Intressant diskussion.
Det jag vänder mig mot i Jims "definition" av manipulerade bilder är att den är reservationslös. En omanipulerad bild kommer direkt från kameran. Punkt slut. Det är ju även tydligt att Jim lägger in en värdeaspekt i bedömningen. Tar man en bild som behöver "manipuleras" är man i någon mening en sämre fotograf.
Till viss del kan jag möjligen hålla med i det resonemanget. Jag anser dock att det är en milsvid skillnad mellan manipulering och efterbehandling. En anomali i det puristiska synsättet är ju att det skulle bli omöjligt att på ett rättvist sätt presentera ett dia.
De dia jag scannar kräver efterbearbetning för att bli så likt originaldiat som möjligt. Detta skulle alltså falla inom ramen för "manipulering" även om syftet skulle vara att kunna presentera en digital bild som är så lik originalet som möjligt.
Med en digitalkamera är ju detta lättare. Då kan man ju i alla fall påstå att bilden är "omanipulerad" när man tankar ur den från kameran.
Personligen har jag min digitalkamera inställd så att den minimalt påverkar skärpa, kontrast etc. alternativt fota i Raw.
Detta gör jag för att jag vill bibehålla kontrollen i bildskapandet och inte överlåta till kamerans godtyckliga och grova inställningsparametrar att påverka bilden.
Detta står ju dock inte i motsatsförhållande till att man strävar efter att ta en så bra bild som möjligt redan från början eftersom jag vill minimera efterbearbetningen.
Intressant att Jim refererade till Ansel Adams som en fotograf som skulle passa in på den snäva definitionen av "bilder direkt från kameran". För det första så är bilden på half dome (monlith) beskuren på grund av den var nära att förstöras i en brand. Originalet är f.ö. fotat på en glasplåt.
För det andra så betraktade Adams sina negativ, inte som något statiskt färdigt, utan som objekt för ständig omtolkning. Däri ligger möjligen en del av hans storhet:
"Adams never considered a picture complete once the negative had been developed and continuously printed and re-printed many of his best negatives throughout his life."
"In some ways Adams approach to his negatives can be likened to a composer and his music. Once obtained the negative was something to be interpreted later on in different ways and as he became more and more proficient in his art, so he re-interpreted many of his early compositions in deeper and more revealing ways."
(från
http://www.coolantarctica.com/Shop/ansel_adams/monolith_the_face_of_half_dome.htm)
Jims intention är säkert god. Personligen tycker jag dock att detta synsätt riskerar att skada ens fotografiska utveckling genom att man låser in sig i ett sätt att betrakta en bild som inte tillåter omtolkning varefter ens bildseende förändras och utvecklas.
Jag har nyligen roat mig med att scanna in en hel del dia som jag fotade i Nepal -92 och som jag inte tittat på, på länge. Det som slår mig är att jag upptäcker nya saker i många av bilderna och att jag genom att till exempel beskära en bild helt kan förändra hur man uppfattar bilden.
Jag ser mig som en fotograf i ständig förändring och vill utveckla mitt bildseende både vad gäller själva fotograferingen såväl som hur jag betraktar och påverkar bilden i efterhand och det tror jag inte jag gör bäst genom att låsa in mig i strikta normer om vad man bör göra för att vara "riktig" fotograf.
mvh
D