ifrågasätta gamla arbetssätt och fossila ryggmärgsreflexer trots att fotovärlden i grunden förändrats de senasre ca tre åren genom den snabba tekniska utvecklingen.

Det är självfallet verkligen inget fel i att använda M-läget när man INTE har bråttom ELLER om man helt vill bryta mot det den inbyggda exponeringsautomatikens världsbild av konstnärliga skäl exv. men tyvärr finns det fortfarande en hel del snobbism i den konsekventa självbegränsning som gör att man alltid begränsar sig med den instängdhet som helt manuell fotografering ger. Om man är bekväm med att röra sig inom den begränsningen så kan man säkert göra det, om man exv. mest tar bilder av stilleben men det kan ju även en fängelseintern vara som föredrar att sitta inne värmen, få tre hyfsade mål mat serverad varje dag och t.o.m. få TV i cellen, hellre än att frysa på vintern sittandes på någon skitig överbliven wellpappskartong vid något varmluftsutblås från någon tunnelbanestation på vintern. Om man aldrig upplever att man störs och begränsas av några väggar eller begränsningar i fängelser eller filterbubblor kan man t.o.m. låtsas som att de faktiskt inte finns och det verkar uppenbarligen som både en del ärkekonservativa fotografer och en del institutionsskadat bus har vissa saker gemensamt här.
 
Senast ändrad:
Terje, jag undrar om inte du och de som kommer till dig på kurser har skapat en rätt avgränsad och liten "naturfotopuristisk filterbubbla" tillsammans. Jag tror att Acke/Ulf har en poäng i att man behöver ett vidare blick på detta med automatiken och då behöver man också veta hur den fungerar och hur kamerans olika delsystem sitter ihop och samverkar.

Allt beror nog inte alls bara "på hur frågorna är ställda" utan som flera redan påpekat vad man behöver för verktyg för att säkerställa att man inte missar bilder i onödan för att man använder för uppgiften ineffektiva och suboptimala verktyg.

Det går absolut att få trallvirket på plats i en bastu genom att slå ner skruvarna med en hammare, men den som gör det kommer upptäcka att det inte är helt optimalt. Viss kameraanvändning sker i sammanhang där det inte alls är optimalt med M-läget och manuellt fipplande och i allmänhet tillför det inget om man inte helt tänkt bryta mot exponeringsautomatikens styrning och rekommendationer.

Senaste OS använde en del Sony A1 och litade tungt på automatiken både i form av bildstabilisering, AF, AWG, exponeringsstöd och inte minst seriebildtagning med 30 bilder per sekund, eftersom de är extremt beroende att ha kontroll över minsta lilla moment i många idrottsskeenden. De kom hem med Terabyte av bilder. Många av de bilder de tog skulle svårligen låtit sig tas utan alla auto-hjälpmedel de hade till förfogande.

Många fågel- och djurfotografer vill säkert inte leva utan ögonfokus för "djur-" och "fåglar-" och nu t.o.m. "insekter" och jag har också svårt att se att de skulle rata exponeringsautomatiken totalt. Vad skulle poängen vara med det??

För barnfotografer idag tror jag också användning av ögonfokus är väldigt vanligt. Jag kan säga personligen att jag länge helt avstod barnbilder för jag var helt usel på sånt innan ansiktsigenkänningen och ögonfokusen kom. Så det är för mig ett bra exempel på bilder jag tidigare inte klarade av att ta till min frus stora besvikelse. Av detta skäl har vi väldigt mycket färre bilder på vår son när han var barn än hans barn som nu växer upp.

Ansiktsigenkänningen kom senare till systemkamerorna än till kompakterna då den funktionen först riktades till konsumentprodukterna och den funktionen föraktades hårt när exv. Sony införde den först i modellen A550 om jag inte missminner mig. "Jävla Disney-funktioner", skrev några Canon-entusiaster då här på FS (inga namn :) ). Idag finns det väl INGA systemkameror som saknar ansiktsigenkänning. När det gäller detta drypande förakt för denna typ av funktioner som då även inbegrep "Live View" som en del då kallade "Larv View" (då avbildades fotografer som använde Live View lite skämtsamt men med visst allvar ståendes med kameran så långtifrån kroppen med raka armar - för att befästa töntfaktorn) så finns det fullt fog för att kalla detta ett uttryck av snobbism.

Istället för att försöka lära sig hur dessa nya smarta funktioner funkade och använda dem där de gjorde riktig nytta, så excellerade många verkligt konservativa och utvecklingsfientliga i att "göra som de alltid gjort ända sedan den analoga tiden).

Det är självfallet verkligen inget fel i att använda M-läget när man INTE har bråttom ELLER om man helt vill bryta mot det den inbyggda exponeringsautomatikens världsbild av konstnärliga skäl exv. men tyvärr finns det fortfarande en hel del snobbism i den konsekventa självbegränsning som gör att man alltid begränsar sig med den instängdhet som helt manuell fotografering ger. Om man är bekväm med att röra sig inom den begränsningen så kan man säkert göra det, om man exv. mest tar bilder av stilleben men det kan ju även en fängelseintern vara som föredrar att sitta inne värmen, får tre hyfsade mål mat serverad varje dag och t.o.m. får TV i cellen, hellre än att frysa på vintern sittandes på något varmluftsutblås från någon tunnelbanestation på vintern, liggandes på någon wellpappkartong. Om man aldrig går in i några väggar kan man t.o.m. låtsas som att de faktiskt inte finns.
Om du hade gått någon av mina kurser, så hade du inte undrat över detta. Någon puritan har jag aldrig varit och kommer heller inte att bli. Kan vara en fördel att läsa vad jag skriver och inte tillskriva mig en karaktärsbeskrivning som inte stämmer. Besök min blogg och titta på mina bilder, så hade du förstått att jag är rätt så fri och även hämningslös i mitt bilduttryck.

Jag gör inga allmänna rekommendationer som vissa andra, jag försöker balansera upp med min infallsvinkel för att den avviker för andras tips. Att skriva "...att flera redan påpekat vad man behöver för verktyg för att säkerställa att man inte missar bilder i onödan för att man använder för uppgiften ineffektiva och suboptimala verktyg." Har läst detta också, men har helt andra erfarenheter kring M än vad andra tror eller är övertygade om.

Jag är inte dum, men har andra erfarenheter. Konstigare än så är det inte! Acceptera att jag har andra arbetssätt som alldeles utmärkt också fungerar till samtliga motiv som man skulle vilja fotografera.

Än en gång; läs vad jag skriver!
 
Terje, jag undrar om inte du och de som kommer till dig på kurser har skapat en rätt avgränsad och liten "naturfotopuristisk filterbubbla" tillsammans. Jag tror att Acke/Ulf har en poäng i att man behöver ett vidare blick på detta med automatiken och då behöver man också veta hur den fungerar och hur kamerans olika delsystem sitter ihop och samverkar.

Allt beror nog inte alls bara "på hur frågorna är ställda" utan som flera redan påpekat vad man behöver för verktyg för att säkerställa att man inte missar bilder i onödan för att man använder för uppgiften ineffektiva och suboptimala verktyg.

Det går absolut att få trallvirket på plats i en bastu genom att slå ner skruvarna med en hammare, men den som gör det kommer upptäcka att det inte är helt optimalt. Viss kameraanvändning sker i sammanhang där det inte alls är optimalt med M-läget och manuellt fipplande och i allmänhet tillför det inget om man inte helt tänkt bryta mot exponeringsautomatikens styrning och rekommendationer.

Senaste OS använde en del Sony A1 och litade tungt på automatiken både i form av bildstabilisering, AF, AWG, exponeringsstöd och inte minst seriebildtagning med 30 bilder per sekund, eftersom de är extremt beroende att ha kontroll över minsta lilla moment i många idrottsskeenden. De kom hem med Terabyte av bilder. Många av de bilder de tog skulle svårligen låtit sig tas utan alla auto-hjälpmedel de hade till förfogande.

Många fågel- och djurfotografer vill säkert inte leva utan ögonfokus för "djur-" och "fåglar-" och nu t.o.m. "insekter" och jag har också svårt att se att de skulle rata exponeringsautomatiken totalt. Vad skulle poängen vara med det??

För barnfotografer idag tror jag också användning av ögonfokus är väldigt vanligt. Jag kan säga personligen att jag länge helt avstod barnbilder för jag var helt usel på sånt innan ansiktsigenkänningen och ögonfokusen kom. Så det är för mig ett bra exempel på bilder jag tidigare inte klarade av att ta till min frus stora besvikelse. Av detta skäl har vi väldigt mycket färre bilder på vår son när han var barn än hans barn som nu växer upp.

Ansiktsigenkänningen kom senare till systemkamerorna än till kompakterna då den funktionen först riktades till konsumentprodukterna och den funktionen föraktades hårt när exv. Sony införde den först i modellen A550 om jag inte missminner mig. "Jävla Disney-funktioner", skrev några Canon-entusiaster då här på FS (inga namn :) ). Idag finns det väl INGA systemkameror som saknar ansiktsigenkänning. När det gäller detta drypande förakt för denna typ av funktioner som då även inbegrep "Live View" som en del då kallade "Larv View" (då avbildades fotografer som använde Live View lite skämtsamt men med visst allvar ståendes med kameran så långtifrån kroppen med raka armar - för att befästa töntfaktorn) så finns det fullt fog för att kalla detta ett uttryck av snobbism.

Istället för att försöka lära sig hur dessa nya smarta funktioner funkade och använda dem där de gjorde riktig nytta, så excellerade många verkligt konservativa och utvecklingsfientliga i att "göra som de alltid gjort ända sedan den analoga tiden).

Det är självfallet verkligen inget fel i att använda M-läget när man INTE har bråttom ELLER om man helt vill bryta mot det den inbyggda exponeringsautomatikens världsbild av konstnärliga skäl exv. men tyvärr finns det fortfarande en hel del snobbism i den konsekventa självbegränsning som gör att man alltid begränsar sig med den instängdhet som helt manuell fotografering ger. Om man är bekväm med att röra sig inom den begränsningen så kan man säkert göra det, om man exv. mest tar bilder av stilleben men det kan ju även en fängelseintern vara som föredrar att sitta inne värmen, får tre hyfsade mål mat serverad varje dag och t.o.m. får TV i cellen, hellre än att frysa på vintern sittandes på något varmluftsutblås från någon tunnelbanestation på vintern, liggandes på någon wellpappkartong. Om man aldrig går in i några väggar kan man t.o.m. låtsas som att de faktiskt inte finns.

Det finns säkert många som inte använder automatik för att de är konservativa eller teknikfientliga. Kanske tom de flesta.

Själv älskar Jag Eye-AF. Det är en av de bästa uppfinningarna sedan osthyveln och det mesta som kommer med spegelfria kameror gör livet enklare.

Den dagen en kamera kan exponera automatiskt lika bra som en iPhone kommer jag kanske att gå över från manuella inställningar. Min iPhone verkar ofta veta hur jag vill ha det. Jag gissar att telefonen t.ex. väger in tiden på dagen när den räknar ut exponeringen. En kvällsbild exponeras annorlunda än mitt på dagen.

Du överdriver ändå helt klart besväret med att manuella inställningar. Jag står aldrig och "fipplar". Det handlar mest om at göra en liten justering av slutartiden då och då. Sent på eftermiddagen när jag gillar att fotografera ändras ljuset ju senare det blir, men det kan gå 10 minuter innan jag behöver justera.

Anledningen till att jag föredrar att exponera manuellt är att bilden inte ser likadan ut som om jag använde automatik.

Jag försöker, även om jag ofta misslyckas, att förmedla känslan jag har när jag fotograferar.

Bilden nedan skulle berätta en helt annan historia om jag lät automatiken få det att se ut som dagsljus. Visst det går att använda exponeringskompensation eller att fixa i efterhand och det senare gör jag, men det är inget argument som får mig att ändra hur jag fotograferar.

 
Det finns säkert många som inte använder automatik för att de är konservativa eller teknikfientliga. Kanske tom de flesta.

Själv älskar Jag Eye-AF. Det är en av de bästa uppfinningarna sedan osthyveln och det mesta som kommer med spegelfria kameror gör livet enklare.

Den dagen en kamera kan exponera automatiskt lika bra som en iPhone kommer jag kanske att gå över från manuella inställningar. Min iPhone verkar ofta veta hur jag vill ha det. Jag gissar att telefonen t.ex. väger in tiden på dagen när den räknar ut exponeringen. En kvällsbild exponeras annorlunda än mitt på dagen.

Du överdriver ändå helt klart besväret med att manuella inställningar. Jag står aldrig och "fipplar". Det handlar mest om at göra en liten justering av slutartiden då och då. Sent på eftermiddagen när jag gillar att fotografera ändras ljuset ju senare det blir, men det kan gå 10 minuter innan jag behöver justera.

Anledningen till att jag föredrar att exponera manuellt är att bilden inte ser likadan ut som om jag använde automatik.

Jag försöker, även om jag ofta misslyckas, att förmedla känslan jag har när jag fotograferar.

Bilden nedan skulle berätta en helt annan historia om jag lät automatiken få det att se ut som dagsljus. Visst det går att använda exponeringskompensation eller att fixa i efterhand och det senare gör jag, men det är inget argument som får mig att ändra hur jag fotograferar.

Och återigen, alla bilder, precis alla bilder, som du Jonas har visat i denna tråd hade gått utmärkt att ta i något av kamerans automatiklägen. Det finns ingen magi i bokstaven M. I slutänden handlar det bara om tre enkla parametrar: tid, bländare och ISO. Dessa parametrar går utmärkt att kontrollera även i automatiklägena. Sensorn i kameran bryr sig inte om vilket läge programvredet står på, den fångar bara ljuset enligt de tre parametrarna.

Inget fel att använda M, men det finns många fler vägar till Nirvana. Det är bra, nyttigt och utvecklande för de flesta fotografer att utforska kartan och söka egna vägar framåt. Låt oss vara öppna och lyhörda kring detta. Du har uppenbarligen hittat en väg som gör dig nöjd. Grattis!
 
Senast ändrad:
Jag förstår inte varför man skulle vara teknikfientlig för att m-läget ställs in på kameran, som några skriver. På fotoskolan var m-läget utgångspunkt. Samma är det på mina analoga kameror. Det finns visserligen olika automatik på några men den klarar inte att mäta efter skuggan som jag gör. Sedan finns inte kvicksilverbatteri till flertalet mätare.
Leila, Contax och andra gamla kameror har heller inte mätare…. Jag använder ofta en lös mätare eller sunny16. Men jag fotograferar inte sport. Till mitt foto funkar det och jag använder analoga gamla kameror för att jag älskar teknik. Att lyckas få igång en gammal kamera är spännande. Vill jag köra automatiskt duger iPhone.
 
Och återigen, alla bilder, precis alla bilder, som du Jonas har visat i denna tråd hade gått utmärkt att ta i något av kamerans automatiklägen. Det finns ingen magi i bokstaven M. I slutänden handlar det bara om tre enkla parametrar: tid, bländare och ISO. Dessa parametrar går utmärkt att kontrollera även i automatiklägena. Sensorn i kameran bryr sig inte om vilket läge programvredet står på, den fångar bara ljuset enligt de tre parametrarna.

Inget fel att använda M, men det finns många fler vägar till Nirvana. Det är bra, nyttigt och utvecklande för de flesta fotografer att utforska kartan och söka egna vägar framåt. Låt oss vara öppna och lyhörda kring detta. Du har uppenbarligen hittat en väg som gör dig nöjd. Grattis!
Tack! Jag är jättenöjd.

Det är ett intressant ämne att borra i. Jag är förvånad över att reaktionerna är så defensiva.
 
ANNONS